Rätten till arbete ger det oss rätt att kräva?
Vad säger grundlagen?
”Rätten till arbete hör till de grundläggande sociala värden som samhället ska bidra till att förverkliga”
Att självkänsla och sociala identitet påverkas av att vara utan sysselsättning känner vi till. Arbetet står för mer än ekonomisk försörjning. Vid biståndsarbete tillgodoser SIDA de behövande med redskap och lär andra hur de kan odla marken och klara sig själva. Gör vi på motsvarande sätt med vårt folk då vi bistår dem med arbete? Nej, då heter det att vi ska ordna jobb åt dem och ingen ser något alternativ. Den dolda arbetsmarknaden är alltför okänd. Regeringen glänser med polerad statistik över ökad sysselsättningsgrad. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, temporära jobb helt eller delvis bekostade med aktivitetsstöd, samt utbildningar som upptar effektiv jobbsökningstid och inte är behjälpliga. Aktiviteterna syftar till att snygga till presentationer av sysselsättningsgrad. Konsekvensen blir att sökande upptas med andra sysslor än att söka jobb. Aktiviteterna skjuter problemen på framtiden. Faktum är att har man sökt jobb länge och gång efter annan fått avslag och stött på motstånd känner man sig frestad att ta en paus från eländet. Man ser en chans att slippa ifrån för en tid vid skolbänken eller i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Alternativet: Riskerad a-kasseersättning. Med förståelse för vår generella oro, rädslorna bristande jobbsökningskunskaper bör vi beklaga. AMS fråntar oss handlingsutrymmet. AMS undanhåller metoder att nå den dolda arbetsmarknaden. Förlorar AMS kontrollen? Varför annars omyndigförklara? Vi kräver en grund för individuell självkänsla. Erbjud förutsättningar att lyckas! Förr utannonserades lediga jobb och om traditionell jobbsökning innebar att betrakta företagets kravspecifikation och söka plats innebär det idag att vända på begreppen. Lägg inte hela ansvarsbördan på arbetsgivarna att ordna lediga platser. Idag är det annorlunda men Af är sig likt. Folk behöver förstå hur de själva kan göra och få tillgång till nya metoder. Företag köper metoder och tjänster vid bolagsförändringar med lyckosamma resultat så regeringens och AMS strama ovilja förundrar. Det är avgörande att följa med i utvecklingen. Arbetsmarknaden har förändrats. AMS borde ha uppgraderats men Af bibehöll ett redovisat antal på ca 20% som nått tjänster via dem över årtionden. Idag svarar Af blott för 3% av alla som når jobb. Borde vi inte fokusera på de 97% som tillsätts via nätverk och kontakter? Många klarar sig alltså utan Af:s hjälp, men alla andra då? Folket behöver strukturerade insatser. Individer vill själva aktivt bedriva sin kampanj med vägledning och stöttning. Det finns massor av idéer och uppslag till nya arbetsmarknader vi ännu inte sett. Bistå individen att ta ansvar för valet av yrkesframtid. Ge folket förutsättningar att våga flytta fram sina egna gränser och själva våga utforska nya arbetsmarknader. Nu behövs nationellt samförstånd. Att stärka ökad beredskap inför framtida möjliga förändringar är nödvändigt.
E Eklund
Andra bloggar om: outplacement, karriärrådgivning, föreläsningar, kurser, utbildningar, konferens, ledarskapsutveckling, coach, föredrag
1 kommentarer:
http://www.anstallningslos.se/LEL.htm
Ta en titt på den länken
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida