Hushållsnära björntjänster
Ambitionen att dra ner nivåerna i a-kassan väckte debatt men allas vår skeva verklighetsbild av hur man kan lösa arbetsmarknadsproblematiken kvarstår.
Att sänka a-kassan utan att erbjuda någon strategi resulterar dessvärre i att människor uppfattar att arbetslösa tvingas att ta låglönejobb. Moderaterna har tidigare erkänt att detta är strategin. Man gör sig själva en björntjänst även om avsikterna är klockrena. Varför skjuta över bördan på arbetsgivarna att lösa arbetslöshetsfrågan? Risken finns att strategin uppfattas som om Alliansen skyfflar ut människor i sysselsättning mot sin vilja och då jag citerar Stan Slate nedan är företag/makthavare:
”Människor litar inte på företag – de litar på människor. De litar heller inte på strategier, hur välformulerade de än är, utan på de ledare som ger dem strategier.”
Människor behöver förstå hur de själva var och en kan påverka sin egen situation. Spontant upplever många att lägre a-kassa i kombinerat med s.k. hushållsnära tjänster är ett överklassgrepp om människor som redan känner sig nertryckta i skoskaften. Detta blir reaktionen även om Alliansens intentioner är goda. Landet behöver en strategi som starkt skiljer sig ifrån det befintliga AMS och det Af som inte fungerar eftersom det inte är uppdaterat till 2000-talets Sverige. De allra flesta har idag en välgrundad uppfattning om att jobb tillsätts främst via nätverk och kontakter. Verklighetens oupphörligen rörliga arbetsmarknad innebär att så gott som alla rekryteringar görs med hänvisningar i det fördolda. 97 % av alla jobb som tillsätts sker via någon som känner någon. Om det sedan sker via ett professionellt uppbyggt och befintligt kontaktnät, i ett fikarum, via en blogg eller på ett föräldrarmöte, det får förbli osagt. Jobb tillsätts via kontakter och i möten mellan människor på de mest fantastiska och oanade sätt. Några kallade det ödet eller slumpen medan andra målinriktat strävade dithän, men till syvende och sist är det främst via nätverk och kontakter man får jobb idag. Detta är vad vi kallar den dolda arbetsmarknaden. Det betyder naturligtvis att arbetssökande tidigt behöver uppmuntras att skapa och etablera behjälpliga kontaktytor och att tränas att använda dessa. Sådan kunskap om nätverksbyggande och relationsmarknadsföring finns på marknaden sedan långt före sekelskiftet. Metoder att söka jobb på just det sättet finns att hämta. Erfarenheterna och lärdomarna om vad som fungerar finns också, men för kännedom: AMS och Af bidrar inte till att arbetsslösa lär sig den individuellt anpassade tekniken att söka jobb via nätverk. Inget parti har föreslagit det som nationell strategi heller! Problemet är att press/media och politiker inte har begripit problematiken.
Vi behöver uppmärksamma alla makthavare och medarbetare inom såväl offentlig sektor som privat näringsliv med dylika erfarenheter att göra sig hörda. Vi behöver uppmärksamma alla de hundratusentals människor som genom åren nått nya jobb själva. Vi skulle behöva goda exempel på alla dem som efter att ha tagit del av metoder och arbetssätt som innebar att han eller hon själv skapade förutsättningarna att nå sina mål. Arbetslösa letar ständigt efter goda exempel på hur man kan göra för att nå jobb. Varför envisas med att tala om hur bedrövligt det ser ut när vi har så stor förbättringspotential? Är vi nöjda med det sätt enligt vilket AMS och Af arbetar och som leder till 3% av landets alla rekryteringar? Ambitionen att dra ner nivåerna i a-kassan är god, men bara om vi erbjuder arbetslössökande de erforderliga metoderna och kunskaperna han eller hon behöver för att nå jobb på egen hand.
upplagd av Teame2 @ tisdag, september 27, 2005
1 kommentarer
1 kommentarer:
Ledaregenskaper som värderas i såväl nationella som internationella organisationer är förmågan att ta hänsyn till bolagets budget, uppsatta mål och bibehållen produktionsintensitet samtidigt som man är human och visar medarbetare och tjänstemän hänsyn. Företagsledare har insett att beaktar man individernas behov och inriktningar så gynnar det bolaget eftersom alla eftersträvar ett gemensamt mål, att lyckas med förändringsprocessen som helhet.
Varför uppfattar man att finansministern är så totalt ointresserad av företagsekonomi som står i direkt samspel med ledarskap och motivationsdrivna förändringsprocesser? Det är uppenbarligen så att om han hade haft erfarenheter av privat företags processer i dessa frågor så hade han också begripit att alla människor är olika och att vi därmed motiveras av olika saker. Nu tycks han inte ha en aning om vad det är han talar om, mer än ur sitt snävt vinklade uppifrånperspektiv. Arbetsmarknadspolitiska insatser för att det passar regeringens sätt att vilja redovisa sina maskerade siffror, ska godta det och snällt hålla med om att det är rätt och riktigt? Hade vi tyckt att det var det om ett privat företag hade tvångsomhändertagit sina anställda på det viset? Skulle vi acceptera att ett företag mutade ett annat så att denne inhyste medarbetare när man inte kunde orda jobb åt dem?
Skulle vi tycka att det var rätt att företaget iakttog marknadstrenderna och hade vetskap om dem, men ändå underlät sig att rusta de egna medarbetarna att möta den nya marknaden. Man var därtill ovillig att släppa dem fria att klara sig själva, för då förlorade man kontrollen över dem.
Det är tydligen tacksamt att ha dem kvar i en beroendeställning, och det skulle vara nationell katastrof om det uppdagades hur det hela verkligen förhöll sig. Bidrag? Åtgärder? Vet man inte i regeringen att det som ökar motivationen hos en person kan få motsatt effekt hos en annan? Extra känslig är många arbetslösa i sin så speciella situation. Bidrag, åtgärder och a-kassa till trots påverkar ju även andra faktorer människornas motivation i större utsträckning än annars.
Vad kan regeringen om AMS om de marknadskunskaper som finns att hämta i ämnet? Jag ställer mig positiv till Moderaternas förslag att sänka ersättningsnivån efter viss tid i arbetslöshet, eftersom sammantagna erfarenheter från såväl stora medarbetarprojekt som mindre outplacementuppdrag visat värdet av ett mål- fokus och en mental eller verklig deadline för när i tid man ska ha nått en ny lösning. I detta avseende rekommenderas dock samma förutsättning som jag tidigare förespråkat, nämligen att man som först ska ha utrustat individen med uppdaterade kunskaper och jobbsökningsverktyg. Den arbetssökande måste initialt få chansen till förståelse och egna insikter om vad som krävs för att lyckas samt tillgodoses med insatsanpassade mänskliga stöttepelare så att han eller hon själv bättre kan sörja för att finna den för honom eller henne rätta lösningen.
Vet man över huvud taget inom regeringen det många i vårt lands alla styrelser och ledningsgrupper begripit när det gäller företagsledning? Förstår man betydelsen av att människor upplever att han eller hon har möjlighet att påverka sin egen situation? Har man vetskap om att det finns professionell kunskap och decennier av erfarenhet i vårt land om hur man tränar människor att med egna handlingar medvetet kontrollera i betydelsen påverka sin arbetslöshetssituation och därmed förverkliga sina mål? Vad hindrar dem då att uppmärksamma detta och förbereda svenska folket bättre på denna mångårigt praktiserade och i allra högsta grad framgångsrika hjälp till självhjälp, istället för att diktatoriskt styra in oss i de för dem så kära åtgärder? Hur mår en människa som är långtidsarbetslös och som slussas in och ut ur dylika åtgärder? Hur påverkar det deras förmåga att vara inspirerade och fräscha när de så småningom är tillbaka i arbete?
Vill landets företagare att man hanterar våra värdefulla arbetsmarknadstillgångar på detta sätt? Nej, hur skulle vi?
Mot bakgrund av den kännedom företagsledare har om vilka konsekvenser bristande delaktighet, medbestämmande och handlingsutrymme kan innebära.
Om regeringen och AMS motsvarar den arbetsledare en arbetslös har att hörsamma, så är ledningen urusel! De flesta av oss vet hur betydelsefullt det är att en ledningens förståelse för människors upplevda handlingsutrymme.
Då särskilt i en kanske för den enskilde redan utsatt situation.
En ledare i ett bolag som besitter förmågan att nå ut med rak, enkel och öppen information vet också att det är avgörande för ett gott samarbete.
Varför finner man så få ledare av den typen inom AMS?
Föredrar man att luras med statistik framför att arbeta professionellt?
Vet man inte hur lätt missförstånd och rykten uppkommer om man är otydlig eller om det skulle uppdagas att man håller inne med information som skulle kunna vara människor behjälpliga?
Många gånger lever den arbetslöse en tid med en bitterhet över det som varit, är det då inte extra viktigt att förekomma och undvika ett inhumant bemötande och förlöjligande attityd, bara för att det visar snygga siffror.
Den arbetslöses påverkansgrad på förändringen, hur ser den ut idag?
Varför vågar man inte på samma sätt som med föräldraledigheten erkänna att varje människa måste äga rätten att själv fatta livsavgörande yrkeslivsbeslut.
Vi måste kräva ett nytt nationellt arbetssätt som innebär att man bistår den enskilda människan i hans eller hennes val.
Vi måste kunna förutsätta att ingen kan planera sitt liv så bra som individen själv.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida