Teame2: Döm inte andra om du saknar mod att berömma

Någonstans i det fördolda skymtar konturerna av det som kan tänkas försiggå i de arbetslösas liv. Betraktare kan uppfatta dem som lata och bekväma "glidare". Sådana menar att de arbetslösa kommer med svävande undanflykter, skäl eller ursäkter till sin oförmåga att påverka sin egen yrkeslivssituation.

Omgivningen anser att de arbetslösa klagar och beter sig som om de tror att någon annan ska ordna upp deras yrkesliv. De arbetslösa kan kritiseras för att det mesta verkar vara dem fullkomligt likgiltigt. En inför situationen oförstående menar att det väl bara är att ”rycka upp sig”, ”ta sig i kragen” och ”ta sitt ansvar”…

Vi skapar distans och avskärmar oss med ett ”vi” och ett ”dem”.
De olika parterna bedömer därmed inte bara de andra på respektive front utan samtidigt även sig själva.

Individen i yrkeslivsförändring upplever kanske att han eller hon:

orättvist nog blivit drabbad av arbetslöshet

har passerat den ålder då man är attraktiv på arbetsmarknaden

bor i nedläggningshotad glesbygd

bor i den stora stad där det är svårast att få jobb

tillhör den yrkeskategori som har svårast att få jobb just nu

utbildade sig fel, blev arbetslös och nu står med hutlösa lån som följd

tillhör den där gruppen som har det svårast och som alltid drabbas

är lite sjuklig eller har någon o familjen som är det

ingår i ett resultat av arbetsmarknadspolitiken

har varit arbetslös så länge att det känns skrämmande avlägset att arbeta

är en förlorare och annorlunda de som har det sådär lätt

känner ett utanförskap i förhållande till sociala sammanhang och regelbundenhet

Naturligtvis undergräver och urholkar dessa uppfattningar vårt självförtroende avseende jobbsökning. Efter en längre tids arbetslöshet han det kännas enklare att förstärka fiktionen med:

det finns inte tillräckligt med jobb åt alla

jag har ändå ingen framtid inom det yrket

Lång tids osäkerhet och negativa jobbsökningserfarenheter förstärker vi och övertygar oss själva och andra om den bedrövliga omvärldsbilden. På så vis skyddar man sig i en trygg tillvaro mot det okända, och som man menar, hopplösa. Vi kan t.o.m. komma till en punkt där vi uppger att "nä, men jag vill ändå inte jobba så..." Genom att bygga upp ett pansarklätt revir undviker vi att konfrontera de egna motståndskrafterna mot förändring.

Det är viktigt att inventera de individuellt upplevda problemen, hindren och svårigheterna. Men för att kunna ta ställning till en möjlig förändring måste man inte nödvändigtvis stärka förmågan att hantera just dessa utmaningar. Däremot är det nödvändigt att öva upp förmågan att se kritiskt och kreativt på de situationer livet där man trivdes och fungerade bäst. Först med dessa som grundplåt kan man öva upp förmågan att se kritiskt och kreativt på sina möjligheter.

Döm inte andra om du saknar mod att berömma andra
och dig själv. Arbetslösheten angår oss alla.

E Eklund