Omyndigförklara bara
Känner du grundläggande tillit och tilltro till andra människor?
Eller känner du grundläggande misstro?
Lägger din omgivning märke till dina egentliga behov?
Eller upplever du omgivningen förhärskande?
Eller känner du grundläggande misstro?
Lägger din omgivning märke till dina egentliga behov?
Eller upplever du omgivningen förhärskande?
De flesta människor stiftar bekantskap med både positiv och negativ interaktion.
Vi vet att de som är hoppfulla i sin delaktighet... de som är hoppfulla i sin samverkan med andra och i det stöd som erbjuds att själva förmå påverka den egna situationen lyckas i högre grad än de uppgivna och underordnade att nå sina mål.
Om du upplever att livet styrts i negativ riktning och om saknar mål i livet eller lever i någon form av kaos är en trotsig attityd till omvärlden begriplig. Attityden är begriplig hur beklaglig den än är. Men hur förstående är din omgivning för att serier av emotionella provokationer, problem och motgångar och skapar känslor av värdelöshet? Och hur uttrycker omgivningen denna sin förståelse?
Om du upplever att livet styrts i negativ riktning och om saknar mål i livet eller lever i någon form av kaos är en trotsig attityd till omvärlden begriplig. Attityden är begriplig hur beklaglig den än är. Men hur förstående är din omgivning för att serier av emotionella provokationer, problem och motgångar och skapar känslor av värdelöshet? Och hur uttrycker omgivningen denna sin förståelse?
Vad händer när man ignorerar en individs innersta önskan att själv få vara med och påverka den egna situationen med stöd och hjälp från omgivningen?
Vad innebär det att inte lösa situationer tillsammans och med andra utan snarare åt andra. Och vad innebär det på längre sikt att göra det på det vis omgivningen finner lämpligt?
Vad innebär det att inte lösa situationer tillsammans och med andra utan snarare åt andra. Och vad innebär det på längre sikt att göra det på det vis omgivningen finner lämpligt?
Vilka valmöjligheter har vi när vi reagerar? Känner vi till varandras uppfattning om hur man bäst kan hjälpa? Vem vänder man sig till i en krissituation? Otvetydigt är att det är en enorm fördel om de hjälpande inte bara är intelligenta utan även någorlunda emotionellt intelligenta. Hur ska de annars förstå de osynliga känsloflöden som påverkar?
Kan man förvänta sig att andra ska förstå?
Kan man förvänta sig att andra ska kunna sätta sig in i hur förlamande reaktioner kan vara?
Reaktionerna på omgivningens egenmäktiga agerande kan sätta bestående spår. Kvar blir den omyndigförklarade. Förberedd på att förtvivlad huka sig och krypa undan. Bortspolad är den ömsesidiga tilliten. De djupa spåren jämnas med marken.
Reaktionerna på omgivningens egenmäktiga agerande kan sätta bestående spår. Kvar blir den omyndigförklarade. Förberedd på att förtvivlad huka sig och krypa undan. Bortspolad är den ömsesidiga tilliten. De djupa spåren jämnas med marken.
Snart syns bara suddiga avtryck. Spår som omgivningen valde att omsorgsfullt borsta bort. Spår som suddades ut efter det att den omyndigförklarade har passerat. Obetydliga små spår som "alla" vill gömma och glömma.
Att tänka på:
Det har kommit att visa sig att målmedvetenhet ger människor kraft. Mångåriga studier av arbetslösa visar att arbetssökande som strävar mot sina individuella mål, om än aldrig så omöjliga i betraktarens öga, lyckas bättre än de som inte har något specifikt mål.
E Eklund
Andra bloggar om: dissa, digga, förändra, skapa jobb, pressa undan arbetslösheten, skapa jobb, Svenskt Näringsliv, regeringen, arbetsmarknadsstyrelsen, SCB, Statistiska Centralbyrån
upplagd av Teame2 @ torsdag, maj 18, 2006
1 kommentarer
1 kommentarer:
Den oroväckande ökningen av arbetslösa i Sverige slår tillbaka på dem som skrattar.
Möjligheterna att påverka ligger bara temporärt nere.
Skrattar bäst som skrattar senare.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida