Granskning och matchning
Ams handikappstämplar fullt arbetsföra människor.
Arbetsförmedlingen ska tydligen satsa mer på matchning. Trots att matchning är en föråldrad metod som innebär att man sorterar bort människor som inte anses full lika "dugliga". AMS får fortsätta trots att revisorerna på Riksrevisionen påstår att Arbetsförmedlingen har ett relativt lågt förtroende bland arbetsgivare och arbetssökande.
"Hans Karlsson är med andra ord inte skakad och chockad över dessa Sovjetfasoner på Ams, utan fullt införstådd med dem och nöjd. En sådan arbetslivsminister måste bytas ut och en sådan myndighet måste reformeras från grunden." Dessa rader författades av ledarredaktionen på tidningen Expressen och publicerades 2006-09-12.
Hur det har varit och hur det har gått till inom AMS finns det hundratusentals individuella historier om. Historier som har gemensamma nämnare. Alla känner någon som på ett eller annat sätt har påverkats av det som kallas den öppna arbetslösheten.
Vad den nya regereingen avser göra återstår att se. Den borgerliga alliansens planer skrev tidningen Corren om den 21 september 2006 : "I prognosen räknar man med att sysselsättningen nästa år ökar med 1,0 procent eller cirka 45 000 personer. Samtidigt sker en nedtrappning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för närvarande räknas in i sysselsättningen." I Sverige pratas det om tillväxt och om arbetsgivarnas möjligheter att nyanställa. Det anses vara ett arbetsgivaransvar. Samtidigt förväntar man sig att de arbetslösa som anses anställningsbara oavkortat ska utsätta sig för granskning och matchning.
Arbetsgivarna förväntas ha fler lediga platser och rekryteringsbolagen hoppas att de ska komma med sin kravspecifikation. Alltså fortsätter de löjliga tjafset om vilka kvaliteter, egenskaper och/eller kunskaper som fattas. Vi pladdrar om vad som saknas, när vi egentligen borde prata om vilka fantastiska kunskaper och resurser som finns, vad vi kan använda dem till och vad som är görbart. Gamla stofiler får hålla fast vid sina principer. De får berätta vad som måste krävas, och vi bara jamsar med. Svenska folket är generellt sett dåligt involverade i de nya målsättningarna.
Nu har vi valt en ny regering. Vi suckar förstrött och går vidare. Det dagliga tugget fortsätter och vi gör det vi kan för att förgylla våra liv. I stort sett är vardagen är sig lik. Att Ams handikappstämplar fullt arbetsföra människor minskar kanske risken störningar? Vi märker ingen direkt förändring efter valet och har absolut ingen lust att sätta oss in i regeringens konkreta planer. Kanske reflekterar vi vid något tillfälle över vilken sorts krav näringslivet ställer på framtida arbetskraft. Men i övrigt finns det väl inget vi kan göra för att påverka arbetskraftspolitiska åtgärder?
Kan man anta att de som håller sig kvar vid de äldre synsätten, och som anser sig fullt arbetsföra, har något att komma med? Något som kan hjälpa arbetsgivare och arbetssökande att hitta lyckade lösningar tillsammans?
E Eklund
"Hans Karlsson är med andra ord inte skakad och chockad över dessa Sovjetfasoner på Ams, utan fullt införstådd med dem och nöjd. En sådan arbetslivsminister måste bytas ut och en sådan myndighet måste reformeras från grunden." Dessa rader författades av ledarredaktionen på tidningen Expressen och publicerades 2006-09-12.
Hur det har varit och hur det har gått till inom AMS finns det hundratusentals individuella historier om. Historier som har gemensamma nämnare. Alla känner någon som på ett eller annat sätt har påverkats av det som kallas den öppna arbetslösheten.
Vad den nya regereingen avser göra återstår att se. Den borgerliga alliansens planer skrev tidningen Corren om den 21 september 2006 : "I prognosen räknar man med att sysselsättningen nästa år ökar med 1,0 procent eller cirka 45 000 personer. Samtidigt sker en nedtrappning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för närvarande räknas in i sysselsättningen." I Sverige pratas det om tillväxt och om arbetsgivarnas möjligheter att nyanställa. Det anses vara ett arbetsgivaransvar. Samtidigt förväntar man sig att de arbetslösa som anses anställningsbara oavkortat ska utsätta sig för granskning och matchning.
Arbetsgivarna förväntas ha fler lediga platser och rekryteringsbolagen hoppas att de ska komma med sin kravspecifikation. Alltså fortsätter de löjliga tjafset om vilka kvaliteter, egenskaper och/eller kunskaper som fattas. Vi pladdrar om vad som saknas, när vi egentligen borde prata om vilka fantastiska kunskaper och resurser som finns, vad vi kan använda dem till och vad som är görbart. Gamla stofiler får hålla fast vid sina principer. De får berätta vad som måste krävas, och vi bara jamsar med. Svenska folket är generellt sett dåligt involverade i de nya målsättningarna.
Nu har vi valt en ny regering. Vi suckar förstrött och går vidare. Det dagliga tugget fortsätter och vi gör det vi kan för att förgylla våra liv. I stort sett är vardagen är sig lik. Att Ams handikappstämplar fullt arbetsföra människor minskar kanske risken störningar? Vi märker ingen direkt förändring efter valet och har absolut ingen lust att sätta oss in i regeringens konkreta planer. Kanske reflekterar vi vid något tillfälle över vilken sorts krav näringslivet ställer på framtida arbetskraft. Men i övrigt finns det väl inget vi kan göra för att påverka arbetskraftspolitiska åtgärder?
Kan man anta att de som håller sig kvar vid de äldre synsätten, och som anser sig fullt arbetsföra, har något att komma med? Något som kan hjälpa arbetsgivare och arbetssökande att hitta lyckade lösningar tillsammans?
E Eklund
upplagd av Teame2 @ onsdag, oktober 04, 2006
0 kommentarer
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida