Teame2: "The blind leading the blind..."

Vilket blir resultatet när man tar några som inte kan konsten att söka och finna jobb och låter dem i sin tur leda andra att söka och finna jobb?

Låt oss säga att det inte gör något om de inget gör något resultat alls. Alternativet är ändå att de helt enkelt gör alldeles fel. Vi är nöjda så länge de håller koll på det som mot alla odds blir gjort. Detta är vad vi ser hända inom AMS. Alltsammans accepterar vi bugande och bockande.

Arbetsförmedlare som anställs på AMS eller Arbetsförmedlingen har huvudsakligen rekryterats bland de egna arbetslösa. Är det bra?

Vad kan de om förutsättningarna för att nå jobben på arbetsmarknaden?

Hur angelägna är arbetsförmedlarna att just förmedla arbete?

Och vad kan arbetsförmedlarna om hur man muntligen presenterar sina främsta förmågor eller hur en arbetsgivare resonerar vid en rekrytering?

Lika mycket eller lite som en anställd på en bensinstation idag kan bilar möjligen.

En arbetsförmedlares incitament att bidra till att arbetslösa får ett jobb är så gott som obefintlig. Rätta mig om jag har fel. Vad sjutton har en arbetsförmedlare för att han eller hon hjälper någon att nå ett arbete?

Såklart att det finns de som betraktar arbetet som sitt "kall" och de som är där för att hjälpa. Visst finns där eldsjälar där precis som på andra håll, och de som gör allt vad de kan, men organisationen är varken underhållen eller uppdaterad till 2000-tal. Inredningen och det estetiska kanske, men absolut inte arbetssätt och metodik. Bara på några enstaka håll och då bara lite ljumt och försiktigt.

Och nu har regeringen gått ut med kravet att ta hjälp av bemanningsföretagen.

Vad händer då? Jo, de stackars arbetsförmedlarna som ser hur spännande det är att arbeta på ett ställe där man kan känna lite motivation och se ett resultat av insatsen, de kommer att lämna AMS såklart. De bästa arbetsförmedlarna kommer att sluta till förmån för ett bemanningsföretag. Men det har man naturligtvis redan kalkylerat in. Ha, ha, då blir det ju några som lyfts ut från regeringens kostnadsställe.

Det tragiska är och förblir hur lite arbetsförmedlarna fortsatt kan. På så vis är det synd om dem. De får inte tillgång till moderna arbetsverktyg i den utsträckning som skulle behövas och det finns inga ambitioner uppifrån toppen av AMS-pyramiden att förbättra. Ännu mer tragiskt är det att alla klagar, såväl inom som utanför AMS väggar, men ingenting händer. Ingen vill ta i röran längre. Det verkar som om man har accepterat att det är som det är. Är inte det tragiskt så säg?

Så länge regeringens AMS ansvarar för A-kassehanteringen och svarar för bidragsdelen kommer beroendet av verksamheten att existera. Men i övrigt har väl inte Arbetsförmedlingen något nämnvärt existensberättigande?

Fast det så klart, att alla de anställda på förmedlingarna som skulle sägas upp skulle kanske bidra till en avsevärd höjning av arbetslöshetsstatistiken?

Men det kanske är vad som behövs?

Kanske skulle man behöva känna på att arbetstillfällen inte kan eller bör skapas ur ingenting. Våra statsbidrag till arbetsförmedlingarna administreras vårdslöst men vi kan ingenting göra mer än att bråka om det i media…

Vi kan stillsamt se hur arbetsförmedlarna lär ut fel jobbsökningsmetoder.

Metoder som inte längre fungerar.

Metoder som inte ens leder till jobb.

”The blind leading the blind…”

(plums)

E Eklund