Tack Kristianstadsbladet
"Dagens arbetsmarknad är inte som på 80-talet"
|
Klicka på den understrukna rubriken ovan, så kan du läsa artikeln i sin helhet. Insändaren publicerades 2005-12-20 och är författad av "Långtidsarbetslös (snart 50 år)" Ja, tack för den så uppenbart nödvändiga upplysningen.
Jag är säker på att väldigt många arbetslösa känner igen sig. Arbetslösheten är ett onödigt stort folkhälsoproblem. Jag är dessutom övertygad om att det är alldeles för få som bryr sig, och möjligen än färre som riktigt förstår - Så tänk om vi kunde ta lärdom av AMS.
Tänk om vi kunde ta lärdom av ett system som inte fungerar längre, och begripa att det inte är okej att man hänvisar människor att leta efter lediga jobb som om det var är nittonhundraåttiotvå. Det finns knappt några lediga jobb att söka idag, och de som finns drar till sig hundratals sökande.
Låt oss ta lärdom av den enorma arbetslöshetsinstans som bara bidrar till 2,8 procent av alla landets anställningar. Låt oss tänka nytt tillsammans, och en gång för alla förstå att åttiotalet ligger bakom oss. Då annonserade man för att finna de främsta talangerna. Numera hör man sig snarare för efter dem. Att annonsering uteblir, innebär inte att arbetsgivare inte rekryterar!
Svenska folket behöver fatta att vi måste erbjuda människor förmågan att söka arbete annorlunda. Arbetslösa måste sluta upp med att utsätta sig för förnedringen att få avslag gång efter annan under sin psykiskt påfrestande jakt efter lediga jobb. Det är en självdestruktiv metod som inte fungerar längre, även om den fungerade alldeles utmärkt på åttiotalet.
Så:
- Tack ännu en gång till redaktionen på Kristianstadsbladet för uppmärksammandet.
Och varmt tack till skribenten. Enligt min uppfattning en arbetslös person, som i och med texten visar enorm viljestyrka. Tack till dig "Långtidsarbetslös (snart 50) som delade med dig av dina åsikter.
E Eklund
Andra bloggar om: media, journalister, nyheter, pressen, artiklar, ledare, nytt, arbetslöshetsreportage, arbetsmarknaden
3 kommentarer:
Som långtidssjukskriven och i långa och korta perioder även arbetslös känner jag igen mig mycket väl i artikeln. Drabbades av en "krasch" i april och är inte fullt ute på banan igen, men det kommer. Det krävs mycket mod och styrka att komma tillbaka och jag tillhör nog dem som haft tur. Dock har jag fått kämpa i underläge i den s.k. psykvården av idag. Till slut (efter uppbådande av all tillgänglig kraft jag hade då) fick jag komma i kontakt med rätt människor. Ni dom läser detta kanske vill veta vad nästa steg blir? Arbetsträning. Det är där AF och FK kommer in i en vad som kommer att bli en synnerligen intressant symbios. Spännade eller ångestfyllt? "Can you get back on track when you've had mental issues?" - Det kan man, ty man är sällan dum i huvudet för att man har eller har haft behovet av psykiatrisk hjälp. Eklund hjälper och Eklund är en enorm inpirationskälla! Jag kommer att skriva och berätta hur jag blir behandlad och hur det går. Har universitetsutbildning och är snart 39 år gammal. Been there, done it all.
Ursäkt mig alla arbetslösa som under några som helst omständigheter uppfattar detta som ett påhopp, men AMS kusliga sätt att bevara sitt inarbetade arbetssätt får arbetslösa att irra omkring som blinda statyer. Man uppmuntrar till primitiv jobbsökning som liknar tusentals andras och får arbetslösa att underordna sig systemet, förneka sig själva och slutligen bli handfallna och uppgivna. Man slopar den reella verkligheten ute på arbetsmarknaden och bedriver ett kontrollerande och förnuftsmässigt statiskt arbete med att slussa arbetslösa vidare. Det absurda i sammanhanget är att det handlar om att slussa dem vidare inom AMS vilket i fler fall leder till individuell olycka än till lycka. (John)
För att citera hon "Sally" i den där tv-serien om en bibliotekarie som bodde hemma hos sin farsa som var skomakare:
"MAN KAN INTE BROMSA SIG UR EN UPPFÖRSBACKE"
Egon
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida