Teame2: Egna utvecklingsvägar, osynliga för andra

Den grundläggande idén om hur arbetsmarknaden ser ut formas av våra upplevelser. Idéerna formas av oss själva och av vår omgivning under hela vår levnad.

Bilden av arbetsmarknaden byggs upp och förstärks på under våra yrkesliv och påverkas av faktorer som hur vi interagerar med andra människor, hur vi lever i samhället, hur de företagskulturer ser ut som vi arbetar i o.s.v. Med tiden staplar vi upp enskilda små klossar till en robust plattform som utgör en central roll i hur vi uppfattar, tolkar och förstår vår tillvaro. Med konkreta, grundläggande begrepp kan vi var och en tyda de mest abstrakta företeelser ur en helt unik synvinkel – nämligen den egna.

Kombinationen av personlig otillfredsställelse i sin yrkeslivssituation, vilken den än är, och individuell strävan efter prestige kan leda till att man övergeneraliserar när man tyder och tolkar karriärvägar. Yrkesinriktningar och karriärvägar är dock sällan i sin helhet abstrakta eller konkreta utan utvecklas av individer själva. De som gör karriärväxlingarna inom, mellan, till och från olika karriärutvecklingsnivåer ser lika olika ut och är förmodligen lika många som antalet individer.

Karriärväxling och yrkeslivsförändringsprocesser handlar om att tolka omvärlden och matcha med de egna samlade kompetenserna. Man använder förmågan att applicera sina erfarenheter och kunskaper i nya sammanhang samt att analysera vilka behov av funktioner eller syften dessa kompetenser kan tänkas fylla.

Ett sätt att tolka omvärlden kan vara att fråga anställda i ett specifikt yrkesområde hur de skulle beskriva sitt arbete under en dag. Den arbetssökande frågar alltså andra människor som arbetar med det man skulle önska göra härnäst eller funderar på att göra. Ytterst handlar det om att komma åt olika perspektiv på arbetsinnehållet och på arbetets relation till personen man frågar.

Efter att ha genomfört några intervjuer ser man snart sin yrkesutvecklingsprocess i ett mycket större perspektiv. Som arbetssökande hämtar man in en mängd arbetslivsbeskrivningar som på vissa specifika sätt bidrar till förståelse av sitt framtida möjliga arbete, arbetets innehåll och den egna rollen i ett sådant.

Det finns de som protesterar vilt och säger:
”Nej, så kan man väl inte göra? Intervjua…?”
Vore det inte bättre att fråga:
”Vad skulle kunna hända?”
Det kan ju på sikt leda till ett nytt arbete och man lär sig massor under resans gång.
Är det bättre att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa? Eller att lita på slumpen och så småningom ”hamna” på ett företag där det visar sig att det enda man har gemensamt med övriga medarbetare är telefonnumret till växeln?

Min avsikt med dessa rader är bara att förmedla hur man kan göra och måhända bidra till att stärka svenska folkets ställning på arbetsmarknaden i Sverige såväl som i utlandet.

E Eklund