Teame2: Personliga förutsättningar

Kan du föreställa dig hur det är att inte få jobb?

Att få nej efter nej och få veta att det var hundratals sökande till den uppfattat normgivande rekryteringsprocessen? Vet du hur det frestar på att ständigt få avslag? Förstår du vad det innebär att tappa självkänslan när det gäller din jobbsökning efter att ha sökt femtiosju tjänster? Begriper du hur det är att inse det besvärliga med att pendla mellan hopp och förtvivlan månad efter månad? Är det då konstigt att man upplever besvikelse och förvirring eller frustration. Är det då konstigt att man känner sig håglös och vilsen i min icke självvalda vardag OAVSETT om jag får 5000 eller 7000 kronor att klara mig på?

Vad är orsak och vad är verkan?

Vi kan se att den ökade internationaliseringen, den hårdnande konkurrensen och krympande budgetanslag i den offentliga sektorn har medfört att organisationernas och de anställdas förändringsvilja och förändringsbenägenhet har blivit honnörsord. Organisationerna måste i ett ständigt samspel med olika aktörer agera i förhållande till föränderliga växlingar i samhället. Är det möjligt att detta sammantaget innebär det ställs nya krav på jobbsökningen under 2000-talet? Hur är det med den mig som samhällsmedborgare? Vilka är mina farhågor inför framtiden? Vad skrämmer människor som tar del av den samhällspolitiska debatten? Upplever jag som samhällsmedborgare att jag över huvud taget skulle kunna göra något annorlunda för att nå alternativt skapa arbetstillfällen på egen hand? Ja, kanske innan jag själv har prövat och misslyckats möjligen.

Sänk a-kassebidragen till förmån för att erbjuda folket personliga förutsättningar att lyckas i den nya arbetsmarknadskonkurrensen.

De senaste årtiondenas teknologiska, ekonomiska och sociala förändringar har orsakat strukturella förändringar i samhället. Industrisektorn har blivit beroende av tjänstesektorn och gränserna mellan tillverkande företag och tjänsteföretag har blivit allt mer osynliga. Internetbaserade virtuella organisationer, elektroniska databaser och kommunikationskanaler över nätet har förändrat alla aspekter av det som varit den traditionella synen på hur man söker jobb. Men är webbaserade rekryteringskanaler den öppna autostrada som leder mot jobb? Känner vi till att dessa sökmotorer inklusive annonser och kringtjänster blott svarar för ett par procent av alla tjänster som tillsätts i Sverige?

Jag påstår att det är avgörande att ha fokus på helt andra saker än förr om åren och framhåller nödvändigheten att betrakta jobbsökning som en högst personligt anpassad process. En process som ingriper relationsbyggande och där interaktionerna mellan individen och företagskontakter spelar en avgörande roll och ligger i centrum. Jobbsökning på det gamla vis Af verkar innebar att betrakta människor utifrån normgivande mallar och schabloner så att de bättre kunde matcha mot de lediga tjänster som finns att tillgå. Många lägger sin tillit hos Af och letar efter annonserna på webben eller vänder sig till olika rekryteringsverksamheter. Alltsammans har fungerat utmärkt. Tidigare! Avregleringen under nittonhundratalets senare del innebar att lokala alternativ dök upp och att bemanningsbranschen fullkomligt exploderade. Tjänsterna fungerar med en finansiär eller en företagskund och beställare till dessa marknadsaktörer i andra änden som kan betala för att få den arbetskraft man önskar. På senare år finns inte de lediga tjänsterna i samma utsträckning och bemanningsföretagens insatser är snarlika en fullgod arbetsgivare med ekonomiskt betryggande garantier. Detta insåg så AMS och började muta företag genom bidrag för att sponsra dem att ta in arbetsmarknadsresurser som stod till förfogande vilket hjälpte upp sysselsättningsgraden. Konsekvensen blev med tiden att man slog undan benen på dem som betalade och vi hamnar i en bidragskarusell.

Vem hjälper då mig som är arbetssökande men själv vill finna det som passar mig bäst och inte passivt vill vara den som blir vald eller bortvald av någon annan? Nu finns inga lediga jobb att tillgå och detta betyder att det är landets medborgare uppfattar att arbetsmarknaden behov ser ut. Företag som inte annonserar ut sina vakanser då? Bolagen som inte hinner eller har råd att anmäla förändringar till en rekryteringsenhet, betyder det att de aldrig nyanställer? De övriga 98 % av svenska folket som får jobb på den dolda arbetsmarknaden då? Där hänger inte AMS med i svängarna längre.

Om man ändå insåg att det finns andra och bättre arbetssätt som faktiskt leder till jobb. Jag undrar om AMS är så oförstående eller om man har valt att tysta ned att det finns kunskap om hur man kan göra istället. Vågar man inte erbjuda den kunskap som arbetsgivare i landet köper från privata aktörer för att erbjuda sina medarbetare. Arbetsgivare köper sedan decennier tjänster som innebär att medarbetare tränas att bli uppmärksamma och nyfikna mot omvärlden så att de står bättre rustade att möta bolagens förändringar. Man erbjuder medarbetare identitetsstärkande metoder att personligen marknadsföra sig själva såväl internt som externt. Detta erbjuder företagsledare som har insett hur samhällets tilltagande komplexitet påverkar människor och begripit att man måste ta sitt ansvar för att göra dessa trygga och förtrogna med att de klarar sig själva i konkurrensen. Naturligtvis får det till följd att medarbetaren samtidigt blir mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Vårt snabbt växande flöde av informationsmängd innebär nya teknologiska principer, nya service-, och kommunikationsformer. Som AMS fungerar idag följer man inte alls med i den utvecklingen anser jag. Många gånger möter vi medmänniskor i långtidsarbetslöshet som visar sin bitterhet över det som sker i landet. Ofta känner de så med anledning av de konsekvenser som bland annat bristande delaktighet, medbestämmande och handlingsutrymme kan medföra. Det förefaller enkelt att banka på allt som förändras till det sämre och lätt att bli ilsk för att företag flyttar utomlands.

Pröva för en stund att betrakta detta fenomen ur ett ledningsperspektiv: Skulle ett företag vara gynnat av ett medarbetar-kollektiv som kände bitterhet, ilska och var negativ till förändringarna? Nej, en verksamhet behöver energi och kraft att välja om man vill vara med och förändra här eller någon annanstans. Betrakta för en stund vårt land som ett gigantiskt verksamhetsområde fråntaget historik. Hur ser det ut med dagens förutsättningar? Leder Socialdemokraterna landet hälsosamt? Skulle AMS motsvara vårt lands personalstab, så måste jag säga att den har stor förbättringspotential. Titta bara på socialfondens politikområden som handlar om att utveckla utbildning i samband med livslångt lärande. Dessa politikområden avser att främja en kunnig välutbildad och flexibel arbetskraft samt förnyelse och anpassningsförmåga inom arbetsorganisationer. Man menar att utökade inslag av kompetensutveckling i arbetslivet är förutsättningen för svenska företags möjligheter att hävda sig i en allt starkare internationell konkurrens. Jag säger att yrkeskompetens utan personliga drivkrafter att nå ut i jobb är värdelös.

E Eklund

Andra bloggar om: yrkesutbildning, kompetens, karriär, drivkraft, kontakter, beslutsfattare, arbetslöshet bland invandrare, arbetslösa akademiker, arbetslöshetsproblem, a-kassa, arbetslöshetsersättning.

Andra bloggar om: Sverige, Sverige guld, svensk, svenskar, utlandsfödda svenskar, utlandssvenskar, utlandssvensk, utlänningar, invandrare, andra generationens invandrare, arbetslösa utlandssvenskar, arbetslös utlandssvensk, invandrararbetslöshet, invandrararbetslösheten i Sverige, invandrararbetslösheten