__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: Har vi slutat reagera på det bakvända?

onsdag, november 09, 2005

Har vi slutat reagera på det bakvända?



När man läser om arbetslösheten och hur man kan nå jobben är felframställningarna så generella och så genomgående att det kan ifrågasättas om regeringen har satt munkavle på press och media. På nåt sätt borde det vara dags att göra en råstädning bland begreppen.
.
.
.
Det vanligaste och evigt upprepade påståendet är att man ska ”pressa undan arbetslösheten”. Själv har jag arbetat i många år med att bidra till att människor finner ett nytt arbete och de har nått fram till sina mål, men aldrig har jag hört någon av dem ”pressa undan sin arbetslöshet”!? Har du? ”Nä, nu är det dags att försöka skaffa sig ett jobb” är vanligare. Ja, jag vet inte? Förmodligen föredrar man att prata om något man kan pressa undan, när man inte klarar av att lösa det. Skulle de våga säga att de ska se till att de arbetssökande får jobb? Knappast. Det klarar ju inte AMS att åstadkomma med sitt gammalmodiga arbetssätt, så det törs man naturligtvis inte säga. Då är det bra med påhittade uttryck.
Men varifrån kommer alla konstiga uttryck? Sitter någon hemma på en kammare någonstans och klurar ut dem? Eller vad säger du om "Vi ska halvera antalet icke arbetande". Dessutom är många av de numera vanligt förekommande uttrycken och beskrivningarna av de arbetssökande är en bekräftelse på att ha gett upp redan innan man börjat. Man dömer i förtid. Ibland undrar jag om jag har en alldeles för hög tro på människors möjligheter att uppnå sina personligen satta mål, men jag har å andra sidan aldrig hört någon klassas som ”icke anställningsbar”. Inte förrän jag kom i kontakt med politiska presentationsmaterial och regeringsreformer. Visst har jag träffat många märkliga människor i många hänseenden, och därmed alldeles fantastiskt enastående. Men av alla de flera hundratals jag har samarbetat med har väl aldrig funnits någon som inte varit "anställningsbar". Vem hittar på såna ord?
Utgångspunkten när man jobbar med att bistå människor till dess att de har nått ett arbete måste väl ändå vara att arbetssättet och metodiken välkomnar alla. Att alla innehar fantastiska förmågor att lyckas inom sitt eget område måste vara grundinställningen. Alla ska väl få samma förutsättningar att nå och förverkliga sina mål? Ibland tvivlar jag på att det är vad man vill uppnå med AMS. Hur många gånger har jag inte läst i tidningarna om politikers uttalanden om ”icke anställningsbara”, och innerligt hoppats att man inte kan ta det de säger på allvar. Hur kan vi ens godta att man säger att någon är ”icke anställningsbar”? Tänk jag tror att vi har slutat lyssna. Det är ju inte med någon större tillfredsställelse man lyssnar till vår statsminister Göran Persson när han säger att han håller fast vid arbetslöshetsmålet om 4 procents öppen arbetslöshet och att det finns goda chanser att nå det före valet. "Så länge jag är statsminister tänker jag se till att det behålls", sade han, och tillade att målet om 80 procent sysselsättningsgrad är också viktigt men väldigt svårt att nå. Hans resonemang kan naturligtvis analyseras närmare. "Så länge jag är statsminister tänker jag se till att det behålls". Okej, det är ju inte svårt att behålla ett mål eller en föresats. Det är en annan sak att se till att nå det. Men det har han aldrig sagt. Han har bara sagt att han ska behålla arbetslöshetsmålet om 4 procents öppen arbetslöshet. Finurligt. Detta var ett citat hämtat från Nyhetsbyrån Direkt 2005-11-04 och man kan konstatera att Sveriges nuvarande statsminister över huvud taget är noga med att säga precis så lite som krävs för att det ska hålla för en närmre analys längre fram.
Läs mer under rubriken ”Persson mobiliserar - manar s-kongress till kamp” http://www.dagensps.se/artikel.asp?articleID=13424 För att hålla stämningen uppe och upplevelsen ska vara att det inte alls är så många arbetslösa som det i själva verket är har regeringen fixat och donat med små söta gåvor. En sådan liten käck gåva kallas plusjobb. Det var i regeringens höstbudget man lanserade de fina plusjobben.
”Det är en arbetsmarknadsåtgärd som införs vid årsskiftet där det är tänkt att människor med lång tid i arbetslöshet ska gå in och höja kvaliteten i den offentliga sektorn.
Satsningen med plusjobben beräknas ge i snitt 15 000 jobb och är tillfällig.” (?) Bara ett sätt att luras med siffror för ett tag? Hur bra mår människorna i ett sådant projekt därefter?
Läser man i artikeln ”Kommunal inventerar arbetsplatser för plusjobb” skriven av Mats Gustavsson. http://www.kommunalarbetaren.se/kanyheter/kanyheter.cfm?artikel=57534 artikeln publicerades 2005-10-18. ”För att komma ifråga för plusjobb ska man ha varit inskriven hos arbetsförmedlingen som arbetslös eller i olika program under minst två år.” Enkla påpekanden om efterfrågan eller egentliga behov är väl naturligtvis alldeles onödiga? På något sätt reagerar pressen alltmer långsamt på såna här arbetsmarknadsprojekt. Man kanske inte ens reagerar längre när alltsammans är såhär bakvänt från början? Det som sägs och skrivs intresserar oss bara måttligt. Det är vanligare att läsa om hur man ska ”sänka arbetslösheten” än vad det är att läsa att man ska erbjuda arbetslösa metoder eller verktyg så att de kan få jobb. Har vi glömt målet med insatserna? Är det inte meningen att vi ska se till att de arbetslösa får jobb? Jobb som de trivs med och mår gott av att gå till. Vad är det som gör att vi godtar att man resonerar så bakvänt? Vad är det som gör att vi finner oss i allt kringsnack och alla krumbukter? ”I slutet av oktober fanns totalt 358 000 personer, eller 8,0 procent av arbetskraften, inskrivna hos arbetsförmedlingarna som öppet arbetslösa eller i någon form av Ams-åtgärd. Det är 11 000 fler än under samma tid i fjol.” Läste man i Sydsvenskan. http://sydsvenskan.se/sverige/article126361.ece under rubriken ”Arbetslösheten stiger fortfarande” i en artikel publicerad 9 november 2005. Och man kan också läsa att vår finansminister Pär Nuder är optimistisk om utvecklingen på arbetsmarknaden. ”Han tror på bättre siffror när de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som presenterades i september kommit igång.” Tydligen fick Ams-chefen Bo Bylund kritik från regeringen för att inte ha lyckats sätta sprätt på den extra miljard som verket fick i vårbudgeten.
Vad är det för en uppochnerpåvänd värld vi lever i? Oj. Tänk jag fick precis en sån märklig minnesbild av Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan"...
E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Klockan torsdag, 10 november, 2005 , Anonymous Anonym sa...

Det måste finnas något alldeles omöjligt hos mig som gör att jag helt enkelt inte stämmer in i AMS system. När du skriver det där med metoder som välkomnar alla kan jag bara gråta. Inte är det vad jag har mött på arbetsförmedlingen. Man är bara en i mängden. En nobody som går där och skramlar. Trots att jag har tjänstgjort i hela mitt liv och inte haft en enda sjukdag, bara vart borta en dag på alla alla år, behandlas man som luft på arbetsförmedlingen. Vad är det för fjollor som jobbar där? Talar med en som om man var nåt som katten släpat hem. Va? Nej, dit går jag aldrig igen, det är då ett som är säkert.
/Göran

 
Klockan torsdag, 10 november, 2005 , Anonymous Anonym sa...

Förresten, glömde tacka för en kanonbra blogg. Passa dig bara för politiken. Den kan vara alldeles omåttligt saktfärdig.
/Göran (igen)

 
Klockan torsdag, 10 november, 2005 , Anonymous Anonym sa...

Hallå där tjejen!
Du kan nog ta tillbaka det där med att det bara intresserar måttligt. Titta bara på antalet besökare till din blog. Kan ni som läser dessa spalter föreställa er något sådant som positiv pessimism? Det är vad det här handlar om. Det här är positiv pessimism när den är som bäst. Det steget har den här blogen tagit fullt ut och det är en härligt hänsynslös röjning i de politiska korridorerna du håller på med tjejen. Kan inte nog uppmuntra och prisa det du nu gör. Eklund - vilken tjej!
Jag kommer inte att missa en enda av dina blogspalter hädanefter. Tack så mycket för det du gör!


Lasse T Wiberg

 
Klockan torsdag, 10 november, 2005 , Anonymous Anonym sa...

Hejsan!

Den enda godtagbara förklaringen till att vi inte engagerar oss mer är att vi som jobbar, jobbar dubbelt så mycket som vi borde så man hinner helt enkelt inte med.
Men det är kanske ingen bra ursäkt det heller när allt kommer omkring?

/Momo

 
Klockan torsdag, 10 november, 2005 , Anonymous Anonym sa...

Håhåjaja,
ockockock
Jag läste det där i kommunal. Den kommer hem i brevinkastet. De ska "inventera". Är en av de berörda får man anta. Plusjobb. Tvi !
Jag säger GE MIG EN RULLATOR ISTÄLLET !

"Utdömd"

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida