Parollen "Ropen skalla - Jobb åt alla"
Detta är en mediaannonserad vecka kallad NOLL TOLERANS mot rasism, och om jag var invandrare med en gnutta entreprenörsanda skulle jag verkligen uppskatta Centerpartiets jobbprogram. Det säger nämligen bland annat:
”Ställ tydligare krav på staten, kommuner och landsting” så att de blir bättre förebilder för att ”öka mångfald och integration hos de offentliga arbetsgivarna.” och man förespråkar därtill från Centerpartiets sida ”bättre validering av utländska examina” samt att göra det ”enklare för asylsökande att arbeta under tiden de väntar på besked om uppehållstillstånd”. Centerpartiet lägger fram ett antal konkreta lösningar och talar om att det är ”förslag som vi tror bidrar positivt”.
Yrkesskadad som jag är efter att personligen ha rustat oerhört många enskilda individer till ett nytt (och för dem var och en bättre) arbete genom åren, utrustade jag mig med ett par kritiska arbetsmarknadsglasögon i den stund jag tog del av det gedigna jobbprogrammet. Positivt var att man från Centerpartets håll talade klartext och efterlyste att den sittande regeringen skulle göra detsamma istället för att dölja arbetslöshetssiffror bakom rubriceringar som ”öppet arbetslösa” eller ej t.ex.
Efter att först ha studerat Centerpartiets jobbprogram som hastigast gladde jag mig åt det friska budskapet om ”jobb åt alla” och granskade texten med största intresse. Man skriver bl.a. ”Program för främst nätverksbyggande och kontaktskapande som behövs.” och med dessa rader hoppas jag att man förmedlar insikt och förståelse för att det faktiskt är så man når jobben bäst. Dessvärre slogs hoppet undan för en stund då jag fortsatte:
”Det handlar om att ge akademiker möjlighet att få olika former av praktikplatser och delta i traineeprogram”.
Om nätverksbyggande och kontaktskapande ska åstadkommas genom praktikplatser och traineeprogram så undrar jag vari skillnaden ligger mellan sådana och de pågående aktiviteter som idag redan finns inom ramarna för AMS arbetsmarknadsprojekt. Hur ska det bli bättre?
Jodå, man kom även med ett efterlängtat konkret förslag till förbättring av den befintliga arbetsförmedlingen och man kan läsa:
”Det är orimligt att tro att arbetsförmedlingarna ska kunna ge bra hjälp till alla arbetssökande när de som idag har 100-700 arbetssökande per arbetsförmedlare. För att förmedlarna ska kunna arbeta effektivt måste antalet arbetssökande per förmedlare minskas betydligt.”
Visst låter det logiskt att minska antalet inskrivna per arbetsförmedlare och jag tror att det är ett bra steg i rätt riktning men det är inte hela sanningen. Hur många av de inskrivna besöker frivilligt arbetsförmedlingen utöver de erfoderliga gånger som krävs för att upprätthålla stämplingsdagarna? Hur många är de arbetssökande som upplever att de bemöts med tips och råd om hur man finner jobb? Okej, Centerpartiet förespråkar färre sökande per anställd. Jag säger:
- Titta på verksamheten som Trygghetsrådet bedriver för att ta ett gott exempel på hur man kan arbeta med många människor per anställd. Där hanterar en enskild rådgivare enligt uppgift omkring 300 personer under ett års tid. I stort sett lyckas man hantera enorma individvolymer men med ett helt annat och avsevärt mycket bättre statistiskt utfall beträffande antal individer som når jobb. Varför lyckas då en sådan verksamhet bättre än Af, det stora antalet individer per rådgivare till trots? Många faktorer spelar in, men framför allt består en verksamhet som Trygghetsrådets resultat i att såväl arbetssätt som jobbsökningsmetoder helt annorlunda Af:s gamla matchningsförfarande. Inom organisationer som konkurrerar med Af, däribland Trygghetsrådet, Trygghetsstiftelsen samt ett stort antal privata marknadsaktörer, lär man huvudsakligen individer hur de själva kan ombesörja sin personliga marknadsföring och hur man själv skapar och etablerar kontaktnät. Så, javisst skulle arbetsförmedlingarna arbeta mer effektivt om de ansvarade för färre antal arbetssökande, men är inte det också det som är målsättningen idag? Målet är väl att fler ska få jobb?
Den största fienden till det befintliga Af är det gamla icke-fungerande arbetssättet men därefter är det a-kassan tror jag. Det är orimligt att ha den ekonomiska ersättningen eller bidragsdelen under samma tak som hjälpen till arbete. Att ha samma enhet som kontrollant av den arbetslöses redovisning av ”icke tjänstgörande dagar” som stöttning och vägledare av nytt jobb, det är en ruskig balansgång. Man ska ju inte bita i den hand som föder en, eller hur?
Ännu har jag inte hört något parti föreslå hur man ska lösa arbetslöshetsproblematiken bättre och Centerpartiets program var ett av de mest frispråkiga och initiativrika jag har sett i arbetsmarknadspolitiska sammanhang på mycket länge. Man visar att man har en klart uttalad plan för den enskilde individen i alla fall, och det är gott så eftersom det är mer än flera av de andra lyckats uppvisa. Vanligtvis talar man uteslutande ur ett uppifrånperspektiv, men Centerpartiet gör annorlunda och man talar om nätverk och kontakter. Äntligen!
Just som förhoppningarna lyfts och tilltron ökat avseende insikt om att det är nätverksbyggande och kontaktskapande som behövs för att nå jobb kunde jag bara konstatera att man landade precis där man var igen. Centerpartiet förklarar i sitt jobbprogram:
”Om arbetsförmedlingarna får konkurrens av andra aktörer som företag, föreningar och organisationer, blir effektiviteten ännu större, med en bättre matchning av arbetssökanden och arbete som resultat”, Jaha? Hur då? På vilket sätt blir effektiviteten av matchning större? Arbetsförmedlingen är redan konkurrensutsatt och vad betyder det att man nu från Centerpartiets håll önskar ökad konkurrens. Kan man implementera konkurrenter på arbetsmarknaden ifrån regeringshåll?
Arbetsmarknadshistorik är kanske överflödig? Avregleringen under nittonhundratalets senare del innebar ju att arbetsförmedlingarna konkurrensutsattes och en uppsjö lokala alternativ dök upp. Vi kan såhär i efterhand konstatera att konsekvensen blev att bemanningsbranschen fullkomligt exploderade. Hela arbetsmarknadsstrukturen blev lyckosam ur såväl arbetsgivar,- som arbetssökarperspektiv under en storhetsperiod då ”matchning” blev honnörsordet. Och jaadå, alltsammans fungerar utmärkt förutsatt att det finns lediga jobb, att en finansiär eller en företagskund eller beställare till dessa marknadsaktörer (som bemanningsföretag eller rekryterare) i andra änden kan betala för att få den arbetskraft man önskar. Dugliga medarbetare selekteras med enkelhet ut bland ett urval lämpliga individer och man plockar russinen ur kakan. Problematiken kvarstår. Vem hjälper mig, som är arbetssökande men själv vill finna det som passar mig bäst om jag inte vill vara den som blir vald eller bortvald av någon annan? Därtill faller strukturen så snart de lediga jobben sinar. Som nu...?
Jag läser Centerpartiets program och tänker: Begriper politikerna äntligen det som så många aktörer på arbetsmarknaden har förstått? Nämligen att utvecklingen har visat att man har allra störst möjlighet att uppnå förändringar snabbt och enkelt om man först tillgodoser arbetssökande med verktyg för att själva finna tillvägagångssätten.
Slutligen fastnade jag vid ordet "arbetshandikapp" och hur man enligt arbetsmarknadspolitiker bäst tar hänsyn till människor med sådana. Förbluffad tänker jag i mitt stilla sinne på ordets tillämpning bland beslutsfattare i landet. Varför behandlar vi människor olika och varför särskiljer vi grupper där vi förutsätter att svårigheterna är större? Det är fel. Förresten har vi väl alla våra svagheter som vi i det tysta på vårt eget vis väljer att kompensera för på olika sätt? Varför påstå att somliga har ”arbetshandikapp”? Har vi inte alla det?
Som jag ser det innehar vi alla våra arbetshandikapp. Var och en av oss har dem inom olika områden bara, och på så vis är vi väl alla lika inför den arbetsmarknad vi möter? Därför är vi väl också var och en bäst själva på att bedöma var vi kommer till vår rätt? Samma metodik är möjlig att tillämpa bland alla sökgrupper på arbetsmarknaden Vi som arbetat med sådan metodik vet att det tar olika lång tid för olika individer, men alla kan få jobb.
Om lösningen består i att arbetsförmedlingarna bör få ytterligare konkurrens så är det av verksamhetsområden som bistår individer med uppdaterade individanpassade jobbsökningsverktyg som stimulerar dem att på helt egna sätt visa sig tillgängliga på den framtida arbetsmarknaden.
E Eklund
Andra bloggar om: Alliansen Valet 06 val 2006 regeringen valfläsk
upplagd av Teame2 @ måndag, oktober 24, 2005
7 kommentarer
7 kommentarer:
Sveriges arbetslösa medborgare har blivit bidragsberoende. Den trenden ändrar man inte så lätt. Partiprogrammen lovar alltid mer än de kan hålla oavsett kulör på loggan. HK
Hello !
Jag undrar mest VILKET PARTI SKA VÅGA VARA FÖRST ATT RUBBA DEN URÅLDRIGA IMPERIEMAKTEN KALLAD AMS ?
Blomsterkvast åt den partiledare som inte bara sopar all skit under mattan.
--GN--
Lediga arbeten är svåra att hitta och Centerpartiet förespråkar att besluten ska fattas närmre människorna. Då kan man ta hänsyn till regionala och lokala skillnader på ett välbehövligt sätt. Vi har ännu inte sett starten på den här jobbdebatten. Vänta bara.
Fredrik
Tjena,
man har dragit igång ett drev. Alla vill att alla ska få jobb å de e bara början på valkampanjerna. Så enkelt är det. Nu kommer där tre nya partier som ska slåss om rösterna å va säjer dom om arbetslösheten? Va bryr sig dom om mig. Om inte jag får ett jobb här snart så får jag flytta söderut. Det enda jag kan gör man inte i Sverige längre så nu är man oduglig som arbetskraft här hemma
Allt har ju flyttat utomlands. Vad ska bli kvar? Vet dom det?
Tretton års personalansvar i två olika stora företag har präglat min samhällssyn och jag vet att beroende på etnisk bakgrund, behandlas människor i Sverige helt olika vid rekryteringarna. För invandrare är det mycket, mycket svårare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Valet mellan partiernas presentationer visar också hur man bemöter dold strukturell rasism inom statliga företag eller kommunerna och landstingen. Bra att Centerpartiet åtminstone visar att problemet finns som andra blundar för. Därför håller jag med GN, blomma till den som vågar visa problemen istället för att gömma dem. Visa att alla har lika rätt till arbete och vad man än har för namn eller etnisk bakgrund så ska man inte tas bort ur ansökningshögarna.
"FlowerPower"
Tycker att Maud och Centern är bra på att kalla saker för sitt rätta namn. En spade är en spade och inget annat. För ett patr år sedan såg vi ju hur politiker tyckte och tänkte när dom trodde kamerorna var avslagna. Centern vågar åtminstone ta upp frågorna och har viljan att lösa det på ett konkret sätt. Såg förresten det här på ¤:an om NOLLTOLERANS och det med bostadsbolagen, och skam vet om det inte är samma sak med jobbena alltså. Vem vet?
//Janne
Till Gerd: Nej, jag tror inte att någon vågar rota i högarna. De är rädda för rasrisken.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida