Mediaträna politiker i jobbsökningsstrategier
Om politikerna mediatränades i moderna jobbsökningsstrategier, fick lära sig hur man gjorde en kompetenskartläggning, plockade fram sina färdigheter och tränade på att personligen marknadsföra sig själv. Om de, vår härliga allenarådande maktelit en gång för alla begrep hur 97% av alla jobb nås i praktiken. Jaa, då...
Då - och kanske först då skulle informationen kunna nå ut till folket.
Bosse Andersson Dagens Nyheters nätupplaga 18:e oktober
”Söka fel jobb gynnar ingen”
http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=475664
Bo Bylund lovar fler kontakter med arbetsgivarna läser man i DN-artikeln. Det handlar inte om revolutioner för att få tid med det. Men man måste säkert balansera om arbetet. Vi måste få in fler jobb till förmedlingarna.
”Arbetsförmedlingarna tappar marknadsandelar. Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar. Det skulle till slut innebära att den som går via arbetsförmedlingen stämplas som en hopplös förlorare. Men Bo Bylund tror inte att risken är stor. Arbetsförmedlingens ställning är stark och de andra aktörerna ser han i första hand som möjliga samarbetspartner.”
När jag läst detta fick jag behärska mig för att inte använda nedsättande epitet eller omtala någon med ironiska kommentarer. ”Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar.”
Vad ligger bakom ett sånt påstående? Hur kan man särskilja ”fallen” och kalla några ”lätta” och andra ”svåra”? Att utan urskillning och utan orsak förolämpa alla såväl inom som utanför arbetsförmedlingen på det sättet vittnar om fruktansvärt stor okunnighet som jag ser det. Jag är absolut ingen arbetsförmedlingsmotståndare, tycker i stort sett lika mycket om dem som jag tycker om maskrosor. Saken tycks vara klar.
Bo Bylund lovar fler kontakter med arbetsgivarna läser man i DN-artikeln. Det handlar inte om revolutioner för att få tid med det. Men man måste säkert balansera om arbetet. Vi måste få in fler jobb till förmedlingarna.
”Arbetsförmedlingarna tappar marknadsandelar. Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar. Det skulle till slut innebära att den som går via arbetsförmedlingen stämplas som en hopplös förlorare. Men Bo Bylund tror inte att risken är stor. Arbetsförmedlingens ställning är stark och de andra aktörerna ser han i första hand som möjliga samarbetspartner.”
När jag läst detta fick jag behärska mig för att inte använda nedsättande epitet eller omtala någon med ironiska kommentarer. ”Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar.”
Vad ligger bakom ett sånt påstående? Hur kan man särskilja ”fallen” och kalla några ”lätta” och andra ”svåra”? Att utan urskillning och utan orsak förolämpa alla såväl inom som utanför arbetsförmedlingen på det sättet vittnar om fruktansvärt stor okunnighet som jag ser det. Jag är absolut ingen arbetsförmedlingsmotståndare, tycker i stort sett lika mycket om dem som jag tycker om maskrosor. Saken tycks vara klar.
De varken vill eller kan. Makteliten, politikerna och mediafolket, de varken vill eller kan de relevanta jobbsökningsstrategierna. Arbetsmarknadsbilden har förändrats men de står kvar där de stod. De skulle med relativt små medel kunna skapa bättre kontakt med verkligheten. Om de bara ville.
E Eklund
Andra bloggar om: Alliansen Valet 06 val 2006 regeringen valfläsk
Andra bloggar om: media, journalister, nyheter, pressen, artiklar, ledare, nytt, arbetslöshetsreportage, arbetsmarknaden
upplagd av Teame2 @ lördag, oktober 22, 2005
1 kommentarer
1 kommentarer:
Skriver under på det du säger!
/Tobbe
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida