Teame2: Personal goals - a paying concern

Nyutexaminerade från universitet och högskolor har problem att få jobb.

Successivt begriper vi att en akademisk examen inte längre är en garanterad inträdesbiljett till tjänsterna på företagen. De som satsat på att ”bli något” blir besvikna över den negativa respons de möter på arbetsmarknadens olika inrättningar när de väl är färdiga med utbildningarna. Beslutsfattare på företagen erbjuder dem okvalificerade jobb och näringslivet tycks inte ha någon plats för dem. Visserligen bör vi ta i beaktande att det inte är så att alla av dessa före detta studenter helst av allt vill komma ut i arbetslivet.
I sammanhanget måste vi förstå att somliga av de nyutexaminerade även står inför andra svåra val. Resor, utlandsjobb och annat lockar naturligtvis också.

Är universiteten och högskolorna bra på att hjälpa till och förbereda studenterna på att själva planera sin framtid oavsett deras önskemål och drivkrafter?
Hur bidrar universitet och högskolor med individanpassade sökverktyg till dem som vill komma ut i arbete och få användning av sina kunskaper?
Finns det stöd att finna inom utbildningsväsendet och under studietiden som tar hänsyn till såväl studenternas egna som marknadens och organisationernas framtidsmål?
Vad gör man för att studenterna ska finna självtillit inför sin stundande yrkesutveckling?
På vilket sätt fungerar de anställda på universitet och högskolor som inspiratörer till alternativa val på arbetsmarknaden?

Det finns exempel på goda förändringsinitiativ. Varje universitet eller högskola med självaktning har tagit fasta på att etablera nätverk och fortlöpande leta intressenter till att attrahera nyrekryterade på arbetsmarknaden. Tyvärr har dessvärre många av de anställda på universiteten och högskolorna fortfarande ingen aning om arbetsmarknadens föränderliga krav. Idag finner många nyutexaminerade studenter att verklighetens arbetsmarknad inte alls var den de trodde och de som söker jobb efter studietidens slut upplever att de inte är välkomna, trots högsta betyg. Studenter upplever generellt att omvärldsbevakningen under studietiden är obetydlig och man saknar i stora stycken naturliga kopplingar mellan studier och arbetsmarknadsförhållanden. Vi vet också att endast hälften av alla nyutexaminerade började söka jobb redan under studietiden. Sverige är ett land med många långtidsarbetslösa tidigare nyutexaminerade som alltså ännu ej gått ut i jobb. Förmodligen finns de av dessa som avstått mindre kvalificerade jobb med möjlighet att "jobba sig upp" men för en del uppenbaras inte den möjligheten. Arbetsmarknadsperspektivet är främmande och studenten behärskar inte förmågan att själv söka och finna andra utvecklingsvägar.

Vad hindrar universitet och högskolor att väva in utbildningar i hur man kan göra egna vägval efter studietidens slut?
Varför kräver vi inte att studietiden ska inkludera kompetensområden som relationsbyggande och etablering av personliga kontaktnät?

Fortfarande tror de flesta av studenterna helt felaktigt att Internet och dagstidningarnas annonser är de främsta och mest framgångsrika jobbsökningskanalerna. Någonstans bör högskolor och universitet förknippas med en mer ansvarsfull inställning för hur det går för studenterna efter studietidens slut.

E Eklund

Teame2

söndag, oktober 16, 2005

Personal goals - a paying concern

0 kommentarer:

Om mig

Tidigare inlägg