Yrkeskompetens som färskvara
Yrkeskompetens som färskvara.
Föreställ dig en erfaren sjökapten från Grundsund som av olika levnadsskäl har fått minskad möjlighet att jobba.
Att ha gedigen yrkeskompetens men utan några som helst möjligheter att använda sig av densamma innebär att den kan kännas värdelös. Vad gör man då? Kommer man inte ut i jobb och får en chans att visa vad man kan, till vad nytta är yrkeskompetensen då? Det finns framtida investeringsmöjligheter för både för individen, arbetsgivaren och samhället i övrigt att hämta.
Företag i landet har i decennier satsat på att investera i individanpassade metoder att så att medarbetaren skall uppleva hans eller hennes möjligheter att genom egna handlingar medvetet kontrollera, i betydelsen påverka eller styra omgivningen. Därmed ges han eller hon möjlighet att förverkliga sina mål. Förhållningssättet måste vara detsamma oavsettvilken plats på jorden man kommer ifrån och oavsett förutsättningar i betraktarens ögon. Vilket tillvägagångssätt som är bäst för individen beror naturligtvis på vad insatserna är tänkta att resultera i och vad individen själv vill uppnå. Det finns möjlighet att förmedla hur man kan göra för att söka jobb på det vis de 98% gör av dem som faktiskt når fram till sin lösning. Det måste få ta tid att skapa något nytt och fruktbart för den enskilde jobbsökaren. Däremot måste det inte få ta tid att arbeta slentrianmässigt med att söka jobb på annons eller att vara upptagen i projekt som snyggar till sysselsättningsstatistiken.
Ge människor fräscha förutsättningar att söka jobb framgångsrikt. Skapa ett nytt arbetssätt med inslag av insatser för att bättra den arbetssökandes kännedom om marknadstrender och arbetsgivares olika behov.
Ge människor de personligt anpassade redskapen som hjälper honom eller henne oavsett bakgrund och levnads historia att försöka hitta gemensamma nämnare med de egna kraven behoven och önskemålen, för att därmed kunna göra vägval i dialog med andra så att dessa kan leda vidare till en ny tjänst.
Samhällets uppgift är att engagera människor så att vi själva utvecklar en vana och trygghet i att nå fram till sina egna yrkesval.
Att AMS som det ser ut idag påvisar dåliga kunskaper om varierande områden på marknaden eller hur man praktiserar jobbsökningsmetoder framgångsrikt vad betyder det för mig?
Som arbetssökande känner jag som individ snart misstro och motstånd och självkänslan sjunker när man känner att jobbsökningen inte leder till någon förändring.
Vad får det för negativa konsekvenser om AMS eller Af i ett sådant läge plockar fram sina företagsregister och gör egna hänvisningar? Ett av Af tidigare uppfattat föredömligt företag att vara verksam inom kan ju visa sig vara helt fel för individen vid närmare inblick och granskning. Bakslaget upplevs då större för den långtidsarbetslöse som hamnar emotionellt längre bak än vid utgångspunkten. Det kan naturligtvis ge lyckosamma resultat. Erfarenhet visar dessvärre att okunskapen om hur man söker jobb består och att resultatet blir en kort tids konstgjord andning blåser liv i det personliga engagemanget. Alternativt går den arbetssökande ut i en av AMS fixad tjänst utan att ha förankrat det eller gjort en egen research och lösningen blir förmodligen kortsiktig. Där står han eller hon pånytt med fortsatt okunskap om hur man når jobben och med än mer missmod. Alltsammans skapar motstånd mot hela uppdraget.
I sammanhanget väljer jag att citera den indianättling som intervjuades i TV efter att ha överlevt katastrofen i New Orleans och som då sa: ”Smärta är övergående medan stolthet är bestående.” Den avgörande skillnaden som jag och merparten av flertalet av mina branschkollegor ser det, är att betrakta individen själv som själva förutsättningen för framgång och bäraren av att han eller hon ska lyckas. Jag tror inte på arbetsförmedlarinsatser där jobbsökaren upplever att han eller hon måste redovisa, bevisa eller rapportera. / E Eklund
Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,
upplagd av Teame2 @ måndag, oktober 10, 2005
1 kommentarer
1 kommentarer:
Instämmer. Sitter som personalansvarig med utvecklings- och planeringssamtal och brottas själv med problematiken. Det är så lätt gjort att "hjälpa" och "ordna" jobb genom att snacka med chefer. Initiativkraften måste till sist ändå komma från peronen i förändring och inte ifrån mig som personalansvarig och jag förmodar att det måste vara på samma sätt med handledare eller handäggare (vad kallas de?)inom Af.
Förändringar kan upplevas både spännande och kaotiska men om man "fixar jobb" åt någon fråntar man också ansvaret inför en eventuell nästa gång. Då blir det lätt att de kommer tillbaka och säger "fixa" igen. Fungerar det då inte... jag då straffar det oss ledare och chefer även om felet inte är vårt. För min del har det visat sig vara fördelaktigt att vägleda och visa riktningar alternativt tipsat om kontakter som personen i fråga har fått följa upp själva. Som du brukar säga FÖRUTSÄTTNINGSLÖST. Gillar det sättet att se det och det fungerer allra allra bäst i längden. Som du visade där med indianen om stoltheten. Alla behöver den!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida