"Opolitlig" hjälp till självhjälp - glöm det!
Få länder är så välorganiserade som Sverige när det gäller fackliga organisatoner och vi har vår medbestämmandelag som utgör en kraftig röd tråd i vår arbetsrätt. Vi är alla gott dämpskyddade av organisationerna tillsammans med Arbetsmarknadsverket, det är väl inte snack om saken. Men vilken verklighet möter den arbetslöse?
Att de fackliga organisationerna finner sig i den dåliga kvalité på arbetsmetoder, resultat och utfall för att inte tala om den service som AMS erbjuder, det begriper inte jag.
Ännu mindre förstår jag att facken tolererar att AMS varken kostar på sig någon vettig metodutveckling eller gör grundliga omvärldsanalyser, trots den enorma förbättringspotential som finns i verksamheten. Man svarar ju bara för 2,8 procent av alla anställningar som sker i landet. Ändå skärps inte kraven på arbetssätt och moderna metoder. Fackens egna karriärprogram håller högre standard än vad AMS gör. Detta till trots är det AMS som "roddar" a-kassedagarna. Visserligen ingår organisationerna, men hur är det med målstyrningen? Ställs det inga krav på fungerande metodik inom AMS? Det är ju rent vansinne.
Hur många människor har vi inte hört som upplevt att AMS bromsar styrfarten för individer som i full handlingsfrihet funnit egna yrkesutvecklingsvägar? Hur många har vi läst om som upplevt att AMS hejdar kreativa människor och stoppar pinnar i hjulen när enskilda individer försöker ta egna initiativ för att nå jobb.? Massor av sådana berättelser finns. Massor.
Åtskilliga arbetslösa har skrivit bloggar och debattinlägg där de beklagat sig över AMS. Åtskilliga är även de som i samma andetag avslöjat att de "Straffat ut sig själva" ur fackförbunden och bara betalar in avgiften till a-kassan. Detta för att demonstrera. Människor är besvikna, och det sätt man kan markera på, det menar man är genom att strunta i facket. Hur kan fackförbund sitta i ena änden och måna om sina medlemmar, bekosta fina karriärprogram och interaktiva yrkesvägledningsövningar på Internet, när man i andra änden förlorar medlemmar på bekostnad av ett bedrövligt AMS?
Vad hindrar regering och fackförbunden att kräva upprustning av AMS så att man säkerställer "opolitlig" d.v.s. partipolitiskt oberoende arbetsmetoder som innebär hjälp till självhjälp?
Jag har hört människor berätta om hur man nekats a-kasseersättning sedan man vänt sig till AMS handläggare och berättat att man skulle delta i Trygghetsfondens, Trygghetsrådets(TRR) eller Trygghettsstiftelsens karriärprogram t.ex. Man har alltså haft för avsikt att gå program som garanterat leder till jobb, eller utlovar att man med 85 procents sannolikhet når jobb, men näpp! Då har AMS nekat ersättning under tiden. Sådant resonemang begriper inte jag. Borde inte insatserna som leder till jobb gagnas? Nä, se då lägger AMS prestige i det hela. Det ska vara de egna aktiviteterna! Vad hindrar fackförbunden att agera? Vad är det som gör att de fackliga organisationerna och regeringen + övriga partier accepterar den urusla kvalitén hos AMS?
Man kan fråga sig: Vilket har störst betydelse, och vad hänger ihop med vad?
Mina funderingar löper lite kring "hönan eller ägget" här.
En liten vink om politikersperpektivet på det hela, gav moderaterna under oktober månad. de fackliga organisationerna pröjsar ju försäkringarna... Hmm!
Sähär skrev moderatledaren Fredrik Reinfeldt 4 oktober i DN
under rubriken:
Låt facken behålla sina a-kassor
"Vi har förordat att a-kassorna förstatligas och att Arbetsmarknadsstyrelsen läggs ned.
Nu omprövar vi vår politik i båda dessa delar. Det är svårt att hävda att fackföreningar som företräder breda samhällsgrupper skulle utgöra ett stort samhällsproblem. Och det är svårt för oss att ersätta facken med staten som försäkringsgivare. När det gäller Ams-åtgärderna får vi också tillstå att aktiva åtgärder är bättre än passivt bidragsberoende. "
Du finner texten i sin helhet på länken nedan:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=327162&previousRenderType=2
Eller? Var det inte så han sa? Puh...
upplagd av Teame2 @ söndag, november 27, 2005
4 kommentarer
4 kommentarer:
Outplacement eller karriärrådgivning som erbjuds enskilda personer behöver väl för guds skill inte vara en elitprodukt? Ta Metall, alltså facket Metall, dom har ju för böveln ett outplacementprogram för sina gubbar. Såna som mig. Karriärrådgivarna har vart överraskande i sin enkelhet. De pratar så man begriper. Man får sammanfattande skildringar av hur saker och ting går till ute på företagen, och man lär sig snacka för sig. Utan att skryta eller bre på. Så här har du en anhängare. Inget förhärligande. Det borde vara en enkel match att lyfta in hela det konceptet i den där Arbetsförmedlingsrulljansen. Men det är som om man hade byggt en stadsmur runt hela härligheten och den försvarar man med soldater i full mundering.
/Jacques
Arbetsös.
För ett par år sen visste jag inte vad det innebar.
Idag vet jag.
Jag blev själv överraskad och förebrådde mig själv för att jag förlorade all min självtillit.
Du hjälpte mig upp.
Tack för det!
Ekström
Så fasen heller att AMS aktiviteter är bättre än passivt bidragsberoende.
Men du, Elisabeth, hur ska vi får dem att fatta att sån där metodutveckling som du skrev om skulle göra susen?
Det måste väl finnas några som är intresserade av att ta tag i det här? Eller gör det inte det?
Gustaf D-son
HELLO!
Kraften går åt till att argumentera med handläggarna. Om man inte är envis tillräckligt så får man aldrig igenom det man behöver för att komma ut i arbete. Undrar ibland om dom vill ha oss kvar på AMS eller vad det är dom håller på med.Snurrigt värre, men det är så det ser ut ju.Det enda vi kan göra är att protestera. Dilemmat är att protesterna hela tiden tunnar ut. Man hojtar och demonstrerar sitt ogillande så länge man är arbetslös. När man väl har fått jobb tystnar man ju helt naturligt. Och många som varit arbetslösa länge har slutat gnälla. Det hjälper ju inte. Man får bara ännu sämre hjälp om det vill sig illa. Så man sitter fast i en AMS-fälla skulle jag vilja säga.
A
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida