Glimmer & bling-bling
Krävande chef
Varje dag under trettio års tid kom Johansson punktligt till jobbet klockan 07.50.
Han hade aldrig missat en dag och hade alltid kommit i tid.
Eftersom Johansson alltid var på plats vid stämpelklockan när den visade 08.00. vållade det enormt stor uppståndelse denna speciella morgon när klockan passerade åttaslaget utan att han infunnit sig på företaget. Hela arbetsplatsen förvånades och chefen själv tittade på klockan och bortåt korridoren om vartannat medan han muttrade och såg stressad ut.
Så äntligen, när klockan var kvart over nio dök så Johansson upp. Kläderna var smutsiga och trasiga och han hade skrapsår och blåmärken i hela ansiktet. Man kunde ana en stor bula i pannan och hans glasögonbågar var alldeles skeva. Haltande stapplade han mödosamt korridoren fram medan han grinade illa av smärta. Väl framme vid stämpelklockan tog han sitt kort och stämplade in. Fullt medveten om att alla tittade på honom vid det är laget vände han sig mot dem och förklarade:
"Jag snubblade och föll två avsatser och rullade nerför trapporna till tunnelbanan. Höll på att slå ihjäl mig där."
Chefen: "Och att rulla ner för de där trapporna tog dig en hel timma? "
upplagd av Teame2 @ fredag, januari 27, 2006
0 kommentarer
0 kommentarer:
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida