Arbetsmarknadspolitik, svammel och prestige
Är svensk arbetsmarknadspolitik bra?Vårt lands arbetsmarknadspolitik består till stor del av en massa svammel och mängder av prestige. Politikerna går omkring i cirklar. Vilsna och desillusionerade lyssnar de i huvudsak på forkarnas rapporter. Till viss del även tidigare erfarenheter och historik, men helst ska även denna vara presenterad i en forskarrapport för att politikerna ska tro på det.
Som svar på frågan om svensk arbetsmarknadspolitik är bra eller ej, kan jag bara säga att den bör vara opolitisk. Opolitisk i det avseendet att den bör överskrida alla partipolitiska barriärer. Därför är mina kommentarer kritiska oavsett vilket block talaren repesenterade. Jag kan inte nicka instämmande åt någon bara av den anledningen att de har samma partipolitiska uppfattning som jag. Lika lite kan jag ruska på huvudet åt någon enbart av skälet att han eller hon tillhör ett annat block än vad jag förespråkar.
Opolitiskt alltså. Och med den ståndpunkten tittade jag på arbetsmarknadsfrågorna i debatten som sändes idag, tisdagen den 10:e februari. Det var på 24 Direkt i Tv2 Riksdagens Interpellationsdebatt direktsändes. De debatterade om politik, samhälle och kultur. Statsråden svarade på ledamöternas skriftliga frågor, därefter följde debatt i kammaren.
Direkt från riksdagen löd programmets agenda.
CITAT :
- Öppen utfrågning i arbetsmarknadsutskottet om den svenska arbetsmarknaden och lärdomen från krisen i början av 1990-talet.
- Vilka drabbades av 1990-talets jobbkris? Kom de tillbaka efter att konjunkturen vänt upp?
- Kan man i dag se några likheter med krisen under 1990-talet?
- Vad kan man i dag göra för att de med svag förankring på arbetsmarknaden inte slås ut?
Tomas Tobé (m) använde sig tyvärr av tråkiga generaliseringar som "dem man sorterar bort" och att "vi måste lägga mer resurser på matchning, men det blir ju alltid några över". Sådär löd några av fraserna vilket förtog helhetsintrycket av hans tal.
Var och en av talarna var specialister på sitt område förstås, men Joakim Palme, som arbetar på Institutet för Framtidsforskning var den som i mina ögon hade de vettigaste synpunkterna. Han sammanfattade forskningen och gjorde prognoser för framtiden. Han har en stark tro på våra möjligheter att förändra, vilket kändes mycket positivt.
En man vid namn Stefan Eriksson, Uppsala Universitet hade forskat på området "Väljer företag bort arbetslösa sökande." Om fenomenet att exempelvis utlandssvenskar eller de med konstiga namn samt sökande över femtio år väljs bort. Jag är osäker på om jag uppfattade det rätt men Stefan Eriksson pratade även om "arbetslöshetens sociala effekter"och talade om en CV-databas "där alla som lade in sina CV:n hade lika värde".
I nästa andetag klargjorde Stefan Eriksson att "människor med utländsk bakgrund som hade språksvårigheter skulle ha svårare att lägga in sin profil", vilket jag reagerade över eftersom det där med "lika värde" föll redan där. Bland forkare råder en övertro för digitala CV-databaser. Den metoden att söka jobb grunda sig i matchning och fungerar bara för cirka fem procent av alla landets sökande. Och med "fungerar" menar jag att det leder till jobb.
Oavsett etnisk eller kulturell bakgrund och oavsett förmåga att lägga upp sin profil på webben är problemet till syvende och sist att den typen av profilering inte passar alla. Flertalet av alla människor lyckas bättre med sitt CV och sin profil om de får utforma det hel och hållet efter sig själva. Inte med någon färdig CV-mall som ska skapa "lika värde". Det blir hur man än vänder och vrider på det ändå en jämförelse med andra.
Sylvia Lindgren (s) ställde frågor till honom och undrade "om man hade gjort liknande undersökningar globalt" underförstått som kunde vidimera det han hade tagit fram vid sin forskning. Det kan hända att hon talade innan jag slog på teven, men det jag såg av henne var bara när hon frågade om andra länders forskning.
Daniel Melén, Högskolan Kristianstad uppmuntrade sysselsättning och berättade för åhörarna att han hade förvånats då han talade med långtidsarbetslösa. De kunde tänka sig att ta jobb trots att det var " en anställning med lönebidrag". Vad hans förvåning bestod i framgick inte, men man kan väl anta att han förundrades över att ett sådant arbete dög. Klart och tydligt var att han tyckte sig "ha funnit belägg för att människor vill komma ut i arbete. Människor tycker att det är viktigt att ha något att göra", särskilt kvinnor enligt undersökningen.
Josefin Brink (v) Arbetsmarknadsutskottet, pratade om "de nedsatta arbetsgivaravgifterna" som är tänkta att "trappas av med åldern". Hon poängterade "vikten av att se över det här" innan det blev fastställt eftersom det kan få som negativ konsekvens "att det skulle bli en kostnadsfråga där arbetsgivare kunde välja bort unga människor".
Ann-Christin Ahlberg (s) undrade "hur kvinnor klarar sig på arbetsmarknaden?" och frågade några av de andra talarna som forskat på området "om kvinnor var snabbare med att chansa och välja olika utbildningsinsatser?".
Eva Uddén Sonnergård (m) som är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins statssekreterare på näringsdepartementet har tydligen gjort sig känd för att visa spretiga diagram."På förmiddagen tisdagen den 17 oktober 2008 lade statssekreteraren i näringsdepartementet Eva Uddén Sonnergård en spretig bild på OH-apparatens glas... "
Lika spretiga var dagens OH-bilder måste jag säga, och trots att hon assisterades och inte behövde byta bild själv var hon uppenbarligen smått hysterisk vid vare byte. Hennes stress ökade och ökade för varje diagram och tillslut sa hon"Det är totalt kaos här." Man får gissa att hon syftade på ordningen bland OH-bilderna. Hon hoppade från den ena kurvan till den andra och talade vid flera tillfällen om något helt annat än det bilden visade.
En av OH-bilderna fylldes av tre ovala fält som sammansmälte på mitten. Inom vart och ett av fälten stod det "Ökat utbud", "Ökad efterfrågan" och "Ökad matchning". Detta skulle illustrera de prognosisterade förändringarna på arbetsmarknaden!? Jättebra...? Så småningom slutade hon visa bilder och talade fritt. Inte för att det blev bättre...
Eva Uddén Sonnergård (m) ställde själv frågan högt:"Vad är det egentligen vi håller på med?" och där någonstans tappade jag förtroendet för innehållet i hela hennes tal. Kombinationen av bilderna "i totalt kaos" och frågan "Vad är det egentligen vi håller på med?" bidrog till att mitt ursprungliga intresse sjönk till botten. Jag kände mest att en vimsig, irriterad tant stod bakom podiet och rabblade siffror. Jag tyckte att hon var en sån där bister dam som skyller alla förekomna misstag på yttre omständigheter utan att se sin egen förbättringspotential.
Hur som helst innehöll hennes tal en redogörelse för de proposition man lämnat in med ett förslag som ska få kosta 23 miljarder svenska kronor. I det där paketet var (enligt Eva Uddén Sonnergård) de tre viktigaste insatserna:
- Coachning - 3 miljarder avsatta att upphanda coacher, men delar av detta anslag kunde gå till Arbetsförmedlingens egna insatser för att få ut människor i arbete.
- Arbetspraktik - 3,3 miljarder avsatta för att höja människors yrkeskompetens.
- Praktisk yrkeskompetens - för dem som blev friställda och sedan uppsagda ska man hänvisa till Yrkesvux och Yrkeshögskolan där 28000 platser ska stå till förfogande.
Hon talade avslutningsvis om att långtidsjukskrivningarna har minskat drastiskt de senaste två åren, liksom förtidspensioneringarna. Det här lät Eva Uddén Sonnergård oerhört stolt över. Jag satt hemma och funderade över människor jag mött som vittnar om att attityden på Försäkringskassan hårdnat. De säger att handläggare och Försäkringskassans egna läkare har stämplat dem som icke godkända, med påföljd att de gått hemma utan att kunna arbeta, men nekas ersättning. Är det en minskning att vara stolt över?
1. Vad jag anser om att Arbetsförmedlingen ska upphandla coacher för tre miljarder har jag redan ältat och tuggat om i tidigare inlägg på bloggen. Jag tycker ju att det är helt vansinnigt. Det som förundrar är att ingen frågar sig varför Arbetsförmedlingen är så dåliga på att stötta individer. Och ingen tog upp deras oförmåga att coacha arbetssökande så att de hittar det arbete som passar individens profil bäst.
2. Arbetspraktik i all ära. Det kan säkert vara bra, så länge det är anpassat efter individens förmågor snarare än arbetsgivares efterfrågan. Förekomsten av arbetsgivare som tar tillfället i akt att få in en billig resurs måste man ta hänsyn till. Hittills har den här typen av projekt bara haft som syfte att bättra statistiken. Medan individen är ute i arbetspraktik försvinner han eller hon från statistiken över arbetssökande, vilket jag tycker är missvisande och helt fel.
3. Praktisk yrkeskompetens där Yrkesvux och Yrkeshögskolan ska inhysa 28000 personer. Tyvärr väljer många arbetssökande att söka en utbildning. Risken för avslag och att mötas av ett nej är betydligt mindre än när man söker jobb. Enkelheten att sätta sig på skolbänken kan upplevas som en befrielse för en arbetslös. Att studera kan i min mening vara et sätt att skuffa problemen med att söka jobb framför sig. När man väl är färdig med utbildningen står man där igen. Och de som trodde att utbildningen skulle bli en VIP-väg till jobben, de skulle bli grymt besvikna.
Slutsatsen jag drar efter dagens debatt är att ingenting kommer att hända förrän politikerna har sett forskningsunderlag som visar att sjuttio procent av alla tjänster tillsätts via informella och formella nätverk. Att det är ett faktum och at det är så det ser ut i verkligheten tycks inte bekomma dem alls. Det finns redan forskning om tjänsten outplacement och om kommunala projekt där långtidssjukskrivna lyckades finna nya arbeten, men den undviker man att lyfta fram. Förstår de inte vilka kunskaper som finns? Hur ska man få politiker att komma till insikt om vad som fungerar?
Varför politikerna litar mer på forskare som fokuserat på ett specifikt arbetsmarknadspolitiskt ämne än på de sedan trettio år tillbaka samlade erfarenheterna från en hel bransch, det begriper jag inte.
E Eklund
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare
upplagd av Teame2 @ tisdag, februari 10, 2009
1 kommentarer
1 kommentarer:
Det är trist när talare av den digniteten falerar. De bör ha såpass vana och professionalism att de ger ett bra intryck.
Kass presentation = lågt lyssnarvärde
Sitter man i Näringsdepartementet som statssekreterare ska man väl ha fått utbildning,träning och god vana?
Såg inte hela programmet,endast finalen statssekreteraren ansvarade för. Under all kritik!
Calle
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida