Af gör alltid rätt. Alltså gör omvärlden fel. Daa!
Skev verklighetsbild bakom Af:s dörrarAlla de understrukna delarna av texten är klickbara. Samtliga är länkade till uttalanden i artiklar, inlägg i bloggar och insändare till tidningar. Vart och ett av dem antingen styrker eller bestrider det understrukna bland mina åsikter. De flesta av dem är länkade till något som berör den klickbara texten.
Arbetsförmedlingarna missköter hela verksamheten genom att klamra sig fast sina icke fungerande matchningsmetoder. Åtminstone om de ska vara till nytta och hjälp för arbetsgivare och inskrivna. Emellanåt tindrar en stjärna till. En eldsjäl någonstans lyser upp AMS och Af en stund, men ambitionerna hos denne platschef på Arbetsförmedlingen slocknar lika snabbt igen. Misskötseln är beordrad uppifrån och endast några få Arbetsförmedlingar törs sticka ut och arbeta annorlunda någon längre tid.
Arbetsförmedlingen som anser sig ha kommit på något nytt går givetvis ut med den fantastiska nyheten i ett pressmeddelande. Med jämna intervall väljer lokala och nationella media att rubricera Arbetsförmedlingens artiklar "Såhär får man jobb!" eller "Jobbsökning på heltid ger jobb". Som om det var en nyhet... Nej, det skrivs då och då, med förhoppning om att folk har glömt det från en gång till en annan.
Arbetsförmedlingen har inget enhetligt arbetssätt. De vet inte hur de ska upprätthålla kontakterna mellan arbetsgivare och inskrivna för att underlätta och skapa kontinuitet i rekryteringarna. Dessutom saknas strukturerade jobbsökningsprocesser. Utan någon som helst metoduveckling och utan några gemensamma jobbsökningsmetoder som gäller Af i hela landet får de fortsätta. Vi tolererar tydligen att de bara kontrollera inskrivningar och sköter godkännanden av a-kasseersättningar. Arbetsförmedlingarnas handläggare irrar omkring som yra höns.
Alla Arbetsförmedlingarna drar i olika riktning så beroende på var du bor i landet får du olika hjälp. Och då syftar jag inte på skillnaderna som grundas i arbetsmarknaden som t.ex. att vissa orter i norra Norrland, eller brukssamhällen i de södra delarna av landet som drabbats hårt p.g.a. nedläggning av lokala anläggningar. Inte heller glesbygdsproblem och andra lokala skillnader som innebär svårighet att finna arbete på orten. Nej, jag menar snarare Arbetsförmedlingens olika engagemang och varierande grad av kunskap om hur man ska göra för att de marknadsrådande omständigheterna till trots ändå lyckas finna ett jobb.
Gemensamt är att Arbetsförmedlingen uteslutande fungerar som en kontrollinstans. Och gemensamt är även deras utbildningar i hur man skriver CV och ansökningshandlingar samt att de lär de inskrivna hur man kan stämpla så länge som möjligt. Ingenting om jobbsökningsmetoderna som fungerar. Ingenting som passar arbetsgivarna på den rådande arbetsmarknaden. Ingenting om nätverksbyggande och inget om hur man etablerar nya kontakter på arbetsmarknaden. Över huvud taget ingenting om hur man får jobb på ett lyckosamt sätt.
Och någon generell individanpassning finns inte. Istället ska alla arbetssökandes uppgifter tryckas in i deras färdiga schabloner och mallar. Dessa är utformade för att matcha arbetsgivares platsannonser med de arbetssökandes digitala CV:n. Arbetsförmedlingen använder egna CV:mallar där de ser till att de inskrivna placeras i lämpliga fack. Arbetsförmedlingens handläggare stansar in uppgifterna och placerar den sökande under förutbestämda rubriker liksom förubestämda namn på de yrken man anser att personen bör söka. Det händer att man t.o.m. döper om, och sätter nya namn på de yrken som den inskrivne haft tidigare. Allt för att de bättre ska matcha mallens förutbestämda uppgifter.
Man ägnar sig fortfarande 2009 åt att lära ut hur man söker jobb via annons, vilket endast leder till jobb för ca. 3 procent av alla sökande. Trots att man i tjugo års tid kan visa i statistiska tabeller att bara ett fåtal får jobb via annons så ensvisas Arbetsförmedlingen vid att hålla fast vid det. Eftersom man på Arbetsförmedlingen valt att fokusera på annonser har man redan där begränsat sig oerhört. Men man gör det förstås för att det är så deras mallar är konstruerade. Inskrivna ska ju matchas med arbetsgivarnas annonser.
Tyvärr informeras ingen om att jobbsökning via annons endast fungerar för några få. Färre än en handfull personer bland hundra sökande får jobben i annonserna. Jobbsökning via annons en jobbsökningsmetod som ger en rutinerad jobbsökare mycket fritid. En fritid som fylls med allt möjligt annat än att söka jobb. På handläggarens inrådan ägnar man sig åt en jobbsökningsmetod som ger individen mycket utrymme att göra annat.
Arbetssökande litar förstås på att handläggaren vet vad han/hon pratar om och att denne känner till vad man bör göra för att få jobb i dagens samhälle. De söker lydigt de anvisade jobben i annonserna, annars hotas de av avstängning från a-kassan. Utan att våga ifrågasätta varför det aldrig resulterar i något till jobb fortsätter de söka jobben i annonserna. Om de skulle fråga, så är det naturligtvis den arbetssökande det är fel på i första hand och arbetsgivarna i andra hand. Men det är absolut inget fel på Arbetsförmedlingens förfarande.
Vi som har tillhört eller tillhör karriär-coachning och karriär-rådgivningsbranschen och har mångårig erfarenhet av att ge support åt människor som söker jobb, vi känner till att det är mödan värt att lägga ner ett heltidsjobb på att söka jobb. Vi vet också att man måste vara aktiv, möta människor och bygga nätverk, inte jaga lediga jobb via annons. Skrämmande nog verkar Arbetsförmedlingen blunda för fakta och istället för att ta lärdom av varann och andra och anamma det som fungerar, försöker de uppfinna hjulet på nytt. Om och om igen.
På olika Arbetsförmedlingar i landet pluppar det halvårsvis upp små blänkare i tidningarna om att nu har Arbetsförmedlingen där och där kommit på vad man ska göra för att arbetssökande ska lyckas få jobb. Vi på den privata sidan av karriär-branschen ruskar bara på huvudet. Fast vi känner till att AMS och Af tror på privata arbetsförmedlingar, vilket i och för sig gynnar karriärbranschen, men ändå tycker vi som tidigare arbetade och som nu arbetar i karriärcoacherna och inom rådgivningsbranschen, att det är beklagligt att de behöver oss. De borde ombesörja förmedlingen själva.
Stackars handläggare på Af. Där råder sådan okunskap. De tror sig ha kommit på något revolutionerande vid varje tillfälle de prövat att jobba annorlunda än annars. Tänk om de ändå kunde arbeta med sådana metoder hela tiden. Nu har ännu en Arbetsförmedling klurat ut hur man ska göra. Journalister och reportrar gör vågen och i en artikel publicerad 4 februari 2008 presenterar Svt Tvärsnytt "nyheten". Uppenbarligen råder samma okunskap bland journalister och reportrar, men det är inte full lika anmärkningsvärt som att handläggarna inte behärskar modern jobbsökningsmetodik. Svenska folket accepterar att AMS och Af köper tjänsterna i sin tur.
Arbetsförmedlingen hämtar alltså hjälp utifrån, via anbud. De köper in konsultuppdrag för att hjälpa de inskrivna och betalar extra för det hellre än att utbilda handläggarna att klara av det själva. Det skulle vara alldeles för omfattande och omtumlande att en gång för alla förändra Arbetsförmedlingens gamla invanda rutiner och arbetssätt. Kompletterande aktörer ser till att Arbetsförmedlingen lyckas med några åtminstone. Vad kostar det? Vore det inte bättre att uppdatera AMS och Af och börja arbeta med metodik som passar 2009?
Stackars handläggare på Arbetsförmedlingen. Titta bara vad en av handläggarna, Malin Blomgren säger i en chatt.
CITAT: Jag håller med om att det är synd att inte alla annonserar. Det vi dock vet sedan tidigare är att ca 70% av alla arbeteten adrig annonseras utan tillsätts via kontakter. Mångt i mycket hadlar det det om att beskriva för arbetsgivaran om fördelarna med att annonsera på arbetsförmedlingens hemsida. SLUT CITAT
Stavfelen inom citatet ingick i utskriften av chatten.
Vad jag förstår så är man dumma i huvudet på AMS och Arbetsförmedlingen. Jag syftar inte på Malin Blomgren. Hon är bara en okunnig handläggare. Vad ska man tro? Vilka frågor prioriterar Af egentligen? De tycks ju känna till att ytterst få arbetsgivare anmäler lediga platser till Arbetsförmedlingen, trots att Arbetsförmedlingen hävdar att de är skyldiga att göra det. Funderar de någon gång över varför arbetsgivarna låter bli?
Begriper då inte AMS och Arbetsförmedlingens chefer att man måste göra Arbetsförmedlingen mer attraktiv för arbetsgivare. De ser ingen som helst mening med att anmäla lediga platser, eftersom de klarar det bra själva och kontakten med Arbetsförmedlingen blir alldeles för kostsam. Att sitta i telefonkö och vänta eller att behöva dröja tills rätt handläggare är ledig. Det funkar ju inte för en arbetsgivare eller dennes rekryteringsansvarige att sitta så. Tid är pengar så de skulle gå back ekonomiskt. Dessutom blir de missnöjda med resultater när de väl samarbeta med Arbetsförmedlingen och gör aldrig om försöket igen. Lika missnöjda är de inskrivna, men vi kan inte klandra dem. De inskrivna är ju i en beroendeställning i och med sin a-kasse-ersättning och kan inte lika enkelt avstå.
Vad jag förstår så har handläggare fått veta att Arbetsförmedlingen alltid arbetar rätt. Därmed gör hela omvärlden fel. Ja - de arbetar ju inte som Arbetsförmedlingen gör! Daa! "Det är synd att inte alla arbetsgivare annonserar". Jisses. Om kraven, behoven och önskemålen ändras över åren på arbetsmarknaden så är väl ändå Arbetsförmedlingen som myndighet skyldig att anpassa sig? Den slutsatsen skulle man ju kunna dra, men nää då. "Det är synd att inte fler annonserar sina lediga platser." tycker handläggarna.
"Det vi dock vet sedan tidigare är att ca 70% av alla arbeteten adrig annonseras utan tillsätts via kontakter." Jag citerar även här med de stavfel som ingick i chattens utskrift. De vet alltså! Sjuttio procent av ala jobb som tillsätts undgår Arbetsförmedlingen och tillsätts via kontakter. Och?
Ska Arbetsförmedlingen då anpassa sig? Kommer Arbetsförmedlingen att utbilda alla inskrivna arbetssökande i konsten att personligen marknadsföra sig. Kommer de att lära dem hur man söker jobb via nätverk? Och kommer de äntligen att börja jobba som vi andra i karrärbranschen har gjort i trettio års tid, nämligen genom att träna folk i att etablera kontakter och bygga nätverk? Åh, inte då. Arbetsförmedlinens handläggare är så indoktrinerade att de tycker att det ska lösas såhär: "Mångt i mycket hadlar det det om att beskriva för arbetsgivaran om fördelarna med att annonsera på arbetsförmedlingens hemsida." Jag citerar även här med de stavfel som ingick i chattens utskrift. Javisst! Af ska alltså lära arbetsgivarna att de gör fel.
Att man ska strunta i att sjuttio procent av alla rekryteringar sker via nätverk och istället börja annonsera jobben via Arbetsförmedlingen. Ja, det blir ju jättebra. Arbetsförmedlingen lyckas ju förmedla hela 2-3 procent av alla jobb! Naturligtvis ska vi koncentrera oss på de 2-3 procent som Arbetsförmedlingen lyckas förmedla och inte på det som fungerar för sjuttio procent av alla arbetssökande i landet. Jag finner inga ord. Det är inte handläggarna som är sådär dumma i huvudet dock. Det är AMS och Arbetsförmedlingens chefer som uppenbarligen medvetet väljer att arbeta rätt. Alla andra i samhället gör fel.
Arbetssökande och arbetsgivare som bygger nätverk och förmedlar jobb tillsammans, sluta genast med det. Lägg ner det som bidrar till sjuttio procent av anställningarna och fokusera på att följa Arbetsförmedlingens linje istället. Då blir ju hela 2-3 procent av de arbetssökande nöjda och glada. Och jag måste sluta blogga eftersom min expertis på området är fel. Mina kunskaper om hur en hel bransch har bistått arbetslösa människor i tre decennier stämmer ju inte med Arbetsförmedlingens arbetsmetoder.
Att nittiofem procent av karriär-rådgivnings-branschens jobbsökare nådde en lösning alltmedan bara 2-3 procent av Arbetsförmedlingens jobbsökare gjorde det, det betyder ju ingenting. Inte för AMS och Arbetsförmedlingen. Det är ju de som gör rätt och som ska omvända oss andra att göra som de. Att AMS och Af är föråldrat och ineffektivt, vad gör väl det?
Af gör alltid rätt bakom sina gamla rostiga dörrar. Omvärlden gör ju fel.
E Eklund
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare
upplagd av Teame2 @ fredag, februari 06, 2009
4 kommentarer
4 kommentarer:
I slutet av åttiotalet träffade jag en kvinna som kom ifrån ett öststatsland. Där hade hon arbetat som ansvarig för produktionen av dricksglas vid en stor fabrik.
Dricksglas radades upp på lagerhyllorna. Ytterst få lådor glas transporterades bort till köpare, men glasen skulle ändå göras.
Lagren bara växte. Glas tillverkades i fortsatt hög takt och på lagren stod glas från många års produktion. Glasen som aldrig såldes lagerhölls. Tillsist räckte inte lagren till och man byggde enorma hangarer för att inrymma alla glas.
Marknaden var mättad och glasen såldes inte, men produktionen fortsatte. Förklaringen var att staten hade tilldelat ekonomiska resurser och fabriken skulle tillverka ett visst antal glas varje år.
Om man anpassade tillverkningen efter behovet på marknaden skulle fabriken få stänga dörrarna för gott. När man nu hade sin budget gjorde man de glas man skulle. Försäljningen hade inget med produktionstakten att göra. Och om de tillverkade färre glas än de fått i uppdrag av staten, så skulle deras statliga bidrag minska året därpå.
Kvinnan skrattade åt det hela. Samtidigt erkände hon att då hon förestod fabriken var detta absolut inget konstigt. Ur hennes dåvarande perspektiv var detta helt rätt och hon stod för politiken. Först efter att ha kommit till Sverige och efter att ha tagit del av andra synsätt, kunde hon omvärdera alltsammans.
Vår nuvarande regering till trots har AMS och Arbetsförmedlingen en centralicerad och toppstyrd dominans. Jag kom osökt att tänka på den där kvinnans erfarenheter när jag läste ditt inlägg om Arbetsförmedlingens absurda system.
Tack för att du envisas.
Mvh
Arne
http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=500000000000019&conference=10500000000000178&posting=19500000005333923
Ungefär hälften av Arbetsförmedlingens resurser går till stöd år personer med olika funktionshinder. Det du sett och refererar till handlar, som jag förstår det, så gott som uteslutande om Afs "stöd" till människor som är "mellan två jobb".
Jag kan verkligen hålla med om att det finns förbättringsutrymme inom detta område. Problemet är möjligen att ca en miljon personer kommer in på Af varje år, och "'är mellan två jobb". Och som nu säkert kan förstå är den enskilde själv sin bäste arbetsförmedlare. 5 000 arbetsförmedlare står sig slätt om de skall överta ansvaret åt 1000 000 kunder.
Vad gäller funktionshindrade gäller dock motsatsen, en nyligen friskskriven person som varit sjukskriven i fem-sex år klarar sällan att få nytt arbete helt utan Af stöd. Ungdomar som avslutar särskolan gör det också mycket sällan.
Jag ser fram emot det stöd som Arbetsförmedlingen kommer att få under våren/sommaren -09 från kompletterande aktörer vad gäller sk coachning. Det skall bli kul att se hur de fixar jobb åt reumatiker som har 50 % frisknärvaro på jobbet, eller ungdmar med ADHD/Asperger-problematik som bara klarar ett stimulerande jobb inom deras specialintresse.
Absolut inte!
Din slutsats är felaktig, måste jag tillstå. Jag syftar inte alls på människor som är "mellan två jobb". Åtminstone inte enbart. Jag syftar på alla inskrivna.
Jag är plågsamt medveten om att så många har befunnit sig utanför arbetsmarknaden alltför länge, och jag menar att många av dessa är det som en direkt konsekvens av att Arbetsförmedlingen arbetar med fel metodik. Metodik som bara fungerar för 2-3%. Varför envisas de med det?
Du ser fram emot de inhyrda konsulterna/coacherna som har upphandlats och som kommer våren/sommaren 2009. Varför då?
Jo, eftersom det arbetssättet saknas på Arbetsförmedlingen.
Att det behöver upphandlas borde AMS/ Arbetsförmedlingen se som ett nederlag. Det visar att man har misslyckats och behöver köpa in uppdrag där andra gör jobbet åt dem. Det jobb de i rättvisans namn egentligen borde ha ombesörjt själva.
Jag tror faktiskt inte alls som du "Problemet är möjligen att ca en miljon personer kommer in på Af varje år, och "'är mellan två jobb". och att det kommer att bli ännu fler. De som bara är "mellan två jobb" som du uttrycker det, de tar sällan eller aldrig hjälp av Arbetsförmedlingen. Den gruppen som befinner sig "mellan två jobb" tar med större enkelhet tag i sina egna kontakter och ser till att hitta ett nytt arbete. De känner till att 75% av alla rekryteringar sker via nätverkskontakter. de känner också till att Arbetsförmedlingen inte är dem till någon annan hjälp än att se till att de får ut sin a-kasse-ersättning.
Problemet för Arbetsförmedlingen är inte att det kommer många som skriver in sig. Det skulle inte vara ett problem i sig om Arbetsförmedlingen hade haft handläggare som arbetade på ett fungerande sätt. När man som nu bara lyckas bidra till att 2-3% av alla de inskrivna får arbete med deras stöd, så har man stora problem. Handläggarna ägnar mycket tid åt administration. De ägnar alldeles för mycket tid åt att intervjua inskrivna och att lägga in deras uppgifter i Arbetsförmedlingens register. Om handläggarna hade haft konskaper om hur man coachar och stöttat människor att själva ansvara för sin jobbsökningsprocess, utan att vara förmyndande och kontrollerande, så hade de lyckats skänka de inskrivna helt andra förhoppningar. Idag talar handläggare om vad individen saknar för möjligheter och ser till att denne passar in i en färdig mall som matchas mot arbetsgivarens platsannonser. Det är bara det att alla passar inte i den där mallen. Men då har handläggarna lösningen. Om jag får använda symboliken med Askungens sku, som prinsen reste land och rike runt för att prova ut, så gör Arbetsförmedlingen likadand med sina digitala mallar menar jag. Förtydligande; Om en inskriven saknar förmågor eller brister i något avseende, då kapar man lite här och dikterar lite där. Detta får till följd att personer som aldrig arbetat med försäljning plötsligt får hem brev från Arbetsförmedlingen med tjänster som personen förväntas söka. då kan det stå "Försäljningschef" eller "Regionansvarig" och personen måste, bristande kvalifikationer till trots söka de här tjänsterna. Skälet var att när handläggaren skrev in personen, så saknades namnen på de yrken personen hade haft tidigare, och handläggaren tvingas skarva och fabricera en lämplig rubrik. Att personen inte kan identifiera sig med den kompletta beskrivningen visar sig vara föga relevant.
Du skriver CITAT: "Ungefär hälften av Arbetsförmedlingens resurser går till stöd år personer med olika funktionshinder." SLUT CITAT
Men vad gör man? Och HUR gör man det? Jag hävdar att många hade kunnat finna en ny lösning lättare om Arbetsförmedlingen hade arbetat annorlunda. Förhållningssättet är uselt. Bemötandet, under all kritik. Men tyvärr är "gruppen" redan ömma av vårdslös handetring, och har inte kraften att kritisera myndigheten AMS/ Arbetsförmedlingen.
Vem törs bita handen som föder en?
Så länge Arbetsförmedlingen har hand om a-kasse-ersättningarna, så befinner sig de inskrivna i allmänhet, och personer med olika funktionshinder i synnerhet, i en osund beroendeställning. En sådan utgångspunkt är dömd att misslyckas.
Det du skriver nedan, dryper av sarkasm. Varför? undrar jag. Du skriver: CITAT: Det skall bli kul att se hur de fixar jobb åt reumatiker som har 50 % frisknärvaro på jobbet, eller ungdmar med ADHD/Asperger-problematik som bara klarar ett stimulerande jobb inom deras specialintresse." SLUT CITAT
"Det ska bli kul att se" eftersom de kommer att upptäcka hur besvärligt det är, lyder den underförstådda meningen. Du tycks håna deras uppgift. Och även här bestrider jag förhållningssättet. Oavsett om Arbetsförmedlingen själva ska stötta de här personerna eller om det är en köpt tjänst, så är frasen: "Det skall bli kul att se hur de fixar jobb åt..." ett kvitto på kontroll och snedvriden ansvarsfördelning. Ingen ska eller bör "fixa ett jobb" åt någon. Fungerande samverkan måste bestå i att coachen/rådgivaren förser personen med de rätta verktygen. Sedan måste personen SJÄLV bära ansvaret och finna ett arbete på egen hand. Ingen ska "fixa" något.
Om någon annan "fixar" kommer ett eventuellt misslyckande, eller om personen inte trivs eller mår bra i sin nya uppgift, så kommer personen ALLTID att skylla ansvaret och skuldbelägga den som "fixade" jobbet. Om personen själv däremot har åstadkommit resultatet, så kommer personen också att vara den som glädjer sig över att ha nått lösningen. Skulle personen själva ha funnit ett arbete, men utan att det faller väl ut, så kommer personen aldrig att kunna klandra någon annan för det. I det sista fallet ser personen själv till att göra det bättre nästa gång, vis på sin erfarenhet. Medan personen i det första fallet med största sannolikhet återigen kommer att hänga om halsen på coachen och be denne "fixa" ett nytt arbete. Och vips, har handläggaren åtagit sig mera arbete. Gör inte så!
Jag vet förstås att det är så Arbetsförmedlingen arbetar, och jag kan därför också dra slutsatsen att det är därför handläggarna där upplever att de har så mycket att göra. De har så mycket at "fixa". Men eftersom de arbetar fel, och med ett vansinningt förhållningssätt där Arbetsförmedlingen ska svara för individens framfart, så kommer de alltid att uppleva att de är överbelastade med "svåra" personer.
Det finns ingen anledning att vara sarkastisk. Det värsta som kan hända är ju att de "kompletterande aktörerna" som kommer våren/sommaren 2009, lyckas.
Så länge man har attityden där man kan säga saker som "...ungdmar med ADHD/Asperger-problematik som bara klarar ett..." Vadå "bara klarar"?
"Bara klarar" säger vem?
Jag föraktar det sättet att se på människors förmåga. Ingen annan kan göra en rättvis bedömning av vad någon annan "klarar" eller ej. Människor "klarar" ofta mer än vad både andra och de själva trodde från början.
E Eklund
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida