Teame2: Som arbetslös är du inte någon.

Vad heter du? Och vad jobbar du med?

När jag läste dagens fråga på stan i den lokala dagstidningen slogs jag med häpnad av sättet att fråga folk vad de sysslar med. Frågan i sig lade jag inte ens på minnet för jag fastnade för presentationen av intervjuoffren. Till att börja med fixerade jag blicken vid var och en av bilderna på dem för att se om det var någon jag kände igen. Sedan läste jag de hette och... Vad stod det? "Vad är du?" Säljare, lärare, taxichaufför, arbetslös, snickare, arbetslös, studerande, arbetslös och slutligen en pensionär.

I Sverige är du det du sysslar med och arbetar som. Arbetar du med att laga skor så är du en skomakare. Och arbetar du med att lära ut saker så är du en lärare. Och söker du jobb så du...? Daaah? Hold your hourses! Om du skulle råka bli eller vara arbetslös eller pensionär så upphör den där regeln. Då är du inte längre det du sysslar med utan som det andra anser att man är. Utan jobb = arbetslös och åldrad och/eller långtidssjukskriven = pensionär.

Varför säger vi inte vad vi sysslar med även när vi står utanför arbetsmarknaden? Och varför har vi det här inom oss att vi är det vi jobbar med? Detta för ju med sig att om du inget jobb har så är du ingen. Då har du liksom förlorat din identitet som det och det eller den och den.

Borde vi inte säga att jag är arbetssökande eller jag är jobbletare efter den och den typen av arbete. Och skulle det inte vara mera korrekt att som pensionär säga vad man gör om dagarna. Jag är filatelist, bloggare eller bibliotekböckersentusiast.

Jag förstår inte varför vi har outtalade regler som säger at vi ska göra på ett vis när vi befinner oss på arbetsmarknaden men på ett annat vis när vi är utanför? Dessutom tänker jag att om man nu en gång för alla är i tidningen så kanske man som arbetslös skulle ha mycket att vinna på att säga vad man söker. Då skulle läsarfrågan i detta fallet bli deras lilla PR-kampanj. Nu sa de förmodligen arbetslös till reportern och så skrev man också vilket gav dem en onödigt negativ stämpel.

Tidningar och media är inte den enda plats som det här förekommer. Du och jag gör det antagligen så gott som varje gång vi möter okända människor.
-Jaha, och vad heter du? Vad jobbar du med då?
Underförstått vem är du egentligen? Vem är du då som arbetslös och/eller pensionär?

Vem är jag? En förtidspensionär. Säger det vem jag är som person? Ger det mig en identitet på samma sätt som ett yrke och en titel gör? Skulle inte tro det va? Min närmaste väninna hade samma slags funderingar när hon under tio till tolv år var hemmafru. Med den lilla skillnaden att hon var det man sa nämligen hemmafru. För det var vad hon var. Hon var sin mans fru och hon var hemma.

Nu hade hon förmånen att kunna vara det eftersom hennes make, tillika familjeförsörjare tjänade såpass bra att hon kunde sköta marktjänsten. Hennes dagliga tillvaro bestod i att ta hand om hushållsbestyr och barn. Men hon sa då och då att hon måste försvara sin hemmafru-titel för okända människor som undrade "Vad jobbar du med?" Hon måste ursäkta sig för dem som om hon tillhörde en utdöende ras. Folk i allmänhet verkade ha fördomar.

De som frågade tyckte att hon hade en gammalmodig syn. Deras uppfattning var att hon skulle inte behöva vara hemma för kvinnor har rätt att arbeta. Hon däremot hävdade att hon ansåg sig ha rätt att vara hemma, vilket inte alltid uppskattades. Det var som om de blev skrämda av den här kvinnan som kunde tänka sig att vara kvar i bostaden med sina barn hela dagarna utan att ha någon vettig sysselsättning.

I det här landet verkar vi tycka att arbete är att betrakta som normen och därmed det enda som kan accepteras utan följdfrågor. Vi som inte har något jobb får försöka hitta andra sätt att bekräfta vår plats i tillvaron.

E Eklund

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare

Teame2

fredag, januari 23, 2009

Som arbetslös är du inte någon.

0 kommentarer:

Om mig

Tidigare inlägg