Arbetsförmedlingen blev konkurrensutsatt men...
Det är nu ganska många år sedan man släppte konkurrensmöjligheterna fria och man fick äntligen möjlighet att utsätta Arbetsförmedlingen för jämförelse med andra aktörer. Man konkurrensuttsatte AMS och Af och fler och fler såg att man kunde tjäna pengar på att hjälpa arbetsgivare. En ny bransch bildades och många likvärdiga bolag radades upp, men sedan dess har inget hänt.
Tyvärr stannade konkurrenterna vid mållinjen när de såg att de kunde tjäna på att välja ut de mest fördelaktiga arbetslösa genom matchning åt betalande arbetsgivare. Arbetsförmedlingen fick behålla den övergripande kontrollen av arbetslösheten och därmed de mer "svårplacerade" som man kallade dem. De var inte lika intressanta eftersom de inte var lika lätta att "sälja" på arbetsmarknaden.
Inpinkade revir och vattentäta skott mellan olika samhällsinstanser bidrar till en enorm tröghet på arbetsmarknaden. Pengarna, makten, girigheten, prestigen och den så kallade svågerpolitiken liksom fackens inflytande är några av förklaringarna till att vår arbetslöshetspolitik styrs i helt andra riktingar än de som skulle vara de bästa för de arbetslösa. Dessa parametrar gör det näst intill omöjligt att åstadkomma någon förändring, men man kan ju alltid drömma...
Tänk om man kunde konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen nationellt.
Inte med fler bemanningsföretag vars huvuduppgift är att bedriva vit slavhandel.
Ingen konkurrent vars affärsintresse består i att hyra ut kompetens till arbetsgivare.
Nej, ingen arbetsförmedling som anställer arbetslösa och som tjänar på att välja russinen i kakan i egensyfte.
Ej heller en ny förmedling som gör konsulter av de arbetslösa och ju fler de kan inhysa under sitt avlöningstak, desto bättre klarar de att tillgodose sina kunder med arbetskraft vid belastningstoppar eller resursbrist på personalsidan.
Inte heller matchningsbyråer som bara är ute efter att göra pengar på arbetslösheten genom att serva arbetsgivarna med urvalsverktyg.
Ej heller någon ny kontrollerande instans som bara är ute efter att samla statistik åt SCB.
Och ingen arbetslöshetsnanny som daltar och pjoskar med de arbetslösa.
Inte en verksamhet som redovisar förändringssiffror över ett nuläge jämfört med förra året samma månad.
Ingen hitta-på-nåt-då-förmedling som då och då startar ett plus-minus-noll-projekt där nya jobb fixas genom att skapa konstgjorda platser som är borta några månader senare.
Och ingen byrå som ringer och tjatar på de arbetslösa för att de inte har gjort som de blev beordrade att göra.
Tänk om man istället kunde konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen i hela vårt avlånga land med en landsomfattande verksamhet som bistod arbetslösa på de arbetslösas villkor.
Ett bolag som sponsrades av såväl privata som offentliga sektorn och som utgick ifrån att varje enskild individ innehar unika förmågor.
En verksamhet som arbetade med hjälp till självhjälp.
Ett företag som hade filosofin att alla kan lyckas få ett jobb som är anpassat efter hans eller hennes förutsättningar.
Ett rikstäckande nät av trådar och kontakter som knutits mellan arbetsmarknaden och de som stod utanför den.
En öppen marknadsplats för alla som sökte arbete och alla arbetsgivare som behövde få något utfört.
En instans att vända sig i förtroende, där man hade möjlighet att lära sig hur man själv ska bära sig åt för att nå jobben.
Om du hade kunskap om hur man skulle kunna få fler arbetslösa att få jobb, skulle du försöka göra din röst hörd då? Och om du kände till hur merparten av dessa dessutom skulle kunna lyckas med att hitta det jobb de själva allra helst ville ha, skulle du tiga om det då?
Det skulle vara förfärligt om alla de som av någon anledning visste eller förstod att saker och ting skulle kunna göras bättre i något avseende bara skulle hålla det för sig själva, eller hur? Lika illa om en stor grupp människor kliade sig i huvudet och enades om att de inte klarade av att lösa ett problem underlät sig att fråga experterna på området, inte sant?
E Eklund
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare
upplagd av Teame2 @ onsdag, januari 21, 2009
1 kommentarer
1 kommentarer:
Regeringen säger sig hämta stöd från evidensbaserad forskning för sin politik. Sanningen är den att ingen av regeringens reformer har haft ett svagare forskningsstöd än denna massaker på arbetslöshetsförsäkringen.
ROGER MÖRTVIK
Samhällspolitisk chef, TCO
MATS ESSEMYR
A-kasseexpert, TCO
http://www.politikerbloggen.se/2008/10/01/12113/
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida