Teame2: Ansökan kastades för att kuvertet var brunt

Du riskerar att sållas bort tidigt

Är du ute efter ett nytt jobb och har prövat att söka flera av jobben i annonserna, utan att få något? Har du testat att stansa in din sökprofil i ett antal CV-databaser, men aldrig fått något svar? Vad hindrar dig att pröva andra vägar? Varför använder du dig av jobbsökningsmetoder som inte fungerar för dig?

Visst kan du pröva att söka via annons och leta färdiga matchningsprogram på webben, men räkna inte med att du får jobb. Bara några få av alla som försöker lyckas. Du ska vara medveten om att du satsar på ett lotteri med liten eller ingen utdelning alls. Jobbsökning via annons är en ytterst slumpartad metod. Du kanske känner till att det är liten chans att få nåt jobb men vill pröva i alla fall. Okej, är du bara införstådd med att du jämförs med flera hundra andra, så kan du väl frankera några kuvert då´rå´!

Ha följande i åtanke: Att söka jobb via annons kräver att du i och med ditt CV, ansökningsbrev och din personliga presentation på pricken matchar arbetsgivarnas kravspecifikation. Du och dina papper granskas med lupp. Arbetsgivarkraven, behoven och önskemålen ska stämma överrens med dina fackkunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper och det med råge. Gör de inte det, är det inte aktuellt att spara dina ansökningshandlingar. Än mindre att kalla till intervju.

Många söker jobben i annonsen med föreställningen om en arbetsgivare som sköter allt enligt regelboken där de i allt de gör eftersträvar en rekryteringsprocess som har en given struktur. Få känner till hur det går till i verkligheten. Föga anar du att de ansvariga för rekryteringarna som sitter där med tre stora hockeybagar som är smockfulla av brev bestämmer sig för de mest sjuka urval du kan tänka dig.

En annonserad tjänst kan betyda hundratals, ja faktiskt upp till tusen brev. Och merparten kommer med posten om de inte efterfrågat ett digitalt förfarande. Och trots flera skrivare som arbetar på högvarv för att printa ut alla digitala ansökningshandlingar växer snart högarna. Kan du föreställa dig hur det ser ut på ett kontor när flera hundra brev faktiskt ligger i en hög direkt på golvet för att de inte fick plats någon annanstans?

Och nu ska de arkiveras. I bästa fall sprättar de rekryteringsansvariga och deras assistenter brev så det ryker om det alltmedan andra är satta att arkivera alla de digitala dokumenten. Men det förekommer att de kastar brev innan de ens har öppnats. Tror du i din enfald att alla företag använder rättvisa verktyg och att deras urval sker på riktiga grunder och med hänsyn till vissa förutbestämda kriterier? När de ska gallra bland många hundra ansökningar till en enda tjänst är deras första urvalsprinciper de du allra minst anar och brev kastas utan att först ha blivit granskade.

Jag säger inte att alla gör såhär, men såhär kan det gå till, det har jag hört flera personalchefer själva avslöja. Först åker alla brev i papperskorgen som är ditskickade i företagskuvert med logga, för det avslöjar att personen har jobb och därmed tre månaders uppsägningstid vilket kan göra rekryteringen utdragen och det vill man inte. Därefter kastas alla bruna kuvert, för att...? För att man inte tycker om bruna kuvert. Ytterligarenågra kastas för att de ligger i pyttesmå kuvert endast av den anledningen att någon anser att det är oproffsigt att vika sina ansökningshandlinar både en och två gånger. Bort med dem alltså.

Sedan kastar man alla kuvert där adressen är felstavad eller svårläst. Inte vill man ha någon som slarvar så!? Nästa bortsortering kan vara de som skrivit konstiga brev med bifogade foton. Ibland p.g.a formulerings, eller syftningsfel men även tråkig layout eller för stort typsnitt. De har nämligen en bestämd uppfattning om texten på det här företaget. De handskrivna måste se rena och prydliga ut för att bli lästa om de ens ska sparas och de som skrivits ut från datorn ska absolut ha tecken skrivna i word-storleken elva till tretton. Större bokstäver är fult och breven kastas. Fetbort går också breven från dem som bemödat sig att texta med guldpenna och satt dit små söta klistermärken. Inga sådan sliskiga försök att göra sig attraktiv, det sänder fel signaler och breven åker i papperskorgen.

Nu har högarna minskat men det är fortfarande för många för att man ska orka läsa igenom alla. Så man kastar alla dokument med utländska efternamn, för man har svårt för nysvenskar och så tar man bort alla som uppgett att de är kvinnor i tjugofem,- trettoårsåldern som har sambo men inga barn, eftersom det är troligt att de skaffar barn snart och det vill man inte veta av. Geografiska begränsningar görs också. Inte vill man ha någon med långa restider. Nej man vill ju ha flexibel personal som kan komma med kort varsel. Deras familjesituation, kön och ålder kan även det påverka den minimera chansen att bli vald. T.o.m. papperskvaliteten kan vara avgörande. För tunt papper kastas liksom de som är skrivna på färgade eller som rekryteraren tycker; feltonade papper. Rättvist?

Etik och moral, diskriminering eller ej. Det är så enkelt för den rekryteringsansvarige att kasta det man anser olämpligt, och vem kan kolla det? Javisst finns det de som lovar dyrt och heligt att de tar med sig hockeytrunkarna hem och verkligen går in för att alltid läsa alla ansökningshandlingarna, och somliga som gör det också. Men dimper det ner 700 kuvert i det aktuella företagets brevinast, alternativt hos rekryteringsbolaget, så kan de omöjligen avsätta tid och personalresurser att läsa igenom dem alla. Det sannolika är att de scannar in dem, förvarar dem i en mapp på intranätet och ser det som ett projekt på obestämd tid i såna fall.

Det tror jag det att vissa kriterier används för att filtrera. Olika gallringsmetoder praktiseras på olika företag. Jag tycker att det är förfärligt ur den sökandes perspektiv, samtidigt som det är fullt förståeligt att det går till såhär ur arbetsgivarens. Andelen bortsorterade respektive sparade brev i förhållande till antalet inkomna brev beror på bolagens storlek samt deras personella, ekonomiska och tidsmässiga resurser förstås.

Arbetsgivarnas tillvägagångssätt är mer eller mindre korrekta ur politisk, etisk och jämställdhetssynpunkt kan man ju tycka. Vem i organisationen som har ansvar för rekryteringen eller vilket rekryteringsbolag företaget i sin tur anlitade kan göra skillnad. Företagets policy, seriositet, den ansvariges erfarenhet av ansökningsförfaranden samt dennes rutin att rekrytera personal spelar också in men en viss filtrering sker dock.

Att söka jobb via annons leder sällan till ett arbete ändå skickar de flesta arbetslösa in en massa brev till alla möjliga arbetsgivare. De flesta gör det för att det är det enda sättet att söka jobb de känner till. Arbetssökande tror att de är så man ska göra men det är oftast inte värt besväret. Det är möjligen så arbetsgivarna vill att man ska göra. För ur deras synvinkel är det ju ett superbra sätt att dammsuga hela marknaden efter guldkorn.

De flesta som letar jobb bläddrar frenetiskt i dagstidningarna och kollar på alla sajterna de kan hitta på nätet för att finna passande jobb att söka. Sedan söker de flera av dem och går och väntar på att någon ska höra av sig. Där lägger de all sin tid och i omgivningens ögon är de så duktiga. De söker ju allt de kan och i övrigt finns det väl inga lediga jobb konstaterar man.

Arbetssökande skickar in sina papper och förlitar sig till fullo på de här rekryteringskanalerna. De söker jobben i annonsen efter bästa förmåga och hoppas att de ska ge resultat. Tyvärr är det en myt att detta är en bra jobbsökningsmetod på samma sätt som det är en myt att de lediga platserna inte finns om de inte syns i annonserna. De stackars arbetslösa har köpt en skraplott i hopp om vinst, och dessutom överlämnar de skrapandet åt någon annan.

Letar du arbete i ren desperation efter att ha drabbats av arbetslöshet ganska nyss? Eller har du möjlighet att välja med omsorg eftersom du har fått ett fett avgångsvederlag som ger dig full lön i ett-och-ett-halvt år? Söker du jobben i annonserna på rutin numera för att du har sökt så himla många och har gått arbetslös jättelänge?

Beroende på din privatekonomiska situation och hur angelägen du är presterar du ditt bästa eller känner dig direkt omotiverad att söka jobb. Den desperate kan ta vad som helst, bara det ordnar sig med ekonomin eller välbefinnandet för det är alldeles för tufft att vara utan jobb. En person med tidspress eller ekonomisk press kan av begripliga skäl kasta sig in i vadsomhelst. Med sådan brådska riskerar att hamna på ett företag som senare visade sig vara ett dåligt val. När de väl har sansat sig och har ett jobb någonstans inser de att det var fel och i den stunden ångrar de kanske att de hade så bråttom.

Dålig ekonomi kan på så vis bidra till sämre förutsättningar att hitta det arbete som skulle vara rätt för just honom eller henne, medan den med full lön tack vare ett fallskärmsavtal kan unna sig en periods vila eller en omsorgsfullt planerad jobbsökning.

Det är få förunnat att befinna sig i en sådan levnadssituation att man kan ta det lugnt och söka jobb utan prestationskrav. En arbetslöshet som mer liknar ett sabbatsår där det är möjligt att välja och vraka i godan ro kan tyckas vara det mest fördelaktiga sättet, men det beror på hur man ser det. Tyvärr kan feta avgångsvederlag bidra till att man lägger fokus på andra saker än att söka jobb.

Jag har bevittnat personer som istället ägnat sig åt totalrenovering av hemmet, längre resor och heltid spenderad på att sänka sitt handikapp i golf. De strosade runt och gjorde vad de kände för och först när det var ett halvår kvar av deras avgångslön började de ägna sig åt sin jobbsökning.

Ett års frånvaro från arbetsmarknaden kan vara kännbart. Det är inte bara besvärligt att motivera utan gör det även mera omständigt att polera upp gamla kontaktytor. Kontakter är att betrakta som färskvara och man måste komma ihåg att underhålla och vårda dem för att ha dem kvar.

Dessutom påverkar graden av desperation hur vi söker jobb. En uppsagd som med bitterhet och ilska börjar söka jobb kan göra det för att visa dem att "Jag kunde banne mig få ett jobb snabbt. Ha, det trodde dom inte". Och den som är förbannad över förändringen kan gå ut och söka jobb med en uppenbart negativ attityd som sänder fel signaler.

Personen förstör sitt brev och sin muntliga presentation skriva negativt om det som orsakade språnget från det förra jobbet genom att endera svart på vitt eller mera nyanserat mellan raderna prata illa om den förre arbetsgivaren vilket får rekryteraren att fokusera mer på tråkigheterna än på personens potential.

Sa du upp dig själv eller blev du uppsagd? Har du frivilligt lämnat en tjänst utan att ha något nytt på gång för du var övertygad om att det kommer att ordna sig? Eller blev du uppsagd helt abrupt och känner dig tveksam till om du överhuvudtaget ska kunna få ett jobb eftersom den typen av arbeten aldrig syns i annonserna?

Är man rädd att inte kunna få ett jobb av olika skäl (det gäller såväl en ung person som är nyutexaminerad som femtiofyraåringen) och rädslorna försärkts i och med att alla man känner säger att det är näst intill omöjligt, så präglar det jobbsökningen såklart. Jobbsökningsmyterna som sprids i media späder på osäkerheten och arbetssökande har svårt att leta arbete utan att det tar emot.

Branschen du har jobbat i tidigare och/eller i framtiden vill jobba i kanske är av det slaget att man sällan eller aldrig annonserar efter nya talanger. Det finns flera där nästan alla får jobb via kontakter och då tack vare tidigare meriter. Som nyutexaminerad eller som uppsagt kan det vara näst intill omöjligt att presentera en meritförteckning, och då kan man inte söka jobb tror man. Å andra sidan finns det branscher som inte gör annat än annonserar, men det behöver inte alls betyda att de söker folk. Ibland annonserar de bara för att synas och visa musklerna på marknaden.

Varken övertygelse om att du kommer att få jobb eller oro och rädslor över att inget få är bra för jobbsökningen. God tro och en övertygelse om att det kommer att ordna sig kan leda till en alldeles passiv jobbsökning. Och idéer om att det inte kommer att ordna sig kan begränsa dig och ditt sätt att se på arbetsmarknaden och du kommer inte att våga ta de nödvändiga stegen mot nya yrkesmål.

Var i landet du än befinner dig, i vilken ålder du än är, oavsett i vilket samhällsskikt du befinner, i vilken fas i livet du än är eller hur din privatekonomi ser ut är du skyldig dig själv att ta ansvar för din egen jobbsökning. Det gör du inte om du söker jobb via annons eller CV-databaser. Då lägger du ansvaret på arbetsgivaren och denne kan välja dig likaväl som någon annan. Förmodligen någon annan.

Om du däremot tar ansvar för din jobbsökning och söker jobb med metoder som fungerar kommer du att nå precis dit du själv vill nå. Du har då möjlighet att finna precis det jobb som skulle passa dig bäst. Allt i enlighet med din situation och bästa förmåga. En jobbsökning med anpassning till dina krav behov och önskemål som ger dig ett jobb som passar dig som hand i handske. Men räkna inte med att få ett sånt jobb om du envisas med att söka via annons.

E Eklund

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare

Teame2

torsdag, januari 15, 2009

Ansökan kastades för att kuvertet var brunt

0 kommentarer:

Om mig

Tidigare inlägg