Media kryddar krisen - oro säljer lösnummer
Korrupta journalister förvärrar...
Nu frossar medierna i allt elände. Med sina svarta löpsedlar vilseleder de oss. De skapar Titanic-feta rubriker som skriker åt oss att börsen rasar, kursen sjunker och affärsmarknaden går till botten med den. Att journalisterna späder på och utnyttjar finanskrisen och arbetslösheten till att sälja lösnummer har vi misstänkt länge. Men någonstans i mediabruset hörs en röst som medger att vi skeptiker hade rätt: "Alla utgår från att det bara är medierna som försöker sälja sig, vilket är en krass men insiktsfull utgångspunkt." avslöjar en svensk journalist i sin krönika"Krisen och journalistiken."
När så många står utanför arbetsmarknaden att nästan alla känner någon arbetslös, ser naturligtvis medierna till att tjäna pengar på det. Men för att göra det mindre uppenbart att de jagar såna som är drabbade av tråkigheter och siktar in sig på misär och elände (det kan ju väcka missnöje hos läsarna) ger medierna ofta sken av att fokusera på den arbetande läskretsen. Strålkastarljuset riktas därför mot arbetsmarknaden och inte rakt i ögonen på stackarna utanför. De vill se till att löpsedlarna lockar alla läsare att köpa tidningen såklart, men nu börjar journalisterna märka att de klafsar omkring i ett bottenlöst träsk.
Den 3:e januari bloggade jag om en f.d. kollega som för drygt tio år sedan satt i samma ledningsgrupp som jag. Hon figurerar då och då i Dagens Industri och nu intervjuade man henne om finanskrisens påverkan på dem som har jobb:"Nytt år i karriären men vågar man byta jobb?" Underförstått; läsarna till Dagens Industri är inte arbetslösa? Jodå. Arbetslösheten har drabbat såväl tjänstemän som vanliga knegare den här gången intygar massmedierna. I syfte att sälja lösnummer passar såväl politiskt blå, som röda tidskrifter på att använda rubriker som har med arbetslöshets,- och jobbtemat att göra. Allt för att utnyttja mediavågen. Den 6:e januari 2009 använde t.ex. Aftonbladet sin nätplats för att locka nya prenumeranter genom rubriken "Och du tycker att ditt jobb suger..." De har förmodligen en oväntad(?) twist på det hela sen. När Yelah.net visar sin solidaritet genom att vända sig till arbetarklassen med rubriken "Stor oro för att bli arbetslös" når man en annan publik med samma knep.
Nwt.se gör det trovärdigt genom att presentera den nationella oron ur ett veteskapligt perspektiv. Bengt Starrin, professor i socialt arbete på Karlstad universitet "Varsel skapar oro och stress." Landets alla studerande påveras förstås också av media. Student.se talar om att"Doktorander oroliga för arbetslöshet"CITAT: Trots att de flesta får arbete. 82 procent av doktoranderna har ett arbete tre år efter att de avslutat sina studier. SLUT CITAT Och oron sprider sig. Där ser man verkligen hur sjukt det blir när man eliminerar förväntningarna. Kvasiveteskapliga analyser visar att de använder termer som ska göra budskapet sanningsenligt. Medierna är måna om att vi tror på krisen och är oroliga för framtiden. Det säljer nämligen. Repetetiva fraser bidrar till vår övertygelse om att det de skriver är sant. Exempelvis puttas orden "kris","oro" och "saknas" in i var och varannan rubrik. Det här är inget nytt. Fraserna började användas redan då vi hade den förra regeringen."Ole,dole,arbetslös - nästan 3 av 10 ungdomar 16-24 saknar jobb."skrev Den Nya Välfärden i ett pressmeddelande 2006-04-10.
Men nu händer något. Det verkar som om några vill erbjuda ordning i kaoset. De vill verkligen stoppa de mediala sagorna om den fruktansvärda finanskrisen som spelas på random. För där, mitt i mediaströmmen står de och gör allt de kan för att få oss att reagera. ECT.nu skriver förnuftigt om detta i "Svärta eller nystart?" som publicerades 09-01-03. CITAT: Varför fortsätter svenska tidningar, TV och radio att anlita bankekonomer och näringslivets ekonomer som experter på den kris de själva varit med om att skapa? När ska egentligen de lögner och myter som marknaden spritt om sig själv tas bort från dagordningen och begravas? SLUT CITAT En mycket bra fråga tycker jag.
Mediavågen sköljer över oss, om och om igen. Titta bara på vad Norrländska Socialdemokraten ger oss. Även de envisas med att späda på vår misstro:"2009 blir ett år med oro och uppsägningar."De gör allt för att sänka förväntningarna och tar hjälp av den gamla klyschan:"Mer pengar åt de som har och ännu mindre till alla andra." Vår regering är inte ett dugg bättre i det här avseendet. De följer mediernas råd och bekräftar att krisen är sann och riktig. CITAT: "2009 blir ett riktigt skitår. 2010 blir inte mycket bättre. Men det är i linje med vad man kunde förvänta sig", säger arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m). SLUT CITAT. Han säger i intervjun att arbetsförmedlarna ska ha "bragdguld" för att de kommer att behöva arbeta så hårt. Jisses! Jag blir så upprörd att jag låter bli att kommentera hans uttalande.
Aktuellt i Politiken skriver i sitt senaste nätnummer att "Socialbidragsbomben tickar i kommunerna." Och de skriver såhär CITAT: Sju av tio socialnämnder klarar inte att hålla sin budget 2008, bland annat på grund av att allt fler söker socialbidrag som en följd av försämringar i a-kassan och i sjukförsäkringen. SLUT CITAT I den här arikeln skyller de på de statliga försämringarna som om det uteslutande var de låga grundbeloppens fel. Men vi får inte glömma att det även handlar om något annat än alliansens ekonomiska förändringar. Många får ju inte sin ersättning alls! Att allt fler tvingas vända sig till "soss" är en direkt konsekvens av att a-kasseutbetalningarna kan dröja upp till 110 dagar vill jag påstå. Inlägget är från 27:e november 2008.
Nu vill "soss" ha mer pengar att röra sig med såklart. CITAT:
– Vi kräver att staten ökar statsbidragen till kommunerna för att socialtjänsten ska klara försörjningsstödet till de människor som nu blir arbetslösa och inte har tryggad ersättning på annat sätt, säger SSRs förbundsordförande Christin Johansson. SLUT CITAT Det är lätt att hojta efter mer pengar, men att grundorsaken till problemet är a-kassornas tröghet nämns inte. Arbetslösa har länge upplevt att det har slöats där, men det tar de inte upp i artikeln. Jag vet at många som söker socialbidrag gör det för att de ingenting har fått i ersättning. De söker alltså för att de under så lång tid som 2-3 månader helt saknat intäkter, och räkningarna upphör ju inte att dimpa ner i brevlådan. De sökar alltså vanligtvis inte för att de har fått för lite pengar, som man kan läsa mellan raderna i artikeln"Socialbidragsbomben..."
Vi har två miljoner arbetslösa i landet och en halv miljon har lämnat a-kassan i protest. Antingen för att man inte tycker den är till någon nytta eller för att demonstrativt markera att det har blivit för dyrt. För en vanlig arbetare har det blivit kostsamt att betala avgiften, och kanske tänkte "inte blir väl jag arbetslös", eller "det händer inte mig", men lönekontot sinar den dagen de blir arbetslösa. Som en konsekvens av den uteblivna inbetalningen till a-kassan när de jobbade, står därför en tredjedel av de arbetslösa står nu helt utan försäkring. De ramlar igenom det sociala skyddsnät de skulle kunna haft om de varit medlemmar i a-kassan. Läs ETC.nu-artikeln"En av tre saknar a-kassa" publicerad 2008-12-25.
Tragiken är ett faktum. Eftersom de inte har något vackert fallskärmsavtal är de tvungna att landa i de mest grovmaskiga skyddsnäten vi har i samhället. De som står utanför CITAT: hänvisas till försäkringens grundbelopp, för närvarande drygt 7 000 kronor. Före skatt. Och långt under riksnormen för försörjningsstöd, det som uppskattats till existensminimum i Sverige. SLUT CITAT De futtiga summor de kan erbjudas är Alfa-kassans grundbelopp alternativt socialbidrag från socialtjänsten.
Den 3:e december 2008 skriver Göran Rosenberg i tidskriften Journalisten om "Krisen och journalistiken" där han spånar fritt om journalisternas roll i en lågkonjunktur. Givetvis ingenting om att de kan tjäna pengar på att skriva om det. Då han börjar berätta om"...den värsta ekonomiska krisen i mannaminne..." får man väl anta att han inte talar ur ett historiskt perspektiv. Min tolkning är att han gjort en omskrivning för att inte skriva sina branschkollegor direkt på näsan. Jag gissar därför att"...den värsta ekonomiska krisen i mannaminne..."är den vi befinner oss i just nu.
CITAT: Vad oräkneliga journalister höll på med utan att synbarligen förstå eller bry sig, var det rutinmässiga förstärkandet av falska förväntningar, spridandet av fabricerade nyheter och främjandet av paniska reaktioner. SLUT CITAT Det är inga rara ord han har att säga om branschkollegornas mediainsatser. Att medierna rider på vågen och skruvar upp människors oro onödigt mycket har jag tyckt hela tiden. Och det kanske inte är journalisternas eget fel? Deras chefer manar kanske på för att krydda rubrikerna och därmed sälja fler tidningar.
De "paniska reaktionerna" han syftar på undergrävs av att inte bara en mediakanal utan allaMan vänjer sig vid alla rykten och mitt i flödet av nyheter om krisens spridning gäspar vi och tar det hela med en nypa salt. Om jag förstår Göan rätt så vill han höja moralen och inte bara gotta sig i andras elände. Han uppmuntrar medierna att undvika ryktesspridning och ger oss ett exempel på hur en fabricerad nyhet om en konkurs kan skapa en riktig konkurs. CITAT: "Din bank hotas av konkurs” får under sådana omständigheter inte vara en lättköpt nyhet, eftersom själva nyheten skulle kunna framkalla konkursen. SLUT CITAT
Det låter ju bra, men det är ju för sjutton precis så de gör. Fast Göran har vänt på begreppen för mig i alla fall. Jag trodde nämligen i min enfald att journalisterna hade enats om att skriva sådär negativt och förstora krisen. Därmed ansåg jag att de journalister som inte ville skriva main stream-journalistik ändå prostituerade sig och skrev sådär för att de beordrades till det. Så det glädjer mig att någon inom yrkesskrået törs sticka ut näsan sådär.
Ännu en journalist som använder finanskrisen till sin fördel genom att kritisera sina branschkollegor inom media är Karin Åberg, krönikör i "Folket i Bild". Hon skriver med vass penna och riktar sitt missnöje mot överklassen. I hennes något vinklade krönika "Hur var det nu..." inte bara anas en viss sarkasm - den dryper av det. Det ramgår tydligt att hon föraktar högavlönade CITAT: Fast. Går inte den ena linjen (flytta efter jobben) rakt åt h-e emot den andra (privat ägande)? Men det har kanske inte med varandra att göra. Gäller olika skikt av befolkningen. Dom och vi. SLUT CITAT
Krönikan är genomgående gnällig och hon insinuerar att de välbeställda, som inte befattar sig med pöbeln, klarar krisen bäst. CITAT: Tvåtredjedelssamhället. Acceptera ”gräddfiler” (för vissa). Ökade klassklyftor är bra för konkurrensen! Fast kanske inte lika bra för underklassen. Men, vem bryr sig, dom får väl visa framfötterna då, vettja! Deras business. SLUT CITAT
Högern klandrar vänstern och vänstern klandrar högern. Vart och ett av de båda lägren slår sig själva för bröstet och bubblar över av missnöje mot dom andra. Det vidriga är att mediernas jätterubriker om global lågkonjunktur och alla människors värsta farhågor i sin tur påverkar aktiemarknaden negativt. Man kan inte skilja på orsak och verkan tillslut.
I Fria Tidningen går man så långt att man förklarar hur vi ska göra "istället för att gräma sig över finanskrisen". Vi ska göra som islänningarna och utnämna en "intellektuell talesman" som törs gå i täten och göra människor uppmärksamma."Krisprofeten"är en talesman som har skrivit en bok om den ekonomiska kollapsen. Han säger till Fria Tidningen att på Island "uppmanades folk att inte tro på utländska mediers ekonomiska prognoser" och förespråkar att man måste "riva upp det korrupta systemet med rötterna." Vare sig politiker eller ekonomer har kunnat säga att det han föreslår är fel tydligen. Han pekar på sånt som vi andra bara vågar snattra om vid fikabordet. CITAT:
– Jag kände att det var något som var allvarligt fel i hur vi kände inför pengar, utveckling och jobb, hur vi leddes att säga ja till deltagande i Irakkriget för att skapa arbetstillfällen på militärbasen. Jag kände också hur fundamenten med höger och vänster var fel, att alla var låsta vid sina positioner och bara pratade i sina egna bubblor. SLUT CITAT
Hur får vi stopp på Trojan med de negativa nyheterna om krisen i radio och tv samt i dagstidningar, veckomagasin och tidskrifter? Finns det någon hejd på de negativa strömmarna? Vad ska vi göra när människors oro över att bli arbetslösa, rädslor för tömda bankkonton och värsta mardrömmarna om utanförskap har hunnit sprida sig som ett virus.
E Eklund
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare
upplagd av Teame2 @ tisdag, januari 06, 2009
2 kommentarer
2 kommentarer:
Här är lite positiva nyheter om finanskrisen (fast inte pinfärska):
http://www.fria.nu/artikel/75378
Tack för tipset Mandala!
Det var ett intressant sätt att se på det hela. Författaren till texten menar ju på att man måste se de positiva konsekvenserna, som t.ex. fördelarna för miljön när vi kör mindre bil p.g.a. krisen. Han visar exempel på möjligheterna och förespråkar att vi ska leta lösningar på problemen.
Summa summarum: Man måste se vad man faktiskt kan göra. Inte bara grotta ner sig i eländet.
Faktum är att det finns statistiska belägg för att det gäller även jobbsökning. För om man struntar i jobbannonser och de traditionella matchningsmetoderna och istället söker jobb genom att bygga egna nätverk, så får 70% av de sökande ett nytt arbete inom 7-8 månader OAVSETT om det är låg,- eller högkonjunktur. Det har man kommit fram till under de tre decennier som metodiken använts. (D.v.s. under de trettio år som tjänsten "outplacement" har sålts i Sverige.)
E Eklund
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida