Att återkomma till och förundras över
"Äntligen pigavdrag"
Nästa läsvärda inslag är författat av Doris Gunnarsson och hon har skrivit denna ledare i Hallands Nyheter under rubriken
http://www.hn.se/m_opinion.php?id=478702&avdelning_1=112&avdelning_2=118
Det är ingalunda någon konstnär av det helt vanliga slaget som åsyftas när Claes-Göran Hegnell skrivit texten till
http://www.smp.se/section_standard.php?args=,110
Först hajade jag till när jag läste rubriken till Per Åhlströms inlägg i Länstidningen Östersund. Han skrev
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=245787&avdelning_1=104&avdelning_2=215
Så hänvisar jag till Johan Prane och inslaget som återfanns i Sveriges Radio, Ekot
4 kommentarer:
Doris har så rätt. Göran Persson har problem.
Jag tycker om vartenda ord Per Åhlström skriver, vi måste byta förhållningssätt. Regeringen kan inte hålla på och skönmåla, och alla måste få rätt att få ett jobb. Att facket inte har samma betydelse avseende trygghet längre är nog dessvärre ett nytt faktum, men jag ser en framtid där människor, dvs individer får kunskap om hur de åstadkommer trygghet i sin nya samhällsroll. Socialdemokreternas sätt att styra uppifrån fungerar ej. Jag håller också fullt med Per i hans ord att stimulera till nya jobb, men även där ser jag som det bästa alternativet att ge individerna de rätta förutsättningarna först. Kritiken mot Göran Perssons förmåga att gömma verkligheten bakom en fasad är välförtjänt.
Hallå Sten, klass-skillnader förr och nu är inte samma sak. Idag är vem som helst högt upp på den traditionella samhällsstegen och har en län och ett arbete som innebär att man inte hinner med marktjänsten. Därtill lever vi frånskilda våra familjer eller generationerna runtomkring som kanske hjälptes åt förr på ett mer självklart sätt. Detta är inte så dramatiskt eller uppseendeväckande nu som det var för bara ett tiotal år sedan. Nu har tiden sprungit ikapp.
Helt sedan avregleringen under slutet av förra seklet snurrade karusellen igång. Det snurrade snabbare och fler och fler kastades av i farten. Bemanningsföretagen erbjöd gratisbiljetter till gyllene företag och glittrande föreställningar om drömjobb kretsade i luften. Nu har dammet lagt sig och matinén snurrar runt så vackert. Man stärkte personalstyrkorna vid belastningstoppar och lät några stå utanför då de inte behövdes. Alltid redo?! Kortare jobb, visstidsarbete och temporära lösningar blev vardagsmat´. Nu är vi mer eller mindre vana vid att det ser ut såhär, men är det en övergång till något nytt och helt annat eller är det något som är här för att stanna?
//TU
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida