Vågar vi göra annorlunda?
Regeringen kunde göra annorlunda...
¤
Vi kan göra annorlunda!
¤
Jag inser värdet att visa på motsvarigheterna till SIDA, Lutherhjälpens och och Röda Korsets insatser. Man hjälper bäst på längre sikt genom att lära ut och visa människor hur de själva kan göra för att klara sig på egen hand.
Människor i arbetslöshet söker helt naturligt någon att lägga ansvaret på. Man letar efter någon som kan hjälpa en att få jobb. Det är lätt hänt att man i all välvilja från beslutsfattares sida tar över rollen att fixa och ordna jobb. Vi har allmänt en felaktig uppfattning om att vi hjälper bärt genom att skapa nya arbetstillfällen åt de arbetslösa.
I sin vilja att vara till lags och följa arbetssökandes önskemål gjorde AMS misstaget och vi riskerar att nya atbetsmaknadsaktörer tar vid där de slutade. Vi vill ju så gärna se till att de arbetslösa kommer ut i arbete. De arbetslösa övergår som motprestation till insatserna genom att anstränga sig för att göra rätt och följa dessa nationellt och regionalt anpassede hänvisningar. I regeringens och AMS fall innebar det att individerna ansträngde sig för att prestera väl inom aktivitetsprojekt och påhittade temporära sysselsättningslösningar.
Vad blev resultatet av regeringens och AMS marknadspolitiska projekt? En ofantligt stor skara hjälplösa människor upplever att de inte längre är önskade på arbetsmarknaden. Beslutsfattare fantiserar om att det inte finns någon som `vill ha dem´ eftersom de inte fått jobb. Vår tolkning blir felaktigt fördömande av en grupp individer som vi påstår inte passar in. Felet var upplägget på de arbetsmarknadspolitiska projekten redan från start. Alla passar någonstans men man kan inte fixa och ordna åt andra i det oändliga.
"Aktiviteterma för att höja sysselsättningsgraden" fungerade inte. Att fixa jobb åt andra fungerar inte framgångsrikt i praktiken. Många inom regeringens arbetsmarknadsprojekt blundar för denna fara och accepterar att de projektansvariga tar över den arbetssökandes roll. I sin välvilja och iver att ordna färdiga lösningar för den arbetssökande gör de individerna passivaoch hjälplöst behövande av nya lösningar.
Projekten var dömda att falera redan innan man startade. Man kan inte leda andra till färdiga lösningar. Det kanske inte faller väl ut och då står den arbetssökande där som behövande av hjälp att fixa igen. Dessutom väljer man bäst själv var man passar in. Jämför ditt yrkesval med ditt val av boende. Skulle du vilja att någon annan bestämde hur eller var du skulle bo? Vad ger oss rätten att välja yrkesinriktning åt andra?
Färdiga lösningar ger kortsiktiga resultat. Att lotsa individer till självständighet och egna val ger däremot bestående resultat.
Marknaden är ständigt föränderlig och vi kan inte längre hålla fast vid Jantelagen och säga att det är fult att framhäva sig själv. Var och en bör begripa att vi måste utgå från varje individs exceptionella förmåga.
- Lär människor hur huvudparten (97%) av alla landets jobb tillsätts idag.
- Lär studenter redan i samband med studierna och under utbildningens gång hur de kan nå jobben som aldrig annonseras.
Hur vågar vi låta bli att göra annorlunda?
E Eklund
Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,
upplagd av Teame2 @ onsdag, oktober 26, 2005
3 kommentarer
3 kommentarer:
Är vi beredda att inte bara "mainstreama" arbetsmarknadsfrågorna?
Som det ser ut idag måste man vara uppmärksam på att upplysningarna om nya jobbsökningsmetoder verkligen når alla. Arbetsgivarna kanske anser vi ska veta men det åligger samhället att ta tag i det.
Politikerna skulle säkerligen ha gjort gemensam sak med arbetsgivarna om de bara visste hur.
Outplacementtjänster skulle kunna vara jämförbara med fungerande marknadsinsatser.
Vi köper sådana tjänster till bolaget då dessa tillstyrker aktualiserade behov.
JA TACK !
Vi måste göra annorlunda.
Nu. På en gång.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida