Autentiska vardagsbilder
Om Din vardag är en annan...
Kan du föreställa dig hur det är att inte få tjänsten man söker?
Att få nej efter nej och få veta att det var hundratals sökande till tjänsten. Det suger.
Begriper du hur det är möjligt att platsen redan var tillsatt när man kostade på den så mycket tid och resurser i den annonserade och normgivande rekryteringsprocessen?
Vet du hur det frestar på att gång efter annan hoppas på ett jobb och att få avslag efter att ha varit inställd på ett ja? Förstår du vad det innebär att tappa självkänslan när det gäller din jobbsökning efter att ha sökt sextioåtta tjänster?
Kan du förstå eller sätta dig in i upplevelsen att ständigt misslyckas med anställningsintervjuerna?
Begriper du hur det är att succesivt inse svårigheterna med att pendla mellan hopp och förtvivlan månad efter månad? Är det underligt att arbetssökande upplever besvikelse och förvirring, håglöshet eller frustration? Skulle du i den situationen vilja att någon annan till slut valde ut dig eller skulle du föredra att få ökat självförtroende i jobbsökningen och på sikt bli stärkt att välja själv?
E Eklund
Andra bloggar om: Arbetslösheten, arbetslös, arbetslösa, arbetslöshetsersättning, arbete, arbetsmarknaden, utanför arbetsmarknaden, ofrivillig arbetslöshet, a-kasseersättning, a-kassa, bidrag, bidragssamhälle, bidragssamhället, växande arbetslöshet, arbetslösheten växer, minskad arbetslöshet, arbetslösheten minskar, arbetslöshetsstatistik, statistik
upplagd av Teame2 @ tisdag, oktober 25, 2005
2 kommentarer
2 kommentarer:
Tjenare.
Jag har gått och funderat över var alla andra chefer befinner sig som också hoppat av eller som måst ta visstids-time-out.
Kunde aldrig för mitt liv föreställa mig hur det skulle vara att stå utanför alla roliga uppdrag. Var finns ni andra?
LOST BOSS
Uppsagd? Javisst. Man kom väl att tillhöra en gruppering som på något oförklarligt sätt kommit i kontakt med konflikter i arbetslivet? Visstids-time-out är det så det kallas nu? Apatisk och likgiltig till allt som sker säger vännerna. Utbränd. ja, kanske. Utan vilja och totalt utsliten. 57 år och klassad som oduglig, det är vad man är. Du blir vad du tänker sa nån? Vem är jag då?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida