Kräv uppdaterade jobbsökarkunskaper åt alla
Falsk demokrati.
Att påskina arbete som en svensk medborgerlig rättighet bygger på den falska premissen att alla människor har samma förutsättningar att få jobb, egentligen. Det är en förvrängd demokrati. Vi tycks tro att alla människor inte har lika värde om de inte är likadana. Alla svenskar förväntas ha arbete för att vara värd något. Det är därför vi har vårt kära AMS.
För att alla ska känna sig likvärdiga måste man låtsas att människor inte har varierande tillgångar och varierande brister på yrkeskompetens, utan att alla om de bara får tillräckligt lång övning kan klara samma sak. Arbetsförmedlingen hjälper oss att skilja agnarna från vetet. De som inte klarar av det här som alla faktiskt måste ha för att vara någon i Sverige de kallar vi arbetslösa. Det är synd om de arbetslösa, för de klarar inte riktigt av att vara likvärdiga. För att få dem som inte är likvärdiga att känna sig lite mer likvärdiga, om än för en stund, har vi våra sysselsättningsåtgärder och olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Där är alla för en stund lika. De som väljer att vara annorlunda ändå, de kallar vi öppet arbetslösa så att vi vet att de inte är lika alla de andra. Betraktar vi de öppet arbetslösa som annorlunda, vad har vi då kvar? Jo, då blir långtidsarbetslöshet en följdsjukdom. En allvarlig följdsjukdom som är omöjlig att göra någonting åt. Nu har regeringen funnit att det här systemet är otillfredsställande och planerar att komplettera verksamheten med prov för att fastställa den personlighetsmässiga lämpligheten för att arbeta. Man planerar ett tätare samarbete med bemanningsföretagen eftersom de är så bra på det här med jämförelser av lämplighet. Bemanningsföretagens alla intervjuer och testförfaranden ses som en möjlighet för AMS att eliminera de öppet arbetslösa så att de inte ska få dem på sitt samvete. Det här ger stöd för tanken att det är de oerfarna arbetssökarna som ingen väljer i talangjakten som också utgör den största belastningsrisken för AMS.
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Jobbsökning förväntas alla kunna. Och det handlar inte om att man ska klara av uppgiften först efter varierande antal övningstimmar eller ens efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv från första stund. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans man som arbetssökande hänvisas fortfarande ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben? Vi måste sätta stopp för den bakåtvända uppfattningen att AMS skötebarn ”Arbetsförmedlingen” är en statens medborgerliga rättighet och att den måste bevaras, när den i många avseenden är rent olämplig som samhällsinstans.
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, men har vi ställt kraven på politikerna att nå ut med dessa kunskaper?Att påskina att ett arbete är en svensk medborgerlig rättighet bygger på den falska premissen att alla människor har samma förutsättningar att få jobb, egentligen. Även om det står inskrivet i grundlagen att det är allas vår rättighet att ha ett arbete, så är det inte så. Det är en förvrängd demokrati. Vi tycks tro att alla människor inte har lika värde om de inte är likadana. Alla svenskar förväntas ha arbete för att vara värd något. Det är därför vi har vårt kära AMS. För att alla ska känna sig likvärdiga måste man låtsas att människor inte har varierande tillgångar och varierande brister på yrkeskompetens, utan att alla om de bara får tillräckligt lång övning kan klara samma sak. Arbetsförmedlingen hjälper oss att skilja agnarna från vetet. De som inte klarar av det här som alla faktiskt måste ha för att vara någon i Sverige de kallar vi arbetslösa. Det är synd om de arbetslösa, för de klarar inte riktigt av att vara likvärdiga. För att få dem som inte är likvärdiga att känna sig lite mer likvärdiga, om än för en stund, har vi våra sysselsättningsåtgärder och olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Där är alla för en stund lika. De som väljer att vara annorlunda ändå, de kallar vi öppet arbetslösa så att vi vet att de inte är lika alla de andra. Betraktar vi de öppet arbetslösa som annorlunda, vad har vi då kvar? Jo, då blir långtidsarbetslöshet en följdsjukdom. En allvarlig följdsjukdom som är omöjlig att göra någonting åt. Nu har regeringen funnit att det här systemet är otillfredsställande och planerar att komplettera verksamheten med prov för att fastställa den personlighetsmässiga lämpligheten för att arbeta. Man planerar ett tätare samarbete med bemanningsföretagen eftersom de är så bra på det här med jämförelser av lämplighet. Deras intervjuer och testförfarande ses som en möjlighet för AMS att eliminera de öppet arbetslösa så att de inte ska få dem på sitt samvete. Det här ger stöd för tanken att de är de oerfarna arbetslösa och de som ingen väljer i talangjakten som utgör den största belastningsrisken för AMS.
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men vi klandrar den som inte klarar av att skaffa sig ett jobb. Det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Vi talar inte om att man ska klara det efter varierande antal övningstimmar eller efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar eller kompetenstränar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans dit man som arbetssökande fortfarande hänvisas nämligen ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte längre gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det åtminstone initialt är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben?
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Jobbsökning förväntas alla kunna. Och det handlar inte om att man ska klara av uppgiften först efter varierande antal övningstimmar eller ens efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv från första stund. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans man som arbetssökande hänvisas fortfarande ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben? Vi måste sätta stopp för den bakåtvända uppfattningen att AMS skötebarn ”Arbetsförmedlingen” är en statens medborgerliga rättighet och att den måste bevaras, när den i många avseenden är rent olämplig som samhällsinstans.
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, men har vi ställt kraven på politikerna att nå ut med dessa kunskaper?Att påskina att ett arbete är en svensk medborgerlig rättighet bygger på den falska premissen att alla människor har samma förutsättningar att få jobb, egentligen. Även om det står inskrivet i grundlagen att det är allas vår rättighet att ha ett arbete, så är det inte så. Det är en förvrängd demokrati. Vi tycks tro att alla människor inte har lika värde om de inte är likadana. Alla svenskar förväntas ha arbete för att vara värd något. Det är därför vi har vårt kära AMS. För att alla ska känna sig likvärdiga måste man låtsas att människor inte har varierande tillgångar och varierande brister på yrkeskompetens, utan att alla om de bara får tillräckligt lång övning kan klara samma sak. Arbetsförmedlingen hjälper oss att skilja agnarna från vetet. De som inte klarar av det här som alla faktiskt måste ha för att vara någon i Sverige de kallar vi arbetslösa. Det är synd om de arbetslösa, för de klarar inte riktigt av att vara likvärdiga. För att få dem som inte är likvärdiga att känna sig lite mer likvärdiga, om än för en stund, har vi våra sysselsättningsåtgärder och olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Där är alla för en stund lika. De som väljer att vara annorlunda ändå, de kallar vi öppet arbetslösa så att vi vet att de inte är lika alla de andra. Betraktar vi de öppet arbetslösa som annorlunda, vad har vi då kvar? Jo, då blir långtidsarbetslöshet en följdsjukdom. En allvarlig följdsjukdom som är omöjlig att göra någonting åt. Nu har regeringen funnit att det här systemet är otillfredsställande och planerar att komplettera verksamheten med prov för att fastställa den personlighetsmässiga lämpligheten för att arbeta. Man planerar ett tätare samarbete med bemanningsföretagen eftersom de är så bra på det här med jämförelser av lämplighet. Deras intervjuer och testförfarande ses som en möjlighet för AMS att eliminera de öppet arbetslösa så att de inte ska få dem på sitt samvete. Det här ger stöd för tanken att de är de oerfarna arbetslösa och de som ingen väljer i talangjakten som utgör den största belastningsrisken för AMS.
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men vi klandrar den som inte klarar av att skaffa sig ett jobb. Det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Vi talar inte om att man ska klara det efter varierande antal övningstimmar eller efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar eller kompetenstränar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans dit man som arbetssökande fortfarande hänvisas nämligen ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte längre gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det åtminstone initialt är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben?
Vi måste sätta stopp för den bakåtvända uppfattningen att AMS skötebarn ”Arbetsförmedlingen” är en statens medborgerliga rättighet och att den måste bevaras, när den i många avseenden är rent olämplig som samhällsinstans.
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, och det står skrivet i grundlagen att vi alla har rätt till arbete, men har vi ännu ställt kraven på politikerna att nå ut med uppdaterade, moderna och gångbara jobbsökarkunskaper till alla?
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, och det står skrivet i grundlagen att vi alla har rätt till arbete, men har vi ännu ställt kraven på politikerna att nå ut med uppdaterade, moderna och gångbara jobbsökarkunskaper till alla?
E Eklund
Andra bloggar om: media, journalister, nyheter, pressen, artiklar, ledare, nytt, arbetslöshetsreportage, arbetsmarknaden
upplagd av Teame2 @ måndag, oktober 31, 2005
6 kommentarer
6 kommentarer:
Alltså jag saknar ord. Faan va den här bloggen behövs!
"OPINIONÄR"
Lägga av!
Du menar på fullt allvar att det finns andra eller nya metoder att söka jobb som vi inte känner till. Fattar du hur absurt det låter eller? Tror du verkligen på det där själv? Jag har gått erbetslös i 1½ år och har prövat alla tänkbara sätt men det finns inga jobb. Här är dött! Det finns inga jobb. Fatta!
/Conny
Bäste E Eklund!
För det första är Ni fullständigt omdömeslös i Era vidlyftiga antaganden och för det andra saknas fog för Era påståenden.
E.W.U.
Hej.
Aldrig förr har jag sett någon sådan önskan om en så radikal förändring av en statlig instans som jag funnit i din/er blogg. Guld! Vart faan har du/ni fått det här ifrån, det är ju bara hur bra som helst.
Glad supporter
Det är inte för lite kurser i arbetssökning som är problemet. Inte heller det som löser problemet. Problemet är att vi inte har medborgarlön. Om vi hade haft det så skulle fler arbetslösa våga starta eget. Idag är andelen arbetslösa som vågar detta så liten att den knappt existerar. Det skulle också leda till bättre ekonomiska incitament att gå från bidrag till arbete. Och det skulle leda till arbetsdelning. Sen är det förvisso så att jobb kan hittas på olika sätt. En del svarta jobb, som t ex prostitution och polska bärplockarjobb, brukar dessutom sällan utannonseras i pressen. Många jobb är också internrekryteringar. Då de utannonseras är det bara en skenmanöver, för att få det att se ut som om vem som helst kan få jobbet. Småföretagare ger säkert också helst jobb till ngn i familjen, helst svart. Borgerlig politik a lá Moderaterna hade dock kunnat vara bra - om den hade kombinerats med ML - istället för som idag enbart med sänkta bidrag för de som redan är fattiga, utan att göra bidragsfällorna mindre.
Till Conny!
Det finns de som på fullt allvar tror att arbetslösheten skulle upphöra om alla bidrag försvann. Och det är ju inte svårt att hålla med. Dock kommer lägstalönen i samhället då att gå mot noll. Sannolikt är den här bloggaren en person som inte förstår detta. På samma sätt som att han verkar ha svårt att förstå att det inte minskar arbetslösheten om genomsnitts-betyget på jobbansökningarna är 3.0 eller 4.0 eller 5.0. Det enda som händer är att medelbetyget höjs för att "komma in". På samma sätt som att det inte blir fler antagna på polishögskolan bara för att intagningspoängen dit höjs. Tar de in 500 personer så tar de in 500 personer. Inte 500 x (höjningen av betygen i procent).
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida