Succéhistorier efterlyses
Skriv och berätta
hur du fick ditt jobb.
Denna bloggspalt kan få representera
alla som redan har jobb och som vill dela med
sig av sina succéhistorier.
Inspirera andra att
ta egna initiativ genom att beskriva hur du en
gång gjorde för att få jobbet.
Du kanske inte själv tycker att det var så märkvärdigt.
Men tänk om det du gjorde för att övervinna dina hinder kan ge uppslag åt någon annan, så att han eller hon kan komma vidare i yrkeslivet...
Andra bloggar om: information, behov av information, behov bland arbetslösa, rådgivning, service, service inom karriärplanering, rekrytering, rekryteringsbehov, information om arbetsgivarbehov, arbetsgivarbehov, jobb, lediga jobb, ordna jobb, fixa jobb, skaffa jobb, skapa jobb, ordna arbete, skapa arbetstillfällen, lediga platser, platsannons, platsannonser
upplagd av Teame2 @ torsdag, oktober 27, 2005
5 kommentarer
5 kommentarer:
Min räddningsplanka på karriärstegen var en välrennomérad så kallad headhuntingfirma här i Stockholm. Inget av mina uppdrag har jag sökt själv. Möjligen i viss mån påverkat. Enkelt uttryckt har man väl sett till att höra sig för lite sådär då och då. Det vore förmätet att kalla det succé förstås. Idag är jag visserligen förtidspensionerad men sitter stundtals med som tillförordnad i något styrelseuppdrag eller så. På något vis är det betydelsefullt att upprätthålla de sociala kontakterna. Det är vär det råd jag kan ge. Upprätthåll alla goda relationer med människor i och utanför tjänsten.
H.U.
Jag körde taxi för tillfället och var trött på att jobba bara nätter. Ringde helt enkelt upp ett företag som jag skulle vilja jobba för, (visste då ej om att de hade annons ute, dock bara på deras hemsida) Fick omedelbar och god kontakt med den ansvarige avdelningschefen, skickade CV, fick komma på en intervju som jag tyckte gick rätt dåligt och sedan dröjde det hela 2 månader innan han ringde upp mig och sade att jag var "välkommen ombord". Tur? Ja. Rätt tillfälle? Ja. Har jag jobbet kvar? Nej. Det är ett tillfälligheternas spel ibland men att våga råkar vara viktigt för att vinna. Råd jag kan ge: Se vad du kan göra för dem istället för de kan göra för dig. Tyck annorlunda!
Wow!
Skulle hämta en kompis på hans jobb. Var lite sen sådär på kvällen och hade susat fram i trafiken på väken dit. Flåsade upp för trapporna. Stressad som faen och knallade rakt in över tröskeln där till dörren som stod öppen. Hade ju varit där på hans jobb hur många gånger som helst, men denna gången var stället som förbytt. Det blev bara wow!
När Bernt,min komois då kom hajade jag ju att jag trillat in på fel företag där då men jag hade väl hunnit snacka in mig där. Hört mig för om vad dom sysslade med och sånt, jag minns inte och vi gick på bio.
Veckorna senare ringde Bernt på mobilen och bad mig komma ner en sväng. Då satt väl grannföretagets personalchef där och frågade mig om jag hade lust att starta hos dem redan veckan därpå. Jaa, och det är fem år sedan snart. Stortrivs. Och så hade jag ju liksom bara gått fel.
Kan väl bara säga till er andra, ni som saknar jobb:
Wow! det kan hända varsomhelst, närsomhelst och bli hur bra som helst.
Jobbar som personlig assistent åt en jämnårig tjej. Funkar grymt bra. Omväxlande jobb även om det kan vara tungt många gånger, men vi har liksom blivit ett järngäng. Fick jobbet genom en "olyckshändelse". Ja, lite så. En studiekamrat från universitetet där jag skulle avsluta med uppsatsen hade fått nys om jobbet, men tänkte tacka nej. Så jag tänkte, va sjutton, bättre att ta det än att stå där med studielån och hela grejen utan jobb sen. Nu har jag jobbat här i två och ett halvt år, men vill inte lägga av. Nä, för sjutton, detta är perfekt. Nu ska jag till Bali en vecka snart så jag springer och retar grabbarna här. Jag säger, hoppa på det tåg som passerar. Du vet aldrig vart du hamnar.
Jag skulle på anställningsintervju på Manpower till ett företag som man inte hade annonserat ut namnet på. Så jag visste inte i det läget vad det var jag sökte. Så jag kom dit till intervjun utan att veta vad eller var eller nånting. När jag fick jobbet sen så visade det sig att det var på samma företag som mamma jobbade. Shit, tänkte jag först för jag hade ju typ hört så mycket om jobbet genom henne innan, men det blev skitbra. Hur bra som helst. Fast det är ju lite sådär med såna jobbsökningar. Om jag hade fått göra om det så kanske jag hade frågat mer om företaget som dom hade intervjun till och så./Cattis
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida