Anpassning till negativa sanningar
nationell sysselsättningsförlamning.
Skulle politiker, media och makthavare komma med information som hade positiv inverkan på de intellektuella influenserna och samtidigt presentera hur man kan agera för att förändra sin egen arbetslöshetssituation hade arbetslösa i större utsträckning blivit seriösa jobbsökare.
Arbetslösa måste framför allt vilja söka och finna arbete. Om en arbetslös blir sittande och betraktar tidningarnas negativa budskap eller funderar över vad arbetsgivarna kommer att säga, kommer han/hon inte att få några jobb. Det är fördelaktigt är att lägga mindre tid på traditionella metoder som annonser och matchning eftersom framgång i jobbsökningen är en följd av att man går helt upp i sitt relationsbyggande och kontaktsökande jobbfinneri.
E Eklund
upplagd av Teame2 @ onsdag, februari 15, 2006
3 kommentarer
3 kommentarer:
Fast om man vill och det inte går då?
Af försäkrar ideligen att alla jobb man söker kommer att ge arbete från den insats man har lagt ner och man hatr sökt i ett och etthalvt år. Men skam den som ger sig.
PÅ Passagen debatt/Arbetslös kommenterade jag några rader i ett inlägg som löd som följer:
"För de med en bra bakgrund och social kompetens är detta säkert en bra metod."
Det är en föreställning många delar. Däribland jag, innan jag insåg hur fel jag hade.
Sällan eller aldrig är det de man tror som ska klara det här bäst, och numera har jag inga förutfattade meningar längre. Det här med relationsbyggande funkar för alla som verkligen satsar på det, oavsett grundförutsättningar förutsatt att man hanterar sina rädslor samt uppfattningar om personliga hinder och problem.
Ett exempel på det som jag tog stor lärdom av var när jag samarbetade med en grupp på ett trettiotal uppsagda från tre olika bolag. Ca. tio personer representerade vart och ett av dessa tre.
Bolag A) Medarbetarna var alla tjänstemän som under årens lopp arbetat med utlandstjänstgöring, export, trading och försäljning. De var sociala, kommunikativa och extroverta till sin läggning.
Bolag B) Medarbetarna var bl.a. tjänstemän men även andra. De hade samtliga arbetat med marknadsföring och administrativ support och var hyfsat eller mer vanligt sociala. Varken mer eller mindre än genomsnittssvensken om det finns en sådan.
Bolag C) Medarbetarna hade arbetat med stordatasystem och programmering på en IT-avdelning i drygt tjugofem år och var snarare introverta än motsatsen.
Jag tillhörde dem som tippade att medarbetarna i bolag A skulle vara mest drivna att etablera kontakter och bygga nätverksrelationer eftersom de hade god vana vid telefoni och hade mångårig erfarenhet av att boka möten.
Jag tog det för självklart att de skulle använda sina kunskaper och förmågor i det avseendet och därmed nå ut i arbete tidigast av de tre grupperna.
Men det visade sig att Bolag C skulle vara först ut.
Medlemmarna från bolag A och B hade svårast att sätta sig in i rollen att kommunicera "sig själva" och hade jättesvårt att presentera sig när det inte kunde inleda med att presentera ett företagsnamn och eller en tjänst eller ett varunamn. Bolag A - medarbetarna nådde ny lösning sist och var de som mest envist fortsatte pröva att söka via annons och via rekryterare. De hade mycket självhävd i sin attityd gentemot arbetsgivare och nådde inte fram i relationerna p.g.a. egna problem att identifiera sig med jobbsökningsrollen. De var rädda för att göra bort sig erkände de.
Grupp C saknade prestige och hade inte tillstymmelse till identitetskris utan såg snarare det här som en spännande grej och såg det som en utmaning att klara det. Därtill hade de inget behov av att "snacka in sig" och fick större behållning av varje enskilt möte, eftersom de visade sig vara desto bättre lyssnare och kom tillbaka med mängder av behjälplig fakta att bygga nästa steg vidare i nätverket på.
Därefter har jag arbetat med hela registret människor, rullstolsburna, rörelsehindrade och på annat vis handikappade, rehabiliterade och folkskygga... individer som hos AMS klassats som ”icke anställningsbara” (och jag avskyr det uttrycket) Samtliga bemästrade sin egen situation och utvecklat egna styrkor som de använt sig av.
Tekniken baseras på de personliga förutsättningarna. Var och en till sitt, och man gör ingenting man inte är bekväm att göra utan kompenserar och förstärker det man känner fungerar bäst för en själv. Sedan övar man och tränar på det som är nödvändigt för att nå ända fram, men det får mogna efter hand och man tar det när man är redo.
Det finns bara ett enda aber. Arbetssättet fungerar bara om man själv törs och vill pröva det. Man måste själv välja att göra det annars leder det ingenvart.
Så slutsatsen efter alla års erfarenhet är att tillvägagångssättet fungerar för alla.
Det gör däremot INTE traditionell jobbsökning via annons eller matchning!
E Eklund
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida