Teame2: Julefrid och ett psykiskt h-vete

Det är snart julafton, och alla har fullt upp med förberedelserna? Inte är det väl någon som tänker på arbetslösheten nu? Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att jag gör det.

Mina erfarenheter av varsel och uppsägningar i stora västsvenska organisationer får mig att minnas. Det jag reflekterade över idag är fenomenet uppsägningar i samband med, inför eller direkt efter juluppehållet. Antingen en uppsägning paketerad som en trevlig julhälsning, där man totalförstör julfriden för den här personen. Eller som en kick-off ( i ordets rätta bemärkelse?) då den anställde precis kommit tillbaka efter densamma.

Läste om mannen som CITAT: Inte hade pengar till hyran och julklappar är bara att glömma. Fredrik Forsberg som är sjukskriven på grund av en sjukdom i händerna, nekas ersättning från försäkringskassan. Nu, lagom till jul blev han också uppsagd från jobbet. – Det är ett psykiskt h-vete, säger han. SLUT CITAT Detta stod att läsa i VästerbottensFolkblad den 17:e december 2007. Jag har tyvärr ingen länk dit för artikeln publicerades i tidningen och inte på nätet.

Vid de tillfällen jag hade anledning att tala med personalchefer om uppsägning i anslutning till jul och nyårsledigheten, så tittade samtliga lite ursäktande ner i golvet eller skruvade på sig. Trampade jag på en öm tå? Skämdes de en smula då de måste erkänna att det i vissa fall är uträknat? Kändes det inte bra att berätta om den ekonomiska aspekten på det hela?

Jag berättade om mina egna erfarenheter av sådana uppsägningar. Dels i som personalansvarig, då jag själv vid ett flertal tillfällen fått ta det där svåra samtalet. Det hände att jag fick order från ägarna om att genomföra det inför semestrar likaväl som ledighet vid högtider. Och jag har även råkat ut för det själv. Vid ett tillfälle då ett bolag omstrukturerades och övergick till en annan bolagsform, och då skedde det direkt efter alla sommarsemestrarna. Vi var sjutton personer som fick sluta. Vid ett annat tillfälle i ett företag som köptes upp av ett annat och då gjordes det inför julledigheten. Jag minns att jag skottade snö och svor över cheferna som kunde göra sådär mot oss. det kändes faktiskt extra trist att de orsakade vår nedstämdhet i samband med julfirandet.

När jag hade bjudit dem på egna exempel, avslöjade de med större engagemang, några av sina för mig. De berättade om dem som fått lämna företaget för gott, och som fått lämna bolaget med buller och bång. Jag fick höra att det även förekommer att personer som fortfarande är provanställda och väntar på besked om visstidsanställning, d.v.s. det man i folkmun kallar "fast anställning" sägs upp för at hålla nere kostnaderna.

Ja, det har hänt, inte på ett ställe utan på många bolag och vid många tillfällen, att personen ifråga har fått slut inför juluppehållet under förevändning att man inte vet hur uppstarten blir. Då säger personalchefen att man i samråd med facket bedömt att man inte har tillräckligt många inbokade uppdrag, inte ar uppgifter nog eller att de inte har råd att ha personen kvar under de förhållanden som råder. Man förklarar att nu före jul går det inte att sia om framtiden. Och sedan välkomnas de tillbaka i starten av januari. Då välkomnas de glatt välkomna tillbaka och personen får fortsätta där de slutade. Chefen beklagar det som skedde i december och han/hon får skriva på sitt nya kontrakt där ett januaridatum får pryda avtalet för visstidsanställning.

Varför gör då företagen såhär? "Av ekonomiska skäl", fick jag till svar. "Man sparar ju alltifrån några dagars lön upp till en hel månadslön på detta vis eftersom julhelgen följt av nyår kan generera många arbetsdagar beroende på hur det infaller. Bolaget tjänar in ersättning för helgdagar alternativt arbetsdagar. Och de kan hålla i kostnaderna genom att slippa anställa personen om de anser i januari att man inte längre behöver honom eller henne. Hade de istället låtit tillsvidareanställningen övergå till visstidsanställning så hade de behövt betala semesterersättning, vilket de nu slipper. En person mindre i avlöningsrapporten, då får ju personalchefen en klapp på axeln. Facket fintar man bort, eller så ser de mellan fingrarna på det här som en gentjänst för någon annan förhandling.

Vad skulle hända om den där tillsvidareanställde tackar nej till att komma tillbaka då? "Det går alltid att lösa med resurser från bemanningsbranschen eller liknande lösningar", sa man då.Den tillsvidareanställde eller projektanställde kan sägas upp p.g.a. arbetsbrist men det ordet är bara en omskrivning, och inte som man kanske kan tro att; att han/hon inte behövs. Jag har mött så många som argumenterat efter en uppsägning "De sa upp mig p.g.a. arbetsbrist, men det är fel, för där fanns mycket att göra. Jag hade fullt upp, och jag fick inte ens dagarna att räcka till för allt som skulle göras. Hur kan de kalla det arbetsbrist? Det vet då inte jag!" Om personen far ut över arbetsgivaren så ruskar denne av sig det för att inte själv påverkas negativt. Arbetsgivaren känner av erfarenhet till att den uppsagde, efter en viss tids bearbetning av förlusten, slappnar av och ilskan försvinner. Detta blogginlägget är för alla dom. Dom som på ett eller annat sätt befinner sig i en sån situation. Och för alla dom som har sagts upp eller behövt säga upp just nu, såhär strax före jul.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare

Teame2

tisdag, december 16, 2008

Julefrid och ett psykiskt h-vete

0 kommentarer:

Om mig

Tidigare inlägg