Kan du eller kan du inte?
Under snötäcket flyter vattnet......trots att vi inte kan se det just nu!
Den senaste tiden har jag botaniserat bland debattinlägg, bloggar och artiklar om arbetslösheten och ju mer jag läser, desto mer irriterad blir jag. Jag begriper inte varför allt ska analyseras och tolkas så förbaskat negativt. Såväl författare som journalister och privatpersoner tycks vara rörande eniga när de gör sina arbetsmarknadsprognoser. De bedömer nuläget och uttalar sig om framtiden. Och om våra förväntningar var små innan vi tog del av deras bedömningar, så är de minimala efter att ha läst dem.
Visserligen har vi en växande arbetslöshet. Sverige har drabbats av fler varsel under de senaste året än vi gjort i mannaminne och det ser allt annat än ljust ut på sina håll, men enligt min mening är många skribenter onödigt negativa. Jag säger inte att det som sker är bra, det finns absolut ingen anledning att bagatellisera problemen på arbetsmarknaden, men jag begriper inte till vad nytta det är att frossa i uppgivenhet.
Om och om igen skriver jag blogginlägg om hur press och media förstärker de negativa uppfattningarna som i samverkan med intervjuade politiker och forskare skapar sanningar om en dyster hotbild som egentligen inte existerar. Och jag hävdar att allt det negativa i press, media och andra samanhang får ödestigra konsekvenser såväl på som utanför arbetsmarknaden.
Hur ska jag förklara vad jag menar? Du känner förhoppningsvis igen det mesta av det här.
- Du har blivit förälder och tar en promenad på stan, ser du plötsligt barnvagnar överallt. Du kan till och med få för dig att vi har drabbats av en "baby boom" eftersom du ser fler barnvagnar än någonsin tidigare. Fast det är inte så. De är inte fler nu än tidigare. Det är bara det att du aldrig la någon notis om barnvagnar som passerade din väg tidigare. Nu när det är aktuellt för dig så ser du dem plötsligt.
- Ett annat exempel är pensionären som brutit lårbenshalsen och som efter att ha gått på kryckor en tid blir rekommenderad av läkaren att skaffa en rullator. Men pensionären är fåfäng nog att avstå, eftersom han förknippar rullatorer med skröpliga gamlingar, vilka han vägrar att identifiera sig med. Hans vuxna barn propsar på och tycker att han ska skaffa en, men han gör allt för att styrka att han inte har behov av någon sådan. För att få bekräftelse för sin ståndpunkt pekar han ut varenda åldring med rullator. "Titta där, sådär gammal är jag inte än." Och argumenterar: "Där går en kvinna med rullator, men jag går ju mycket bättre än henne." Allt för att få support och stöd i sin uppfattning.
- Idrottsmän av idag känner mycket väl till fenomenet med målfokusering och positivt tänkande. Förr tyckte man att sådant prat var ren hum bug och lyckosökares galna påhitt, men nu coachas idrottare till att bättre förstå sin mentala kraft i samspel med sin fysiska styrka. Golfspelare pratar ofta om vikten av mental träning. Beroende på hur man tänker kan man, om bollen hamnat i en sandbunker, om inte helt så åtminstone delvis, påverka sitt förhållningssätt så till den grad att det avgör om de ska få den därifrån eller ej. Och hur de får det. Det handlar alltså inte bara om teknik längre utan även om attityd, målfokusering och vilja.
- Jag minns då jag lärde mig cykla och det sprang en vuxen och höll i pakehållaren där bak. Än idag kan jag erinra mig känslan av att någon sprang och höll, men så råkade jag se i ögonvrån att det inte längre fanns någon hand där och jag började genast "wobbla". Trots att jag redan hade klarat att cyklat på egen hand ett tiotal meter så bidrog insikten till, att ingen höll längre, att jag började jag vingla och tappade balansen. I den stund jag upptäckte att ingen höll cykeln, förlorade jag självförtroendet etersom jag omedvetet antog att det här klarar jag ju inte själv.
Jag har skrivit massvis om AMS och Arbetsförmedlingens icke-inspirerande arbetssätt, så jag ska inte gå in på deras svårmodiga påverkan på de inskrivna i det här inlägget. Istället var jag nyfiken på hur Svenskt Näringsliv ställde sig till det här, för jag kan inte tänka mig att det negativa resonemanget kan vara till någon nytta för svenskt näringsliv, d.v.s. affärsvärlden. Tyvärr såg de allra flesta av rubrikerna till Svenskt Näringslivs artiklar om arbetslöshet lika dystra ut, med några undantag förstås. Bedöm själv:
Forskning: skatter ökar arbetslösheten!
Hur hög är den verkliga arbetslösheten?
Lagförslag riskerar öka arbetslösheten
Heltidslag ökar arbetslösheten
Arbetslösheten fortsätter att öka
Strukturreformer motar arbetslösheten
Arbetslösheten är mycket större än vad som sägs
Rätt till heltid ökar arbetslösheten
Krisen har nu nått arbetsmarknaden
Bara svag ökning i arbetslösheten i september
Har Sverige jobblös tillväxt?
Regeringens sjukförslag kan göra fler arbetslösa!
Allmänheten tror inte att mer pengar till AMS löser arbetslösheten
Arbetslösheten skjuter fart
Regeringen prioriterar fel
Arbetslösheten fortsätter ner
Vad är poängen med höjda minimilöner om jobben försvinner?
ANALYS: Utanförskapet fortsätter att öka
Företagslöshet – det egentliga problemet
Sverige behöver fler arbetsgivare
Sverige behöver 500 000 nya jobb
Sjukförslag ökar utslagningen
Konsten att misslyckas med jobben
Alliansen får inte företagandet att lyfta
Mer än 2 miljoner arbetslösa
Avknoppningseufori i Stockholms stad
Vill företagen inte anställa? Vill arbetslösa leva på bidrag?
Fick vi någon ny arbetsmarknad?
Varför talas det inte bristen på arbetsgivare?
Det krävs mer än slopad arvs- och gåvoskatt för lägre arbetslöshet
Invandrare är företagsamma människor
Så tar vi oss ur arbetslöshetsfällan
Nytt åtgärdspaket feltänkt
Lyft blicken, Ams!
Det är nu dags att börja jobbet!
Ett klimat som uppmuntrar till risktagande och företagsamhet
Fler i jobb trots ekonomisk kris
En kvasivetenskaplig undersökning såklart. Detta är ju bara sökresultat från Svenskt Näringsliv, men du kan ha i åtanke att jag har en hel del på fötterna. Jag har bäddrat i tidningsartiklar och sökt bland alla Sveriges nyhetsartiklar om arbetsmarknaden och arbetslösheten flera dagar i veckan, alltsedan jag började blogga i augusti 2005. Jag vill vara ödmjuk, men måste tillstå att jag har en hyfsat bra helhetsbild av både rubriker och brödtext vid det här laget, och det är med anledning av dem som jag började reflektera över det negativa och dess inverkan på oss.
Det kan inte vara bra för Sveriges företagande att vi svartmålar arbetsmarknadsläget och skrämmer mäniskor till handlingsförlamning. Svartmålar är f.ö. ett vanligt förekommande ord i sammanhanget. Ingenting blir bättre av att hela svenska folket läser, hör och själva sprider mörka tolkningar. Om vi oavkortat förfasar oss över den ökande arbetslösheten och hela tiden beskriver hur illa ställt det är med alla bolagsförluster och varsel så förstärker vi de redan uppkomna svårigheterna och problemen, anser jag. Att landets arbetslösa blir ännu mer uppgivna och rentav känner likgiltighet inför framtiden kan väl inte vara behjälpligt vare sig för dem själva eller för svenskt näringsliv i stort?
Lägg därtill att alla vill vara hjälpsamma och stötta dom de känner som är arbetslösa eller som lever under hotbilden att bli det. Tyvärr tröstar många genom att komma med kommentarer som vittnar om deras förståelse, och kunskap om hur det förhåller sig med arbetsmarknadsfrågorna. Det gör de genom att upprepa de det de har läst eller hört förstås, eftersom det måste vara sant.
Exempel på förståelse:
Ja, de är svåra tider nu, du får nog räkna med att gå och stämpla, du är ju ändå femtio.
Nä, man kan ju se i varenda tidning att det varslas så det finns väl inte mycket att hoppas på. Jag kan förstå att du är uppgiven, det finns ju inga lediga jobb att söka.
Hela bilindustrin och alla underleverantörer är drabbade, så fler kommer att bli utan jobb.
Usch, din stackare. Det är inget bra tillfälle att bli arbetslös, såhär mitt i finanskrisen.
Javisst förstår jag att du är ledsen över att du ine hittat nåt jobb, men det är inte mycket att göra när det ser ut som det gör.
Tyvärr vet jag inte hur jag skulle kunna hjälpa dig. Det ser ju lika illa ut överallt idag.
Lyssna inte till sådant prat. Eller lyssna artigt, men ta inte in det som sägs. Deras goda vilja att visa sitt stöd får motsatt effekt. Om du är arbetslös och får sådana ord till tröst så slå dövörat till. Deras empati och uppriktigt goda vilja att hjälpa blir gärna till yttranden som fräter på din självkänsla att söka jobb. Deras fraser bättrar bara på illusionen om att det inte finns några jobb, varken nu eller inom en nära förestående framtid.
De närståendes domedagsprofetsior samt de negativa nyhetssändningarna bidrar till att arbetslösa föreställer sig svarta orosmoln där det i själva verket bara finns tunna rökridåer. Press, media och alla som svärtar ner arbetslösheten genom att vara negativa, orsakar att de flesta tror att det är kört, fast det inte alls är det. Likt vattenströmmar som stoppats av ett hinder och finner nya vägar att forsa vidare kommer det att ske förändringar som ger möjlighet till nya arbetstillfällen.
Vi kan inte bekämpa arbetslösheten med åtgärdspaket, för det är inte så man skapar nya jobb. Tillsammans måste vi måste skapa en nationell atmosär som gör att fler tar steget ut och förverkligar sina drömmar att utföra något. På så vis får vi nya arbetsgivare. Sedan behöver de få något gjort med hjälp av andra och så kan arbetstillfällen skapas i dialog mellan människor.
Arbetslösa kan inte göra sig attraktiva på arbetsmarknaden om de går omkring med en massa vanföreställningar som inte är sanna. På grund av all vetskap om det som inte funkar och det omöjliga och i att söka jobb blir arbetslösa till nutida Don Quiote´s som förväntas slåss emot jättarna som skulle visa sig vara väderkvarnar. Varför bygger vi upp orubbliga berg av hinder åt de arbetslösa? Vad tjänar det till att analysera och sedan måla f-- på väggen på det viset? Vore det inte bättre om vi visade på möjligheterna istället, om än aldrig så få?
Åh, vad jag önskar att alla landets arbetslösa kunde få tillgång till modern metodik så att de fick möjlighet att rustas att själva klara av att marknadsföra sig. Tänk om vi kunde glömma jobbsökning via annons, byta strategi totalt och se till att alla arbetslösa fick de rätta verktygen. Och föreställ dig en framtid där alla arbetslösa fick en chas att lära sig bygga egna kontaktnät och boka möten med beslutsfattare och andra på arbetsmarknaden. Om de bara kunde bli uppmuntrade att se det unika i sig själva, lyfta fram sina starka egenskaper och tron på sina förmågor, så att de så småningom fick jobberbjudanden som passade honom eller henne precis.
Arbetsgivare kan inte trolla fram arbetstillfällen och jobben poppar inte upp ur företag på beställning. Arbetstillfällen uppkommer snarare som en följd av en rad händelser och den som kan göra skillnad är du. Du är som en palett av färger och beroende på vilken arbetsgivare som håller i penseln och blandar dina färger med andra, så kan du komma till din rätt, eller inte. Så se till att välja en arbetsgivare som passar dig och välj medarbetare med lika stor omsorg. För om det inte fungerar mellan dig och din chef eller om du inte trivs med kollegorna, så kan det påverka din arbetsinsats. Och du ska spendera många timmar där, så gör som du skulle ha gjort om du köpte bostad.
När du söker jobb via informella kontakter, passa på att gå runt och se dig omkring, ställ frågor och jämför företagen med varann. Ta kommandot över ditt eget nätverkande. Det är din jobbsökningsprocess så välj och välj bort medan du kan. Bäst att veta vad det är för anställningsavtal man skriver under på, innan man börjar arbeta där, eller hur? Det finns massor av möjligheter där ute. Gå din egen väg, fråga dig fram och lyssna noga till alla positiva råd, tips och förslag på lämpliga följdkontakter så hänvisas du till precis det arbetet du vill ha.
E Eklund
Om du vill kan du
detta inläggLäs även andra bloggares åsikter om blogg, samhälle, jobb & arbetsmarknad, debatt, politik, arbetslöshet, jobbsökning, Af, AMS, karriärrådgivare, outplacement, rekrytering, jobbsökning, arbetsgivare, sökmetoder, matchning, ansökan, CV, nätverk, kontakter, arbetsmarknadspolitik, handläggare, a-kassa, arbetsplats, lågkonjunktur, högkonjunktur, tillväxt, företag, makteliten, socialen, långtidsarbetslös, utanförskap, inskriven, söka jobb, Platsjournalen, platsannons, yrkesval, val, valet, karriärvägar, kompetens, yrkeskompetens, förmåga, talang, personlighetstest, lämplighet, varsel, uppsägning, nedläggningshot, fusion, nyförvärv, aktiemarknad, nyanställa, säga upp, facket, fackförbund, arbetsgaranti, LAS, inriktning, yrkesmål, drömmar, drömjobbet, jobbletande, talangjakt, krav, rekryteringsbehov, yrkesförändring, yrkesliv, arbetslivet, erfarenhet, yrkesutveckling, aktivitet, PLUSjobb, aktivitetsgaranti, arbetsmarknadsprojekt, rekryteringsprocess, kostnad, lön, löntagare
upplagd av Teame2 @ lördag, februari 21, 2009
2 kommentarer
2 kommentarer:
Jag kände mig träffad E Eklund!
Du lyckades slå huvudet på spiken. När man läser tidningen, ser man sällan eller aldrig rubrikerna samlade på det sättet. Var och en av rubrikerna verkar ju så harmlös. Inte sant? Sjysst att peka på helheten. Man blir ju lite hemmablind, eller vad man ska kalla det. En annan läser ju bara tidningen från första till sista sidan. Du har dragit fram allt på ett tema, på ett ställe. Det blir något helt annat. Du har fått mig att upptäcka att det här genomsyrar andra tidningar och nyhetsmagasin också. Men tyvärr sväljer vi det, utan vidare återkoppling. Eller hur? Jag kan bara gå till mig själv. Jag har svalt det med hull och hår.
Om du har rätt, kommer alla svenskar att ha en bild av verkligheten som inte stämmer. Medierna gör bara sitt jobb. De presenterar sanningar (för dem).
Det betyder att vi omedvetet indoktrineras och fräser in pessimismen i emaljen. När den väl har etsats fast, blir den beständig, och då kan vi endast med stor svårighet göra något åt det.
Hur kan vi då påverka de olika media-aktörerna?
Grape
Jag förvånas över Svenskt Näringsliv. Jag trodde att de hade principer. Deras policy borde vara att se till att marknaden frodades och att företagandet fick sig några "nip tucks" så att de stramade upp sig.
Svenskt Näringsliv prostituerar sig. De ar hoppat på marknadstrenden och det märks att de har tappat framtidstron, de som så många andra. Som företagsledare så skämsman ju nästan över att säga att et går bra för en. Svenskt näringsliv är skyldiga att pusha för ett sådant marknadsklimat att man inte behövde gömma sig för att man expanderar.
Mitt förslag till Svenskt Näringsliv är att de tar sitt ansvar och gav mera cred till oss som det går bra för. De borde visa fler exempel på framgångsfaktorer och lyfta upp de företag som det rullar på bra för, i rampljuset.
Chef på Aktiebolaget AB
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida