En Arbetsförmedling värd namnet behövs inte
En Arbetsförmedling värd namnet bör i sin statliga form ha en neutral roll till arbetsmarknaden i förhållande till de arbetssökande. Grundidén med en sådan verksamhet borde vara att den arbetssökande står i centrum för insatserna och att han eller hon först och främst får hjälp att nå sina egna mål. Är det så idag? Nej.
Nu har Göran Persson börjat begripa hur det står till med arbetslösheten i landet och försöker tydligen med alla upptänkliga medel lösa arbetslöshetsproblematiken. Senaste nytt bland kraven på åtgärder var ett tätare samarbete med bemanningsbranchen.
Enligt min uppfattning är det rent vansinnigt. Hela AMS fundament äventyras i och med tätare samverkan med bemanningsföretagen eftersom de i sin tur säljer sina tjänster till arbetsgivare. Och inte nog med det. Flera av de stora bemanningsföretagen arbetar därtill med outplacement.
Du har väl sedan långt tillbaka kännedom om att det inom svenskt näringsliv regelmässigt köps outplacementuppdrag av bemanningsföretagen? Ja men visst. Då syftar jag på de stora "outplacementbolag" som ägs av bemanningsföretag eller som ingår i en och samma koncern vill säga. I de nedläggningsdrabbade bolagen där omfattande organisatoriska förändringsarbeten ständigt avlöser varandra köps outplacementuppdrag efter outplacementuppdrag från just underorganisationer till bemanningsföretag. Det råder förvisso delade meningar om det är lämpligt eller ej att inhysa rekrytering och outplacement under ett och samma verksamhetstak.
Är det egentligen så konstigt att ett och samma samma bolag som arbetar med tjänster av outplacementkaraktär och de karriärvägledningstjänster som erbjuds anställda vid uppsägning även arbetar med rekryteringstjänster mot betalning?
Somliga menar att summan av kardemumman blir att bemanningsföretaget kan ta betalt i två moment för ett och samma övertalighetsprojekt alternativt en och samma uppsagda person. Först tar de betalt av uppdragsgivaren för tjänsten att bistå den uppsagde till ett nytt arbete och sedan för tjänsten att tillgodose en arbetsgivare med en ny anställd någon annanstans. Möjligen en och samma person. Möjligen inte. Några menar att detta är fel. Andra menar att det är okej eftersom alla har något att vinna på ett sådant upplägg.
Bemanningsföretagen gömmer sig bakom ett försvarbart:
” Ja men vi arbetar naturligtvis med det här i två separata bolag. Visserligen arbetar vi med båda delarna inom samma moderbolag men det är ju två olika bolag som utför de båda tjänsterna. Och glöm inte att det är till nytta för individen. Jodå, de uppsagda har ju nytta av att vi inom ett annat bolag har ett stort kontaktnät att hänvisa till när de så småningom ska ut i jobb igen.”
Ungefär så kan det låta. Detta arbetsförfarande har pågått i vårt land under det senaste decenniet i många storskaliga projekt, utan att det har inneburit några nämnvärda protester. Bemanningsföretagen kan lite flott erbjuda nedläggningshotade bolag att näst intill ”köpa upp” de uppsagda. Tja, så länge alla är nöjda så? Vem är jag att döma andras betänkligheter eller att granska verksamhetsetik och moral vid sådant förfarande?
Förhållandet mellan arbetssökande och i detta fallet Arbetsförmedlingen då nu AMS och Arbetsförmedlingen förväntas utveckla ett tätare samarbete med bemanningsföretagen är anmärkningsvärt. Eller?
Notera skillnaden på de företag som håller på etik och moral och erbjuder outplacementuppdrag utan att ha någon som helst koppling till rekrytering mot betalning. Istället erbjuder man karriärtjänster som med garantin att följa honom eller henne helt till en för individen bättre lösning. En tjänst som inte betyder att någon hittar ett jobb som någon annan anser är lämpligt utan en tjänst som innebär att en uppsagd får tillgång till verktyg för att klara sig på egen hand och kan välja själv. Karriärrådgivaren har en oberoende ställning och har ingen ekonomisk vinning i något annat avseende än att stötta honom eller henne till ett nytt jobb.
Vi borde kunna förvänta oss att Arbetsförmedlingen precis på samma sätt som sådana outplacementföretag erbjöd rådgivande och stöttande tjänster. Det ska inte vara outplacementföretagets sak att orda ett arbete åt honom eller henne. Det ska inte vara Arbetsförmedlingens jobb att fixa ett jobb åt den arbetssökande heller. Ett sådant arbetssätt är självdränerande. Att skapa allsidiga förväntningar på att någon annan ska ordna jobb och att någon annan har att vinna på att individen får jobb är på lång sikt utarmande för alla involverade parter.
En modern Arbetsförmedling skall inte ha med ”förmedling” att göra. En statlig instans av sådan karaktär ska ge de arbetssökande de allra bästa förutsättningarna att lyckas själv. Återigen jämför jag med SIDA, Röda Korset och Lutherhjälpen. Alla insatser från den statliga instansens sida måste ta hänsyn till den arbetssökandes egna förutsättningar. Ge de arbetssökande oavsett bakgrund, etnisk tillhörighet, kön eller namn de bästa förutsättningarna att klara sökprocessen och nå sina egna mål på egen hand.
Om den statliga instansen på ett marknadsuppdaterat och vaket sätt kunde bidra till att tydliggöra de arbetssökandes yrkesinriktningar skulle de få en chans att översätta sina samlade kompetenser till personliga mål och på så vis nå jobben som aldrig annonseras. Ge folket goda färdigheter i personlig marknadsföring.
E Eklund
Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,
upplagd av Teame2 @ onsdag, november 02, 2005
4 kommentarer
4 kommentarer:
Jodå, har även haft med bemanningsbranschen att göra och det är inga goda erfarenheter jag fått från dem. Smutsig del av näringslivet som utnyttjar människor. (Personliga erf. - andra kan ha bättre dito) Keep up the good work *E*, you'll never lose that edge of yours!
Kram, /R
AMS är inte till för att få ut folk i arbete. Det ansvaret vilar på arbetsgivarnas axlar!
(Marita)
När man har varit arbetslös en längre tid överskuggas man av allt som är svårt att ta sig för. Efter ett tag är allt motigt. Sånt som var enkelt när man hade jobb är fullkomligt omöjligt att ta sig för. Lever som en gammal pensionär. Bara man har typ en enda sak att göra en dag under veckan så tycker man att man har massor att göra. Fattar inte hur det kunde bli såhär. Solen skiner över andra men inte över mig.
/cherry
Arbetslös eller inte arbetslös? När man som jag är upptagen med sysselsättning de där 45 dagar man behöver för att inte åka ut i kylan så vet man varken ut eller in. Inte fasen har man någon tid över att söka nåra jobb ialla fall. (Tony@)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida