__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: oktober 2006

tisdag, oktober 24, 2006

Framtidens a-kassa


Hur ser framtidens a-kassehantering ut?


De senaste dagarna har vi hört och läst mycket om hur stora avgiftshöjningarna till a-kassan blir. Vi som följer debatten ser hur den nya regeringen dribblar hitåt och ditåt med sina beslut avseende a-kassan.
Oron spred sig snabbt och regeringen träffade facken. Fackförbunden klagarde och arbetsgivarna skruvade på sig. Sture Nordh tyckte "att avgiftshöjningen urholkar försäkringsprincipen fullständigt. A-kassan är redan i dag fullt finansierad och höjningarna är bara en omväg för att finansiera regeringens skattesänkningar. "
Debatten kring A-kassan ruskar helt klart om människors medvetande. Leif Håkansson anser vidare att regeringens förslag är ett hastigt "hopkok" för att finansiera skattesänkningar och förbättringar till dem som inte drabbats av arbetslöshet. Alla verkar missnöjda med något och några hävdar att det är arbetsgivarna bekostar det omdiskuterade kalaset.
"Arbetsgivarna betalar drygt 32 procent av lönen i arbetsgivaravgifter. Av detta utgör 4,45 procentenheter arbetsmarknadsavgift som ska finansiera a-kassan, aktivitetsstödet och lönegarantin (löner till företag i konkurs)."
Varför grottar man ner sig i a-kassefrågor när man kan göra så mycket för att förbättra?
Hmmmm...
E Eklund

fredag, oktober 06, 2006

Måsten och anknytningar


Nyutexaminerade tvingas göra det de måste för att
rekryteringsval ska kunna göras utan anknytningar.

Under studietiden följer man studiepöaner och regelverk. Akademikerna formas att passa för jobben. Väl färdig står studenterna sjungande utanför portarna. Arbetssökande med fina meriter och ordning på papperen. Rykande färska på på arbetsmarknaden. Nygräddade kanelbullar på en främmande planet.

Nu börjar man upptäcka en vrickad värld där man som akademiker måste söka jobb enligt den givna mallen, vare sig det leder till jobb eller inte. Man indelas på olika vis i jämförelsegrupper under sökperioden. De klassiska selektionsmodellerna innebär att man som inskriven på arbetsförmedlingen tävlar om att vinna erkännande. Man uppmanas att följa föreskrifterna och tassande tar de sig fram för uppfattas effektiva och inte göra fel.

Det är ju fel redan där. Högskolans talanger tillgodosågs naturligtvis med med studiematerial under studietiden. Relevant information såklart? Nej. Det är inte alldeles självklart att materialet har någon som helst anknytning till det geografiska sökområdet eller branschinriktningen när de är färdiga. Högskolorna bidrar inte alltid med de bästa relationerna med de arbetsplatser som akademikerna senare kom att söka sig till.

Det här vet politikerna redan. Riksdagen har föresatt sig att ge "högskolorna bättre möjligheter till lokal profilering samt innebär att de kan ställa de krav på förkunskaper som behövs för att studenterna skall kunna tillgodogöra sig utbildningen." Men varför dessa standardiserade metoder. Varför ger vi inte alla studenter rätt till karriärplanering och research .

Jobbsökning enligt traditionell matchningsmetod är inte den vanligaste bara för att det är den enda man tror sig känna till. Det går att förenkla.
Det kan vara så simpelt att arbetssökande letar efter en plats där han eller hon kan tjäna pengar, göra nytta, få utlopp för ett intresse eller få användning för sina tidiga erfarenherer. Simpelt eller ej. Skälet att söka nytt arbete varierar såklart. Likaså arbetsgivares skäl att anställa.

Nyutexaminerade har ofta en klar uppfattning om vilka sökord som gäller. Även om de är "helt ute och cyklar" ur arnbetsgivarens perspektiv. Det är två olika världas som plötsligt möts. Vi måste börja det förberedande arbetet tidigare. Annars kolliderar föreställnningarna och vet man inte det blir också den planerade anställningsjakten besvärlig.

Ingen ska klandras. Arbetsgivare kan vara olika bra på att informera. Någon närmare granskning av problemen kanske inte ens har gjorts och behov av fler anställda kan vara mer eller mindre akuta. Det underlättar att känna till mer än det som förmedlas via den snäva rekryteringskanalen.

E Eklund

onsdag, oktober 04, 2006

Granskning och matchning


Ams handikappstämplar fullt arbetsföra människor.

Arbetsförmedlingen ska tydligen satsa mer på matchning. Trots att matchning är en föråldrad metod som innebär att man sorterar bort människor som inte anses full lika "dugliga". AMS får fortsätta trots att revisorerna Riksrevisionen påstår att Arbetsförmedlingen har ett relativt lågt förtroende bland arbetsgivare och arbetssökande.

"Hans Karlsson är med andra ord inte skakad och chockad över dessa Sovjetfasoner på Ams, utan fullt införstådd med dem och nöjd. En sådan arbetslivsminister måste bytas ut och en sådan myndighet måste reformeras från grunden." Dessa rader författades av ledarredaktionen på tidningen Expressen och publicerades 2006-09-12.
Hur det har varit och hur det har gått till inom AMS finns det hundratusentals individuella historier om. Historier som har gemensamma nämnare.
Alla känner någon som på ett eller annat sätt har påverkats av det som kallas den öppna arbetslösheten.

Vad den nya regereingen avser göra återstår att se. Den borgerliga alliansens planer skrev tidningen Corren om den 21 september 2006 : "I prognosen räknar man med att sysselsättningen nästa år ökar med 1,0 procent eller cirka 45 000 personer. Samtidigt sker en nedtrappning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för närvarande räknas in i sysselsättningen." I Sverige pratas det om tillväxt och om arbetsgivarnas möjligheter att nyanställa. Det anses vara ett arbetsgivaransvar. Samtidigt förväntar man sig att de arbetslösa som anses anställningsbara oavkortat ska utsätta sig för granskning och matchning.

Arbetsgivarna förväntas ha fler lediga platser och rekryteringsbolagen hoppas att de ska komma med sin kravspecifikation. Alltså fortsätter de löjliga tjafset om vilka kvaliteter, egenskaper och/eller kunskaper som fattas. Vi pladdrar om vad som saknas, när vi egentligen borde prata om vilka fantastiska kunskaper och resurser som finns, vad vi kan använda dem till och vad som är görbart.
Gamla stofiler får hålla fast vid sina principer. De får berätta vad som måste krävas, och vi bara jamsar med. Svenska folket är generellt sett dåligt involverade i de nya målsättningarna.

Nu har vi valt en ny regering. Vi suckar förstrött och går vidare. Det dagliga tugget fortsätter och vi gör det vi kan för att förgylla våra liv. I stort sett är vardagen är sig lik.
Att Ams handikappstämplar fullt arbetsföra människor minskar kanske risken störningar? Vi märker ingen direkt förändring efter valet och har absolut ingen lust att sätta oss in i regeringens konkreta planer. Kanske reflekterar vi vid något tillfälle över vilken sorts krav näringslivet ställer på framtida arbetskraft. Men i övrigt finns det väl inget vi kan göra för att påverka arbetskraftspolitiska åtgärder?

Kan man anta att de som håller sig kvar vid de äldre synsätten, och som anser sig fullt arbetsföra, har något att komma med? Något som kan hjälpa arbetsgivare och arbetssökande att hitta lyckade lösningar tillsammans?

E Eklund