__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: april 2006

lördag, april 22, 2006

Vad har du för erfarenhet av förändring?



Man brukar förklara förändringar i näringslivsstrukturerna med att Sverige har genomgått eller befinner sig i ett paradigmskifte i en övergång till ett informationssamhälle. Men:

 Samtidigt som näringslivet befinner sig i en expansiv fas står 1,5 miljoner svenskar utanför arbetsmarknaden. Dessa var eller är mer eller mindre oförberedda på den ökade rörligheten på arbetsmarknaden de numera mer otrygga anställningarna och de nya behov, önskemål och förväntningar som utvecklats inom näringslivet. Naturligt eller ej...


E Eklund

upplagd av Teame2 @ lördag, april 22, 2006   0 kommentarer

fredag, april 14, 2006

Oprofessionell hantering


Näringslivets 100.000 privata företag förväntas vara duktiga på att effektivt ta hand om medarbetarna vid organisationsförändringar och bör vara bra på att förbereda arbetsgivare och arbetstagare på att möta demografiska förändringar. Offentliga myndigheter och förvaltningar erbjuder anställda förtroendefulla samarbetsformer.

  • När privat och offentlig sektor får rörligheten och kompetensutvecklingen att fungera bland arbetstagarna, då har det väl ingen betydelse att de som befinner sig utanför anpassas till utvecklingen?
  • Eftersom nio av tio personer når arbete via nätverk så är det kanske okej för stora delar av näringslivet att Arbetsförmedlingen bara svarar för den tionde och sista personen?
  • Om arbetsgivarna finner andra sätt att nå sina arbetsresurser än via förmedlingarna så är det inget direkt problem för dem att arbetslöshetssiffrorna stiger?
  • Får företagen tag på arbetskraft i takt med de behov som uppstår i verksamheten så spelar den oprofessionella hanteringen av arbetsmarknadsresurserna kanske mindre roll?
  • Skulle landets utbildningsorgan arbeta på ett vis som innebär att individer med för näringslivet rätt kompetens inte synliggörs eller marknadsförs på ett begripligt som gagnar någon så gör det väl ingenting?

E Eklund

upplagd av Teame2 @ fredag, april 14, 2006   0 kommentarer

söndag, april 09, 2006

Tack Jan-Peter Duker, Svenskt Näringsliv


Ett kraftfullt handslag till Jan-Peter Duker viceVD på Svenskt Näringsliv som tack till hans framträdande i 24Direkt 2006-03-07 då han deltog i ett seminarium kallat ”Ett steg vidare”.


Jag delar hans uppfattning om att svenska företag har ett stort intresse av att titta på lösningar som berör förhållandet arbetsgivare - arbetstagare om man ser att det kommer företaget till nytta. Villigheten att titta på lösningar är garanterad först om dessa bidrar till ökad lönsamheten eller bättrar förutsättningarna för verksamheten på något annat sätt.

Jan-Peter Duker sa det inte med just de orden och seminariets tema var förvisso arbetsmiljö och hälsoarbete men jag väljer att understryka det han förmedlade. Främst väljer jag att understryka hans lovordande av ”hjälp till självhjälp” och hur avgörande det var att man arbetade med ”systematiska metoder”. Därtill hans reflektion över ”vikten av att underlätta för partsgemensamma frågor” och ”…politiker och myndigheters förmåga att kunna leverera till näringslivet vad det vill ha. Kan man bara erbjuda det så har man där ett mycket stort intresse av att titta på lösningar.” uppgav han.

Regeringens ansvar måste vara att tillsammans med AMS och Svenskt Näringsliv stödja lösningar som innebär att man ökar människors förmåga att anpassa sig och föregripa samhällsutvecklingen. Det borde ligga i vårt intresse att främja professionell kunskap om systematiska processer som bättrar alla människors förmåga att hitta sin egen motivation och framtida fokus. Alla människor måste ges möjlighet att synliggöra sin yrkeskompetens så att han eller hon når ett arbete som är anpassat efter just hans eller hennes förmåga. Men våra arbetsmarknadsorgan kommer inte att göra gemensam sak av frågorna och se till att göra något åt situationen i samverkan förrän man förstått att alla har att vinna på att utveckla bättre arbetsmarknadspolitiska strategier.


E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

upplagd av Teame2 @ söndag, april 09, 2006   0 kommentarer

fredag, april 07, 2006

Sysselsättningen


En undersökning som presenterades i veckan visade att trettiotre procent av Sveriges befolkning anser att den viktigaste frågan inför det förestående valet är sysselsättningen.

Vi är eniga om att Sverige har många anställningsbara resurser (arbetslösa/arbetssökande) att tillgå och alltför många som inte når jobb. Vi är också hyfsat eniga om att arbetsgivare idag har problem att anställa av varierande skäl.

Många av dessa problem att anställa kommer att avhjälpas i och med de olika förslag till lösning ni presenterade och mycket kan lösas på matchningsfronten beträffande relationer mellan arbetsgivare och arbetssökande. Det ger ett underlag att bygga på, där skapas efterlängtade möjligheter på de vis som vi så länge efterlyst.

Däremot, och jag förstår att jag talar inför döva öron om vi inte har en samsyn avseende långvarig lösning och bestående arbetsmarknadspolitik, måste vi skapa ett ekonomiskt och socialt angeläget nationellt arbetsmarknadsklimat. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras på ett sätt som genererar en förenklad rörlighet naturligtvis. Men inte genom att ge arbetsgivare bidrag. Och inte genom att skapa plusjobb. Inte heller genom att göra det enklare för arbetsgivare att säga upp medarbetare...

Vad som behövs är ett totalt förändrat system i mångt och mycket olikt både det befintliga och det av de olika partipolitiska blocken redan presenterade lösningarna.


Underlag

Genom såväl globala, landsomfattande som lokala organisations-, och verksamhetsförändringar ser arbetsmarknaden ständigt annorlunda ut. Alltsammans ställer nya krav på landets befolkning. En del är vana att följa med i förändringar och göra växlingar andra är det inte. Några kan med enkelhet gå vidare till nya och/eller förändrade tjänster, andra får inte denna möjlighet. Som arbetssökande i en matchningsprocess mellan arbetsgivare och arbetssökande där den arbetssökande sökt ett ledigt arbete består arbetslöshetsperioden av väntan, oro och frustration. Det är svårt för landet som helhet att fungera effektivt när arbetsslösa upplever och känner att de passivt väntar på att någon annan ska besluta om deras framtid. Detta är det faktum AMS och Af stått inför länge nu. Därtill arbetade man uteslutande med traditionella och icke uppdaterade metoder som endast leder till 2-3% av jobben. Om Af:s på någon enhet gjort förbättringar i arbetssätt och tränat upp förmågor att lyckas nå den dolda arbetsmarknaden där 97-98% av jobben tillsätts innebar det med största säkerhet att just den kompetens som Af:s personal besatt lämnade verksamheten till förmån för den privata arbetsmarknaden därför att privata aktörer insåg deras värde. Arbetssökande som passar in i matchningssystemet därför att arbetsgivarens krav, behov och önskemål avseende fackkunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper motsvarar de arbetssökande. Så arbetar rekryteringsföretagen och så arbetar AF. Dessa mallar för matchning passar in i strukturer som får jobb enligt de 2-3%. Arbetsgivare letar efter guldkornen på arbetsmarknaden och idag när konkurrensen om jobben är stor, kan man också finna sådana. Kvar står övriga arbetssökande i passiv väntan. Därtill kan vi aldrig garantera att just denna målgrupp ökar i antal. Det sker ett ständigt tillflöde och det blir alltid några över vid matchningarna. Vi måste komma ihåg att idag är det hundratals sökande till var och en av jobben och det är rekryteringsprocesser som i många fall tar 3-6 månader från arbetsgivarbehov till dess att tjänsten tillsätts. Arbetssökande kan vara involverade i många sådana rekryteringsprocesser parallellt och uppleva sig engagerade i sin jobbsökning under långa perioder. Så småningom får de nej till jobben och riskerar ett pärlband av avslag vilket påverkar den mentala inställningen till arbete. Alliansen vinner valet om väljarna upplever en radikal yrkeslevnadsförbättring. Det räcker inte att något partipolitiskt block bara visar en förstärkt aktivitet inom ett område som är dömt att misslyckas och späda på missnöjet. Skulle det vara en god framtidsinvestering?

Befintliga hinder

Medarbetarna inom AMS och Af är högst kompetenta som individer men den rådande verksamhetskulturen och det gällande direktiven tjänar inget individsyfte vill jag påstå. Man begagnar huvudsakligen en arbetssökandemetodik inom ett nålsögebegränsat område som bara leder till en bråkdel av jobben. I detta yrkesfokus är de välutbildade, samkörda och strävar åt samma håll. Resultatet?
Ett långt yrkesliv och eller okunskap om hur man söker jobb innebär att många arbetssökande och anställda använder facktermer när de beskriver sina arbeten. På nya arbetsplatser kan samma eller liknande funktioner ha andra namn. Eller så används samma beteckning för helt skilda saker. Den arbetssökande finner inga vägar att redovisa sin yrkeskompetens. Är detta ett för Af:s handläggare eller rekryteringsföretagens okänt arbetsområde gör detta att såväl de som arbetsgivarna har svårt att förstå vad han eller hon egentligen kan göra. Matchningar fungerar sämre och många kompenserar sina upplevda svagheter genom att kompensera med vidareutbildningar etc. Alltsammans kostar tid, resurser och pengar.
Fortfarande idag tränar Af arbetssökande i att skriva korrekta CV: n och besvara vedertagna intervjufrågor. Sådana metoder fokuserar på hur man söker jobb utifrån matchning och som fungerade för 20 år sedan men inte fungerar längre. Delvis går det fortfarande på myndigheter.

Problem och hotbild

Att lägga fortsatta resurser på fortsatt likvärdiga insatser men med ökad intensitet är inte bara ett riskprojekt utan ett projekt dömt att lyckas sämre. Människor som ska ut på en privat arbetsmarknad lär sig att lägga tiden på fel aktiviteter. Regeringen har sysslat med detta länge nog. Vi kan inte utgå från att arbetssökande finner det lättare att söka och finna arbete bara för att fler arbetstillfällen skapas av arbetsgivare. Att delta i anställningsprocesser som handlar om att välja och att väljas kräver ömsesidig förståelse för varandras krav behov och önskemål. Genom att öka intensiteten i ett arbetssätt som grundas på matchning ur ett utifrånperspektiv i förhållande till arbetssökande uppnår vi god förankring och samförstånd hos arbetsgivare. Det är bra, men det är kortsiktigt. Om insatserna huvudsakligen fokuserar på en strukturpåverkan med eller för arbetsgivarna kommer arbetssökande snart att låta sig bedömas och identifieras duglig eller ej och själv tappa engagemang och motivation vid eventuellt avslag. Då är vi tillbaka där vi startade. Det är ett förfarande som motsvarar 2-3% av alla tillsatta tjänster. Vi behöver presentera en ny arbetsmarknadspolitik som attraherar de arbetssökande. Det är ödesdigert att sikta in syften och mål över huvudet på människor och om arbetsmarknaden ur arbetsgivarperspektiv. Det går att nå ett för alla parter bättre resultat genom att visa på en hållbar utveckling för alla involverade.
(se goda exempel nedan). Arbetsmarknadsprojektformen måste upplevas som en personlig utveckling och en investering för alla som känner någon som har varit eller är arbetssökande och mött just sådant motstånd på arbetsmarknaden och regeringens sätt att attackera problematiken. Vad hindrar Alliansen att göra annorlunda?

Goda exempel

Om man lägger ansvarsbördan och tilltro till på arbetsgivaren att ordna jobb slår det tillbaka på sikt. Detta känner koncernledningar som Föreningssparbanken AB, Volvo AB, Ericsson AB, Volvo Personvagnar AB, Saab Automobil AB och Sandvik AB till för att ge några exempel på bolag med erfarenhet av storskaliga organisationsförändringar. Om arbetsgivare tar ansvar slår utfallet tillbaka på densamme. Individen ställer sig tacksam till fixaren och har inte fått med sig kunskaper om hur man skulle göra själv. Det får som konsekvens att han eller hon är ännu mer sårbar en eventuell nästa gång. Samtliga dessa företag är goda exempel på, och det finns många, många fler som har erfarenhet av och har förstått hur man anpassar arbetssätt med insikt om människors behov i en förändringssituation. Alla dessa företag tillsammans har investerat stora summor pengar på omställningsprojekt med hundratusentals människor av det varierande slag som ”Sverige AB” innefattar. I deras verksamhetsoberoende interna såväl som externa förändringsprojekt har man anlitat och etablerat samverkan med marknadsaktörer som coachar och tränar enskilda individer och människor att själva ta ansvar för sin arbetsmarknadsutvecklig. Merparten har också nått nya jobb och har själva åstadkommit skillnaden. Vi vet att det fungerar oavsett arbetsmarknadskonjunktur så länge man söker med andra metoder än matchning och låter individen själv ta ansvar för sin egen personliga profilering och jobbsökning.
Arbetssökande söker inte nya jobb för att tillgodose arbetsgivare lika lite som en arbetsgivare anställer för att ha en anställd till. Var och en gör saker för sitt eget bästa.
Förr : Plikten framför allt
Idag: För Sverige i tiden

Erbjud arbetssökande

· Kontroll över sin yrkeslivssituation

· Förutsättningar att på bästa sätt utnyttja tiden till nytt arbete

· Kraft till egen aktivitet istället för att vänta på att någon annan löser problemet

· Insikt om sin egen yrkeskompetens och motivation

· Klarhet i hur de egna resurserna möter omvärldens behov

· Möjlighet att söka arbete på ett effektivt sätt och därmed får tillgång till den dolda arbetsmarknaden

· Vidga de personliga arbetsmarknadsperspektiven och finna vad som gör just honom eller henne unik på arbetsmarknaden.


Förslag till lösning

Om alliansen kunde erbjuda arbetsmarknaden landets alla arbetssökande vägar att redan tidigare ta egna initiativ till och nå framgång i för att hitta nya arbeten skulle effekterna bli många flera. Arbetsgivare sparar tid och resurser eftersom det ändå främst är de större bolagen som ser det vara mödan värt att lägga tid och resurser på rekryteringsprocesser och som betraktar det som en PR-kampanj för att attrahera medarbetare. Många gånger tillsätts tjänsterna så småningom ändå via andra nätverkskanaler inom den privata sektorn och dessa processer har arbetssökande idag dålig eller ingen kännedom om alls. Jag föreslår att Alliansen rustar landet att uppmuntra rörlighet på arbetsmarknaden. Inte som regeringen gjorde att beklaga att vi möter en ökad rörlighet och pekar på Amerika som ett exempel på det nya samhället. Jag föreslår att Alliansen bejakar att ”Sverige AB” i allra högsta grad är en deltagare i ökad global rörlighet och att det är en verklighet vi av varierande skäl lever i, men ingenting vi kan blunda för och gömma arbetslöshetssiffror på grund av! Alliansen borde i detta skede erbjuda arbetslösa stödprogram för att identifiera sin yrkeskompetens hitta en ny inriktning och nå arbete. Ett program som på ett målinriktat sätt hjälper dem att själva nå nya arbeten i enlighet med de 97-98% som lyckas. Medborgarnas sammantagna känsla av kontroll skulle öka och Alliansens förtroende bland väljarna befästas.
Det är väsentligt att Alliansens mål med arbetslöshetssituationen definieras tidigt, tydligt och klart.
Peka på tydliga insatser som tillgodoser individer och tydliga ansvarsfördelningar där individen kan känna sig trygga i sitt arbete att söka arbete och inte stå ensamma utan råd tips och hänvisningar till hur man klarar att nå arbete på dolda arbetsmarknaden som idag. Regeringen kunde inte…
De kommunicerade ut hur man skulle öka antalet ickesysselsatta.
Det är av största vikt att kommunicera mål och resultat på ett tydligt sätt och som ett led i en sådan positiv arbetsmarknadspolitisk kampanj bör insatserna innefatta verktyg för att mäta effektiviteten i arbetet. (Kontroll låter så strikt statligt förmyndigande men avsikten är densamma)


Alliansen har möjlighet att:

· Erbjuda landet ett nationellt omställningsarbete som innebär att landets medborgare oavsett utgångsläge uppfatta arbetsmarknadspolitiken som ett positivt budskap om nya möjligheter vilket stärker deras känsla av att själva styra sin framtid.

· Bygga upp arbetsgivaroberoende arbetsmarknadsenheter som kompletterar dagens Af med professionella och serviceinriktade medarbetare som stöttar vägleder och coachar arbetssökande med garanterade resultat.

· Skänka en arbetsmarknadspolitisk miljö där arbetssökande stärks i förnyelseförmåga och förändringsbenägenhet och når ett, för honom eller henne rätt arbete. En positiv följd är att han eller hon samtidigt erhåller jobbsökningskunskaper som stärker den personliga marknadsföringen i den nationella och internationella konkurrensen.

· Ta ett helhetsgrepp om arbetsmarknadspolitiken som tydliggör att alla, var och en bidrar till förändringsarbetet för sin egen skull. Inte för regeringen eller arbetsgivaren eller någon annans skull, vilket får som följd att man lägger mer engagemang och i processen oavsett arbetsmarknadsperspektiv.

· Nå ut till väljarna med ett arbetsmarknadspolitiskt budskap som bevisligen håller!


E Eklund

Andra bloggar om:

upplagd av Teame2 @ fredag, april 07, 2006   1 kommentarer

onsdag, april 05, 2006

Ett sagolikt yrkesliv...?



Som arbetslös kan det vara svårt att föreställa sig hur framtiden ska se ut .


Upplever du att det är svårt att tänka eller planera framåt?

Många arbetslösa menar att det är lättare att tänka "Det var en gång..." än att skapa sig en föreställning om hur man faktiskt skulle vilja ha det i framtiden. Men pröva att hitta en målformulering som passar dig. Pröva att finna en vision som passar dig. Det kommer att göra en avsevärd skillnad.

Hur du ser på din egen möjlighet att metodiskt påverka dina steg mot målet förändrar hela ditt förhållningssätt till arbetssökning.

E Eklund

upplagd av Teame2 @ onsdag, april 05, 2006   0 kommentarer