__________________________________________________________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Teame2: februari 2009
Teame2
Hur svårt kan det vara att vara arbetslös?
Vad vet du om att förlora, söka och finna jobb?
Tycker du att jobbsökning handlar om att aktivt göra egna yrkesval eller om att passivt vänta på att bli rekryterad av någon annan?
Teame2 är en blogg om att klara sig i yrkeslivet. Om problemen på och utanför arbetsmarknaden.
Vad hindrar oss från att lämnar de traditionella jobbsökningsmetoderna?
Vad sägs om musik medan du besöker bloggen? Välj bland låtarna längst ner i höger marginal.
fredag, februari 27, 2009
Bolagen ej rapporteringsskyldiga vid varsel
Förslag till lösning
TT rapporterade i en nyhetssändning 2009-02-27 "Många varslade osynliga i statistik." Läs mer i DN.se, Ekonomi. Och man förklarade att vid varsel av en till fyra personer, behöver inte företagen uppge detta för Arbetsförmedlingen. Detta betyder att der finns ett stort mörkertal. Särskilt som många av de större bolagen med koncerntillhörighet väljer att plocka ut några här och några där, medan man månar om att behålla sina nyckelpersoner såklart.
Av landets alla fackförbund är Metalls medlemmar de som har drabbats hårdast av finanskrisen och nu börjar arbetsgivarna förhandla med facken om att möta upp den här situationen. Man pratar om sänkta löner alternativt minskad arbetstid, på obestämd tid. Det återstår att se vad medarbetarna säger om förslaget. Den här lösningen är nämligen inte förenad med någon som helst garanti för att medarbetaren får behålla jobbet när krisen är bakom dem. "Good will"...?
Arbetsförmedlingens rapporter prognoser och publikationer visar statistik för oss, från år till år. 1.Statistik över vad? Vad vi får se är hur många som är arbetslösa innestående månad och hur det antalet skiljer sig ifrån motsvarande period föregående år. 2.Vad har en arbetssökande för nytta av sådan statistik? 3.Hur hjälper den honom eller henne med sin jobbsökningsprocess? Svaren blir otvivelaktigt:
Ett nuläge av arbetslöshetsantalet i förhållande till tidigare år och inget som är av värde för de inskrivna.
Han eller hon har ingen som helst nytta av siffrorna.
Inte ett dugg.
Ingenting om hur de inskrivna fick jobb. Inte heller något om hur lång tid det tog från det att de skrevs in, till dess de nådde en ny lösning d.v.s. ett arbete, en längre utbildning eller någon av Arbetsförmedlingens aktiviteter och sysselsättningsfrämjande projekt.
Strålande! "Tillgången på jobb minskar" skriver de. Till att börja med är deras information med störsa sannolikhet inriktad på deras egna slutsatser. Allt färre arbetsgivare väljer att anmäla sina lediga jobb hos Arbetsförmedlingen, vilket fått förödande effekt på Arbetsförmedlingens matchning. Det råder en obalans mellan antalet inskrivna och det jobbflöde som förväntas strömma från arbetsgivarna. Därför måste Arbetsförmedlingen stadfästa att tillgången på jobb minskar, trots att det inte är sant. Tillgången minskar inte, det är tillvägagångssätten som har förändrats bara.
Därtill är det vansinne att gå ut med sådan information till redan uppgivna människor. Arbetsförmedlingen eller den myndighet som ska ge support och stöd åt individer som söker arbete ska visa möjligheterna, inte problemen. De ska ge tip, råd och hänvisningar till framkomliga yrkesvägar. Inte lägga skuld på börda och tala om för de inskrivna att "nu förstår ni, nu är det tuffa tider", men det är precis vad de gör.
Så går det till när Arbetsförmedlingen lägger sina prognoser. Att behovet av att rekrytera minskar, kan de omöjlighen ha en aning om och därför borde de inget säga. Bara för att arbetsgivarna inte resonerar med Arbetsförmedlingen när de står i begrepp att rekrytera, så betyder inte det att de inte gör det.
Vad som sker på arbetsmarknaden just nu är att arbetsgivare i allt större utsträckning anställer via kontakter. På så vis kommer de undan från onödiga rekryteringskostnader och kan täcka upp sitt behov av resurser med kort varsel. Arbetsgivaren kan, i och med rekrytering via kontakter, med enkelhet anställa personal vid belastningstoppar eftersom de slipper ifrån den annars långa och utragna rekryteringsprocessen.
Och Arbetsförmedlingens sajt har ett språk som inte är av denna världen. CITAT: Även om efterfrågan på arbetskraft nu minskar så kvarstår vissa bristsituationer på arbetsmarknaden. SLUT CITAT Och sedan visar man exempel på det man kallar CITAT: ... Arbetsförmedlingens bedömning av bristyrken på kort och lång sikt...SLUT CITAT De har ett så fruktansvärt negativt sätt att kommunicera. Man pratar om "bristyrken" och "bristsituationer". Vad har de motivering till att peka på bristerna? En myndighet som förväntas peppa, coacha och stötta individer till dess de nått en ny lösning, får inte vara sådär nervärderande. De ska inspirera och uppmuntra människor att göra si eller så. Inte dämpa människors hopp och inte dränera indivien på energi genom att göra subjektiva bedömningar som ser allmänt glåmiga och trista ut. De ska stå på en neutral bas, och visa på arbetsmarknadens möjligheter, och inte på bristerna. Men de väljer att göra såhär:
CITAT: Bristindex enligt Arbetsförmedlingens metod För att kvantifiera rekryteringsläget inom ett visst yrke används ett så kallat bristindex. SLUT CITAT
Jag ger inte mycket för Arbetsförmedlingens metoder. Inte heller deras sätt att kommunicera. "Bristindex"? Är det inte mera lämpligt att kalla det för ett "potentiellt rekryteringsuppdrag" alternativt "möjliga rekryteringstillfällen i framtiden"? Nej, det ska vara negativa termer. De förtydligar genom att skriva CITAT: Botten i arbetslöshetsnivå har dock passerats inom många yrken...SLUT CITAT
Hur kan "botten i arbetslöshetsnivå" ha "passerats"? Jisses, vad har de för sätt att uttrycka sig? Är det för att visa sig märkvärdiga eller är det deras interna fikonspråk? Man kan ju undra. CITAT: Yrken med begränsad tillgång på efterfrågade arbetssökande finns på både högskole- och gymnasienivå sett på ett års sikt. SLUT CITAT
Skulle svenska företag ha"begränsad tillgång på efterfrågade arbetssökande"? Antingen har de väl ett behov av arbetsresurser, eller så har de det inte. Inget företag i landet frågar efter arbetssökande. Det är inte en abetssökande de vill ha. Ingen arbetsgivare är ute efter att få ett lönekuvert till att skicka ut. De frågar efter någon som kan utföra en uppgift. Och om det råder "begränsad tillgång på efterfrågade arbetssökande" betyder då det att det finns för få arbetssökande eller att det finns för få förfrågningar efter personal? Det är så otroligt luddigt formulerat, att man kan tolka det precis hur som helst.
Vidare skriver man om geografiska och yrkesmässiga"obalanser", men vad det innebär förtydligar man inte. De envisas med den icke-fungerande arbetsmetoden "matchning". CITAT: Matchningsläget mellan arbetssökande och lediga platser inom olika yrkesområden kan sammanfattas enligt följande tabell (med brist menas liten tillgång på utbildad arbetskraft) SLUT CITAT
Wow! Så ordet "brist" betyder "liten tillgång på utbildad arbetskraft"? Gäller det hela dokumentet, eller betyder det något annat i en annan del av materialet? Men oj. Då kanske jag måste sluta skriva att Arbetsförmedlingen har stora brister, för vad är det jag säger då? Att de har låg tillgång på utbildad arbetskraft? I så fall kan jag fortsätta säga att de har brister, för Arbetsförmedlingens handläggare har dålig eller ingen kännedom om moderna jobbsökningsmetoder som hur man lär människor bygga egna kontaktnät och finna ett arbete.
Istället för att erbjuda arbetssökande moderna verktyg som kan vara dem till hjälp vid sin jobbsökning, så erbjuder man dem förteckningar över "arbetskraftsläget."
Klicka på den understrukna texten så länkas du vidare till pdf-dokumentet, där du kan se de röda,blå och gröna pilarna 2009 5-10 år Data Brist yrkeserfarna Sjukvård och omsorg Brist specialister Försäljning Överskott på arbetssökande Teknik Brist yrkeserfarna Restaurang Överskott, liten brist Administration Överskott på arbetssökande Lärare Brist vissa yrken Jord och skogsbruk Balans/överskott Transport Överskott, liten brist Bygg och anläggning Överskott, brist vissa yrken Tillverkning Överskott, brist vissa yrken
Visst blir man inspirerad? Nej, jag försökte vara ironisk. Det finns inte ord för deras deprimerande vokabulär. Deras beskrivning av arbetsmarknaden är så statisk. Så ser det inte ut i verkligheten. På sidan 3 i dokumentet ger man en förklaring av innehållet i de listor över yrken som man radat upp. Det är alla yrken som finns i deras datamallar, och som används vid matchning. Och såhär låter det.
CITAT: För yrket i fråga multipliceras alltså antalet arbetsförmedlingskontor som redovisar stort överskott med talet 1, antalet kontor som redovisar visst överskott med talet 2, etc., varefter summan av dessa produkter divideras med antalet kontor som inkommit med svar för yrket. Det sker sedan en viktning av svaren mot befolkningens storlek inom motsvarande kommun. Det högsta bristindex ett yrke kan få är 5, vilket erhålls om samtliga arbetsförmedlingar förutser mycket liten konkurrens om jobben. Det lägsta möjliga värdet är 1, som fås om samtliga förmedlingar räknar med mycket stor konkurrens om jobben. SLUT CITAT
Är de inte härliga? Borde vi inte få veta hur många som skrivits in i förhållande till hur många som funnit en ny lösning, med en kort beskrivning av hur det nådde dit? Vi vill veta hur lång tid det tar från det att personen skrivs int tills denne anmält att han/hon funnit en ny lösning. Vem är behjälpt av uppgifterna över Arbetsförmedlingens kontor och "summan av dessa produkter" dividerade "med antalet kontor som inkommit med svar för yrket". Och mätningar över "hur förmedlingarna förutser konkurrens om jobben". Vad är det de håller på med egentligen?
Var finns intresset för hur det går med de inskrivna, och var finns statistiken som visar vad Arbetsförmedlingens insatser leder till. Var kan man finna statistik över måluppfylldad, där man kan se hur de inskrivna har tagit sig från sin första arbetsfria dag till dess de hittat något nytt? Eller siffror över hur många av de inskrivna som nådde en ny lösning via olika rekryteringskanaler. Vilka tog hjälp av bemanningsföretag, vilka fick jobb via CV-databaserna på nätet, vilka fick jobb med Arbetsförmedlingens egen hjälp, respektive inhyrda konsulter? Vilka fick jobb via egenhändigt uppbyggda kontaktnät och vilka lyckades på annat sätt?
Om man hade haft möjlighet att ta del av sådan information, möjliggjordes ju en annan forma av rådgivande funktioner och de inskrivna hade haft en chans att hämta tips ur andra inskrivnas erfarenheter. Idag kan handledare på Arbetsförmedlingen kalla de inskrivna till möten som syftar till att förklara för dem hur man ska bära sig åt för att kunna stämpa så länge som möjligt! Man ytterst lite, eller obefintlig information om hur man ska göra för att nå sina personliga yrkesmål.
Tänk dig en företagsledare, vi kan kalla henne Anna. Hon har fått en idé och nu ska den förverkligas. Annas idé om vad som ska göras leder till insikt om vad som krävs för att göra det. Från första början planerar Anna att utföra uppgiften med hjälp av de anställda hon redan har. Det är bara det att när de väl har startade igång så tog produktionen sådan fart att de inte riktigt hinner med. Arbetstempot har blivit för högt för att de ska kunna greppa alla arbetsuppgifter som behöver göras.
Inledningsvis försöker man lösa det med att införa treskift. Det betyder att personalen går på ett rullande schema och tillslut går på knäna. Personalen pratar med Anna och de övriga i ledningen och de konstaterar att de har en samsyn vad beträffar den rådande arbetsbelastningen. Det är inte hållbart. De säger nästan i en mun att de skulle behöva hjälp utifrån att utföra arbetsuppgifterna.
Företaget har nyligen investerat i en ny maskinpark, som i sin tur har bidragit till nya beställningar. Det gjorde att Anna anställde fler deltidare som kunde täcka upp treskiftet. De väntar stora orderintäkter, men än så länge går företaget runt, utan någon överskjutande vinst.
Trots att de behöver rekrytera, har företaget behov av att hålla utgifterna nere, så Annas personalchef påvisar att det inte är inte aktuellt att gå ut med någon annons och söka folk. Dels är det oerhört dyrt och dels har de inte tid med det. Dessutom ar en officiell rekrytering alldeles för lång tid. Parsonalchefen har räknat på vad det kostar att anlita externa rekryterare, jämfört med att rekrytera på egen hand, vilket skulle gå på ett ut. Även om beslutet ännu inte är fattat, har personalchefen ägnat mycket tid åt att fundera över vad som är mest fördelaktigt att göra.
De behöver hjälp nu, och inte om ett halvår som det sannolikt skulle ta att starta en traditionell rekryteringsprocess. Hur får man snabbare tag på någon som kan göra det som behöver utföras? Anna och personalchefen försöker skynda på beslutsfattandet. De tar upp rekryteringsfrågan på nästa ledningsmöte. Ganska snart börjar var och en fundera över om de känner någon som känner någon som är bra på det och det. Genast börjar de kommunicera ut behovet av personal. De talar om för alla i sina nätverka att de skulle behöva flera personer som kan utföra jobbet. Det här sprids med mun-mot-mun-metoden och processen har startat. Utan kostnad.
Personalchefen har på sitt håll tagit en titt i såväl data-arkiven som i sina mappar för att leta efter CV:n från människor som kikat tidigare och spontant sökt jobb. En anställd kliver in på kontoret och påminner om mannen som knackade på dörren för någon månad sedan och som presenterat sig som arbetssökande. Han hade rätt kompetens. Honom ringde man såklart, och eftersom han var arbetslös kunde börja redan nästkommande måndag.
En bekant till Anna berättade att de hade sagt upp en medarbetare på sitt företag som hade de rätta meriterna. Henne kunde de kontakta, föreslog han. Anna fick även veta att flera av de anställda hade hört sig för i bekantskapskretsen och skyndsamt inkommit med flera konkreta förslag på personer som var intresserade av jobben. Efter en vecka hade man på liknande sätt fått tips om ytterligare ett tiotal personer och snart fanns alla personer man behövde. Alltsamman löste sig inom två veckors tid, från det att behovet av fler medarbetare hade fastställts.
Det här är ett fiktivt händelseförlopp baserat på flera företagsledares beskrivningar av hur de gör. Allt för att skynda på rekryteringen samt hålla kostnaderna nere. En ordinär rekryteringsprocess tar annars ungefär ett halvår. Vid rekrytering via annons ska följande steg passeras: Profilen ska beskrivas, annonsen formuleras, annonsen ska visas i media, telefonsamtal med kandidater som har frågor om tjänsten ska besvaras, de sökandes mail och brev ska läsas, en gallring ska göras, kallelser till intervjuer och upprepade telefonsamtal för att få tag på dem måste ske, intervjuerna ska genomföras, bedömning av kandidaterna ska utföras, brev ska skickas, alternativt samtal ska ringas, till dem av de kallade som valdes bort,
Om den av kandidaterna som valdes redan har en tjänst någon annanstans och denne kan därför inte börja förrän tidigast om tre månader. Summa summarum; omkring sex månader har förlöpt. Du kan därmed anta att arbetsgivaren har lagt mycket tid, och därmed pengar, på rekryteringsprocessen. En annons kan kosta flera hundra tusen SEK, och personalkostnaden för att genomföra alla de andra momenten kostar också mycket. En rekryteringa kan således landa på mer än 500 000:-
Föreställ dig då att du istället för att söka jobb via annons, söker jobb som i den fiktiva berättelsen om föratagsledaren Anna. Då kommer du in via kontakter och har förekommit all vad annonser och långa rekryteringsprocesser att göra. Med det i åtanke kan man säga att man besparar arbetsgivaren en massa onödiga utgifter. Då förstår du också varför allt fler arbetsgivare gör som Anna. Sedan får Arbetsförmedlingen påstå hur mycket de vill att arbetsgivarna fortfarande anmäler lediga jobb i samma utsträckning som tidigare. Jag måste inte tro på det de säger.
Jag fick veta att det kostar ca.1 miljon SEK att anställa en person. Inberäknat i kostnaden är då lönen, arbetsgivaravgifter och de där självklara bitarna, men även uppstartskostnaden. En nyanställd är ju sällan startklar redan från början. Det tar en tid innan personen är lönsam för bolaget. Därav en miljon kronor totalt. Ju mer arbetsgivaren uppfattar att du kan och ju bättre du passar in på hans/hennes krav och behov, desto billigare blir du att anställa i det långa loppet.
En felrekrytering kan visa sig bli ödestiger kostnadsmässigt. Du kan själv räkna. Först en rekrytering via annons på 500 000:- sedan 1 miljon kronor i uppstartskostnad innan personen blivit lönsam. Och om det visar sig förste efter flera månaders anställning att det här inte fungerar, då har arbetsgivaren kastat mycket pengar i sjön.
Även i ur den aspekten är det gynnsamt med rekrytering via kontakter. Investeringskostnaden blir obefintlig eftersom rekryteringen var gratis. Och om det sedan skulle visa sig att det inte fungerar så har arbetsgivaren åtminstone inte förlorat de 500 000 som rekryteringen skulle ha kostat. De kanske inte chansar för den sakens skull, men de har andra marginaler att röra sig med. Om du som arbetssökande visar på fördelarna med att anställa dig via kontakter så kanske du inte upplever samma motstånd att marknadsföra dig själv, och att bygga nätverk.
Den senaste tiden har jag botaniserat bland debattinlägg, bloggar och artiklar om arbetslösheten och ju mer jag läser, desto mer irriterad blir jag. Jag begriper inte varför allt ska analyseras och tolkas så förbaskat negativt. Såväl författare som journalister och privatpersoner tycks vara rörande eniga när de gör sina arbetsmarknadsprognoser. De bedömer nuläget och uttalar sig om framtiden. Och om våra förväntningar var små innan vi tog del av deras bedömningar, så är de minimala efter att ha läst dem.
Visserligen har vi en växande arbetslöshet. Sverige har drabbats av fler varsel under de senaste året än vi gjort i mannaminne och det ser allt annat än ljust ut på sina håll, men enligt min mening är många skribenter onödigt negativa. Jag säger inte att det som sker är bra, det finns absolut ingen anledning att bagatellisera problemen på arbetsmarknaden, men jag begriper inte till vad nytta det är att frossa i uppgivenhet.
Om och om igen skriver jag blogginlägg om hur press och media förstärker de negativa uppfattningarna som i samverkan med intervjuade politiker och forskare skapar sanningar om en dyster hotbild som egentligen inte existerar. Och jag hävdar att allt det negativa i press, media och andra samanhang får ödestigra konsekvenser såväl på som utanför arbetsmarknaden. Hur ska jag förklara vad jag menar? Du känner förhoppningsvis igen det mesta av det här.
Du har blivit förälder och tar en promenad på stan, ser du plötsligt barnvagnar överallt. Du kan till och med få för dig att vi har drabbats av en "baby boom" eftersom du ser fler barnvagnar än någonsin tidigare. Fast det är inte så. De är inte fler nu än tidigare. Det är bara det att du aldrig la någon notis om barnvagnar som passerade din väg tidigare. Nu när det är aktuellt för dig så ser du dem plötsligt.
Ett annat exempel är pensionären som brutit lårbenshalsen och som efter att ha gått på kryckor en tid blir rekommenderad av läkaren att skaffa en rullator. Men pensionären är fåfäng nog att avstå, eftersom han förknippar rullatorer med skröpliga gamlingar, vilka han vägrar att identifiera sig med. Hans vuxna barn propsar på och tycker att han ska skaffa en, men han gör allt för att styrka att han inte har behov av någon sådan. För att få bekräftelse för sin ståndpunkt pekar han ut varenda åldring med rullator. "Titta där, sådär gammal är jag inte än." Och argumenterar: "Där går en kvinna med rullator, men jag går ju mycket bättre än henne." Allt för att få support och stöd i sin uppfattning.
Idrottsmän av idag känner mycket väl till fenomenet med målfokusering och positivt tänkande. Förr tyckte man att sådant prat var ren hum bug och lyckosökares galna påhitt, men nu coachas idrottare till att bättre förstå sin mentala kraft i samspel med sin fysiska styrka. Golfspelare pratar ofta om vikten av mental träning. Beroende på hur man tänker kan man, om bollen hamnat i en sandbunker, om inte helt så åtminstone delvis, påverka sitt förhållningssätt så till den grad att det avgör om de ska få den därifrån eller ej. Och hur de får det. Det handlar alltså inte bara om teknik längre utan även om attityd, målfokusering och vilja.
Jag minns då jag lärde mig cykla och det sprang en vuxen och höll i pakehållaren där bak. Än idag kan jag erinra mig känslan av att någon sprang och höll, men så råkade jag se i ögonvrån att det inte längre fanns någon hand där och jag började genast "wobbla". Trots att jag redan hade klarat att cyklat på egen hand ett tiotal meter så bidrog insikten till, att ingen höll längre, att jag började jag vingla och tappade balansen. I den stund jag upptäckte att ingen höll cykeln, förlorade jag självförtroendet etersom jag omedvetet antog att det här klarar jag ju inte själv.
Med ovanstående punkter vill jag påvisa att vi kan skapa en inre bild av en yttre verklighet. Och jag väljer att citera Henry Ford för jag kan inte säga det bättre: "Oavsett om du tror att du kan eller tror att du inte kan, har du rätt!"
Jag har skrivit massvis om AMS och Arbetsförmedlingens icke-inspirerande arbetssätt, så jag ska inte gå in på deras svårmodiga påverkan på de inskrivna i det här inlägget. Istället var jag nyfiken på hur Svenskt Näringsliv ställde sig till det här, för jag kan inte tänka mig att det negativa resonemanget kan vara till någon nytta för svenskt näringsliv, d.v.s. affärsvärlden. Tyvärr såg de allra flesta av rubrikerna till Svenskt Näringslivs artiklar om arbetslöshet lika dystra ut, med några undantag förstås. Bedöm själv:
En kvasivetenskaplig undersökning såklart. Detta är ju bara sökresultat från Svenskt Näringsliv, men du kan ha i åtanke att jag har en hel del på fötterna. Jag har bäddrat i tidningsartiklar och sökt bland alla Sveriges nyhetsartiklar om arbetsmarknaden och arbetslösheten flera dagar i veckan, alltsedan jag började blogga i augusti 2005. Jag vill vara ödmjuk, men måste tillstå att jag har en hyfsat bra helhetsbild av både rubriker och brödtext vid det här laget, och det är med anledning av dem som jag började reflektera över det negativa och dess inverkan på oss.
Det kan inte vara bra för Sveriges företagande att vi svartmålar arbetsmarknadsläget och skrämmer mäniskor till handlingsförlamning. Svartmålar är f.ö. ett vanligt förekommande ord i sammanhanget. Ingenting blir bättre av att hela svenska folket läser, hör och själva sprider mörka tolkningar. Om vi oavkortat förfasar oss över den ökande arbetslösheten och hela tiden beskriver hur illa ställt det är med alla bolagsförluster och varsel så förstärker vi de redan uppkomna svårigheterna och problemen, anser jag. Att landets arbetslösa blir ännu mer uppgivna och rentav känner likgiltighet inför framtiden kan väl inte vara behjälpligt vare sig för dem själva eller för svenskt näringsliv i stort?
Lägg därtill att alla vill vara hjälpsamma och stötta dom de känner som är arbetslösa eller som lever under hotbilden att bli det. Tyvärr tröstar många genom att komma med kommentarer som vittnar om deras förståelse, och kunskap om hur det förhåller sig med arbetsmarknadsfrågorna. Det gör de genom att upprepa de det de har läst eller hört förstås, eftersom det måste vara sant.
Exempel på förståelse: Ja, de är svåra tider nu, du får nog räkna med att gå och stämpla, du är ju ändå femtio. Nä, man kan ju se i varenda tidning att det varslas så det finns väl inte mycket att hoppas på. Jag kan förstå att du är uppgiven, det finns ju inga lediga jobb att söka. Hela bilindustrin och alla underleverantörer är drabbade, så fler kommer att bli utan jobb. Usch, din stackare. Det är inget bra tillfälle att bli arbetslös, såhär mitt i finanskrisen. Javisst förstår jag att du är ledsen över att du ine hittat nåt jobb, men det är inte mycket att göra när det ser ut som det gör. Tyvärr vet jag inte hur jag skulle kunna hjälpa dig. Det ser ju lika illa ut överallt idag.
Lyssna inte till sådant prat. Eller lyssna artigt, men ta inte in det som sägs. Deras goda vilja att visa sitt stöd får motsatt effekt. Om du är arbetslös och får sådana ord till tröst så slå dövörat till. Deras empati och uppriktigt goda vilja att hjälpa blir gärna till yttranden som fräter på din självkänsla att söka jobb. Deras fraser bättrar bara på illusionen om att det inte finns några jobb, varken nu eller inom en nära förestående framtid.
De närståendes domedagsprofetsior samt de negativa nyhetssändningarna bidrar till att arbetslösa föreställer sig svarta orosmoln där det i själva verket bara finns tunna rökridåer. Press, media och alla som svärtar ner arbetslösheten genom att vara negativa, orsakar att de flesta tror att det är kört, fast det inte alls är det. Likt vattenströmmar som stoppats av ett hinder och finner nya vägar att forsa vidare kommer det att ske förändringar som ger möjlighet till nya arbetstillfällen.
Vi kan inte bekämpa arbetslösheten med åtgärdspaket, för det är inte så man skapar nya jobb. Tillsammans måste vi måste skapa en nationell atmosär som gör att fler tar steget ut och förverkligar sina drömmar att utföra något. På så vis får vi nya arbetsgivare. Sedan behöver de få något gjort med hjälp av andra och så kan arbetstillfällen skapas i dialog mellan människor.
Arbetslösa kan inte göra sig attraktiva på arbetsmarknaden om de går omkring med en massa vanföreställningar som inte är sanna. På grund av all vetskap om det som inte funkar och det omöjliga och i att söka jobb blir arbetslösa till nutida Don Quiote´s som förväntas slåss emot jättarna som skulle visa sig vara väderkvarnar. Varför bygger vi upp orubbliga berg av hinder åt de arbetslösa? Vad tjänar det till att analysera och sedan måla f-- på väggen på det viset? Vore det inte bättre om vi visade på möjligheterna istället, om än aldrig så få?
Åh, vad jag önskar att alla landets arbetslösa kunde få tillgång till modern metodik så att de fick möjlighet att rustas att själva klara av att marknadsföra sig. Tänk om vi kunde glömma jobbsökning via annons, byta strategi totalt och se till att alla arbetslösa fick de rätta verktygen. Och föreställ dig en framtid där alla arbetslösa fick en chas att lära sig bygga egna kontaktnät och boka möten med beslutsfattare och andra på arbetsmarknaden. Om de bara kunde bli uppmuntrade att se det unika i sig själva, lyfta fram sina starka egenskaper och tron på sina förmågor, så att de så småningom fick jobberbjudanden som passade honom eller henne precis.
Arbetsgivare kan inte trolla fram arbetstillfällen och jobben poppar inte upp ur företag på beställning. Arbetstillfällen uppkommer snarare som en följd av en rad händelser och den som kan göra skillnad är du. Du är som en palett av färger och beroende på vilken arbetsgivare som håller i penseln och blandar dina färger med andra, så kan du komma till din rätt, eller inte. Så se till att välja en arbetsgivare som passar dig och välj medarbetare med lika stor omsorg. För om det inte fungerar mellan dig och din chef eller om du inte trivs med kollegorna, så kan det påverka din arbetsinsats. Och du ska spendera många timmar där, så gör som du skulle ha gjort om du köpte bostad.
När du söker jobb via informella kontakter, passa på att gå runt och se dig omkring, ställ frågor och jämför företagen med varann. Ta kommandot över ditt eget nätverkande. Det är din jobbsökningsprocess så välj och välj bort medan du kan. Bäst att veta vad det är för anställningsavtal man skriver under på, innan man börjar arbeta där, eller hur? Det finns massor av möjligheter där ute. Gå din egen väg, fråga dig fram och lyssna noga till alla positiva råd, tips och förslag på lämpliga följdkontakter så hänvisas du till precis det arbetet du vill ha.
Trollhättan och resten av Sverige håller fortfarande andan i spänd förväntan. På nyheterna sa de att SAAB:s ledning har lagt locket på. Och Maud Olofsson klargjorde att hon inte tar något ansvar för GM:s SAAB eftersom SAAB är GM:s ansvar inte den svenska statens. Så långt är det väl riktigt.
Det vore en annan sak om SAAB fortfarande svar svenskägt, men nu är det ägt av ett gigantiskt amerikanskt bolag och då är det i sin ordning att inte den svenska regeringen håller dem under armarna. Felet är ju inte regeringens utan GM:s och aktiemarknadens. Det är aktiebolagens dilemma att de tilldelar aktieägarna sin beskärda del av vinsten och saknar därför sparade reserver att avända i kristider. Förr hade bolagen en buffert att tillgå. Aktiestrukturerna av idag gör att det inte finns några marginaler.
Svenska Metall säger att regeringen sviker SAAB. Är det inte GM som sviker SAAB?
TT:s nyheter publicerade i 2009-02-18 Unt.seCITAT: -Vi stänger dörren från svenska regeringens sida när det gäller att ta över bilfabriker, säger näringsminister Maud Olofsson (C). SLUT CITAT
Det blev en tuff och stormande tid för de inblandade, och jag känner stark sympati för de anställda, men samtidigt tycker jag att regeringen visar sin styrka genom att säga stopp. Jag tycker det är starkt av regeringen att ta avstånd från amerikanarnas ansvarslöshet.
Fundera över vad du älskar att göra. Beskriv de av dina styrkor som kommer till användning när du gör det du tycker så mycket om att göra. Hur kan du tjäna pengar på det här?
Det är essensen i din karriärplanering. Först efter att ha ägnat en stund åt att reflektera över vad du brinner för bör du leta efter någonstans att göra det.
Många människor med stereotypa föreställningar om hur man bör söka jobb, bläddrar i tidningen, söker ett femtiotal jobb, tar första bästa tjänst och funderar först därefter om de valde rätt. Men så gör väl inte du?
Min yrkeslivshistoria:
Under studietiden arbetade jag som städerska o charkuteribiträde.
Efter studieåren konfektionsbranschen: textilfabrik
Westerlind,sömmerska.
GulinsAB,Kungsg.Göteborg ansvarig för avd.Terrific, dekoratör. Fashion House,designade barnkläder.Personalansvar redan vid tjugotvå. "Headhuntad" till Gulins inköpskontor. Inköpsassistent,direktris. Etableringsansvarig Lindex/Gulins. Märkeskompaniet.Butikschef, personalansvarig på Bestseller Retail nyöppnad filial. Nådde glastaket inom konfektion. Bytte till Rank Xerox,sålde mellanstora,nätverksanlutna kopiatorer! Senare hälften av mitt yrkesliv;butikschef o regionchef.Under senare delen av karriären arbetade jag tolv år som outplacementcoach. Entrepenören inom mig satte Antenn Samarbetspartner AB på kartan i Göteborg. Tredje året hade jag etablerat ett nätverk med uppdragsgivare som gav arbete åt sju konsulter. "Headhuntad" till NewStart/Prohunt. Som coach åt uppsagda tjänstemän och mot bakrund av mina tidigare jobb,utvecklades mina specialistkunskaper om arbetsmarknaden.Genom åren bidrog jag med karriärrådgivning åt hundratals individer i yrkesrelaterade förändringsprocesser.Intern rörlighet eller uppsägningar.
Förslag till lösning
detta inlägg
