Teame2

Hur svårt kan det vara att vara arbetslös? Vad vet du om att förlora, söka och finna jobb? Tycker du att jobbsökning handlar om att aktivt göra egna yrkesval eller om att passivt vänta på att bli rekryterad av någon annan? Teame2 är en blogg om att klara sig i yrkeslivet. Om problemen på och utanför arbetsmarknaden. Vad hindrar oss från att lämnar de traditionella jobbsökningsmetoderna? Vad sägs om musik medan du besöker bloggen? Välj bland låtarna längst ner i höger marginal.

tisdag, november 29, 2005

Möten med människor - en vitamininjektion

Vad är du sugen på att göra?

Vilket är ditt yrkesmål?

Vilka möjligheter har du?

Ta reda på mer, även om du tror dig veta allt. Andra kan ha nya friska idéer att tillföra.
Du väljer din framtid och i vart och ett av alla dina möten med människor kan du hämta mer (för dig) nyttiga råd. Alla, ja precis alla dina möten med människor avgör som helhet hur mycket kraft din personliga marknadsföringskampanj får.
Ju fler människor du träffar inom ditt fokusområde, människor som förstår vad du har för yrkeserfarenheter och därmed kan tillföra en organisation, desto större är sannolikheten att du får tips, råd och hänvisningar vidare.
Dessutom berikar det dig på vägen mot ditt nya yrkesmål. Passa på att njuta av att inhämta information om det du vill göra härnäst. Dina möjligheter och drivkrafter kan göra hela skillnaden. Jobbsökningen kan ge dig energi, snarare än att ta på krafterna, om du ser till att ta för dig av det du är nyfiken på. Fråga, och visa ditt intresse för det du är intresserad av, så gör du dig samtidigt mer intressant.
Det blir förmodligen vad du själv gör det till.

E Eklund

söndag, november 27, 2005

"Opolitlig" hjälp till självhjälp - glöm det!

Få länder är så välorganiserade som Sverige när det gäller fackliga organisatoner och vi har vår medbestämmandelag som utgör en kraftig röd tråd i vår arbetsrätt. Vi är alla gott dämpskyddade av organisationerna tillsammans med Arbetsmarknadsverket, det är väl inte snack om saken. Men vilken verklighet möter den arbetslöse?

Att de fackliga organisationerna finner sig i den dåliga kvalité på arbetsmetoder, resultat och utfall för att inte tala om den service som AMS erbjuder, det begriper inte jag.
Ännu mindre förstår jag att facken tolererar att AMS varken kostar på sig någon vettig metodutveckling eller gör grundliga omvärldsanalyser, trots den enorma förbättringspotential som finns i verksamheten. Man svarar ju bara för 2,8 procent av alla anställningar som sker i landet. Ändå skärps inte kraven på arbetssätt och moderna metoder. Fackens egna karriärprogram håller högre standard än vad AMS gör. Detta till trots är det AMS som "roddar" a-kassedagarna. Visserligen ingår organisationerna, men hur är det med målstyrningen? Ställs det inga krav på fungerande metodik inom AMS? Det är ju rent vansinne.

Hur många människor har vi inte hört som upplevt att AMS bromsar styrfarten för individer som i full handlingsfrihet funnit egna yrkesutvecklingsvägar? Hur många har vi läst om som upplevt att AMS hejdar kreativa människor och stoppar pinnar i hjulen när enskilda individer försöker ta egna initiativ för att nå jobb.? Massor av sådana berättelser finns. Massor.
Åtskilliga arbetslösa har skrivit bloggar och debattinlägg där de beklagat sig över AMS. Åtskilliga är även de som i samma andetag avslöjat att de "Straffat ut sig själva" ur fackförbunden och bara betalar in avgiften till a-kassan. Detta för att demonstrera. Människor är besvikna, och det sätt man kan markera på, det menar man är genom att strunta i facket. Hur kan fackförbund sitta i ena änden och måna om sina medlemmar, bekosta fina karriärprogram och interaktiva yrkesvägledningsövningar på Internet, när man i andra änden förlorar medlemmar på bekostnad av ett bedrövligt AMS?
Vad hindrar regering och fackförbunden att kräva upprustning av AMS så att man säkerställer "opolitlig" d.v.s. partipolitiskt oberoende arbetsmetoder som innebär hjälp till självhjälp?

Jag har hört människor berätta om hur man nekats a-kasseersättning sedan man vänt sig till AMS handläggare och berättat att man skulle delta i Trygghetsfondens, Trygghetsrådets(TRR) eller Trygghettsstiftelsens karriärprogram t.ex. Man har alltså haft för avsikt att gå program som garanterat leder till jobb, eller utlovar att man med 85 procents sannolikhet når jobb, men näpp! Då har AMS nekat ersättning under tiden. Sådant resonemang begriper inte jag. Borde inte insatserna som leder till jobb gagnas? Nä, se då lägger AMS prestige i det hela. Det ska vara de egna aktiviteterna! Vad hindrar fackförbunden att agera? Vad är det som gör att de fackliga organisationerna och regeringen + övriga partier accepterar den urusla kvalitén hos AMS?

Man kan fråga sig: Vilket har störst betydelse, och vad hänger ihop med vad?
Mina funderingar löper lite kring "hönan eller ägget" här.

En liten vink om politikersperpektivet på det hela, gav moderaterna under oktober månad. de fackliga organisationerna pröjsar ju försäkringarna... Hmm!

Sähär skrev moderatledaren Fredrik Reinfeldt 4 oktober i DN
under rubriken:
Låt facken behålla sina a-kassor
"Vi har förordat att a-kassorna förstatligas och att Arbetsmarknadsstyrelsen läggs ned.
Nu omprövar vi vår politik i båda dessa delar. Det är svårt att hävda att fackföreningar som företräder breda samhällsgrupper skulle utgöra ett stort samhällsproblem. Och det är svårt för oss att ersätta facken med staten som försäkringsgivare. När det gäller Ams-åtgärderna får vi också tillstå att aktiva åtgärder är bättre än passivt bidragsberoende. "
Du finner texten i sin helhet på länken nedan:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=327162&previousRenderType=2

Så, vi får väl ha kvar vårt sjukt dåliga AMS även efter ett eventuellt regeringsskifte?
Eller? Var det inte så han sa? Puh...

E Eklund

lördag, november 26, 2005

Kan vi inte hjälpas åt att förbättra ?

Arbetsmarknadsforskare förutsåg redan för ett antal år sedan att det som tidigare generationer kallade trygghet i arbetslivet skulle försvinna i framtiden. Industrialismens motsvarighet till yrkesstabilitet skulle möjligen återfinnas i offentlig sektor. I övrigt, och det inom alla branscher, skulle ständig rörlighet råda. Idag finns samlade nationella erfarenheter som vittnar om profetiornas besannande. Livslång lojalitet gentemot arbetsgivare och organisation, samt fast anställning yrkeslivet ut, är snart historia. Förändringar har påverkat privata och kommunala bolag.

Vi har lärt oss hur den ökade rörligheten på arbetsmarknaden ställer nya krav på såväl arbetsgivare som medarbetare. Svenska arbetsgivare har sedan decennier sett till att rusta sina anställda inför, under och efter bolagsförändringar. Många har tagit hårda smällar vid de kollisioner, respektive glapp, som uppstått vid förskjutningar i den svenska arbetsmarknadens hela jordskorpa. Tidigare helsvenska koncerner har frivilligt eller ofrivilligt dockats ihop med nya arbetsmarknadskontinenter. Medarbetare har nödvändigt tränats i förmågan att stå pall för förändringarna alternativt hänvisats andra vägar. Många hundratusentals medarbetare har, tack vare sina fackliga organisationer och arbetsgivare, försetts med en rad olika karriärverktyg för att själva bättre svara upp emot de nya förutsättningarna. Åtskilliga bolag och fackförbund upprättade tidigt policyn att rusta individer att möta den nya marknadskonkurrensen, vilket i praktiken innebär individanpassad förmåga att upprätta fungerande yrkesutvecklingsstrategier. Arbetsgivare har sedan många år tillbaka investerat i framtida yrkeskompetenser och ombesörjde i god tid att såväl de som lämnade som de som stannade kvar först hade möjlighet att göra en själv- och kompetensanalys. Allt för att den enskilde individen ska bära med sig bättre förutsättningar att applicera sina egna yrkeskunskaper inom nya behovsområden. Lärdomarna är många. Arbetsgivare och fackliga organisationer är medvetna om den långsiktiga betydelsen av outplacement och karriärrådgivningstjänster. Man vet hur man säkerställer individuell trygghet och stabilitet i sin nya roll som arbetssökande. Man vet att det skapar goda förutsättningar för stärkt självkänsla i jobbsökningen, och man vet att det i sin tur bereder väg för individuella yrkesframgångar. Hundrattusentals individer har upplevt skillnaden före och efter en emotionell identifiering med förmågan att marknadsföra sig själva. Dessa rustades att lyfta fram sina egna främsta yrkesförmågor, och att utifrån sina möjligheter driva processen framåt tills de nådde sitt eget yrkesmål. Därmed bär de, för resten av sina yrkesliv, med sig en förmåga att möta oväntade yrkesförändringar. Arbetsgivare och fackförbund tog sitt ansvar tidigt. De har tillsammans försett åtskilliga hundratusentals individer med moderna karriärverktyg, men övriga samhället tycks leva totalt främmande för hur man med fördel når jobb. Varför? En grundläggande orsak är troligtvis att vi som arbetar med outplacement och karriärutvecklingsmetoder har varit urusla på att sprida medvetandet till allmänheten. ”Vi har tjänat vårt levebröd ändå”, har nog många av oss i outplacementbranschen egoistiskt resonerat. Och med handen på hjärtat är vi för all del många i outplacementbranschen som genom åren har skott oss på att fortbilda såväl personal som övriga berörda under Arbetsmarknadsverkets tak för den delen… Folk i allmänhet och arbetslösa i synnerhet är tragiskt nog oupplysta om hur 97 procent av landets alla anställningar sker. Och jag påstår att den felande länken främst består av media, politiker och sist men inte minst AMS, som inte tagit sitt förväntade ansvar. Det må vara av prestigefyllda skäl eller andra, men man har helt enkelt inte följt med i arbetsmarknadssvängningarna. AMS har, av oförsvarbar anledning, låtit bli att utrusta arbetslösa med de mångårigt beprövade verktygen som innebär att individer kan bedriva egenanpassad personlig marknadsföring. Denna uteblivna samhällsinvestering i allas våra framtida arbetsmarknadskompetenser har tyvärr redan kostat många hundratusentals människors självkänsla, trygghet och yrkesidentitet. Om skälen är att Arbetsmarknadsverket med sina 21 myndigheter (Ams +20 länsarbetsnämnder) utövade navelskåderi hellre än att interagera med sina regionala arbetsmarknader, eller har betydande problem med de interna beslutsvägarna, är faktiskt oväsentligt i sammanhanget. Till syvende och sist har man, för att tala så alla begriper, skitit i att fortbilda människor i den takt som marknaden erfordrar. Det finns inga ursäkter. AMS borde skämmas för sin uteblivna omvärldsbevakning och att man låtit bli att erbjuda landets alla arbetslösa fungerande metoder att nå sina personliga yrkesmål.

E Eklund

torsdag, november 24, 2005

Vem är du och vad vill du?

Förmågan att marknadsföra sig själv kommer med stor sannolikhet att vara lika självklar i framtiden som läroboken var i skolan för fyrtio år sedan. Din personliga marknadsföring kan göras lika lättförstålig för din omvärld som deras uppfattning om vem du är. Märkvärdigare behöver det inte vara. Vi är kanske inte helt vana att tala om oss själva på det viset, men vi kan alla gånger se till att det blir en vana. Eller hur?
Ge de människor du möter upplysningar om vad du är bra på. Berätta att du finns tillgänglig i fråga om arbete och tala om att du finns här för dem i din omgivning som kan vara dig behjälpliga med tips, råd, kontakter och hänvisningar vidare. Upprepa det du vill förmedla om dig själv, om och om igen i ditt eget kontaktnät, så visar du i högre grad att du är inriktad på att nå ditt mål, men gör det utan att belasta andra och utan att kräva uppmärksamhet. Var lyhörd för de kontakter du har som kan ge dig vägledning.
Man måste inte känna till var man finner den information man söker, men man bör känna till hur man söker information. Det är ditt informationshämtande som gör dig till expert på ditt sökområde och ju bättre du blir på att söka dig vidare i kontaktnätet desto större chans att människor hör av sig till dig och erbjuder dig jobb.
Jodå, det kan visst hända dig! Pröva så får du se.

E Eklund

Glimmer & bling-bling

Naturbegåvningar

Somliga dricker ur kunskapens källa… andra bara gurglar sig.

onsdag, november 23, 2005

Anti-söka-lediga-platser-kampanjen

Sluta tjata om matchning till lediga platser - börja tala om individanpassad personlig marknadsföring

Att söka jobben som annonseras eller att söka jobb med den så kallade matchningsprincipen innebär att utsätta sig för jämförelse. Dels jämförelse med arbetsgivarens kravspecifikation som innehåller en rad olika krav på fackkunskaper, behov av en viss erfarenhet och sist men inte minst önskemål om en viss personlighetsprofil. Där jämförs du som sökande med en färdig önskelista som rekryteraren använder som sökmall för att sålla agnarna från vetet. Därtill jämförs du som sökande med andra såklart. Hundratals andra sökande kan det vara till en och samma lediga plats. Vi utsätter arbetssökande för hård selektering. Sökmetodee med hänvisning till annons på det vis AMS arbetar leder till 2.8 procent av alla anställningar.
Vad innebär statistiken för en enskild arbetssökande?
Föreställ dig tre ordinära rum på arbetsförmedlingen. Tänk dig sedan att de tre rummen rymmer trettiotre personer i vardera. När arbetsgivaren gör ett val och får ta ut en person ur vart och ett av rummen föredrar arbetsgivaren en helsvensk trettioåring med de bästa av de för platsen krävda fackkunskaperna. En person med för honom/henne fördelaktiga erfarenheter. Arbetsgivaren föredrar en frisk person med god fysik och vårdad klädsel. Arbetsgivaren väljer en individ som överrensstämmer med, alternativt kompletterar, den grupp av anställda han/hon redan har. Endast en person från vart och ett av rummen får jobb via annons eller enligt den så kallade matchningsprincipen som handlar om urval. De övriga trettiotvå i respektive rum på arbetsförmedlingen utgör tillsammans en skara på nittiosex personer som tillsammans med en av arbetsförmedlingens handläggare motsvarar den statistiska andel på drygt nittiosju procent som får jobb på annat sätt än genom matchning. Om dessa nittiosju som valdes bort av arbetsgivaren är okunniga om hur man får jobb genom personlig marknadsföring, då riskerar de att bli kvar hos AMS. Länge!

Rummen fylls ständigt på med fler, och undan för undan väljs tre nya personer ut. Enligt statistiken kan bemanningsföretagen och rekryterare, med hänvisning till sina färdiga nätverk, plocka ut ytterligare fyra personer ur varje rum. Tolv personer utav det ursprungliga hundratalet har sannolika möjligheter att väljas. Resten blir kvar hos AMS eftersom ingen berättar hur de skulle kunna göra för att nå ut i jobb. Hur mår dessa arma människor efter att gång efter annan inte bli vald?
”Välfärdssystemet får oss att må skit”
Skrevs av Mia Odabas i en artikel publicerad 12 november
Mia Odabas hänvisar i artikeln till en rapport som Mikael Holmqvist, docent på Stockholms universitet har sammanställt. Mia skriver:

” I `Från arbetsför till arbetsbegränsad´ berättar Holmqvist en skrämmande historia om hur välfärdssystemet – som en gång skapades för att ta hand om och rehabilitera arbetshandikappade – idag är en av de största bovarna i själva skapandet av alla våra arbetshandikappade.”

Hon fortsätter:

”Holmqvist har studerat människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och intervjuat personer från arbetsförmedlingen, Samhall och arbetshandikappade. Och det han hört och sett ligger långt under mänsklig värdighet: arbetsförmedlare som tvingar arbetssökande att skriva sig själva som arbetshandikappade för att förmedlingen måste nå sina verksamhetsmål.” I artikeln får man förståelse för hur det går till inom AMS:”Invandrare med språksvårigheter blir klassade som arbetshandikappade, personer som varit långtidsarbetslösa anses ha sämre förmåga att få och behålla ett arbete – och etiketteras som arbetshandikappade. Människor med låg utbildning är också arbetshandikappade, liksom personer i glesbygd där antalet arbetstillfällen är få, ja till och med överviktiga personer har stämplats som arbetshandikappade.”

AMS klassar dessa människor som arbetshandikappade. Förmodligen har de problem att hantera dem i sin strukturerade matchnings-struktur eftersom de inte matchar arbetsgivarnas kravspecifikation och därför hela tiden blir kvar bland dem som inte väljs ut i jämförelse med andra. Vad hindrar AMS från att erbjuda dessa människor en förmåga att personligen marknadsföra sig själva? Alla behöver rustas med kunskaper om hur man skapar egna förutsättningar att lyckas nå jobben som inte annonseras.

E Eklund

Andra bloggar om: yrkesutbildning, kompetens, karriär, drivkraft, kontakter, beslutsfattare, arbetslöshet bland invandrare, arbetslösa akademiker, arbetslöshetsproblem, a-kassa, arbetslöshetsersättning.

söndag, november 20, 2005

Förväntad servicegrad och förhållningssätt

Ibland funderar jag över hur annorlunda AMS skulle ha sett ut om fler av våra media-anställda, politiker samt övriga makthavare hade varit arbetslösa under en längre period och haft egenupplevda erfarenheter av AMS. Erfarenheter som motsvarade vårt i stunden så betydelsefulla möte med vår personliga frisör, bilreparatör, banktjänsteman, läkare, revisor eller mäklare... I det här fallet vår yrkesrådgivare, karriärcoach eller förmedlare av jobb. Ett möte som kan avgöra`mitt´resterande yrkesliv.

Vad förväntar vi oss i fråga om servicegrad och bemötande i sådana sammanhang? Hur olika är vi i förväntansbild på uppmärksamhet och det vi kallar service egentligen?
Menar vi att det är okej att AMS bara bidrar till 2,8 procent av jobben så länge det inte drabbar oss själva? Det är ju inte `jag´ som behöver gå till Arbetsförmedlingen. Nej, nej, nej... Inte jag! Det är ju`dom där´ - pöbeln och patrasket som inte klarar av att...

Tänker någon av beslutsfattarna där uppe på toppen av beslutsfattande-hierarkin så? Tänker du och jag så? Jag tror för min del att AMS skulle sett helt annorlunda ut om fler i påverkansroll varit beroende av AMS-miljön för en tid. Nej, jag vågar faktiskt påstå att det skulle det.

AMS har en enorm förbättringspotential. Tänk om AMS kunde ha självinsikt nog att sätta upp följande enkla (och på övriga håll i sammhället också självklara) riktlinjer när det gäller bemötande och förhållningssätt:
Så snart en arbetssökande gått ut ur dörren är han/hon personligen AMS marknadsförare.
Är han/hon missnöjd kan han/hon göra avsevärd skada.

Om AMS gemensamt kunde förmå sig att betrakta varje enskild individ som "kund" som man alldeles naturligt ger service skulle AMS vara ett självklart stöd för de arbetssökande. AMS bör redan nu betrakta de arbetssökande som framtida marknadsförare och budbärare, men det gör man inte. AMS medarbetare behöver anstränga sig för att se till att denne blir medveten om fördelarna med att samarbeta med AMS. Idag skyller AMS sina dåliga resultat på andra marknadsaktörer som löser rekryteringsrörligheten på arbetsmarknaden bättre. Man säger från AMS sida att andra organisationer har valt "de lätta"individerna och att de själva har de "svårplacerade" kvar. De vet inte hur fel de säger!

Vi kan fantisera om en medarbetarstab och ett fungerande AMS där alla anställda istället resonerar såhär: Förlorar vi en arbetssökandes respekt eller förtjusning, beror det nästan aldrig på våra konkurrenter t.ex. bemanningsföretagen och karriärrådgivarna utan nästan alltid på mig själv d.v.s. AMS som verksamhet själv.

Föreställ er AMS-medarbetare som begriper och beklagar att den helt dominerande orsaken till besvikna arbetssökande som inte engagerar sig i sin jobbsökning är missnöje under AMS-besöket. ”Handläggaren verkade inte så intresserad av mig” eller” jag upplevde inte att AMS kunde tillföra mig något”. Ponera att man ändrade inställning inom AMS och verkligen ansträngde sig för att ställa missnöjet i förhållande till vad den arbetssökande förväntade sig.
Tänk dig ett AMS som förstår att den arbetssökande förväntar sig uppmärksamhet och intresse!

AMS kan göra små saker ute i lokalerna för att göra stor skillnad. Först måste man begripa att huvudansvaret för förbättringen ligger på medarbetarna själva. Det är ALDRIG arbetssökarnas fel när AMS kritiseras för dåliga resultat. AMS bär ansvaret för hur man tillgodoser arbetssökande med rätt verktyg, även om/när det innebär att de måste rekommenderar andra marknadsaktörer.

Vi kan drömma om ett framtida AMS vars medarbetare :

*visar att de försöker lära sig de arbetssökandes namn
*noterar vad de verkar särskilt intresserade av (utöver de färdiga matchningsmallarna)
*pratar med dem och visa dem vördnad då de är hos AMS

Allmänt sett borde detta vara AMS gemensamma riktlinjer då de möter arbetssökande som av olika skäl visar att de tycker något borde vara annorlunda:
- lyssna, låt den arbetssökande tala färdigt
- var vänlig, gå inte i försvarsställning
- se till att du inte förstärker den arbetssökandes missnöje eller späder på med eget därtill
- avsluta samtalet i ett läge om det stannat där det varit till allas fördel, annars den arbetssökandes, och inte vårt eget eller AMS främst
- följ upp efteråt så att den arbetssökande är nöjd

Suck!
Så ser det inte ut på AMS idag. Om detta vittnar Jan G Andersson. Han gjorde ett uttalande som publicerades i tidningen Östra Småland i veckan som gick. Rubriken var "AMS borde lyssna bättre"
Texten handlade om Riksrevisionsverkets kritik mot AMS projekt som berör 46000 arbetslösa personer och löd som följer:
"Det är inte bara "anmärkningsvärt", som RR skriver och på revisorernas språk är detta mycket klandervärt, utan det kräver en förklaring från de ansvariga i ledningen för AMS. Men där kommer man bara med krystade förklaringar och tycker att kritiken är orättvis. "Vi kan inte ha detaljkoll på varenda människa", heter det från stf generaldirektören Sjöström.
Vad är det för undanflykter? Om man någonstans ska ha individuell behandling, så är det väl på Arbetsförmedlingen. Kanske speglar hans svar den föraktfulla och nonchalanta och ibland hotfulla von oben-attityd från vissa AMS-tjänstemäns sida till de arbetslösa som insändarskribenter i Kalmartidningarna nu vittnar om."

Inom vilket annat serviceområde som helst skulle man snabbt ha förlorat sina kunder om man hanterade dem på det vis som AMS gör. Det märkliga med AMS är att även om de ska bidra till att `kunderna´ lämnar, så lyckas de inte ens behålla 97.2 procent av dem tills de gör det.

E Eklund

Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,

fredag, november 18, 2005

AMS - det här är skurvatten värt

"Finns det olika sätt att välja yrke?"

Så lyder en av underrubrikerna på AMS hemsida och det är ju en relevant frågeställning.
Men det finstilta svaret fick mig att reagera och bli riktigt upprörd. AMS svarar endast för 2,8 procent av alla jobb som tillsätts i landet, enligt uppgift från Riksrevisionsverket, och med det i åtanke kan man ju tycka att kvalitén är illa nog. Efter att ha läst svaren, eller snarare de beskrivningar som AMS har texten på hemsidan så undrar man hur det går för de stackare som tar intryck. Att inte AMS skäms. Det här är ju minst sagt löjeväckande.
Ta bort den genast!

På AMS/Arbetsförmedlingens hemsida www.ams.se återfinns följande text:

Citat:
Finns det olika sätt att välja yrke?

"Vänta och se metoden"
går ut på att låta någonting eller någon annan styra valet.
Du kan t ex vara att du väljer flera olika utbildningar och ser vad du kommer in på, det innebär att du kan skjuta upp beslutet.
Fördel: Om du har "tur" kanske du bara kommer in på en utbildning och slipper själv välja.
Nackdel: Fungerar inte i alla lägen, många gånger hamnar man i situationer där man måste välja.

Försöka se de olika valen i ett större sammanhang och i ett längre tidsperspektiv.
Fördel: Att "se längre än näsan räcker" är ofta bra.
Ett års extra studier kanske är en kort tid om man ser i ett tidsperspektiv fram till pension.
Nackdel: Det är svårt att planera sin framtid i ett längre tidsperspektiv. Det är inte säkert att jag tänker likadant om 10 år.

Studie- och yrkesvalet kan göras marknadsanpassat
dvs utgå ifrån vad som är mest gångbart på arbetsmarknaden.
Fördel: Det är sannolikt lättare att få jobb.
Nackdel: Ingen kan med säkerhet säga hur framtiden kommer att se ut och var jobben kommer att finnas.

Studie- och yrkesvalet kan vara individanpassat,
dvs utgå ifrån intressen, egenskaper anlag mm.
Fördel: Arbete är en väsentlig del av livet, att kunna identifiera sig med yrket och känna en lust att gå till jobbet är ofta lättare om man har gjort ett val utifrån sig själv och den man är.
Nackdel: Svårt att veta vem man är och vad man vill."

Slut citat.

De skulle med fördel ha låtit bli att skriva något alls.
Visserligen är jag `yrkesskadad´ av att arbeta med fungerande metodik som bevisligen bidrar till, eller garanterat leder till att individer själva når jobb !
Men detta är bedrövligt - det saknar motstycke. Författaren måtte leva i den föreställningen att man över huvud taget inte kan påverka sin yrkeslivssituation eller sin karriärutveckling själv. Jag blir riktigt förbannad! Såhär får det bara inte se ut. Rena smörjan det är det vad det är. Fruktansvärt! Förutsatt att AMS ska finnas för att inspirera människor att komma ut i arbete, så är merparten av texten bäst lämpad i en skurhink. Där skulle den åtminstone göra nytta!

Guide till texten
(så att du förstår att det inte är något elakt skämt för att förlöjliga AMS)
Gå in på www.ams.se .
Klicka på Yrken/studier (upptill på sidan)
Välj rubriken Att välja yrke ( i vänstermarginalen)
Klicka på Vanliga frågor, där finner du det textparti jag återgav.

E Eklund

Andra bloggar om: Ams, Af, AF, AMS, Arbetsförmedling, arbetsförmedlingen, stöd, CV, ansökningar. jobbannonser, platsannons, arbete

torsdag, november 17, 2005

Att sikta blåval eller Arbetsmarknad pågår

Är vi svenskar duktiga på att sprida missnöje, att prata om begränsade framtidsutsikter och att förutspå ljusglimtar först långt längre fram,
bortom ett eventuellt regeringsskifte kanske...?

Denna bloggspalt ägnas åt än det ena och det andra.
Nästa bloggspalt fokuseras snarare på alternativen.
(De positiva och inspirerande!)

Ett exempel på svag förhoppning om bättring syntes i Corren 2004 09 16:
"Regeringen når sitt sysselsättningsmål först 2007. Och detta enbart om tillväxten blir klart högre än vad regeringen egentligen tror, visar siffror i regeringens finansplan, som TT tagit del av. Regeringen är nöjd med den ekonomiska utvecklingen i Sverige, men inte med den höga arbetslösheten och den låga sysselsättningen. Finansplanen som presenteras med den övriga budgeten på måndag, visar att det under de kommande åren blir mycket svårt att nå målet att 80 procent ska vara sysselsatta."

Den är intressant den där meningen: "Och detta enbart om tillväxten blir klart högre än vad regeringen tror"'

Ett år senare närmare bestämt i april 2005, predikade Ams-chefen Anders L Johansson att "den öppna arbetslösheten sjunker till fyra procent under första halvåret 2006."
Texten publicerades under våren i samband med AMS presentation av aprilstatistiken.

2005 05 11 kunde man läsa i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=145&a=413841
Där fanns även följande inslag att hämta:
Varannat småföretag planerar personalminskning

Nyhetsbyrån Direkt N24 skrev 2005-11-02:
"De svenska hushållen är fortsatt pessimistiska om arbetsmarknaden och färre än tidigare tror på ökad sysselsättning i den privata sektorn. Det visar en undersökning från Skop som publicerades på onsdagen" Vidare kunde man läsa:
"Pessimismen är fortfarande stark när det gäller den svenska arbetslösheten. Trots en svag uppgång i Skops sysselsättningsindex är det klart fler som befarar ökad än som tror på minskad arbetslöshet i Sverige", säger Skops analytiker Örjan Hultåker i en kommentar."

Nedanstående återfanns i tidningen Yelah:
"Massarbetslösheten är ingen slump. Inte tvångsåtgärderna mot de arbetslösa heller.
Teorin bakom det hela kallas jämviktsarbetslöshet och är ett genomideologiskt, skenvetenskapligt idébygge. Nyliberalerna vill upprätthålla teorin för att dölja att det egentligen inte kostar mer att anställa människor offentligt än att hålla dem nere i arbetslöshet. Det är ingen konspiration, bara vanlig enkel klasskamp."
Författarna heter Mats Runvall och Jonas Lindkvist.

Nåja, nåja... Om de båda herrarna har rätt borde patentlösningen heta Plusjobb. Tv4 berättade i veckan som gick att i Västsverige ska hälften av de 8117 västsvenskar som uppges är långtidsarbetslösa ut i konstruerade jobb av det slag som då anses vara bättre rent kostnadsmässigt. Bra?

I Folkbladet kunde man läsa 2005 11 11:
"Att förvalta statskassan och samhällsmaskineriet på ett bra sätt är förvisso en socialdemokratisk paradgren. Men för att förvaltningen av det bestående skall uppskattas av väljarna krävs att även väljarna i stort sett är nöjda med det bestående. I dag gäller det omvända. 100 000-tals människor är missnöjda med arbetslöshet och sjukskrivningar."
Författaren till texten heter Widar Andersson

Hundratusentals bara?
- Å nej, inkluderas alla medmänniskor, anhöriga, vänner, eldsjälar och andra runtomkring som önskar att AMS såg annorlunda ut så är det många, många fler! protesterade jag först inombords, men sekunderna senare slog det mig:
- Aha - han menade kanske 100 000-tals inom det Socialdemokratiska lägret?

E Eklund

Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,

AMS bidrar inte till 3 procent av jobben

Rättelse :

Jag har skrivit att AMS sökmetoder som innebär att matcha arbetsgivarbehov med yrkeskompetenser, d.v.s. rekrytering och jobbsökning via annons bidrar till 3 procent av alla landets anställningar. Det är fel.

Det är tydligen ännu sämre enligt senaste rapporterna
i "Riksrevisionens styrelses framställning angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet"
Dokumentet " Framställning till riksdagen 2004/05:RRS22 "
finns på
http://www.riksdagen.se/debatt/200405/forslag/RRS22/htframe.htm

Där kan man bland annat läsa:
"Träffsäkerheten har försämrats – 2,8 procent får anställning Riksrevisionens granskning visar att arbetsförmedlingens anvisningar om lämpligt arbete leder till anställning i lägre grad än tidigare (endast 2,8 procent år 2003). "

Underförstått 2,8 procent 2003, och alltjämt 2,8 procent 2005!?
Eller hur tolkar ni det?

Jag vill i möjligaste mån undvika att orsaka sönderslagna förhoppningar hos er som lagt hela er tilltro till hjälp hos AMS...men detta är vad Riksrevisionsverket bekräftat och vad många länge befarat. Inse fakta och gör det nödvändiga är rådet.

Bemanningsbranchen svarar för en obetydande andel av tillsättningen av de permanenta jobben ute på arbetsmarknaden, men icke desto mindre den andel tjänster som de själva inhyser och hyr ut. Även dessa tillämpar huvudsakligen `matchning´.

97 procent av alla rekryteringar av permanenta jobb som tillsätts i landet sker via nätverk och kontakter. Det är alltså den sökmetoden man vinner på att använda sig av.
Om man vill ha jobb vill säga...

E Eklund

Andra bloggar om: Arbetslösheten, arbetslös, arbetslösa, arbetslöshetsersättning, arbete, arbetsmarknaden, utanför arbetsmarknaden, ofrivillig arbetslöshet, a-kasseersättning, a-kassa, bidrag, bidragssamhälle, bidragssamhället, växande arbetslöshet, arbetslösheten växer, minskad arbetslöshet, arbetslösheten minskar, arbetslöshetsstatistik, statistik

tisdag, november 15, 2005

Enkel självanalys beträffande yrkesmål

Exempel på SJÄLVANALYS

beträffande YRKESMÅL eller KARRIÄRMÅL

1. Fundera över vad som yrkesmässigt fört dig hit

2. Blicka framåt, vad ser du?

3. Pröva att se: En mängd alternativa vägar som…?

Kan du beskriva det du tänker på?

Skulle du våga låta en vision formuleras i tal eller skrift?

Betänk att detta kanske är det tillfälle i livet då du har möjlighet att förverkliga det.
Din vision är egentligen oberoende 1. och 2. d.v.s. förr och framåt men stärks av det du känner att du har trivts med tidigare och vet att du gör bra.

Utgår du från detta sätt att tänka här och nu, och på en chans i livet, en möjlighet att pröva något nytt eller ett tillfälle att förverkliga….
Då gör också ditt sätt att tänka avsevärd skillnad i jobbsökningsprocessen och i det du kan kalla din kallar personliga marknadsföring.

Allt förändras i engagemang utifrån dina drivkrafter.

Hur skulle omvärld, yrkesmarknad och ditt yrkesliv kunna vara engagerande för dig?
Vad inspirerar dig?
Finns det något som hindrar dig att vara beredd att engagera dig fullt ut och låta dig `beröras´ av nya drivkrafter och energier?
När har du känslan av att du brinner för uppgiften och att du ger av det som får dig själv att lysa upp?
Vilka i ditt nätverk, bland de du känner idag, bistår dig att vårda gnistan och hjälper dig att hålla glöden vid liv?
Var kan du hitta inspiration att ta reda på hur/om du kan nå din vision eller ditt yrkesmål?
Vilka möjligheter och förutsättningar har du?
Var hittar du nya tips, råd och följdkontakter?

E Eklund

måndag, november 14, 2005

Nätverksbyggande och relationsmarknadsföring

Personlig service och kunniga rådgivare

Om vi ändå kunde erbjuda alla Sveriges arbetslösa ett nytt AMS eller ett alternativ till AMS som mötte upp och gav enskilda individer personlig service.
Om vi ändå kunde erbjuda ett nytt slags AMS där rådgivare hade kunskap om hur man rustade människor på ett sätt som fungerade för olika människor i olika situationer så att jag som arbetslös kom dit och kunde känna att det här - det här arbetssättet - det skulle kunna fungera även för mig, oavsett vem jag var, vad jag hette eller vartifrån jag än kom.

Jag, underförstått jag som arbetssökande behöver "bli ett" med min jobbsökning för att göra det naturligt och bra. Jag behöver kunna identifiera mig med rollen jobbsökare utifrån den jag är och utifrån mina personliga preferenser och mina egna framtida önskningar. Jag vill och behöver påverka min egen situation.
För mig skulle det kännas helt naturligt att besöka ett jobbsökningsgalleri eller etablera kontakt med ett slags arbetsmarknadens sambandscentral som gav mig förutsättningarna och stöttning att klara jobbsökningprocesserna på egen hand.

Hur söker man jobb på ett framgångsrikt sätt i dagens Sverige?
Det självklara svaret om man ska peka på statistik och utfall är
- Genom nätverksbyggande och relationsmarknadsföring.
Genom nätverk och kontakter når 97 procent av alla som får jobb i landet sina arbeten numera. Observera att man inte får jobben genom att söka tjänsterna i platsannonserna. Endast 3 procent av rekryteringarna sker på det viset. Varför är det så få som känner till det? En bidragande orsak är att bemanningsföretagen som är så gigantiska förespråkar matchning. Medierna talar nästan uteslutande om matchning och politikerna likaså.

Kunskaperna om hur man erbjuder enskilda individer självinsikt inför sin personliga marknadsföring finns.
Kunskaperna om hur man tränar andra att utveckla en alldeles egen stil och en jobbsökning anpassad efter den enskildes förmåga finns.
Kunskaperna om hur man bidrar till att stärka självkänslan hos arbetssökande när det gäller att söka jobb via kontakter finns.
Kunskaper om nätverksbyggande och personlig marknadsföring finns också på många olika håll i landet, däribland hos oss som arbetar med karriärrådgivning och outplacement. Vi är många i landet som har arbetat med att bidra till att individer når jobb, med betoning på når jobb eftersom de lyckas.

Vi är många som arbetar med tjänster som resulterar i att individer själva når jobb, något jag hävdar att AMS insatser inte innebär. Där arbetar man i mycket liten utsträckning eller knappt alls med att lära ut personlig marknadsföring eller relationsmarknadsföring och nätverksbyggande.
Där arbetar man med det gamla vanliga att lära ut hur man skriver CV och hur man för sig på en anställningsintervju.
Det är under all kritik att AMS är så eftersatt.

Kunskaperna om lyckosamma sätt att söka och finna jobb har ännu inte nått ut till allmänheten. Kunskaperna om att man inte får jobb genom att leta efter lediga tjänster har inte nått allmänheten i tillräcklig omfattning. Allra minst inom AMS skulle jag vilja påstå, och det säger jag eftersom man faktiskt kan förväntar sig att inom AMS ska man veta hur man når jobben. Där ska man ha dessa kunskaperna år 2005, men det har man inte. Bara på några få håll.
Varför är det så? Och varför görs ingenting åt det? Det är inte okej att AMS medarbetare inte behärskar kunskaperna om hur man når jobb på den dolda arbetsmarknaden. Det är inte acceptabelt att miljardbelopp används till allt möjligt annat än att uppdatera medarbetarna. Det är inte vettigt att vi tillåter att AMS får fortsätta felinformera arbetslösa om hur man söker jobb. Och det är inte klokt att vi godtar att AMS anlitar bemanningsföretag och absolut inte att man annonserar ut arbetslösa som "realisationsresurser" till halva priset. (se hänvisning till artikeln i Di nedan)
Vi kan begära ett AMS som klarar av att bidra till att människor når jobb. Andra kan ju.

Hur kan vi hjälpas åt för att alla ska få tillgång till moderna jobbsökningsverktyg?

E Eklund

söndag, november 13, 2005

Vit slavhandel - vår tids arbetsmarknad

Vit slavhandel med långtidsarbetslösa...?

Nyligen höll ju Socialdemokraterna sin partikongress i Malmö och vi vanliga dödliga väntade besked om viktiga framtidslöften gällande jobben och hur vi tillsammans kan skapa förutsättningar för ett mer levande och utvecklande näringsliv men det gavs lika få friska nya förslag nu som vid s-kongressen om tillväxt förra året.

Opinionen ropar efter behov av att minska politikens centrala lösningar och släppa frågorna fria att lösa dem på lokal nivå istället. Kommuner och landsting oberoende politiskt styre ber om möjlighet att pröva egna lösningar och att få driva sina frågor och politiska beslut mer lokalt.

Oavsett för eller emot borgerlig regering efterlyser man nu på många olika håll konkreta framåtsträvande arbetsmarknadsförslag som på så vis bättre kan utformas efter våra lokala och/eller enskilda förutsättningar. Vi hör kommuner efterlysa självstyre och vi läser om välgrundade önskemål när det gäller att bättre kunna påverka den lokalt förankrade tillväxten. Man tror att det stärker uthålligheten i ekonomin och ger oss bättre flexibilitet och inblick i hur kapitalmarknaderna fungerar. Det skulle inte vara till nackdel för företag att bedriva affärer på internationell eller låt oss säga global nivå med nationella och lokala entreprenörer.

Vi hör på många håll att Sverige ligger bra till för företagsinvesteringar. Såväl Socialdemokrater som borgerliga alliansmedlemmar menar att får vi ännu bättre fart på svensk ekonomi så kommer det också i sin tur att generera fler jobb.

2005-03-23 publicerade Svenskt Näringsliv en artikel med följande innehåll: ”Allmänheten tror inte att mer pengar till AMS löser arbetslösheten.
Enligt en färsk Temo-undersökning, genomförd på uppdrag av Svenskt Näringsliv anser hela 8 av 10 av den tillfrågade allmänheten att bättre förutsättningar för småföretagen är viktigast för att minska arbetslösheten.” Då handlade den offentliga debatten kring arbetslöshetsproblematiken om att mer pengar till AMS var lösningen på problemet.

Svenskt Näringsliv menade i artikeln från i mars 2005 att debatten hade fel fokus och man sa att:
”Mer pengar till AMS skapar inte fler jobb.” Man tydliggjorde en önskan om att debatten i stället skulle handla om hur Sverige ska få fler företagare och fler företag som vill anställa. Temo-undersökningen finns på www.svensktnaringsliv.se
De ansvariga för texten i artikeln var Jan-Peter Duker, vice VD Svenskt Näringsliv samt Andrea Prander, pressekreterare på detsamma.

Måndagen den 31 oktober 2005 beslutade den Socialdemokratiska kongressen i Malmö att Socialdemokraterna ska verka för att omorganisera AMS och öka möjligheterna att bedriva en lokal arbetsmarknadspolitik.
Partikongressen ville att man skulle göra förändringar av Ams styrning, men finansminister Pär Nuder försökte dämpa innebörden av besluten efter omröstningen och sa:
– Jag tror inte att det handlar så mycket om organisationsfrågor, utan det handlar mer om lyhördhet från den centrala nivån – att man lyssnar bättre på de lokala och regionala företrädarna.
På tal om de regionala företrädarna. För er som inte hörde om det goda exemplet på just detta.
Där visade faktiskt Stockholms länsarbetsdirektör nyligen hur Per Nuder möjligen menade med "lyhördhet från den centrala nivån" och om det här med att lyssna på de lokala företrädarna.
2005-11-11 skrev Dagens Industri och berättade för oss som inte förstått Per Nuder:
”Halv miljard brinner inne”
”500 Mkr av regeringens extra miljard till långtidsarbetslösa riskerar att brinna inne.
För att öka intresset under slutspurten sätter Stockholms länsarbetsnämnd in annonser i dagstidningarna. Som mest kan arbetsgivare få avdrag på lönekostnaden med upp till 64 procent, enligt länsarbetsdirektör Birgitta Heijer.” Och man höjde väl åtminstone lite på ögonbrynen åt informationen:
”I Stockholm finns 60 Mkr kvar av totalt 100 Mkr."

Nu är Stockholm först ut med ett nytt ovanligt grepp: Reklam. Under devisen "Arbetsförmedlingen gör det enkelt - helt enkelt!" annonserar Arbetsförmedlingen efter anställningssugna arbetsgivare.
Till salu: cirka 11500 långtidsarbetslösa i Stockholmsregionen.”

Läs artikeln skriven av Linda Öhrn
http://di.se/Nyheter/?page=%2fAvdelningar%2fArtikel.aspx%3fO%3dRSS%26ArticleId%3d2005%5c11%5c11%5c164695

Som grädde på moset ligger Norrbottens-Kuriren 2005-11-11 med sitt bidrag till debatten:
”AMS – ett stort svart hål” löd rubriken och man angav tonen:
”Inget statligt verk har så lätt att få pengar som AMS. Pengarna rinner ner som i ett stort, svart hål. Men nu kräver Riksrevisionsverket att få besked om hur miljarderna används.” och man avslutade artikeln:
”Det är hög tid, vilket de borgerliga partierna länge krävt, att man upplöser AMS och börjar om från början och restaurerar hela arbetsmarknadspolitiken. Ineffektiva och penning-slukande kolosser på lerfötter som AMS har inget existens-berättigande i ett modernt samhälle.”

Och jag för min personliga del är inte sen att hålla med.

E Eklund

Andra bloggar om: AMS, Arbetsmarknadsstyrelsen, AF, Af, Arbetsförmedlingen, arbetslös, arbetssökande, stämla, stämplar, a-kassa, arbetslöshetsersättning

lördag, november 12, 2005

Glimmer & bling-bling

Förändringens vindar

När förändringens vindar blåser finns det dom som bygger vindskydd och så finns det dom som bygger vindkraftverk, väderkvarnar eller hissar segel.

Aktivitetsgaranti, vuxendagis och plockepinn

Riksrevisionens rapport som presenterades i torsdags innebar anmärkningar på AMS aktivitetsgaranti för långtidsarbetslösa. Då rapporten presenterades kunde man läsa

i Privata Affärer 2005-11-10 (Nyhetsbyrån Direkt)

”Brister inom AMS får hård kritik”

Artikeln finns att studera i sin helhet nedan:

http://www.privataaffarer.se/newsText.asp?s=pa&a=8785

Där lyder texten som följer:

”Granskningen visar att AMS inte gör någon samlad uppföljning av aktivitetsgarantins syften och kostnader. Bland annat följer AMS inte upp varför en deltagare lämnat aktivitetsgarantin, om kontakterna mellan deltagarna och arbetsförmedlingen ökat eller om rundgången mellan öppen arbetslöshet och aktivitetsgarantiåtgärder har brutits.”

Okej, såhär ser det tydligen ut i AMS redovisning av aktivitetsgarantin:

Enligt AMS resultatmätningar från september 2005 var det lyckade utfallet ett resultat på 60,5 procent.
18 procent hade fått jobb och var därmed utan bidrag och stöd
ca. 18 procent hade arbete med någon form av stöd
ca. 22 procent fanns inte längre med i aktivitetsgarantin av andra anledningar
Varför de sistnämnda 22 procenten inte längre deltog i aktivitetsgarantin saknas dessvärre information om. Men hur det än är med den saken bör detta alltså innebära att de resterande 39,5 procent av de långtidsarbetslösa som vi får anta fortsättningsvis deltog i aktivitetsgarantin fortfarande deltar!? Vänta lite här nu, det fattas 2,5 procent... Har de glömt att de har tappat bort dem? Eller är det svinnet man kalkylerade in från början?

I Privata Affärer kunde man läsa: ”Ams har för dålig koll på vad som händer de arbetslösa i aktivitetsgarantin. Ams har bland annat ingen aning om hur stor rundgången är mellan öppen arbetslöshet och aktivitetsgarantin.”

Så kikar vi på Expressens perspektiv på det hela. Expressen hade tidigare i höst gjort ett reportage där arbetslösa Berit Bergström, 45, från Nyköping kritiserade Ams.

Berit ”tog med Expressen till en av de meningslösa Ams-kurser hon skickats på av arbetsförmedlingen.”

Texten återfanns i tidningen som publicerades 2005-11-11.

"Ams chefer har noll koll"
rubricerades artikeln som Du kan läsa i sin helhet här:
http://expressen.se/index.jsp?d=10&a=468715

Christian Holmén och Cecilia Garme står bakom artikeln i vilken AMS verksamhet för långtidsarbetslösa beskrivs som okontrollerad och, ja som ett vuxendagis kan man säga. Inte är det positivt, det kan man inte påstå, och enligt Expressen får även regeringen ta sin beskärda del av de beska dropparna:
”Nästan lika hårt kritiseras regeringen, som anklagas för att skönmåla aktivitetsgarantin i budgetpropositionerna. Arbetslivsminister Hans Karlsson säger till Expressen:

- Vi känner redan till problemen. Rundgång ska det inte vara och vi väntar på svar från Ams om det.”

- Nä nån rundgång ska det inte vara. Det måste vi markera riktigt tydligt. Nä, var och en måste stå och vänta på sin tur där nu. Såja! Någon måste dra reglerna en gång till. I sinom tid får de ta sin pinne och med den ska de sedan plocka åt sig så många pinnar de kan. Ingen rundgång mera här nu! tänker jag att någon svarade, men det tog man inte med liksom...

Jag vet inte hur det är med er, men jag har själv mött (och därtill på andra håll hört och läst om) flera berörda inom och utanför den vida beryktade och negativt omtalade aktivitetsgarantin som var och en berättar sin egen historia om hur arbetslösa vårdslöst och opersonligt slussats in och ut i densamma. Många har deltagit i aktivitetsgarantin tycks det, för att försäkra sig om att inte förlora sin ersättning, eller sitt "stöd" som de kallas i artiklarna ovan. De skulle snarare deltagit av det skälet än styrda av en målsättning att få jobb. Men jag kan ha missförstått det hela såklart.

Till syvende och sist, om jag har uppfattat det hela rätt är det många långtidsarbetslösa som uppfattat eller trott att om de inte deltar i aktivitetsgarantin så går de miste om sitt ekonomiska stöd. Alltså har man deltagit i aktivitetsgarantin. Däremot har jag personligen inte hört någon påstå att aktivitetsgarantin som företeelse eller verksamhet är tänkt att leda till jobb. Det slår mig nu att med tanke på den utgångspunkten kanske man ska gratulera AMS vars projekt åtminstone har skrämt iväg 18 procent. Eller 20,5? En stolt skara som inte fixade att vara kvar på vuxendagis?

Applåder åt AMS för det.

Öehh förresten, vilken grej AMS hade hittat på där att spela sånt där jätteplockepinn inomhus. Kreativt... Fint att vi får veta hur budgetpropositionerna begagnas i praktiken hörrni. För de där fyra miljarderna var ju enbart till ersättningarna (stöd) Oj- oj- oj , många pinnar blir det!

E Eklund

Andra bloggar om: media, journalister, nyheter, pressen, artiklar, ledare, nytt, arbetslöshetsreportage, arbetsmarknaden

fredag, november 11, 2005

Arbetsmarknadsklimatet - spridda skurar

Regnet slår mot rutan men det är faktiskt inte kallt och ruggigt ute. Snarare halvljummet.
Jodå, det är halvljummet året om numera kan man säga. Det finns de som hävdar att vi har ett sprillans nytt klimat i landet och om det pratar vi länge och mycket. Ja, vädret och vårt klimat är alltid ett stabilt och supertryggt samtalsämne. Det berör alla liksom. Ingen som tar illa upp om man klagar över taskigt blåsväder, trist ösregn eller så.

Hur är det med arbetslösheten och arbetsmarknadsklimatet då?

Njae vet du vad. Då blir det genast lite kärvare va? Lite sådär småkänsligt fortfarande kanske?

Jag tillhör kanske dem som funderar mer än måttligt över den arbetsmarknadspolitiska debatten som vid det här laget skulle storma ikapp med väderleken. Vad blev det av med det undrar jag? Små avlägsna radioglimtar säger då och då lite försiktigt att AMS suger men det är också allt vi hör. Spridda skurar kan man säga. Ta t.ex. Sveriges Radio P4 Västernorrland 2005-10-26. Där och då hördes en röst som sa: ”Liten chans att få jobb via arbetsförmedlingen”. Och det var väl ingen underdrift? Förresten är det bra eller dåligt? Liten chans att får jobb via arbetsförmedlingen är kanske trots allt bättre än vad man från första början skulle kunna ha trott? Eller? Tänker jag fel nu?

”De som inte har egna kontakter kan utestängas för 70 procent av de befintliga jobben.” sa man vidare i P4-sändningen. Ja, så kan man ju också se det, tänker jag som envist har försökt beskriva det faktum att Arbetsförmedlingen endast svarar för 3 procent av alla landets rekryteringar och att 97 procent av alla tjänster som tillsätts i landet sker via kontakter och nätverk på den dolda arbetsmarknaden. Jag håller benhårt fast vid att det är så det förhåller sig, till dess att någon bevisar motsatsen, och ännu har ingen propsat emot. Konstigt egentligen… Nåväl, i Sveriges Radio P4-sändningen hörde man den där dagen i oktober: ”Arbetsförmedlingen menar att man hela tiden söker efter nya jobb men att personalen först och främst behövs för att ta hand om de som besöker förmedlingen.” Tänk jag förstår verkligen inte resonemanget. Vad hindrar oss att kräva uppdaterade kunskaper om hur man når jobben själv istället? Det vore ju klockrent! Ge alla arbetslösa de kunskaper som krävs för att kunna marknadsföra sig själva! Skapa en verksamhet som tillgodoser arbetssökande med moderna sökverktyg och inte de där gamla tradiga kurserna i hur man skriver ett CV och hur man ska agera på en intervju. Hur mycket hjälper det dig om du ändå bara söker jobben du lyckas finna bland annonserna? Störtlöjligt!
Oj då, det var så sant…AMS hade nyligen en massa trevligt att presentera för oss. Jo men visst! De som lyssnade på Sveriges Radio p4 i Jönköping 2005-09-03 kunde höra hur populärt det är att lära sig söka jobb. Fatta! "Det handlar om att kunna sälja sig och för att möta företagens allt tuffare anställningsintervjuer så Arbetsförmedling, Trygghetsrådet och Högskolan satsar på att lära ut hur man gör för att söka jobb." Titta där tänkte jag, dags att vakna nu? Men efter ett tag blev jag varse att det lät bättre än vad det visade sig vara. Under sändningen framgick nämligen att: ”Det handlar om att lära sig skriva en ansökan, fylla i ett så kallat CV, ett papper på utbildningar och arbetslivserfarenhet, rätt och dessutom få träning i att gå på själva intervjun.” Suck... Jaha? Leder det till jobb kan man undra? Personligen är jag skeptisk, men jag är nog yrkesskadad förstås. När ska de göra det som krävs? När ska de arbetlösa vägledas i sjyssta riktningar?
Jag är nästan lika skeptisk till rapporter av det här slaget, men jag bestämde mig för att man får försöka vara glad för det lilla: Fredagen den 11 november 2005 kunde man läsa i Skånska Dagbladet: ”Arbetslösheten minskar”. Vad är det som gör att man undrar om det kan vara alldeles sant? Jodå, det står i tidningen: ”Arbetslösheten minskar i Skurup. Därmed skiljer sig Skurup från grannkommunerna och Skåne i övrigt. Där har arbetslöshetssiffrorna stigit det senaste året.”
För att ösa på med mer AMS-propaganda kan jag upplysa er om att de just nu rapporterar: ”Fler jobb i Dalarna” Javisst. Det står klart och tydligt i Länsarbetsnämndens presentation att Dalarna har fått fler jobb. Under 2005 har 9 400 lediga platser anmälts i Dalarna vilket innebär en ökning med ca 15 procent jämfört med 2004. I den här delen av vårt avlånga land säger AMS dessutom att ungdomsarbetslösheten har minskat. Ja, det var goda nyheter. Avslutningsvis kan jag berätta att den öppna arbetslösheten i Dalarna just nu uppgår till fyra procent av befolkningen enligt AMS uppgifter. Så, jadå arbetsmarknadsklimatet är fortfarande halvljummet.

E Eklund

Andra bloggar om: jobb, arbete, arbetsgivare, arbetstagare, AMS, Arbetsförmedlingen, matchning, politik, arbetsmarknaden, valet, valfrågor, riksdagen, arbetslösheten,

torsdag, november 10, 2005

Aktivitetsgarantin vind för våg?

”Ams får kritik av Riksrevisionen”

Enligt TT 2005-11-10

Uppgifter från TT berättar för oss att Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) har fått ta emot kritik för att ha för dålig koll på hur det går för de arbetslösa i aktivitetsgarantin.
Enligt uppgift deltar ca 46 000 personer i aktivitetsgarantin och hela projektet kostar tydligen hela 4 miljarder kronor enbart i ersättningar, men enligt Riksrevisionen gör inte AMS någon ordentlig uppföljning. ”Man kan tydligen inte svara på om syftet med åtgärden är uppfylld” sa Eva Lindström på Riksrevisionen.
Lars Sjöström på AMS menar å sin sida att kritiken är orättvis på många punkter och säger till AMS försvar:”Vi kan inte ha detaljkoll på varenda människa. Det är ett vägval hur detaljerad man ska vara. Man måste alltid avväga om fler får jobb för att vi lägger mer kraft på detta eller för att vi lägger kraft på arbetsförmedling.”

Notera att han ingenting sa om att arbetslösa faktiskt finner egna sökvägar till jobben. Alternativen han uppgav var två nämligen aktivitetsgarantin eller arbetsförmedling.
Vet han då inte hur merparten av alla anställningar sker eller hur de flesta av tjänsterna i vårt land tillsätts? Äsch, det vill han inte berätta såklart. Han vill ju att vi ska tycka att AMS äger!

E Eklund

Demokratisk plattform för de arbetssökande

Lär arbetssökande hur de kan påverka sina yrkesvägar själva.

Demokrati innebär att alla människor har möjlighet att utrycka sig.
Demokrati innebär att alla människor får förutsättningar att utveckla sig själva.
Det bör väl gälla när vi är arbetssökande också? Vår demokrati bygger på en upplyst folkopinion. Det förutsätter väl ändå en viss grad av information även när det gäller hur man som arbetssökande når jobb? Vi borde väl inte undanhålla information om det i sin tur innebär att man åsidosätter de enskilda individernas intressen? Ska vi tolerera att bemanningsföretagen är de enda som driver frågan om AMS avreglering vidare när de är ute och propagerar för sig själva och för sin egen vinnings skull? Nu när vårt land har möjligheterna och kunskaperna, varför ger man inte var och en av medborgarna möjlighet att ta på sig sin egen del av ansvaret för sin egen och samhällets utveckling istället.

Vi kan inte behålla ett AMS så länge det inte tar hänsyn till minoriteter och inte låter människor välja fritt utan efterräkningar. Vi kan inte behålla ett AMS som fortfarande håller fast vid metodik som bara ger 3 procent av alla arbetssökande jobb. Vi måste kräva en förändring. Men om vi någonsin ska uppnå ”democracy in practice” krävs det att vi koncentrerar all vägledning och stöttning till arbete för vårt lands arbetssökande på en plattform av metoder som innebär att han eller hon får möjlighet att välja och påverka sin utveckling själv. Får de arbetssökande uppdaterad information och kunskap om arbetsmarknaden av idag, om personlig marknadsföring och om kontaktskapande och nätverksbyggande först, har de också fått tillgång till grundförutsättningarna att lyckas.

Metoderna och verktygen måste fördelas på lika villkor. Att överlåta selektering och matchning åt professionella rekryterare på bemanningsföretagen kommer alltjämt att innebära att en skara arbetslösa inte blir ”valda” att matcha arbetsgivarens behov. Några stackare kommer alltid att bli över. Det kommer inte att spela någon roll om än aldrig så många garantier för att man ska vara jämlik i sitt arbetssätt. Om vi erbjuder alla människor verktyg att klara sig själva och anpassar insatserna efter var och ens förmåga uppnår vi däremot demokrati avseende arbetssökning. Ge alla människor de moderna verktygen att söka och finna jobb själva.
Låt de arbetssökande få tillgång till kunskaperna så att de själva kan bestämma. Vi behöver uppnå en nationellt social och ekonomiskt gynnsam utvecklingsgrad där inga sociala skillnader, etniska skillnader eller könsskillnader finns. Låt var och en förstå hur 97 procent av alla tjänster tillsätts och ge dem rättvisa möjligheter att välja sina yrkesvägar själva.

E Eklund

En byråkratisk härva

En eloge till DN som skriver om lyckosamma utfall och om människor som trotsar all regelstyrning och ser till att lösa sin situation.
Mer sånt i tidningarna!
Alla kan må gott av sådan inspiration.

"70 mil från arbetslöshet till jobb"

I artikeln vittnar Anna Pettersson om verkligheten som arbetslös:
" - Om jag gick kursen så fick jag ingen a-kassa. De tyckte alltså att jag skulle vara arbetslös med a-kassa i stället för att sysselsätta mig och öka min kompetens. Sådant stör mig jättemycket. Så på ren irritation gick jag kursen i alla fall och blev av med a-kassan."

Ja, min kommentar är att AMS byråkrati överträffar sig själv. Visst kan man kalla det för en riktig byråkratisk härva? Anna är bara ett exempel bland många, många andra. Men hur många går därifrån håglösa utan att vare sig ha förmåga eller möjlighet att trotsa regelverket och gå sina egna vägar på det sätt som Anna gjorde? De försigkomna och tuffa klarar sig bra på egen hand, men de som inte törs eller kan gå sina egna vägar, hur blir det med dem? Tycker vi att det här är bra?

Läs artikeln i sin helhet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=471973&d=1042

Artikeln författades av German Bender-Pulido

Läs även Tumskruvar dras åt på de arbetslösa

E Eklund

Andra bloggar om: massmedia, media, medierna, journalist, journalister, journalisterna, marknadsföring, personlig marknadsföring, pr, PR, resultat

onsdag, november 09, 2005

Har vi slutat reagera på det bakvända?

När man läser om arbetslösheten och hur man kan nå jobben är felframställningarna så generella och så genomgående att det kan ifrågasättas om regeringen har satt munkavle på press och media. På nåt sätt borde det vara dags att göra en råstädning bland begreppen.

Det vanligaste och evigt upprepade påståendet är att man ska ”pressa undan arbetslösheten”. Själv har jag arbetat i många år med att bidra till att människor finner ett nytt arbete och de har nått fram till sina mål, men aldrig har jag hört någon av dem ”pressa undan sin arbetslöshet”!? Har du? ”Nä, nu är det dags att försöka skaffa sig ett jobb” är vanligare. Ja, jag vet inte? Förmodligen föredrar man att prata om något man kan pressa undan, när man inte klarar av att lösa det. Skulle de våga säga att de ska se till att de arbetssökande får jobb? Knappast. Det klarar ju inte AMS att åstadkomma med sitt gammalmodiga arbetssätt, så det törs man naturligtvis inte säga. Då är det bra med påhittade uttryck.

Men varifrån kommer alla konstiga uttryck? Sitter någon hemma på en kammare någonstans och klurar ut dem? Eller vad säger du om "Vi ska halvera antalet icke arbetande". Dessutom är många av de numera vanligt förekommande uttrycken och beskrivningarna av de arbetssökande är en bekräftelse på att ha gett upp redan innan man börjat. Man dömer i förtid. Ibland undrar jag om jag har en alldeles för hög tro på människors möjligheter att uppnå sina personligen satta mål, men jag har å andra sidan aldrig hört någon klassas som ”icke anställningsbar”. Inte förrän jag kom i kontakt med politiska presentationsmaterial och regeringsreformer. Visst har jag träffat många märkliga människor i många hänseenden, och därmed alldeles fantastiskt enastående. Men av alla de flera hundratals jag har samarbetat med har väl aldrig funnits någon som inte varit "anställningsbar". Vem hittar på såna ord?

Utgångspunkten när man jobbar med att bistå människor till dess att de har nått ett arbete måste väl ändå vara att arbetssättet och metodiken välkomnar alla. Att alla innehar fantastiska förmågor att lyckas inom sitt eget område måste vara grundinställningen. Alla ska väl få samma förutsättningar att nå och förverkliga sina mål? Ibland tvivlar jag på att det är vad man vill uppnå med AMS. Hur många gånger har jag inte läst i tidningarna om politikers uttalanden om ”icke anställningsbara”, och innerligt hoppats att man inte kan ta det de säger på allvar. Hur kan vi ens godta att man säger att någon är ”icke anställningsbar”? Tänk jag tror att vi har slutat lyssna. Det är ju inte med någon större tillfredsställelse man lyssnar till vår statsminister Göran Persson när han säger att han håller fast vid arbetslöshetsmålet om 4 procents öppen arbetslöshet och att det finns goda chanser att nå det före valet. "Så länge jag är statsminister tänker jag se till att det behålls", sade han, och tillade att målet om 80 procent sysselsättningsgrad är också viktigt men väldigt svårt att nå. Hans resonemang kan naturligtvis analyseras närmare. "Så länge jag är statsminister tänker jag se till att det behålls". Okej, det är ju inte svårt att behålla ett mål eller en föresats. Det är en annan sak att se till att nå det. Men det har han aldrig sagt. Han har bara sagt att han ska behålla arbetslöshetsmålet om 4 procents öppen arbetslöshet. Finurligt. Detta var ett citat hämtat från Nyhetsbyrån Direkt 2005-11-04 och man kan konstatera att Sveriges nuvarande statsminister över huvud taget är noga med att säga precis så lite som krävs för att det ska hålla för en närmre analys längre fram.

Läs mer under rubriken ”Persson mobiliserar - manar s-kongress till kamp” http://www.dagensps.se/artikel.asp?articleID=13424 För att hålla stämningen uppe och upplevelsen ska vara att det inte alls är så många arbetslösa som det i själva verket är har regeringen fixat och donat med små söta gåvor. En sådan liten käck gåva kallas plusjobb. Det var i regeringens höstbudget man lanserade de fina plusjobben.

”Det är en arbetsmarknadsåtgärd som införs vid årsskiftet där det är tänkt att människor med lång tid i arbetslöshet ska gå in och höja kvaliteten i den offentliga sektorn.

Satsningen med plusjobben beräknas ge i snitt 15 000 jobb och är tillfällig.” (?) Bara ett sätt att luras med siffror för ett tag? Hur bra mår människorna i ett sådant projekt därefter?

Läser man i artikeln ”Kommunal inventerar arbetsplatser för plusjobb” skriven av Mats Gustavsson. http://www.kommunalarbetaren.se/kanyheter/kanyheter.cfm?artikel=57534 artikeln publicerades 2005-10-18. ”För att komma ifråga för plusjobb ska man ha varit inskriven hos arbetsförmedlingen som arbetslös eller i olika program under minst två år.” Enkla påpekanden om efterfrågan eller egentliga behov är väl naturligtvis alldeles onödiga? På något sätt reagerar pressen alltmer långsamt på såna här arbetsmarknadsprojekt. Man kanske inte ens reagerar längre när alltsammans är såhär bakvänt från början? Det som sägs och skrivs intresserar oss bara måttligt. Det är vanligare att läsa om hur man ska ”sänka arbetslösheten” än vad det är att läsa att man ska erbjuda arbetslösa metoder eller verktyg så att de kan få jobb. Har vi glömt målet med insatserna? Är det inte meningen att vi ska se till att de arbetslösa får jobb? Jobb som de trivs med och mår gott av att gå till. Vad är det som gör att vi godtar att man resonerar så bakvänt? Vad är det som gör att vi finner oss i allt kringsnack och alla krumbukter? ”I slutet av oktober fanns totalt 358 000 personer, eller 8,0 procent av arbetskraften, inskrivna hos arbetsförmedlingarna som öppet arbetslösa eller i någon form av Ams-åtgärd. Det är 11 000 fler än under samma tid i fjol.” Läste man i Sydsvenskan. http://sydsvenskan.se/sverige/article126361.ece under rubriken ”Arbetslösheten stiger fortfarande” i en artikel publicerad 9 november 2005. Och man kan också läsa att vår finansminister Pär Nuder är optimistisk om utvecklingen på arbetsmarknaden. ”Han tror på bättre siffror när de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som presenterades i september kommit igång.” Tydligen fick Ams-chefen Bo Bylund kritik från regeringen för att inte ha lyckats sätta sprätt på den extra miljard som verket fick i vårbudgeten.

Vad är det för en uppochnerpåvänd värld vi lever i? Oj. Tänk jag fick precis en sån märklig minnesbild av Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan"...

E Eklund

Andra bloggar om: media, journalister, nyheter, pressen, artiklar, ledare, nytt, arbetslöshetsreportage, arbetsmarknaden

"The blind leading the blind..."

Vilket blir resultatet när man tar några som inte kan konsten att söka och finna jobb och låter dem i sin tur leda andra att söka och finna jobb?

Låt oss säga att det inte gör något om de inget gör något resultat alls. Alternativet är ändå att de helt enkelt gör alldeles fel. Vi är nöjda så länge de håller koll på det som mot alla odds blir gjort. Detta är vad vi ser hända inom AMS. Alltsammans accepterar vi bugande och bockande.

Arbetsförmedlare som anställs på AMS eller Arbetsförmedlingen har huvudsakligen rekryterats bland de egna arbetslösa. Är det bra?

Vad kan de om förutsättningarna för att nå jobben på arbetsmarknaden?

Hur angelägna är arbetsförmedlarna att just förmedla arbete?

Och vad kan arbetsförmedlarna om hur man muntligen presenterar sina främsta förmågor eller hur en arbetsgivare resonerar vid en rekrytering?

Lika mycket eller lite som en anställd på en bensinstation idag kan bilar möjligen.

En arbetsförmedlares incitament att bidra till att arbetslösa får ett jobb är så gott som obefintlig. Rätta mig om jag har fel. Vad sjutton har en arbetsförmedlare för att han eller hon hjälper någon att nå ett arbete?

Såklart att det finns de som betraktar arbetet som sitt "kall" och de som är där för att hjälpa. Visst finns där eldsjälar där precis som på andra håll, och de som gör allt vad de kan, men organisationen är varken underhållen eller uppdaterad till 2000-tal. Inredningen och det estetiska kanske, men absolut inte arbetssätt och metodik. Bara på några enstaka håll och då bara lite ljumt och försiktigt.

Och nu har regeringen gått ut med kravet att ta hjälp av bemanningsföretagen.

Vad händer då? Jo, de stackars arbetsförmedlarna som ser hur spännande det är att arbeta på ett ställe där man kan känna lite motivation och se ett resultat av insatsen, de kommer att lämna AMS såklart. De bästa arbetsförmedlarna kommer att sluta till förmån för ett bemanningsföretag. Men det har man naturligtvis redan kalkylerat in. Ha, ha, då blir det ju några som lyfts ut från regeringens kostnadsställe.

Det tragiska är och förblir hur lite arbetsförmedlarna fortsatt kan. På så vis är det synd om dem. De får inte tillgång till moderna arbetsverktyg i den utsträckning som skulle behövas och det finns inga ambitioner uppifrån toppen av AMS-pyramiden att förbättra. Ännu mer tragiskt är det att alla klagar, såväl inom som utanför AMS väggar, men ingenting händer. Ingen vill ta i röran längre. Det verkar som om man har accepterat att det är som det är. Är inte det tragiskt så säg?

Så länge regeringens AMS ansvarar för A-kassehanteringen och svarar för bidragsdelen kommer beroendet av verksamheten att existera. Men i övrigt har väl inte Arbetsförmedlingen något nämnvärt existensberättigande?

Fast det så klart, att alla de anställda på förmedlingarna som skulle sägas upp skulle kanske bidra till en avsevärd höjning av arbetslöshetsstatistiken?

Men det kanske är vad som behövs?

Kanske skulle man behöva känna på att arbetstillfällen inte kan eller bör skapas ur ingenting. Våra statsbidrag till arbetsförmedlingarna administreras vårdslöst men vi kan ingenting göra mer än att bråka om det i media…

Vi kan stillsamt se hur arbetsförmedlarna lär ut fel jobbsökningsmetoder.

Metoder som inte längre fungerar.

Metoder som inte ens leder till jobb.

”The blind leading the blind…”

(plums)

E Eklund