__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: februari 2006

tisdag, februari 28, 2006

Informationsvägarna till jobben


Du övar upp dina färdigheter att relationsmarknadsföra dig själv genom att inhämta information, tips, råd och följdkontakter.


När du står i begrepp att börja söka efter dolda informationsvägar till jobben bör du vara medveten om att det inte finns några färdiga sökmetoder som fungerar både bland konstnärliga yrken, IT-företag, renhållning, transport eller inom finansvärlden och som dessutom passar eller fungerar på samma sätt för alla arbetssökande. De personliga förutsättningarna skiljer sig åt och arbetsmarknadsförutsättningarna gör vanligtvis till en början att bearbetningen känns prövande och osäker. Men processerna för relationsbyggande är i stora drag densamma och (nu kommer en liten klyscha) övning ger färdighet. Du övar upp dina färdigheter att utveckla en egenanpassad sökteknik.

För att finna lämpliga informationsvägar som leder dig till det arbete som passar just dig kan det vara bra att välja en kombination av olika relationsskapande aktiviteter och arbetsinsatser som tillsammans garanterar att ditt nätverk växer fram. Inhämta information om den tjänstesektor eller del av arbetsmarknaden som du vill finna en lösning inom. De nya marknadskraven och den ökade förändringstakten inom dagens organisationer bidrar till att tjänsteinnehåll och roller förändras ofta. Vad ditt informationshämtande kan komma att göra dig medveten om är de ökande förväntningar företag idag har på personliga egenskaper, attityder och värderingar. Låt dina relationer ge dig förståelse för de företagskulturella skillnaderna och hur dessa överrensstämmer med dina behov.


E Eklund


Hur visar du arbetsgivare att du finns?



Allt du gör som påverkar marknadens, dina nätverkskontakter och arbetsgivares uppfattning om dig skapar din profilering.

Hur synliggör du för arbetsgivare och beslutsfattare att du finns?

Vad gör du för att komma i kontakt med arbetsmarknaden?

Har du sett till att träffa femtio personer personligen (alternativt mött yrkeskunniga människor inom ditt specialområde via rekomendationer från andra) som du presenterat och din nya arbetsinriktning för?

Vilka rekryteringsvägar känner du till förutom de traditionella kanalerna som intresseanmälningar, formella jobbansökningar eller att lägga in uppgifter på Internets CV-databaser?

Vad innebär just dina yrkeskompetenser att du kan tillföra ur ett arbetsgivarperspektiv?

Vilka är just dina personliga fördelar?

Hur skiljer sig din syn och andras syn på dina yrkeserfarenheter och hur påverkar det ditt sätt att marknadsföra dina (bland annat därigenom) samlade kompetenser?


E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, februari 27, 2006

Glimmer & bling-bling

Vera sitter och läser tidningen på fikarasten, hon gör en paus och tittar upp på arbetskamraterna:

- Här står att i New York blir en man överkörd varje timme!

- Anders svarar: Jag tycker synd om den stackarn!

söndag, februari 26, 2006

Specialtalangerna används inte


Allmänhetens kunskaper om hur man som arbetslös når ett arbete är i det närmaste obefintliga.

Vår traditionella syn på struktur när det gäller hur man söker jobb, hur anställningar görs och hur rekryteringsprocesser generellt ser ut, grundar sig på det sätt som de som arbetar professionellt med personalfrågor och rekrytering använder sig av.

Det är inget konstigt med det, och det vore inget problem om det inte vore för att många arbetsgivare och beslutsfattare på de små och medelstora företagen sällan behärskar sådana strukturerade sätt att rekrytera. De är bra på sina respektive yrkesområden och bryr sig mindre om att lära sig hur man ska följa givna procedurer när man anställer. Oftast vänder de sig till bekanta och yrkeskontakter när de behöver folk, och de annonserar ytterst sällan.

Som arbetslös har man oftast orealistiska förväntningar på hur jobbsökning går till och tänker i orubbliga banor trots att de saknar tillräcklig inblick i hur anställningar verkligen görs. De intar därtill en försvarsattityd gentemot det för dem okända som hindrar dem att avsätta tid för rätt aktiviteter. Ofta har arbetslösa en värderande begåvningsteori som innebär att man antar att arbetsgivare väljer ”rätt” person utifrån en granskning av objektiva kriterier.

Dessutom överskattar arbetssökande gärna betydelsen av formella meriter. Det som får som följd att de gärna håller sig hemmavid där de anonymt skickar iväg ansökningshandlingar med brev och CV utan att de har en aning om kretsloppet i organisationen som annonserade ut en ”ledig” arbetsplats.

Det vore mycket ”smartare” att använda helt andra specialtalanger för att nå en lösning, men man känner inte till hur man kan göra häpnadsväckande framsteg i sin egen arbetslivsutveckling. Vägen från arbetslös till den optimala lösningen är så diffus och främmande att man väljer att hålla fast vid icke-fungerande jobbsökningsrutiner.

E Eklund

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag, februari 25, 2006

Obefintligt självförtroende att söka jobb


Jag har samarbetat med många människor som stämmer in på profilen långtidsarbetslös och utan sysselsättning. Somliga av dessa hade under flera år stått utanför arbetsmarknaden när vårt samarbete inleddes. Ett samarbete som bidrog till att de nådde ett arbete. Deras erfarenheter av långtidsarbetslöshet har fått mig att förstå hur hård och orättvis jobbsökningssituationen upplevs och rekryterarnas gallring av kompetenser har efter hand påverkat dem negativt till ett obefintligt självförtroende att söka jobb. Många skulle känna igen sig själva i beskrivningen att ha mött en resistent mur av motstånd att finna ett arbete och jag har lärt mig att varje persons historia är så unik att man aldrig på förhand kan avgöra vad obefintligt självförtroende innebär för just honom eller henne.


Långtidsarbetslöshetsfrågan är mycket komplex och ett försök att beskriva att möjligt arbetssätt konkret riskerar att kunna bli ytligt, men jag ska försöka göra en beskrivning av det konkreta förslaget till lösning.

Det finns långtidsarbetslösa som varit i behov av arbete under en längre tid men som själva sett till att sysselsätta sig på egen hand med ekonomisk ersättning i form av a-kassa etc. De kan trots alla års frånvaro från arbetsmarknaden anpassa sig snabbt till konsten att bygga egna nätverk. Sedan finns sådana som av olika skäl inte kan gå direkt in i "jobbet" att söka jobb via relationer utan särskilt stöd. Samtidigt har de, liksom ibland arbetsförmedlare och andra i deras omgivning svårt att se konkreta möjligheter på arbetsmarknaden. Viktigast är att: 1./ personen ifråga samarbetar med en stödperson av fri vilja och 2./ att dialogen dessa emellan hålls levande under hela processen, helt fram till ny lösning. Jag är noga med att poängtera vikten av dessa två punkter för att alla samtal och övningar ska kunna tillgodogöras individens egna och unika behov.

Långtidsarbetslösa är vanligtvis ovana och rädda för att knyta och utveckla egna kontakter. Man tror att hög ålder eller låg utbildning gör det svårt att finna ett nytt arbete.
Som långtidsarbetslös kan man tendera att vilja skjuta ifrån sig problemet och hoppas att någon annan ska löser det åt en. Samtidigt känner man ilska och bitterhet mot såväl de hjälpande som mot de arbetsgivare som ratat en när man prövat att söka arbete på olika sätt tidigare. Hela samarbetssättet med en stödperson utgår dels från insikter om människors behov i en långtidsarbetslöshetssituation och delvis från kraven på dagens ständigt föränderliga arbetsmarknad.

Mer konkret innebär samarbetet med individen övergripande att:

Först ventilera och försöka strukturera tankar kring arbete och försörjning, kompetens och drivkrafter, trygghet och framtida möjligheter. Man får insikt om sin egen kompetens och motivation och att få klarhet i hur de egna resurserna möter omvärldens krav och behov idag i jämförelse med de erfarenheter han eller hon har av arbete. Jag som långtidsarbetslös förstår hur jag kan vidga perspektiven och upptäcka hur de egna resurserna kan tas tillvara i andra arbetsuppgifter, yrkesinriktningar eller arbetsgivare än de man trodde tidigare. En långtidsarbetslös får tillgång till arbetsunderlag för att finna vad det är som gör honom eller henne attraktiv, unik och trovärdig på arbetsmarknaden och skapa ett individanpassat sätt att presentera det på. Jag erbjuds praktiskt träning och stöttning i att söka nytt arbete på okonventionella sätt och därmed få tillgång till osynliga arbetsmöjligheter. Få kraft till egen aktivitet, i stället för att invänta att någon annan löser problemet. Tillsammans med en stödperson som jag har fullt förtroende för att samarbeta med arbetar jag stegvis med att stärka självförtroendet i fråga om möjligheterna att få ett nytt arbete. Genom personliga analyser av arbetsmarknaden, personlig marknads­föring, gemensamma övningar, företagsbesök och andra utåtriktade aktiviteter knyter långtidsarbetslösa kontakter med omvärlden. Ett strukturerat arbetsmaterial för långtidsarbetslösa, väl beprövade insatser och enkla manualer för handledarna eller stödpersonerna gör att det är lätt att komma i gång med arbetet oavsett den långtidsarbetslöses förkunskaper eller självförtroende att söka arbete.


E Eklund


fredag, februari 24, 2006

Konkreta steg för att förverkliga det egna målet














Ditt arbete för att nå den för dig rätta lösningen består av en sammanlänkad följd av enskilda insatser som leder dig i rätt riktning. Ofta görs dessa i följande steg:

  • Du plockar fram dina styrkor och de sidor hos dig själv som bäst lyfter fram just dina färdigheter, kunskaper och personliga egenskaper. Detta gör du bland annat genom att finna de situationer i livet där du lyckats särskilt bra.

  • I nästa steg ser du till att komma fram till vad du verkligen vill och själv önskar göra. Du övar dig i att forma dina professionella mål genom att formulera de krav, behov och önskemål du själv har på ditt framtida arbete.

  • Det här steget är en slags personlig omvärldsanalys som lägger grunden för ditt fortsatta arbete. Så snart du utformat en personlig plan gör du en marknadsundersökning och inhämtar mer information.

  • Följande steg handlar om att förverkliga dina mål. Du lyfter fram din personliga profil i tal och skrift och bygger på egen hand upp ett fungerande nätverk.

E Eklund


Förändringsinriktad jobbsökning


Förändringsinriktad jobbsökning innebär att du undviker situationer där du bedöms efter viss typ av kunskap eller där du känner att din personliga profil är mindre efterfrågad och låter dessa leda dig till nya möjligheter på annat håll istället. Om du vill hänga med i den snabba utvecklingstakten på arbetsmarknaden måste du engagera dig i det som faktiskt sker snarare än det som inte sker, nämligen att du inte får jobben du söker. Du når större framgång i din jobbsökning om du lyfter fram det väsentliga och hittar nya infallsvinklar på din situation.

Likaså med ditt val av yrkesinrikning. Faktum är att ju fler infallsvinklar och perspektiv du får på dina val desto bättre kommer det att bli. Det är ett sätt att komma till egen insikt om hur du på egen hand skulle kunna finna din plats på arbetsmarknaden och ger dig nya konkreta uppslag till hur du kan göra. På så vis kan du selektera och sålla bort det som passar just dig bättre och bli riktigt specialicerad i ditt val av personlig sökstrategi så att du når ditt eget mål.


E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, februari 23, 2006

Glimmer & bling-bling

Pessimisten vinner alltid när han har fel.


onsdag, februari 22, 2006

Relationsmarknadsföring för dig


Hur får du andra att på ett enkelt sätt förstå:


  • när du ska vara i tjänst igen
  • vilken inriktning du har och hur du styrker att du är bra på det
  • vilka målföretag du fokuserar på
  • hur din muntliga och skriftliga presentation styrker att allt detta stämmer och att du kan leva upp till det
  • att du kravlöst efterlyser tips, råd och följdkontakter


E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Dina befintliga nätverkskontakter


Övervärderar du tilltron på att befintliga kontakter ska ringa dig och erbjuda dig en ny tjänst?


Du kanske tycker att de borde veta vad du kan och att nu när du har det tufft ska de höra av sig? Hoppas du att dina befintliga nätverkskontakter och marknads-, eller affärsrelationer automatiskt ska bidra med sina idéer? Ja, du har all rätt att tycka så.

Trots det kanske vi ska titta på ditt nuvarande jobb. Jag avser inte ditt jobb som traditionell jobbsökare för det har du väl redan prövat? Har du inget annat arbete att göra som arbetslös?

Nåväl. Vi skulle väl ändå kunna titta lite närmre på ditt jobb som naturlig relationsmarknadsförare?

Nu är det ditt jobb att göra det lätt för dina befintliga kontakter och yrkesrelationer.
Din uppgift är bl.a. att underlätta kommunikationen så att de på ett naturligt sätt kan ge dig konkreta tips och råd, samt nya konkreta hänvisningsvägar vidare.
Självklart kan du anse att just du är deras allra bästa alternativ då de ska anställa, men du måste ta ett steg förbi det om du vill att de ska känna sig viktiga och delaktiga.Be aldrig om andras hjälp att fixa ett jobb åt dig. Presentera vad du har för erfarenheter och hur du ser att det ger dig anledning att söka i en viss inriktning och låt dem själva dra slutsatser av det du sagt.

Se till att positionera dig. Gör allt du kan för att göra det enkelt att förstå fördelarna med att anställa dig. Hjälp dem att förstå att du är en värdefull resurs och på vilket sätt du är det. Förutsätt aldrig att de redan borde veta vad du har att tillföra en arbetsgivare. Hur skulle de kunna veta det?

Fundera hellre: Kan jag förbättra deras syn på min framtida position på arbetsmarknaden? Hur presenterar jag mig själv och min nya inriktning för dem jag redan känner väl eller är mer ytligt bekant med så att de ger mig tips och råd om relations,- och kontaktvägar.


E Eklund


Glimmer & bling-bling



När du som arbetsgivare anställer medarbetare som är smartare än vad du är, visar du att du är smartare än vad de är.



tisdag, februari 21, 2006

Jag ser rött - Vad ser du?

at

De flesta av landets arbetsförmedlingar är fortfarande inriktade på att ge grundläggande information om traditionell jobbsökning d.v.s. matchning. Det är sällan eller aldrig förekommande att man informerar om skillnaderna mellan ”bättre” och ”mindre bra” jobbsökningsmetoder. Men denna grundläggande information är knappt bättre än ingen information alls.

I vissa fall kan Arbetsförmedlingens informationsmöten vara sämre än ingenting eftersom föreläsningarna är koncentrerade till hur man som arbetslös ska göra för att kunna förlänga a-kasseperioden så långt som möjligt. Jag har själv vid ett arbetslöshetstillfälle under mitt yrkesliv deltagit vid några sådana möten på Arbetsförmedlingen. Möten som uteslutande ägnades åt frågor som handlade om hur man upprätthöll arbetslösheten. Inte ett ord sades om hur man på bästa sätt nådde en ny lösning på arbetsmarknaden. Inte ett ord!

Än värre är att de arbetslösa som deltagit vid dylika obligatoriska Af-sammankomster därefter fallit offer för de vedertagna jobbsökningsrutiner där arbetsförmedlare anmodas rapportera de arbetslösas jobbsökningsstatus. De som väl ingått i ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller aktiveringsprojekt har visat sig vara hälften så benägna att nå en lösning på arbetsmarknaden som de som inte ingått i något sysselsättningsprojekt alls.

Arbetsförmedlingen har stor förbättringspotential och jag tillhör dem hoppas på en förändring och en uppdatering av Af till 2000-tal. Jag hade därför föresatt mig att sitta bänkad framför tv:n för att ta del av partiledardebatten, men det blev inte riktig tså konstruktivt och lösningsfokuserat som jag hade hoppats. Jag ska återkomma till det i ett separat inlägg.
Såhär skrev man i DN om densamma:

"De borgerliga var som vanligt mycket noga med att påpeka att en och en halv miljon svenskar `inte går till jobbet´. Socialdemokraterna och samarbetspartierna var lika noga med att påpeka att man då räknar in både till exempel föräldralediga och de som är tjänstlediga för studier."

20/02/06 00:02 DN - Senaste Nytt
Globalisering och jobb i centrum



E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling



En man sökte via rekommendation tjänsten som kurir för industrispionage. Tillsammans med ett antal andra sökande till tjänsten, försågs han med ett förseglat kuvert och ombads överlämna det på fjärde våningen i kontorskomplexet.

Så snart mannen var utom synhåll för uppdragsgivaren klev han in i ett enskilt utrymme i korridoren och öppnade kuvertet med största försiktighet. I kuvertet låg en liten pappersbit med ett meddelande som löd:

"Du är vår typ av medarbetare. Besök genast personalavdelningen på femte våningen och anmäl hos HR att du är aktuell för anställningskontrakt."


måndag, februari 20, 2006

Du är vad du väljer idag


Om du funderar över alternativa vägar att söka jobb som skiljer sig från de traditionella måste du vare beredd på att behöva lägga ner en hel del hårt arbete.

För att söka jobb effektivt och framgångsrikt via relationer och kontakter behöver du först komma till insikt om att det innebär ökad bearbetningsinsats från din sida.


Planerar du att se till att nå det jobb du vill ha bereder du själv plats på arbetsmarknaden mot bakgrund av din alltmer tydliga bild av de kunskaper, egenskaper och färdigheter som du själv vill använda i framtiden. Du plockar fram din mentala backspegel, tittar bakåt i livet och hittar de situationer där du trivts och lyckats bäst. På så vis kan du urskilja de yrkeskunskaper, egenskaper och färdigheter som du kan härleda din egen motivation till. Alltsammans görs med utgångspunkt ifrån dina tidigare livserfarenheter.

I allt du gör vid enskilda möten såväl inom ditt nyetablerade kontaktnät som vid kontakt med för dig redan kända personer, presenterar du dina unika yrkesdrag och vad som är utmärkande för dig.

De flesta arbetssökande inriktar sig spontant på att söka ett likadant jobb som de haft senast eller tidigare. De förstår inte alltid att yrkesrollerna, och kanske även de själva, har förändrats och att arbets­marknaden och därmed arbetsgivare faktiskt ställer nya krav. Kanske har du samlat en kombination av kompetenser genom åren som gör att du kanske kan passa mycket bättre i ett annat område. Det gäller att du går bortom befattnings­beskrivningar och finner exakt vad du lyckats bra med under ditt liv, hur det gjordes samt på vilket sätt det tillförde värde. På detta sätt kan de av dina förmågor som synes specifika för en viss arbetsplats eller bransch översättas till en mer allmängiltig kompetens. Möten och kontakter med människor ger dig förståelse för hur du kan använda dessa.

Successivt prioriterar du själv upp det du genom dina möten med människor insett att arbetsgivare har behov av och som motsvarar dennes urval bland det som präglas av dig och din person. Du bygger upp din egen personliga jobbsökningsstruktur genom möten med människor som ger dig hänvisningar och råd som sammantaget skänker dig klarhet i hur ska lägga upp din strategi för att nå ditt yrkesmål.

Du är vad du väljer idag, inte vad du valt tidigare eller vad andra anser att du bör välja. I allt du gör utgår du hela tiden från din enskilda historia, ditt eget nuläge och dina personliga framtidsval.

E Eklund


söndag, februari 19, 2006

Glimmer & bling-bling


Utbrändhet


Förr kunde han arbeta lika outtröttligt som en hamster i ett hjul.
Hjulet snurrar fortfarande men hamstern är liksom död.

fredag, februari 17, 2006

Inadekvat och överdriven oro


Regeringens styrning av AMS utgör ett konkret bevis på hur nationell
oro och stress förvärrar arbetslöshetsproblem.


I vårt samhälle pumpar vi dagligen ut skrämmande information om hur få lediga platser det finns och hur svårt det är att få arbete idag. Över miljonen medborgare står utanför arbetsmarknaden, vilket innebär att närmre tre och en halv miljoner svenskar på ett eller annat sätt lever i daglig kontakt med svårigheterna som drabbat landets arbetslösa.

Men politikernas och massmedias beskrivning av det förtvivlade sökandet efter lediga platser baseras på den föråldrade uppfattningen att det är via annonser, matchning och skapande av tjänster och ledigt utrymme på företagen som är lösningen. Vi blir alla oroliga över den arbetslöshetssituation vi måste leva med, trots att situationen inte innebär reella faror som vi måste övervinna för att åstadkomma en lösning. Oron och våndorna slösas på fel saker och gör ingen nytta. Problem som bara finns i vår fantasi förvärras.

Att människor i arbetslöshet under längre tid och med stor variation har förnedrats innebär att många tappat förtroendet för AMS och Af. Det medför ökad risk för politikerförakt och misstro. Störst blir de nationella problemen så snart arbetslöshetsfrustrationen blir så konstant att den övergår till en vanemässigt likgiltig eller destruktiv hållning. Det vi kan se som en konsekvens av sådan vanemässigt likgiltig eller destruktiv hållning utmärks av ilska, spydiga kommentarer och andra fullt naturliga reaktioner på den besvärliga arbetslöshetssituationen. Men främjar det drivkrafterna att söka jobb?

Av den anledningen var Alliansens bevarandeplan av AMS ett politiskt feldrag. Det initiala motmedlet mot arbetslöshetsproblemet är som det ser ut idag att skapa ökad tillit. Det enda människor i arbetslöshetssituationen behöver och som krävs för att generera den rätta motivationen är att erbjuda egenkontroll och bästa möjliga förutsättningar individuell påverkansmöjlighet på situationen.

Klara bevis på regeringens och AMS oförmåga att eliminera den oro som är förenlig med arbetslöshetssituationen är den ständigt ökande arbetslösheten eftersom människor inte erbjuds rätt jobbsökningsverktyg som gör det möjligt för var och en att själva förändra sin situation. Motivationen försvagas i samma takt som misstron till beslutsfattare och arbetsgivarna frodas. Detta trots att rörligheten och nyrekryteringar ur beslutsfattare och arbetsgivares perspektiv alltjämt fortlöper. Men rekrytering sker i nio fall av tio via andra kanaler än de politiker (AMS och AF), massmedia och därmed folk i allmänhet känner till.

Alliansen borde valt att göra ett annorlunda strategiskt val beträffande AMS.


E Eklund


Glimmer & bling-bling

Fyrtiotalistens sekreterare skrev följande:

Om jag har händerna fulla av papper, lådor, mappar, böcker eller annat kontorsmaterial, öppna inte dörrarna åt mig. Att öppna dörrar samtidigt som jag balanserar det andra ger mig god övning i förmågan till simultankapacitet.

Om du ger mig mer än tio uppgifter samtidigt, ge mig ingen indikation om prioriteringsordnig. Låt mig gissa.


Om min arbetsinsats gör dig nöjd, håll det för dig själv. Läcker det ut skulle det kunna kosta ett karriärlyft.

Om min arbetsinsats gör dig missnöjd, berätta för alla. Jag gillar när mitt namn är aktuellt vid fikarumskonversationer.


Vad skulle du göra?

Om du som arbetslös en dag insåg att det du uppehållit dig vid att göra inte gav dig någon möjlighet att finna en ny lösning, utan bara skänkte tillräckligt med ro för att hålla dig flytande?

Vad skulle du göra?

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, februari 16, 2006

Glimmer & bling-bling

Knivigt värre


I ansökningsbrevet stod det att han var skärpt och till en början tyckte vi att han var som klippt och skuren för jobbet, men det skulle snart visa sig att han inte var den vassaste kniven i lådan. Han saxades in i arbetet men gjorde oavkortat fel och vid varje tillfälle han har begick ett misstag ägnade han fyra till fem timmar åt att reda ut det. Det visade sig att han hade svårt att hugga i medan alla våra övriga medarbetare hade huvudet på skaft. Gruppen splittrades och så småningom skar det sig fullständigt på avdelningen så vi bestämde oss för att såga honom innan verksamheten kapades vid fotknölarna.


onsdag, februari 15, 2006

Anpassning till negativa sanningar









Samhällskulturellt dämpad inställning och oro kring arbetslösheten i landet kan inverka negativt och skapa
nationell sysselsättningsförlamning.



Det är visserligen rent logiskt en viss skillnad mellan att vara medveten om svårigheterna att få jobb på arbetsmarknaden och hur man kan agera för att förändra sin egen arbetslöshetssituation, men de båda aspekterna samverkar i praktiken. All negativ inställning till arbetsmarknaden och det faktum att det är omöjligt att få jobb via annons eftersom man får nej varje gång leder inte till något annat än att man tillslut låter bli. Arbetslösas tankar tenderar då att kretsa kring det som utlöste deras problem och det gör att man inte heller orkar ta itu med något nytt. När det gäller att hantera dessa nedgångar är vi hänvisade till oss själva som AMS och Af är konstruerat idag.

Skulle politiker, media och makthavare komma med information som hade positiv inverkan på de intellektuella influenserna och samtidigt presentera hur man kan agera för att förändra sin egen arbetslöshetssituation hade arbetslösa i större utsträckning blivit seriösa jobbsökare.

Arbetslösa måste framför allt vilja söka och finna arbete. Om en arbetslös blir sittande och betraktar tidningarnas negativa budskap eller funderar över vad arbetsgivarna kommer att säga, kommer han/hon inte att få några jobb. Det är fördelaktigt är att lägga mindre tid på traditionella metoder som annonser och matchning eftersom framgång i jobbsökningen är en följd av att man går helt upp i sitt relationsbyggande och kontaktsökande jobbfinneri.

E Eklund



tisdag, februari 14, 2006

Din självförmåga att påverka


Hur ser du på din självförmåga
att nå det arbete du skulle vilja ha?

Har du svårt att känna övertygelse
om hur du själv kan styra ditt yrkesliv?

Upplever du det omöjligt att övervinna
de svårigheter och problem du möter

när du söker jobb?

Lägg en positiv grund för din attityd till
att nå din egen yrkeslösning.


Att utveckla en färdighet (vilken som helst) när det gäller just din jobbsökning kan ge dig en ökad känsla av självförmåga att påverka situationen i riktning mot ett arbete. Periodvis känner du hoppfullhet och optimism men det kan lika gärna innebära att du känner dig hjälplös och förtvivlad när det inte funkar.

Att söka jobb via annons och matchning där man väntar sig att andra ska ta beslut över ens öde och gång efter annan bli bortvald, ökar på de sistnämnda känslorna. Ju fler jobb man söker och får nej till desto mer hjälplös och förtvivlad känner man sig.

Att söka jobb via kontakter och relationer däremot innebär det omvända och stärker självförmågan undan för undan. Eftersom man inte utsätter sig för att bli bortvald i konkurrens med andra, hämtar man sig snabbare efter eventuella misslyckanden, som t.ex. att en kontaktperson inte har tid att avtala ett möte, eller att en nätverksrelation inte kunde ge dig några konstruktiva råd just vid det tillfälle du behövde det. Genom att vidga dina vyer och odla nya kontakter får du lättare att närma dig helt nya jobbsökningssituationer. Din inställning till självförmågan att påverka situationen i riktning mot ett arbete förändras till det bättre. Du lär dig hantera eventuella misslyckanden att etablera relationer och blir med tiden mindre och mindre orolig över vad som kan gå fel.

Summering:

Undvik att lägga tonvikt på att andra ska hjälpa, fixa, skapa eller ordna ett jobb. Motgångarna man upplever då man ständigt blir bortvald skapar apati, fatalism och kanske rentav depression. Metoderna regeringen, AMS och Af förespråkar utgör statuerande exempel på att en sådan inställning i många fall leder till personlig förtvivlan. Tillslut känner man ”Jag klarar inte det här.” och tänker uppgivet ”Jag kommer aldrig att få något jobb.” Jobbsökningen blir betungande och negativ för mig som arbetslös och det påverkar mycket av det man företar sig. AMS arbetssätt har en djupgående effekt på människors inställning till sin egen självförmåga.

Samhället behöver inte ett AMS knutet till fler alternativa metoder att skapa, orda och förmedla arbete.

Samhället behöver nya guider för rådvilla arbetslösa. Guider som visar vägen till ökad självförmåga att påverka situationen i riktning mot ett arbete.

E Eklund





Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

måndag, februari 13, 2006

Arbetslöshet - värsta sörjan


Hur många arbetslösa är vilseledda att söka jobb på fel sätt av gammal vana? De flesta av landet arbetslösa går runt i sörjan utan att ha en aning om hur de skulle kunna göra för att få jobb.


Det välkända sättet att söka jobb genom att leta efter annonser känns säkrare än det okända sättet att leta efter jobb som jag inte kan finna i några annonser. Ja, det är kanske logiskt, men det är förbaskat dumt när det inte leder till jobb. Även om det välkända visade sig bedrövligt och inte fungera ens efter den åttahundratrettiofjärde gången under det tredje arbetslösa året som man sökte jobb via annons, törs man som arbetslös inte ifrågasätta det. Man fortsatte träget och envist eftersom det var det enda man behärskade och kände sig säker på.

Att få nej efter nej till ansökningarna eller att inte få någon respons alls, sliter ut en människas självförtroende att söka jobb. Och att möta arbetsmarknaden blir svårare och svårare för var gång man ratats. Ändå fortsätter man. Jobbsökningstekniken man fått att fungera så fantastiskt bra att den går på rutin känns som en riktig uppgift och man skulle bli upprörd om någon kallade det ett meningslöst sätt att ignorera verkligheten på.

Det där andra, och som man tycker suspekta sättet, att nå ett jobb på undviker vi att ens stifta bekantskap med. Om de där fungerande jobbsökningsmetoderna presenterades skulle jag som arbetslös i det läget välja att varken titta ditåt eller lyssna på det örat, eftersom det skulle innebära att jag måste omvärdera de tre år jag ägnade mig åt traditionellt annonsletande.

Vid närmre granskning av arbetslösas befintliga informella kontaktnät visar det sig ofta att man inte ens anförtrott sig sina karriärplaner. Ovanan att tala om sig själv, kanske i gott sällskap med Luther och Jante, hindrar mig som arbetslösa att ens berätta om min situation för dem jag träffar. Än mindre tala om mina planer eller förhöra mig om hur det ser ut på arbetsmarknaden inom det och det området.

Alltså kan jag som arbetslös välja att stanna och bittert titta runt mina egna stillastående fötter medan jag gnäller över att det inte går att få jobb. Så bra, då har man ju fått det som man ville. Det är nämligen omöjligt att nå det arbete på den dolda arbetsmarknaden som skulle vara det optimala för en, om man inte först vågar erkänna för sig själv att det faktiskt finns möjlighet att nå det. Det andra, med att tala om sig själv och söka jobb via kontakter, det kan man öva på och bli bekväm med att göra, men man måste våga pröva för att komma dit.

Som avrundning citerar jag Robert/Robban Broberg:

”Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt
än att gå i lera och sörja.”

E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling


Van vid ansvar


Arbetsgivaren vände sig till den eventuellt nyanställde på tjänsten och berättade:

”Den här tjänsten kräver en ansvarsfull person.”

Och svaret blev: "Jag är just den ni behöver, det kan jag säga direkt. På mitt förra jobb sa man om precis allting som gick snett att det var jag som var ansvarig.”



Är det verkligen grönt?


Lena Askling skrev i Aftonbladet 2006-02-11











”Alliansen har i frågan om jobb ryckt åt sig problemformuleringsprivilegiet. De är bra på att beskriva problemen på arbetsmarknaden och politikens tillkortakommanden. Tyvärr är de inte lika bra på lösningarna.”


Jag tycker att det ligger mycket i det Lena skriver. Politiker från respektive block har verkligen sparsamt presenterat lösningar. Regeringens strategi lever vi mitt i realiteten av. Det regeringen förespråkar går ut på att omhänderta, fixa och trixa med en uppsjö av arrangerade projekt. Om dessa sedan är tänkta att fungera målstyrt var de flesta av insatserna helt förkastliga från början. Andra kunde ha blivit bra, om bara AMS som helhet haft ett annat, mer supportinriktat och motiverande arbetssätt, men nu är det inte så…

Vad har vi att säga om alliansens batteri av reformer som presenterades under hösten då? Äsch, det innebar nya förslag till lösning som huvudsakligen lade den tunga ansvarsbördan på arbetsgivarnas axlar. Ekonomiska fördelar och omfördelningar ska bidra till att skapa fler arbetstillfällen, menar man.

På vilket sätt hjälper det en arbetslös ur missmodet och hur motiverar det honom eller henne att samla krafter att söka jobb utifrån de egna förutsättningarna? Hur kan det ge tillträde till yrkesvägar för ungdomarnas del? Är det grönt att ha det såhär?

Vad vet våra folkvalda politiker om fungerande metoder att nå arbete?
Vilka experter anlitar den svenska makteliten i arbetslöshetsfrågorna?

Lena Askling skrev vidare om den svenska arbetslösheten:

”Arbetsmarknadspolitiken har de senaste 15 åren fått en allt starkare inriktning på omhändertagande, förberedande och billigare Ams-åtgärder. Istället måste den nu bli offensiv med direkt jobbfokuserade utbildningar, praktik och kvalitativa prova på-insatser.”

Hur menar hon? På vilket sätt är det offensivt att göra det som Ams försöker, försöker och försöker utan att lyckas? Vad vet landets arbetslöshetsskribenter på tidningarna om att söka tjänster som inte verkade finnas? Vad hindrar media att skriva: "Ge ungdomarna uppdaterad och fungerande jobbsökningskompetens"

Här sitter jag och frågar mig:

Vad vet egentligen arbetslöshetsskribenterna på våra svenska tidningar om att förmå individer att söka tjänster som inte verkade finnas? Finns det några kompetenskrav när det gäller att officiellt presentera lösningar som lägger grunden för människors fortsatta yrkesliv?

E Eklund





Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

söndag, februari 12, 2006

Skicka ut din söksatellit i omloppsbana


För att nå jobben behöver man som arbetslös på ett eller annat
sätt få förståelse för betydelsen av att komma in i arbetsomloppet.
Gör egna besök ute i arbetslivet och finn dina egna sökvägar.


Med arbetsomlopp menas den del av händelsernas centrum som utgör närhet till det egendefinierade yrkesmålet. Men du kan inte nå ditt personliga yrkesmål genom att gå omkring hemma och skapa teorier om hur det ser ut där ute. Det är där ute i arbetsomloppet man kan inhämta verklig kunskap om avståndet till målet och det är där du ska kommunicera med människor som begriper just ditt personliga budskap. Man behöver komma i kontakt med och skapa relationer med yrkesverksamma som gör det man själv avser göra eller arbeta med.
Exakt hur?


Det skiljer sig åt mellan en individ och en annan men man utgår från sitt egen bästa alternativ. Vad du behöver göra istället för att gå hemma och vänta på att någon annan ska ta ett beslut, är att skicka ut din egen bevakningssatellit i just den där omloppsbanan. Fråga! Intressera dig för det du ska arbeta med! Ta reda på mer! Man koncentrerar alltså inriktningen i det arbetsomlopp man ger sig in i till en individuell kravspecifikation.

Ja, det man kommit fram till att ens samlade kompetenser, ens vilja och förutsättningar skulle passa allra bäst till, det profilerar ens inriktning.

När man väl kommit in i det egna sökområdets arbetsomlopp och börjat kommunicera sitt budskap frodas ens eget engagemang och man börjar se de personliga möjligheterna i ett annat perspektiv. Idéer utbyts och tankar plockas upp. Varje individ blir på det här viset bärare av sitt eget budskap och de barriärer man tidigare byggt upp som ett försvar bryts ner utan påverkan eftersom man kommer i kontakt med så många människor som uppskattar vem man är för precis den man är. Individen tar man sig inte bara fram formella vägar utan kanske främst informella kontaktvägar. Och hamnar man inte rätt i kontakterna fortsätter helt enkelt resan i arbetsomloppet.

Sammanfattningsvis innebär tillvägagångssättet att man gör egna val, sprider sitt budskap. Upprepar, etablerar kontakter sprider sitt budskap, får återkoppling, gör nya val o.s.v. Själva poängen är att man verkar och rör sig inom ett mycket begränsat område. Då avser jag inte det geografiska området utan ens unika kompetens ,- och intresseområde.

Man skapar inte kontakter vitt och brett. Snarare snävt och oerhört specifikt, och vilka relationer som blir betydelsefulla beror på lite av varje. Du vet bäst vad som passar dig. Alla kontakter sker med de egna valen som utgångspunkt. På det viset kan vi påverka vår egen yrkeslivsutveckling och bättre möta det öde som väntar oss.


E Eklund


lördag, februari 11, 2006

Glimmer & bling-bling


Vid en anställningsintervju för poliser blev de antagna presenterade en mapp med en personlig profil av en man. Intervjuaren sa till dem var och en vid uppvisandet av ett och samma foto:

"Jobbet du söker kräver god observationsförmåga. Berätta vad du kan utläsa om mannen på den här bilden."

Första sökande sa: "Den här mannen har bara ett öra."
"Ut med dig!” skrek intervjuaren.

Andra sökande sa: "Den här mannen har bara ett öra.”
"Ut med dig!” skrek intervjuaren igen.

Den tredje sökande förbereder sig för att gå in på intervjun, och har noga tagit fasta på vad de tidigare två hade att saga till honom: "Snubben som sköter intervjuerna gillar inta att höra att mannen på bilden bara har ett öra."
”Tack för tipset.” sa den tredje.

Så, den tredje sökande kliver in i rummet och stirrar på bilden en stund innan han säger: "Den här mannen bär kontaktlinser."
Intervjuaren visar sitt tydliga gillande och sager: "Det var en utmärkt iakttagelse. Säg mig hur kunde du avgöra det?"
Och killen svarar stolt: "Det är väl klart att han har kontaktlinser. Hur skulle han kunna ha på sig glasögon när han bara har ett öra?"


fredag, februari 10, 2006

AMS jobbar fel


”Ams jobbar fel, konstaterar Torild Carlsson
som skrivit en bok med titeln`Äntligen måndag?´ .
Arbetssättet är uppbyggt för en industriell centralstyrning där alla förväntas göra samma sak. Så fungerar det inte längre, säger han. Han menar att enskilda arbetsförmedlare ofta har både vilja och idéer, men att de fastnar i strukturen där det är viktigare att administrera arbetslösheten än att bekämpa den.”

Skriver Bosse Andersson i en artikel i Dagens Nyheter.


Torild Carlsson (Ibility AB) anlitas ofta av just arbetsförmedlingar för att ge stöd och inspirera. I sin helt nyligen publicerade bok menar han att Ams som organisation kört fast i ett omodernt tänkesätt. Han säger på motsvarande sätt: ”En felsyn att antalet jobb är begränsat”, och vi vet ju vid det här laget hur mycket det ligger i det.

Jag passar på att gratulera dig Torild som äntligen fått boken "Äntligen måndag?" publicerad. Samtidigt tar jag naturligtvis tillfället i akt att marknadsföra manuset till min, som är skriven på samma tema men i en mer skönlitterär form. Och nej, det är inte så konstigt att vi delar uppfattningen om AMS arbetssätt. Vi är ju branschkollegor och förespråkar liknande förhållningssätt men det är nog inte det enda vi har gemensamt. Vi har nämligen en gemensam nämnare i en speciell person. Kanske har vi på så vis en alldeles särskild samsyn gällande fungerande förhållningssätt. Ja, det vågar jag faktiskt tro att vi har anledning till, och därför ska jag försöka förklara bakgrunden till det:

Som jag ser det mynnar erfarenheterna för min och Torilds del på sätt och vis ut i en och samma kunskapsflod. Många branschkollegors erfarenheter härrör från ett förgrenat delta av olika källor, men vårt gemensamma synsätt är självfallet präglat av bådas vårt samarbete med en viss Tomas Tjajkovski. Det är naturligt så eftersom Tomas Tjajkovski har så många års yrkeserfarenhet och är en slags dynamisk ursprungsformgivare, inspiratör och samarbetsskapare, men jag kan omöjligen beskriva det han behärskar. Han var en av de båda pionjärer i branschen som grundade det forna Antenn Samarbetspartner AB och som var först ut med att erbjuda outplacementprogram till andra organisationsmedlemmar än högre tjänstemän. Han var den som bland oändligt mycket annat bidrog till metodutvecklingen av Trygghetsrådets ursprungsmaterial. När Antenn Samarbetspartner AB så småningom köptes upp av ett nationellt bemanningsföretag lämnade Tomas och startade det Ibility AB som Torild Carlsson är delägare i.

Som en liten parentes:

Jag för min del hade från första stund Tomas Tjajkovski som förebild i branschen, och det var f.ö. han och hans dåtida kollega Mattias Kjellberg som gav mig förtroendet att ansvara för Antenn Samarbetspartner i västra Sverige. De vågade satsa på mina förmågor och den jag var. Tillsammans såg de förmodligen min unika potential, mina tillkortakommanden avseende utbildning inom beteendevetenskap och psykologi till trots, vilket jag är dem båda evigt tacksam för. I och med det förtroendet bidrog jag till att sätta Antenn på kartan med en enhet i Göteborg. Men när Proffice ett antal år senare förvärvade bolaget blev det jag brunnit för annorlunda. När jag sedermera blev erbjuden ett (som jag då tyckte bättre) alternativ av ägaren till det som då hette New Start valde jag att arbeta där som ett nästa steg i min yrkesutveckling. Alltsedan dess har olika allianser uppkommit och de olika inriktningarna i branschen har till och från korsats och samarbetsformerna har olika angränsningar till varann via gemensamma nätverk etc.

Avslutningsvis skickar jag en hälsning till er alla var och en
och rekomenderar er att ta del av Torild Carlssons "Äntligen måndag?"


E Eklund





Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, februari 09, 2006

Plusjobbens minus


Ja men, det är väl ett bra initiativ från regeringen och AMS håll det här med Plusjobben? Eller?
Det är väl bra att man skapar sysselsättning åt...?
Vad var det nu…? Var det tretton tusen arbetstillfällen?


I och med att media uppmärksammar och riktar strålkastarljuset mot det gigantiska projektet kallat Plusjobb, ställer vi oss spontant, många av oss, positiva till idén. Det här är ju lysande, eller hur? resonerar många, medan jag som möjligen är något ”yrkesskadad” tänker att det här kommer att gå åt skogen och frågar mig således: Vad vet vi egentligen?

Plusjobb. På den här länken presenterar AMS statisik över nuläget.

Vad är det jag kan utläsa av statistiken? Vilka är egentligen eftersträvansmålen? Var finner man undersökningarna eller dokumentationen som styrker att Plusjobben kommer att få avsedd effekt?

Många hyser stora förhoppningar till det hela. Landets kommuner har uppskattningsvis accepterat upplägget med Plusjobben. Det är bara någon eller på sin höjd ett par kommuner som bestämt protesterat och helt enkelt avstått förslaget om Plusjobb med argument som:
Varför ska staten ersätta en kommun för att skapa ett jobb som inte behövs när pengarna borde ha gått till att ge kommunerna möjligheter att satsa på de egentliga behoven?
Andra argument liknar de jag personligen också hade och alltjämt har nämligen att det är inhumant och oetiskt att hantera arbetslöshet såhär vårdslöst att man skapar en plats egentligen inte ens behövs.

Som jag ser det gagnar projektet främst regeringen, som kan slå sig för bröstet och säga: "Titta vad vi fixade! Nä, nä, vi garanterade aldrig något resultat på längre sikt, men titta bara vad fint vi fixade!" Och, javisst säger jag... det ser ju snyggt ut i statistiken ett tag...
Men att ordna och skapa jobb på det här viset innebär att man löser arbetslöshetsproblemet på alldeles för kort sikt. Den som drabbas hårdast och riskerar mest är tyvärr den enskilde individen. Då avser jag i första hand inte de ekonomiska aspekter som innebär att individen efter Plusjobbets period är fråntagen rätten till fortsatt a-kasseersättning, vilket jag f.ö. har en del synpunkter på.

Med ”inhumant och oetiskt” menar jag främst att man skänker enskilda individer stora förhoppningar och förväntningar på fortsatta möjligheter som kan riskera att bli rena magplasket. Ja, magplask kallar jag det eftersom insatserna, som jag uppfattat det, görs utan att man först utvärderat och/eller kommunicerat vad själva Plusjobbet är tänkt att syfta till, d.v.s. vad målsättningen med platsen och uppgifterna är.

Individer som under en längre period varit satta på undantag inom AMS kan därmed komma att möta en verklighet där friktion uppstår på arbetsplatsen eftersom platsen skapats utifrån ett icke-naturligt organisatoriskt behov. Individen riskerar att möta konflikter som uppstått p.g.a. oklarheter när det gäller såväl de praktiska som personliga förutsättningarna. Hur påverkar det individens nya möte med arbetsmarknaden att utsättas för allt vad det kan innebära i form av motstånd och personella protester på olika håll inom verksamheten? Hur påverkar det i sin tur individens förmåga att ”hävda sig” eller ”komma till sin rätt” för den man är och kanske i förlängningen hans eller hennes självkurage? Vad betyder det på längre sikt för Plusjobbens genomslagskraft?

Plusjobben initierades, efter vad jag har förstått, genom att kommunerna gjorde vad man kallade en inventering av behov och möjligheter (?) under 2005. Nu efter årsskiftet skulle man således sjösätta projektet. 13 000 arbetstillfällen är planerade att skapas inom offentlig sektor. Såhär en bit in i februari månad kan vi ta del av rapporter som berättar att ”kommunerna inte får fram Plusjobben i den takt man hade planerat”. Vad säger det oss?

Nej. Personligen ser jag en ruskigt stor fara i att kommunicera ut enkom positiva budskap om Plusjobben. Budskap tänkta att invagga svenska folket i ett nationellt inre lugn genom att förmedla att Plusjobb är något bra.


E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

fredag, februari 03, 2006

Varför är man så förändringsobenägna?


Nuläge:

Fortfarande 2006 lär AMS arbetssökande att skriva korrekta CV, meritförteckningar och besvara traditionella intervjufrågor trots att mindre än 15 procent av alla tjänster tillsätts på det viset. Man håller sig envist och bestämt till traditionella jobbsökarkurser, trots att de inte leder till arbete.
Många av AMS kurser baseras på hur jobbsökning gick till under nittonhundratalets andra hälft, och delvis fortfarande går till inom offentlig sektor och på myndigheter. Människor som ska ut på en privat arbetsmarknad lär sig att ödsla tid på ”fel” (ickebehjälpliga) aktiviteter.


Önskeläge:

Arbetssökande har större framgång om/när insatserna utgår från de mindre företagens verklighet. Det innebär att ovana arbetssökande utvecklar sin förmåga att ta telefonkontakter, utveckla sociala kontakter och genomföra mer eller mindre informella möten, skapa sin egen relationsmarknadsföringsstil och göra personliga företagsbesök.


Svårigheter:

Det här fungerar bara under förutsättning att man som enskild person samarbetar av egen fri vilja. Många arbetslösa känner bitterhet och är besvikna över att de gjort ”rätt” enligt konstens alla regler när de sökt jobb via matchningsprinciper , men det har inte fungerat och veckorna, månaderna och åren har gått.
I kombination med en låg tilltro till arbetsmarknaden och möjligheterna att få arbete eftersom man inte kan se några ”lediga jobb”, i synnerhet vid högre ålder, kan ett aldrig så väl planerat program uppfattas som meningslöst, t.o.m. förnedrande. Jag tror inte att man muntligen kan övertyga någon fullt ut om att det här fungerar. Förtroende för arbetssättet och motivationen att fortsätta stärks först när man prövat en tid och förutbestämda delmål har uppnåtts.


Gemensamt mål:

Varför fungerar det inte inom AMS då, trots att man investerar i den här typen av program? Hela strukturen inom AMS och Af har ett annat syfte och annat fokus än att i första hand bistå individen att nå ut på arbetsmarknaden. Arbetsmetoder, om än aldrig så bra, fungerar inte så länge ingen känner det personliga ansvaret att följa individen till nytt arbete. Effekten blir att insatserna, trots stora satsningar, rinner ut i sanden utan resultat. Hur går till inom AMS och Af?

E Eklund