__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: januari 2006

måndag, januari 30, 2006

AMS är en serviceinrättning - men ...


AMS är en serviceinrättning eller hur?

AMS erbjuder tjänster.

Beställare av tjänster och människor som berörs har förväntningar på resultatet av insatserna.

Fundera över dem...


“What´s in it for me?”
Vad får jag som arbetsgivare eller arbetstagare ut av det?
Hur kommer det här att bidra till att jag når det resultat jag vill och önskar?
Hur möter insatserna upp de enskilda och högst unika behoven bäst?

Om jag besöker en tandläkare är det mindre viktigt för mig att förstå vad han har gjort under en dag. Jag är mer intresserad av vad hans arbete kommer att kunna tillföra mig som har ont i käften och behöver akut hjälp för jag skriker av smärta.

När jag betraktar Annika Sörenstam är det mindre viktigt för mig att ta reda på hur många år hon har bott i USA eller vilka betyg hon hade i skolan. När jag betraktar henne ser jag en golfstjärna (även om jag inte själv spelar eller vet något om golf) och fascineras av hennes sätt att få den lilla bollen i det där hålet som ser ut att vara ända borta vid horisonten. När jag betraktar henne kanske jag bortser från att hon är invandrare i USA och jag kanske inte fokuserar mig på vad hon har för handikapp. Jag kanske ser vad hon presterar som den begåvning hon är och för den möda och det engagemang hon lägger ner.

Skulle jag behöva anlita en hantverkare eller om en snickare ska iordningställa ett utrymme i fastigheten där jag bor, så är det mindre viktigt för mig vad han/hon gick för gymnasieutbildning eller om han/hon för tjugotre år sedan som lastbilschaufför eller sjuksköterska under fem års tid innan han/hon blev snickare. Det är heller inte intressant för mig att titta djupt i verktygslådan för att bedöma innehållet där, eller ta reda på hur länge han har haft hammaren. Skulle jag anlita en hantverkare vill jag få en känsla för att han/hon kommer att göra jobbet på ett sätt som gör mig nöjd. Om han/hon kan beskriva för mig vad han/hon har för erfarenheter av jobb liknande det jag behöver få utfört, och kan ta sig an problemet och redogöra för viktiga aspekter som han/hon då kommer att ta hänsyn till, så inger det mig förtroende för att jag kommer att bli nöjd med jobbet. Om snickaren därtill kan ge mig en känsla för att han/hon tar stor hänsyn till mina önskemål och den beskrivning jag ger av hur jag vill ha det färdiga resultatet – då kanske vi kan göra upp, och då kanske jag anlitar honom/henne till förmån för något annat alternativ.

Vad vill jag då säga med det här?
Jo, att den sittande regeringen och AMS samt Af ska ställa sig upp och sluta titta runt fötterna. Titta mot horisonten istället.

Vad förväntar sig en arbetsgivare? Bryr en arbetsgivare som behöver få sin gräsmatta klippt sig om vilket land mannen som kör gräsklipparen kommer ifrån, eller hur många år han har varit i Sverige? Är det viktigt för arbetsgivaren att förstå fabrikatet på gräsklipparen eller vilka maskindelar som ingår i utrustningen?

Det är föga troligt. Det primära för arbetsgivaren är förmodligen att få gräset kortat och att det görs när han anser att det behövs, utan att störa eller skapa oreda i övrigt. Arbetsgivaren har ett behov, och anlitar den som ger intryck av att göra det bäst, är utföraren mindre social men desto mer entusiastisk och engagerad i uppdraget kan det väga till större fördel än aldrig så många betyg och diplom.

Som en beskrivning över vad en arbetsförmedlare gör kom en person tillbaka med ett?
exempel på 3 arbetsdagar som jag redovisar i korthet här:

Besökt 4 arbetsgivare
Beviljat några sökanderesor
Haft enskilda samtal med 2 arbetssökande som riskerar utförsäkring
Haft utbildningsdiskussion med 1pers.
Intervjuat 2 arbetssökande
Gjort klart första avtalet för Plusjobb i vår kommun.
Haft kommunikation med facket på ett par arbetsplatser
Dokumenterat kontakter med arbetssökande i AF:s register
Kommunicerat med FK samt Soc ang. om arbetssökande
Haft samverkansmöte med kommunen ang. ev ungdomsprojekt
+ lite annat som jag inte kommer ihåg så här på rak arm.

Vad innebär det här för en arbetsgivare?
Vad ger det mig som arbetssökande för känsla avseende mina behov och önskemål?

Hur får jag som beställare av arbetsförmedlarens service en att det här kommer att ge det resultat jag förväntar mig? Kommer det här att vara svaret på mina krav, behov och önskemål som arbetsgivare respektive arbetstagare?

Hela AMS förhållningssätt, till de egna insatserna och till människor med behov, både ur arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv är extremt späckat med detaljkontroll, strikt information och förteckningar över inhämtade fakta. Det gäller även vid intervjuer med arbetssökande. Likadant gäller kurser och AMS - projekt som jag ser det.

Strunta i innehållet i kurserna. Släpp kontrollbehoven avseende specifika roller och detaljer i människors yrkesliv och utbildningar. Fokusera på det färdiga resultatet istället. Vart vill vi, hur och när? Vad styrker att vi kommer att klara det?

Försök att uppgradera er servicegrad och fundera lite över hur människor resonerar när de ställer sig frågan ”What´s in it for me?” AMS, vilket resultat strävar vi emot gemensamt? Vad vill vi uppnå tillsammans med AMS verksamhet?

E Eklund

(Skrivet av 'teame2', 30.jan.2006, kl.09:44 som inlägg på Passagen Debatt)

söndag, januari 29, 2006

Permanent resignation

Jobbsökning riktad mot ”ledig plats” enligt traditionell matchning och urval av det slag man finner i annonser är ett löjligt sätt att spilla tid för alla arbetslösa som inte matchar. Kroka inte upp tillvaron på sådana luftslott!


Slaget om en människas öde kämpas i en serie strider där man brottas med hundratals okända profiler som alla vill nå det diffusa målet. Den håglösa kampen man för leder till successiv avmattning som följd av nederlag efter nederlag. Men vill man som arbetslös leva i tidlöshetens och evighetens alltid upprepningsbara värld på det vis AMS förespråkar kan man ju utsätta sig för att gå in i en mer eller mindre permanent resignation som kanske bottnar i undertryckta tysta förhoppningar. Ja, så säger jag respektlöst med en glimt i ögat.

Sådär törs jag kritisera jakten efter ”lediga jobb” efter att ha samarbetat med stora antal människor som då de erbjudits alternativa sätt att nå en lösning vittnat om intrycket av hur en ridå dragits upp inför en fantastisk och tidigare overklig föreställning. År av samarbete med människor som stöttats att utveckla sin egen uppmärksamhet har gett mig god förståelse för hur anställningar sker på en arbetsmarknad där i princip allt är i rörelse. Det tidigare upprepningsbara har övergått till snabbhet och regellöshet från det ena till det andra. Idag fungerar det bäst att träna människors förmåga att inse sin egen kapacitet och se sina egna styrkor. Han/hon måste för att nå en lösning öva upp sitt eget sätt att tolka sin omvärld och utifrån den fatta sina beslut genom generaliseranden och avväganden för och emot.


E Eklund


Annat än passiv väntan på en kallelse













Även om alla arbetssökande befinner sig ute på lika okända vatten, styr de inte mot samma horisont.

Den individuella handlingsplanen

Självinventering

av mina utmärkande egenskaper, vad jag vill och kan uppnå.
Definiera genomgående krav på varje liten insats du gör så att den
hela tiden motsvarar din personliga profilering.

Presentation.
Du bör känna att det du presenterar i tal och skrift motsvarar
det du sedan ska och kan leva upp till.
Det ska tålas att upprepas i ditt nätverk om och om igen.
Kort och enkelt.

Målföretag
Vilka branschorganisationer vänder du dig till? Hur många företag?
Vilka och hur många nätverkskontakter kan du komma att behöva
för att nå målföretagen?

Delmål
Efter att ha arbetat med min personliga marknadsföring
si & så länge ska X % av målgruppen veta vem jag är
och vad jag är bra på och Y % ska vara positiva till mig
så att de ger mig tips, råd och följdkontakter.
Insatserna ska t.ex. göra att jag knyter 50 kontakter.
Dessa ska ge mig 30 följdkontakter som leder mig vidare
till 10 informationshämtarmöten.

Tidsperspektiv
När i tid ska jag ha uppnått ett visst resultat?
Hur många samtal, möten och intervjuer behövs

för att nå ett visst mål?

Insats
Schemalägg insatserna.
Ta med egentid, hälsa och träning etc.
Ställ tidsåtgång i relation till insats beräknat per vecka eller dag.
Är målet realistiskt eller behöver endera tidsperspektiv
eller insats ändras?

Utvärdering och egen bedömning
Hur skattar jag mina egna insatser?
Stäm av kontakter mot följdkontakter.
Fick jag tips på hänvisningsvägar samtidigt?
Har jag fått med mig andra nya råd som kan vara värdefulla?
Kontrollera resultaten och uppskatta värdet av
de nya personliga relationerna.


E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling

Annorlunda uttalanden från arbetssökande vid rekryteringssamtal


Jag har inga problem med att starta igång eller hålla mina bollar rullande.

Ibland får jag ett starkt behov av att göra något riktigt blygsamt eller uppseendeväckande.

Jag är väldigt obekväm inomhus.

Ibland känner jag för att slå till.

Kvinnor borde inte tillåtas dricka i en bar.

Jag tror att Gunnar Sträng var större än Olof Palme.

Jag blir lätt upphetsad på mycket.

Jag är fascinerad av eld.

Människor överallt bevakar mig hela tiden.

Jag blir aldrig hungrig.

Jag vet vem som är ansvarig för de flesta av mina problem.

Om bara lönen var bättre skulle jag resa med en karneval.



lördag, januari 28, 2006

Underkuvade arbetslösa och strategen - människan


Den svenska arbetslösheten framställs befinna sig i ett underläge. Dels under det betvingande AMS-systemet och dels under de omständigheter som råder i övrigt på arbetsmarknaden.

Arbetslösa beskrivs sällan som jämbördiga marknadstalanger som tappert kämpar med sin yrkesförändring. Istället presenteras de under all värdighet som om de vore lägre stående människor.


Arbetslösa ställs på en annan samhällsnivå och utsätts för en mycket förödmjukande behandling som inte står i rationellt förhållande till människovärdighet. Därigenom skiljs arbetslösa från sin förvärvsarbetande omgivning i framställningarna.

Människor med erfarenhet av yrkesförändringar eller avbrott i sitt förvärvsarbetande händelseflöde begriper hur tillvaron ställs på ända. Känslan av utanförskap i kombination med jobbsökningsrutiner baserade på annonssökande, väntan och avvaktan på besked, får som konsekvens att skillnaderna görs ännu större mellan arbetsgivare och arbetslösa. Baseras jobbsökningen istället på företagsnära relationer ger de arbetslösa sig själva ett värde ovanför det konkret skildrade.

Genom ett handlande och ett agerande, eller interagerande för den delen, med etablerade yrkesgrupperingar närmar sig arbetslösa sina potentiella arbetsgivare på lika villkor med de redan arbetande inom samma yrkesområde. Syntesen av relationsmarknadsföringen blir en jobbsökningsstil där arbetslösa dominerar sin omgivning på ett starkare sätt. Arbetsgivare välkomnar arbetslösa som förmänskligar sin egen marknadsföring och som företräder sina samlade yrkeskompetenser i egen person.

Arbetslösa behöver inte värderas och framställas som offer eller vardagshjältar, så varför inte som strateger, människor ledande sin egen yrkesutvecklingsprocess? Tänk om alla arbetslösa hade möjlighet att välja själva. Då hade den svenska arbetslösheten kunnat framställas bestå av strateger och människor som strävar efter att uppleva triumfkänslan när de så småningom nått sina egna yrkesmål. Idag ges inte alla människor den möjligheten.

E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Leta inte lediga jobb - sök företagsbehov


Förändringen på arbetsmarknadsområdet ligger i rikare variation på arbetsuppgifter och större rikedom på yrkesroller och därmed också på kompetensfrågor och rekryteringsförfaranden.


Jobbsökning under 2000-talet innebär i större utsräckning än tidigare att bevaka skiften av olika slag och att identifiera arbetsgivarbehov innan det planerats lösningar för dessa. För att klara den uppgiften behöver man förstå hur arbetsgivare arbetar med sina kompetenser i ett organisatoriskt nuläge och i den mån det går hur arbetsgivaren i fråga planerar verksamhetens framtid.

Dagens arbetsgivare identifierar överlappningsbara kompetensområden och säkerställer på olika sätt företagets kostnadseffektivitet beträffande spridning av yrkeskompetenserna. Ett exempel på hur det kan gå till är att arbetsgivaren erbjuder sina medarbetare så kallad ”job rotation”. På ren svenska innebär det att man under perioder gör företagsinterna förflyttningar mellan avdelningar och samt på och mellan olika positioner.

Arbetsgivare praktiserar rutiner som innebär intern rörlighet eftersom det förenklar överblicken över vad och vilka kunskapsområden som behöver förstärkas, förbättras eller utvecklas, både på individnivå, i olika grupper och/eller i enskilda projekt. Härigenom får företagets medlemmar en uppfattning om var i organisationen man nu eller i framtiden kommer att behöva förändra genom att utöka, minska, omfördela, avveckla, eller utveckla de mänskliga resurser och företagsunika kompetenser som finns i verksamheten.

Som arbetssökande har man stor nytta av att vara lyhörd för den här typen av skeenden och att vara hyfsat duktig på att förutsättningslöst undersöka den här typen av företagsbehov närmre. Samtidigt ger det dig som arbetssökande återkoppling på vad arbetsgivare kan ha att erbjuda dig, vilket ger sig möjlighet att jämföra det mot dina behov och möjligheter. Du skapar dina egna förutsättningar med öppenhet och i dialog med människor. Och du för din egen talan utifrån den du är och det du kan tillföra, i möte med andra som uppfattat vad som behövs.


E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling

Den traditionella anställningsintervjun


VD och personalchefen till ett av de hundra största företagen blev tillfrågade om vilka de mest ovanliga och minnesvärda stunder de hade sett och hört vid intervjutillfällen med jobbkandidater.

En sökande utmanade intervjuaren i armbrytning för att visa sina styrkor.

En arbetssökande behöll sin Mp3–spelare på och förklarade att hon faktiskt kunde lyssna på musik och svara på intervjuarens frågor samtidigt.

Kandidaten berättade att han inte hade hunnit äta lunch och fortsatte äta hamburgare och pommes frites i sammanträdesrummet där intervjun hölls.

Jobbkandidaten sa att aldrig hade avslutat högskolan eftersom han blev kidnappad och hade hållits inlåst på ett badrum i Finland.

En blivande aspirant sa att om man valde honom skulle han I gengäld visa sin lojalitet gentemot företaget genom att tatuera företagets logo på överarmen.

Den sökande vägrade att sätta sig ned under intervjun och stod upp hela mötet igenom.



fredag, januari 27, 2006

Glimmer & bling-bling

Krävande chef


Varje dag under trettio års tid kom Johansson punktligt till jobbet klockan 07.50.
Han hade aldrig missat en dag och hade alltid kommit i tid.

Eftersom Johansson alltid var på plats vid stämpelklockan när den visade 08.00. vållade det enormt stor uppståndelse denna speciella morgon när klockan passerade åttaslaget utan att han infunnit sig på företaget. Hela arbetsplatsen förvånades och chefen själv tittade på klockan och bortåt korridoren om vartannat medan han muttrade och såg stressad ut.

Så äntligen, när klockan var kvart over nio dök så Johansson upp. Kläderna var smutsiga och trasiga och han hade skrapsår och blåmärken i hela ansiktet. Man kunde ana en stor bula i pannan och hans glasögonbågar var alldeles skeva. Haltande stapplade han mödosamt korridoren fram medan han grinade illa av smärta. Väl framme vid stämpelklockan tog han sitt kort och stämplade in. Fullt medveten om att alla tittade på honom vid det är laget vände han sig mot dem och förklarade:

"Jag snubblade och föll två avsatser och rullade nerför trapporna till tunnelbanan. Höll på att slå ihjäl mig där."

Chefen: "Och att rulla ner för de där trapporna tog dig en hel timma? "


Vad händer?


Det här med att finna en lösning via relationer och möten med människor utan att leta efter ”lediga jobb” och göra matchningar gentemot arbetsgivares kravspecifikationer betyder att man utvecklar en ny verklighetsuppfattning. Den som är arbetssökande gör sig själv delaktig i det som händer, där det händer, för det är då det händer...

Förr var arbetarna underordnade arbetsgivarna och arbetsgivare bestämde när, var och hur någon skulle arbeta. Ur det perspektivet var den arbetslöse/arbetslösa sällan autonom. Hennes/hans värld och arbetsgivarnas var separerade. Mellanhänder agerade medlare eller förmedlare av arbete. Det var under sådana former som AMS utvecklade sin egenart. Till skydd av omvärlden har man utvecklat en särpräglad företagskultur där människor trots sin begåvning inte har utrymme att utvecklas.

Idag, i och med relationsmarknadsföring sätts arbetsmarknaden och arbetsgivarna i relation till en arbetssökande betraktare eller en arbetslös som med större självtillit ger sig ut och undersöker sina egna intresseområden. Varje möte med arbetsgivare sätts i relation till just denne betraktare, som i första och sista hand går på ”känsla” och faktainsamlande och jämför med sin egen kravspecifikation.

Man skulle kunna säga att det här är ett försök att beskriva av hur det går till. Ett försök att beskriva ett tillvägagångssätt som tillåter den upplevande formen av att finna en plats i yrkeslivet. Tillvägagångssättet möjliggör för människor att få en helhetsbild och att komma arbetslivet närmare. Därigenom kan han/hon lättare gripa ögonblicket då något förändras.

Rekrytering via relationer handlar på sätt och vis om en förutsättningslös diskussion, alltså som en rent framställningsteknisk företeelse, istället för det tidigare eller traditionella konceptet med att ”bli kallad till” en intervju.

Här blir den enskilda människan mittpunkten i omvärldsbegreppet.

Men det är inte okej i Sverige att stå i centrum?

(Och inte att hänga i centrum heller för den delen)

E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vilka dominerar?


Vilka sök- respektive rekryteringsmetoder dominerar på arbetsmarknaden idag?

Var och en av landets arbetsgivare anställer utan medgivande från någon myndighet och utan att först anmäla till arbetsförmedlingen. Man fäster större uppmärksamhet vid mötet med en person än vid en strategisk rekryteringsprocess. Människor föredrar att göra val i dialog med andra människor.

Arbetsgivare "droppar" ett behov i form av en beskrivning av vad som behöver utföras eller lösas och budskapet sprider sig som ringar på vattnet bland de personliga yrkesrelationerna och vid möten med människor privat för den delen.

Arbetssökande "droppar" sin profilering och berättar vad han/hon kan tillföra en verksamhet samt vad han/hon vill och har för avsikt att göra, och budskapet
sprider sig som ringar på vattnet bland de personliga yrkesrelationerna och vid möten med människor privat för den delen.


E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, januari 26, 2006

Glimmer & bling-bling


Byråkrati utan empati


Två arbetsförmedlare var kvar på förmedlingen när det var en halvtimme kvar till stängning.
En arbetslös man var kvar i lokalen. Han satt på soffan vid automaten för nummerlappar och grät.
Det sista besöket för dagen var redan bokat och den arbetslöse hade gjort klart för dem att han inte fått klart med sin arbetsgivare vilken arbetsdag som skulle räknas som den sista, och det fungerade inte på förmedlingen att ta sig an ärendet med mindre. Ingen av arbetsförmedlarna lyssnade till mannen då han desperat försökte få deras stöd.
Den gråtande mannen beklagade sig ändå för dem, och berättade att han mist sitt jobb, hans hustru hade kort därpå begärt skilsmässa, han var ekonomiskt bankrutt och dessutom hade han kronofogden i hasorna. Arbetsförmedlarna förberedde stängning. Den gråtande mannen bad förtvivlat om deras hjälp men motades ut på gatan och när han kom ut i trafiken kastade han sig framför en lastbil. Då vänder sig den ene arbersförmedlaren till den andre och säger:

- Hu, såna där snubbar behöver verkligen söka hjälp någonstans.


onsdag, januari 25, 2006

Mirakel, nätverk, relationer och kontakter


Människor får mirakulöst nog jobb genom nätverk, relationer och kontakter.




Jadå, vi hör medier uppmärksamma enskilda AF-enheter som uppnår lyckosamma resultat med detta, för DEM nya arbetssätt där de idag säger att de vänder på begreppen. De förundras över de goda resultaten av att arbeta annorlunda och istället nu ta hänsyn vad den arbetssökande vill. Ska man applådera deras framsynthet när man arbetat på detta sätt i decennier på andra marknadshåll? Ähhh.


Om vi inom svenskt näringsliv åstadkommer en förändrad syn på det som faktiskt måste kunna krävas av AF, möjliggör vi flera marknadsekonomiska fördelar. Investeringen i de enskilda individernas förmåga att bedriva en egen jobbsökningskampanj, hjälper samtidigt upp näringslivets PR.


Arbetssökande som aktivt bearbetar marknaden och på eget bevåg kontaktar beslutsfattare inom sina sökområden, talar naturligtvis om var de har för erfarenheter sedan tidigare. Med sin omvärldsanalys och egenutvecklade marknadsföring blir den arbetssökande i viss mån också en budbärare av det forna företagets budskap. Ju bättre näringsliv och regeringen investerar i densamma, desto bättre tar vi hand om våra mänskliga tillgångar på sikt.


E Eklund





Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling


Vad döljer sig bakom klyschorna?


JAG ÄR MYCKET STRESSTÅLIG:
Jag går på lugnande och när jag inte gör det biter jag konstant på naglarna, tar megakaffepauser och kedjeröker.

SÖKER ETT JOBB DÄR JAG FÅR ANVÄNDNING AV MINA LEDAREGENSKAPER OCH MIN ORGANISATIONSFÖRMÅGA :
Jag snackar för mycket och det funkar liksom bäst på jobbet när jag talar om för andra vad de ska göra.

JAG HAR LÅNG ERFARENHET AV KONTORSGÖROMÅL:
Man kan ju Microsoft Office liksom.

JAG ÄR BRA PÅ ATT HUGGA I, ÄR ÄRLIG OCH LOJAL:
Jag snattar kontorsmaterial.

JAG ÄR STOLT ÖVER MIN ARBETSINSATS:
Jag skyller mina misstag på andra för jag ÄGER.

JAG ÄR BALANSERAD OCH FOKUSERAD:
Jag har rökelse och kristaller på mitt skrivbord och gör Tai Chi i lunchrummet.

JAG HAR SINNE FÖR HUMOR:
Jag kan några helt sjuka skämt och kommer ihåg vissa delar av ett par snuskiga vitsar…öhhm…de jag drar jag om och om igen… men är dålig på att berätta så det blir mest jag som garvar.

JAG ÄR MOBIL OCH ANPASSNINGSBAR:
Sedan jag lämnade kåken är vad som helst bättre.

JAG ÄR FLEXIBEL:
Jag har bytt jobb grymt ofta. Följer mina ingivelser typ.

JAG ÄR MOTIVERAD ATT GÖRA RESULTAT OCH PRESTERA BRA:
Så snart jag hittar ett bättre jobb pyser jag härifrån.

JAG ÄR AKADEMIKER :
Jag hoppade av högskolan för det där funkade ju bara inte.

TACK FÖR ATT DU TOG DIG TID ATT TRÄFFA MIG: Kom igen då pucko! Ge mig en chans att få jobba här.

JAG SER FRAM EMOT ATT FÅ HÖRA AV ER IGEN:
Typ, jag kan ju lika gärna hålla andan i hundra år som å gå där å vänta på ditt idiotiska formella brev där ni tackar för mitt intresse och önskar mig lycka till med min framtida karriär någonannanstans. Såna har man sett några hundra nu duuuuu…

tisdag, januari 24, 2006

Fatta! Arbetsmarknaden har inget att erbjuda.

Vi hör, ser och läser om det omöjliga och hopplösa som arbetsmarknaden har att erbjuda. Ingenting ser ljust ut. Det finns inga jobb. Människor beklagar sig, för hur sjutton ska man kunna söka jobb när det inte finns några jobb att söka?

Arbetslöshetssiffrorna bara stiger. AMS lyckas bara bidra till att 2.8 procent av alla inskrivna når en lösning. Men hur gör då resten av alla de arbetslösa? Hur gjorde de som lyckades? De brydde sig kanske inte fullt lika mycket om att det inte skulle gå, menar jag, men missförstå mig nu rätt...

Har man sett många exempel på hur redan befästa och orubbliga föreställningar hämmar och handlingsförlamar, så begriper man också att sådana inte alltid är behjälpliga för personen i yrkeslivsförändring. Alla fantasier om det omöjliga i situationen gör att faktainsamlandet och analyserna av arbetsmarknaden och egensituationen används som verktyg för att bekräfta sanningar snarare än leda mot ett nytt mål.


Den upplevda möjligheten att ens kunna analysera är naturligtvis en kombination av individuella erfarenheter när det gäller
tolkning och förståelse, samt ett antal egenskaper hos personen själv. Det är också här arbetslösa behöver stöttning och "input" från rådgivare med inblick i görbarheten.
De personliga egenskaper och den upplevda komplexiteten i arbetet att söka jobb baseras på personliga preferenser såklart.

Helhetsbilden av det som sker på arbetsmarknaden påverkar drivkrafterna att hitta en lösning. Man skulle kunna säga att beroende på hur dynamiskt man uppfattar att omvärlden, alltså hur man upplever att den förändras och utvecklas, avgör hur pass ”bra det går” för honom eller henne med insatserna i den personliga marknadsföringen.

Arbetssökande behöver alltså stöttning i konsten att identifiera faktorer i organisationer som är viktiga utifrån deras vision eller affärsidé. Det ökar chanserna att finna en lösning som passar just honom eller henne. Ingen i yrkeslivsförändring, eller ytterst få, har någon nytta av att fokusera på faktorer som är givna på förhand enligt vad som anses skäligt, typiskt för den och den typen av tjänster eller självskrivet i just den branschen t.ex.
Vem vidgar perspektiv så?


E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling


Blänkare

Om du ger en arbetslös arbete
blir han/hon tacksam för en tid
men går något snett är han/hon tillbaka i ruta ett.

Om du lär honom/henne hur han/hon kan göra
för att finna ett arbete på egen hand
blir han/hon tacksam för resten av livet.



Egna utvecklingsvägar, osynliga för andra


Den grundläggande idén om hur arbetsmarknaden ser ut formas av våra upplevelser. Idéerna formas av oss själva och av vår omgivning under hela vår levnad.


Bilden av arbetsmarknaden byggs upp och förstärks på under våra yrkesliv och påverkas av faktorer som hur vi interagerar med andra människor, hur vi lever i samhället, hur de företagskulturer ser ut som vi arbetar i o.s.v. Med tiden staplar vi upp enskilda små klossar till en robust plattform som utgör en central roll i hur vi uppfattar, tolkar och förstår vår tillvaro. Med konkreta, grundläggande begrepp kan vi var och en tyda de mest abstrakta företeelser ur en helt unik synvinkel – nämligen den egna.

Kombinationen av personlig otillfredsställelse i sin yrkeslivssituation, vilken den än är, och individuell strävan efter prestige kan leda till att man övergeneraliserar när man tyder och tolkar karriärvägar. Yrkesinriktningar och karriärvägar är dock sällan i sin helhet abstrakta eller konkreta utan utvecklas av individer själva. De som gör karriärväxlingarna inom, mellan, till och från olika karriärutvecklingsnivåer ser lika olika ut och är förmodligen lika många som antalet individer.

Karriärväxling och yrkeslivsförändringsprocesser handlar om att tolka omvärlden och matcha med de egna samlade kompetenserna. Man använder förmågan att applicera sina erfarenheter och kunskaper i nya sammanhang samt att analysera vilka behov av funktioner eller syften dessa kompetenser kan tänkas fylla.

Ett sätt att tolka omvärlden kan vara att fråga anställda i ett specifikt yrkesområde hur de skulle beskriva sitt arbete under en dag. Den arbetssökande frågar alltså andra människor som arbetar med det man skulle önska göra härnäst eller funderar på att göra. Ytterst handlar det om att komma åt olika perspektiv på arbetsinnehållet och på arbetets relation till personen man frågar.

Efter att ha genomfört några intervjuer ser man snart sin yrkesutvecklingsprocess i ett mycket större perspektiv. Som arbetssökande hämtar man in en mängd arbetslivsbeskrivningar som på vissa specifika sätt bidrar till förståelse av sitt framtida möjliga arbete, arbetets innehåll och den egna rollen i ett sådant.

Det finns de som protesterar vilt och säger:
”Nej, så kan man väl inte göra? Intervjua…?”
Vore det inte bättre att fråga:
”Vad skulle kunna hända?”
Det kan ju på sikt leda till ett nytt arbete och man lär sig massor under resans gång.
Är det bättre att sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa? Eller att lita på slumpen och så småningom ”hamna” på ett företag där det visar sig att det enda man har gemensamt med övriga medarbetare är telefonnumret till växeln?

Min avsikt med dessa rader är bara att förmedla hur man kan göra och måhända bidra till att stärka svenska folkets ställning på arbetsmarknaden i Sverige såväl som i utlandet.

E Eklund




Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

måndag, januari 23, 2006

Det finns inte tillräckligt med jobb


"Jobben räcker helt enkelt inte åt alla. Det är så det är."









"Arbetslösheten finns och det går inte att göra något åt med mindre än att man skapar arbetstillfällen". Så lyder mångas förklaring och förslag till lösning till den stora arbetslösheten, medan jag menar att det är annorlunda än man kanske tror... och går att göra annorlunda än man tror...


E Eklund



Glimmer & bling-bling


Löneförhandlingen återstod…

...som avslutning på intervjun, och personalchefen frågade den unge programmeraren: "Och vad har du för löneanspråk?”
Programmeraren svarade, "Någonstans i ett intervall mellan 65 0000 och 70 000 kronor i månaden, men det beror förstås lite grann på övriga löneförmåner och så."

Personalchefen lutade sig en aning framåt och sa: "Nåväl, vad skulle du säga om jag föreslog ett paket med löneförmåner som innebar: sju veckors betald semester, fjorton betalda weekendresor i Europa, fri företagshälsovård inklusive tandläkare, bolagsmatchande pensionsfond som motsvarar halva lönen och en ny tjänstebil vars leasingavtal förnyas vartannat år – vad skulle du säga om en BMW eller Corvette?”

Programmeraren satte sig upprätt med ett brett leende:
- Wow!!! Om jag vill? Skojar du eller?
- Såklart att jag gör, men det var du som började!



söndag, januari 22, 2006

Arbetsbrist ? - När det finns så mycket att göra!


Ordet arbetsbrist är inte synonymt med brist på arbete.

Arbetsbrist är snarare det samma som en situation eller omständighet som orsakar att uppsägningar sker. Uppsagda reagerar ofta på ordet arbetsbrist och säger: "Hur kan de säga att man är uppsagd för att det är arbetsbrist, när det är så förbannat mycket att göra."Det har inget med arbetsbrist i ordets bemärkelse att göra egentligen. Skälen är förändringar av olika slag och inte p.g.a. arvetstagarna. Orsakerna är inte alltid helt tydliga men här följer några exempel:
Myndigheter kanske måste säga upp medarbetare p.g.a. uteblivna anslag. Arbetsgivare inom den privata sektorn kanske lägger ner ett affärsområde eller en verksamhetsgren. Helt eller delvis minskar arbetsgivaren även sin personal i samband med teknisk utveckling, rationaliseringar, fusioner och förvärv som gör att gamla arbetsuppgifter blir överflödiga.

Vid omstruktureringar förändras företag snabbt. Arbetsgivaren har själv rätt att bestämma omfattningen av sin verksamhet och behöver inte följa några föreskrifter för att anmäla antal nyutvecklade platser i samband med dessa förändringar. Nya roller skapas i olika processer och oförutsedda skeenden innebär att arbetsuppgifterna förändras och följaktligen även benämningarna på dessa. Den som inte håller sig uppdaterad inom sitt eget yrkesfack eller yrkesområde möter på sätt och vis en ny omvärld i varje aktuellt fall.

Tjänster och befattningar som det är ”vattentäta skott” emellan på ett håll kan saxa i varandra på ett annat. Företagsinterna maktspel, osynliga beslutsvägar och relationer som inte överrensstämmer med organisationsschemat påverkar enskilda bolags fördelning av arbetsuppgifter och roller. Allt detta sammantaget innebär att det ställs större krav på arbetssökande vars uppfattning om verkligheten på varierande sätt kan skilja sig från densamma.

I en tid som nu när benämningar och titlar inte längre säger lika mycket som förr, blir det allt viktigare att förstå personlig marknadsföring. Krafterna ute på den ständigt rörliga marknaden kan vi inte rå på. Däremot kan vi förse arbetssökande med information som kan hjälpa människor att tolka sin egen omvärld. Det är nödvändigt att samla egna kunskaper, göra personliga undersökningar och i viss mån försöka inse vad rörligheten kan leda till i förlängningen.

E Eklund





Andra bloggar om:

Andra bloggar om:

Glimmer & bling-bling


Zooma in din lediga stil


Berätta för alla du träffar hur orättvis din yrkeslivssituation är och vems eller vilkas fel det är att du är arbetslös. Lägg ingen vikt på gnäll och behov av tröst om du inte kan få dem att ”joina” dig och dela och sprida missnöjet – det är supereffektivt och skrämmer bort alla som hade tänkt lämna namn på värdefulla följdkontakter

Se till att prata oavbrutet. Det är viktigare att du får sagt det du behöver än att lyssna på deras ”gullepluttiga och förnufsigt affärsmässliga” råd – det visar att du klarar dig själv och att du har koll på läget så att de håller sig undan

Tala om att du inte har någon lust att arbeta och att det här med att vara lite ledig passar dig alldeles utmärkt just nu eftersom du faktiskt behöver ta det lugnt – då hajar de att du är cool och att de kan fortsätta med sina egna liv och megafräcka karriärer

Prata mycket om arbetslösheten ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Snacka fakta typ!
Redogör för övergripande globala politiska rationaliseringsprognoser, med siffror och analyser och allt sånt – det tar uppmärksamheten från dig på ett proffsigt sätt och de kan stå där med sina långa fejs utan att ha en aning om hur de skulle kunna hjälpa dig

Gör klart för alla i din omgivning att du kan tänka dig att jobba med precis vadsomhelst inom ett jättebrett område för att du kan nästan allt man kan tänka sig – det gör det nämligen skitsvårt för dem att komma tillbaka med tips och sån ”crap” för de har inte en susning om vad du skulle kunna tillföra eller ens vad du är sugen på att göra

Var läskigt konkret och exakt med vad det heter det du ska jobba med. Sväng dig med flådiga titlar och sånt. Säg typ bara det där tjafset som står i rubrikerna i platsannonserna – eftersom alla titlar och tjänstebeskrivningar heter så olika inom olika företag och branschnischer så kommer ingen! att fatta någonting.

Berätta aldrig vad vilka uppgifter du är bra på att göra eller ens knysta om vad du har lyckats åstadkomma tidigare. Det går fetbort. Håll dig till att ”man har väl bara…” eller ”uhmm... gjorde väl det man skulle men inte mer” så att de ser att du grejar det där med att vara "nochig" – för annars går bara deras fantasier igång på hur och var du skulle kunna få användning av dina kompetenser och du vill ju inte att de ska hitta nya "kombos" på uppgifter bland dina samlade erfarenheter

Kräv deras ansvar! Uppmana folk att hjälpa dig att ordna ett arbete eller något åt dig. Tjata på dem! Varje gång du kommer i kontakt med dem frågar du om de har hört eller sett något – på så vis tränger du dem i ett hörn och tillslut undviker de dig för att det blir så jobbigt. Funkar kanonbra!


Digga arbetslöshet – dissa jobben



Ett tåligt och modernt näringsliv


Ingen kan planera sitt liv så bra som individen själv.
Vi behöver rusta människor att möta arbetsmarknadens tvära kast. Den mer marknadskunnige individen kan själv undersöka vilka branscher han eller hon vill, kan och bör investera sin framtid i. Han/hon kan själv värdera sina möjligheter... i alla avseenden.

Varje människa måste äga rätten att själv fatta livsavgörande beslut. Yrkes-, och karriärval räknas väl ändå till sådana? Då behövs ett alternativ till den miserabla offentliga hantering av mänskliga resurser som samhället=vi erbjuder idag. För att skapa spänst och uthållighet i arbetsmarknadens dyrbara resurs: den arbetande människan, behövs en organisation som är inriktad på att arbeta diversifierat. En organisation som bistår den enskilda människan i hans eller hennes val. Han eller hon måste bemötas med respekt och berättigas eget inflytande på sin yrkeslivssituation. Först då åstadkommer vi ett moderniserat näringsliv som håller på sikt. Ett näringsliv vars medlemmar stärkts att bättre möta alla slags förändringar.

En organisation som ska lotsa människor i en yrkeslivsförändring vidare måste göra det på ett respektfullt sätt. Utgångspunkten måste ligga i övertygelsen att under förutsättning att varje person får det individuella stöd, den feedback och det ansvar och handlingsutrymme de behöver, borgar det för en möjlighet för de enskilda individerna att lättare uppnå ett självförverkligande. På så vis får vi engagerade näringslivsmedlemmar som under sitt fortsatta yrkesliv har förmågan att fungera som sina egna marknadsanalytiker. Var och en inom sitt eget unika kompetensområde.

Organisationens samverkan med dem måste vara tänkt att stimulera varje enskild persons behov av utveckling och förverkligande av sina inneboende resurser.


E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag, januari 21, 2006

Glimmer & bling-bling

Anställningsintervjun där du ÄGER !?

Kasta ett öga på intervjuarens familjefoto på skrivbordet och skratta hysteriskt.

Inled med att fråga om det är okej att du sitter på golvet.

Överös intervuaren med klyschor som garanterar ditt budskap - att du är fantastiskt på att använda kopieringsmaskiner.

Efter att ha gett ett exempel på dina goda erfarenheter - förstärk det med:
"...och ändå hade jag varit ute och rå-partat dan innan"

Kolla företagets policy tidigt under intervjun genom att ta reda på om det är okej att ta dit kompisar och så....




Konjunkturförändringar och pensioner


Internationell högkonjunktur har medverkat till att den svenska ekonomin just nu går bättre än vad den gjort på många år.



Personer mellan 55 och 64 år står i större utsträckning utanför arbetskraften av olika skäl.
Antalet pensionärer kommer att öka kraftigt kommande år och antalet förvärvsarbetande minskar.

Valet av tidpunkt för pension är ett mycket viktigt beslut som får konsekvenser för den privata ekonomin, hälsan och familjen.


Många människor har en stor del av sin sociala identitet i sitt arbete. De önskar därför att stanna kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Andra har en stor del av sin sociala gemenskap utanför arbetet i t.ex. någon förening eller hobby. De kanske därför önskar att dra sig tillbaka från arbetslivet i ett tidigare skede. Likaså kan de ekonomiska förutsättningarna för olika människor göra att man vill dra sig tillbaka från arbetslivet tidigt respektive sent.


Vi behöver arbeta tillsammans nationellt för att människors valmöjligheter ska vara så stora som möjligt inför och under pensionen. Det skapar de bästa förutsättningarna för en hög livskvalitet för den enskilda människan.



E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling

Arbetslösa kallades förr
strandsittare och backstugesittare...

Det finns arbetslösa som med stor frenesi letar efter ”lediga platser”.
De söker annonser om tomma luckor i arbetsmarknadens allt mer turbulenta och rörliga vattendrag. Som om det skulle finnas tomma rum efter dem som av olika skäl lämnat...

Jag citerar Tage Danielsson:

”Om man upptager en i vattnet nedsänkt kropp ur vattnet
så fylls hålet i vattnet efter kroppen av vatten”



Den nya folkrörelsen


I dag är det svårt att blunda för det faktum att väldigt många arbetslösa är missnöjda med Af:s service.


Bakgrund: Af:s regler är speciella till sin karaktär så till vida att de bär en icke-social prägel och att de avser att skydda regeringen och AMS möjligheter att kontrollera inflödet. Regeringen har därför inte tillåtit total individanpassning och valfrihet utan de flesta reglerna är tvingande till AMS och Af:s förmån. Det har fått som konsekvens att den arbetslösa individen anses vara den svagare parten i samarbetsförhållandet med Af.

Möjligheter: Konkreta yrkesval tillhör förmodligen några av de största och mest levnadspåverkande besluten en människas tar i sitt privatliv. Den arbetslösa individen är naturligtvis till viss del begränsad till omfånget av den information Af lämnar. Åtskilliga tjänster tillsätts utanför Af:s räckvidd, men det tycks inte påverka förhållningssättet till jobbsökning det minsta.

Handling: Antalet arbetslösa ökar till viss del som en följd av regeringens obenägenhet att inse att arbetsmarknaden ser annorlunda ut idag, jämfört med för tjugo år sedan. Arbetslösa finner egna vägar vidare. Den nya folkrörelsen bygger, för den oinvigde osynliga, kontaktnät som innebär att 97,2 procent av alla arbetslösa får jobb andra vägar än genom Af. Regeringen AMS och Af står fast vid sin ståndpunkt att det råder brist på ”lediga jobb” att söka.

Resultat: De som agerade på eget bevåg och gick vidare utan Af:s hjälp kommenterade:

- Strunt samma om det inte fanns några lediga jobb att söka och att handläggarna på Af sa att det inte skulle gå. Det ordnade sig ju ändå och det var väl det viktigaste?

E Eklund

fredag, januari 20, 2006

Döm inte andra om du saknar mod att berömma


Någonstans i det fördolda skymtar konturerna av det som kan tänkas försiggå i de arbetslösas liv. Betraktare kan uppfatta dem som lata och bekväma "glidare". Sådana menar att de arbetslösa kommer med svävande undanflykter, skäl eller ursäkter till sin oförmåga att påverka sin egen yrkeslivssituation.

Omgivningen anser att de arbetslösa klagar och beter sig som om de tror att någon annan ska ordna upp deras yrkesliv. De arbetslösa kan kritiseras för att det mesta verkar vara dem fullkomligt likgiltigt. En inför situationen oförstående menar att det väl bara är att ”rycka upp sig”, ”ta sig i kragen” och ”ta sitt ansvar”…

Vi skapar distans och avskärmar oss med ett ”vi” och ett ”dem”.
De olika parterna bedömer därmed inte bara de andra på respektive front utan samtidigt även sig själva.

Individen i yrkeslivsförändring upplever kanske att han eller hon:

  • orättvist nog blivit drabbad av arbetslöshet
  • har passerat den ålder då man är attraktiv på arbetsmarknaden
  • bor i nedläggningshotad glesbygd
  • bor i den stora stad där det är svårast att få jobb
  • tillhör den yrkeskategori som har svårast att få jobb just nu
  • utbildade sig fel, blev arbetslös och nu står med hutlösa lån som följd
  • tillhör den där gruppen som har det svårast och som alltid drabbas
  • är lite sjuklig eller har någon o familjen som är det
  • ingår i ett resultat av arbetsmarknadspolitiken
  • har varit arbetslös så länge att det känns skrämmande avlägset att arbeta
  • är en förlorare och annorlunda de som har det sådär lätt
  • känner ett utanförskap i förhållande till sociala sammanhang och regelbundenhet

Naturligtvis undergräver och urholkar dessa uppfattningar vårt självförtroende avseende jobbsökning. Efter en längre tids arbetslöshet han det kännas enklare att förstärka fiktionen med:

  • det finns inte tillräckligt med jobb åt alla
  • jag har ändå ingen framtid inom det yrket

Lång tids osäkerhet och negativa jobbsökningserfarenheter förstärker vi och övertygar oss själva och andra om den bedrövliga omvärldsbilden. På så vis skyddar man sig i en trygg tillvaro mot det okända, och som man menar, hopplösa. Vi kan t.o.m. komma till en punkt där vi uppger att "nä, men jag vill ändå inte jobba så..." Genom att bygga upp ett pansarklätt revir undviker vi att konfrontera de egna motståndskrafterna mot förändring.

Det är viktigt att inventera de individuellt upplevda problemen, hindren och svårigheterna. Men för att kunna ta ställning till en möjlig förändring måste man inte nödvändigtvis stärka förmågan att hantera just dessa utmaningar. Däremot är det nödvändigt att öva upp förmågan att se kritiskt och kreativt på de situationer livet där man trivdes och fungerade bäst. Först med dessa som grundplåt kan man öva upp förmågan att se kritiskt och kreativt på sina möjligheter.

Döm inte andra om du saknar mod att berömma andra
och dig själv. Arbetslösheten angår oss alla.


E Eklund

Glimmer & bling-bling

Arbetsförmedlingen rapporterar till AMS:

Arbetet fungerar tillfredsställande tack vare extrem övervakning. Vi har så god kontroll över de arbetslösa att det är jämförbart med att ha dem fångade i ett hörn… i en råttfälla.



Ta ut kursen och navigera själv


Din yrkessplanering kan aldrig bli riktigt bra för Dig på lång sikt, om inte Du får stå i centrum för planerna först.

Den planerade vägen mot Dina yrkesmål kommer inte att leda Dig rätt om Du låter omvärlden visa kartan som ska leda Dig rätt först. Du utgör den ”röda pricken” på kartan som visar Din utgångspunkt.

Strunta i testerna och teorierna. Bry Dig inte om andras försök att övertyga Dig om hur Du ska göra Dina val. Visst kan det vara svårt under en period av känslomässig press och stor stress, men försök så gott Du förmår.

Jämför jobbsökning via annons och färdiga rekryteringskanaler med gigantiska researrangörer och chartrade resor till färdiga karriärmål. När Du postade din ansökan ställde Du dig i de långa köerna utanför byggnaden och hoppades att bli en av de hundratals sökande som de hade sagt att de skulle släppa in. Medan Du står där och väntar på deras besked, missar Du massor av andra tillfällen som dök upp längs vägen på annat håll. Och medan Du slokig vänder tillbaka efter att ha varit så hoppfull en stund, går Du miste om ytterligare sådana.

Upptagen med Din megagrymma besvikelse över ännu ett avslag från en arbetsgivare missar du ytterligare chanser till spontana möten. Genom att göra Dig strängt upptagen med att skicka in ansökningar till ”lediga platser” minimerar Du Ditt eget handlingsutrymme att göra egna val. Du försakar själv värdefulla samtal och kontakt med människor som skulle ha kunnat ge Dig användbara råd. Du utsätter dig själv för risken att gå miste om tips, följdkontakter och konkreta förslag till hänvisningsvägar vidare. Okända karriärvägar som ledde i Din yrkesriktning.

De vanligaste bristerna i yrkesrådgivningssammanhang är att man ägnar för lite tid åt att inhämta saklig information om de realistiska möjligheterna att finna karriärvägar som aldrig ”syns”. Det är inte helt enkelt, men pröva att göra detta tillfälle i livet till Din stund för yrkeslevnadsplanering.

Förse Dig med guider, vägvisare och tala med olika yrkeslivsarrangörer. Se till att inhämta all upptänklig information som kan vara Dig till hjälp för att göra Dina egna val. Tala med andra som varit ”där”. Människor som varit eller är ”där” Du vill vara en dag. Använd tiden väl innan Du definitivt bestämmer Dig för Ditt nästa yrkesmål.
Ja, tänk om!?

E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Glimmer & bling-bling

Eller huuur...?

Skaffa dig lycka genom att söka ditt drömjobb
annars kanske du aldrig får veta vad drömmar om lycka är



torsdag, januari 19, 2006

Yrkeslivets havssalt

För somliga av oss är arbetet yrkeslivets naturliga salt. Det liksom bara finns där.

Några menar att arbetet är en förbannad plikt och därmed det salt som utgör en nödvändig bas i den torftiga vardagen.

Andra betraktar arbetet som en läcker extrakrydda i tillvaron.



Betydelsen av ett arbete skiljer sig människor emellan.
Därtill förändras innebörden för var och en av oss i olika faser under vår levnad. En sak har vi dock gemensamt och det är att arbetets betydelse blir som mest påtaglig för oss i den stund vi inte har något.

Oavsett syfte och målsättning med att finna ett arbete och/eller nå sina yrkesmål behöver man kunskap för att förstå arbetsmarknaden, dess nyanser och dess ständiga rörelser.

Människor som befinner sig i en yrkeslivsförändring av något slag förstår inte alltid att arbetsmarknaden, och kanske de själva också för den delen, har förändrats över tid och att näringslivet ställer andra krav idag än för några år sedan.

Samhället måste göra en verklighetsanpassning och erbjuda medborgarna tjänster som innebär att varje individ får tillgång till verktyg anpassade att möta hans eller hennes individuella behov. Människor behöver utrustas med bättre kännedom om hur man kan knyta och utveckla egna kontakter samt använda informella vägar till beslutsfattare.

E Eklund


Väderleksprognoser


Arbetsmarknaden är numera lika oförutsägbar som vädret.


Människan är utrustad med fina instrument och kan analysera, lägga prognoser och med stor sannolikhet förutspå skiftningar. Men hon kan ändå aldrig veta helt säkert vad som komma skall.

Om någon förväntade sig att vädrets makter på ett systematiskt och rationellt sätt skulle anmäla alla förändringar till SMHI skulle många smålé...

... men att arbetsgivare inte anmäler organisationsförändringar och redovisar alla lediga jobb till Af lockar inte människor till skratt...?

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, januari 18, 2006

Frige de fängslade svenskarna


Med detta blogginlägg till hjälp strävar jag efter att skildra begreppen ”ledigt jobb” och ”ledig tjänst” neutralt. Många är nämligen vansinnigt fästa vid föreställningen att det är sådana man ska leta efter när man befinner sig i en yrkeslivsförändring.

Jag har funnit det lämpligt att klargöra innebörden i den för alla (utom för Af?) självklart hopplösa jakten på ”lediga tjänster” som den sittande regeringen och Arbetsmarknadsstyrelsen envist manar arbetssökande att finna. Detta är mitt försök att på ett objektivt sätt beskriva rådande arbetsmarknadssituation i syfte att frige de fängslade svenskarna som envist letar efter "lediga jobb".

Arbetsgivare som står i begrepp att rekrytera kan läsa i NUTEK:s företagarguide:

”Enligt lag är du skyldig att anmäla den lediga tjänsten till arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen kan anvisa sökande som stämmer in på din sökprofil, men det finns även andra sökmöjligheter. Sprid kännedom om tjänsten till personer med stor kontaktyta. Annonsering i lokalpress och/eller fackpress är andra alternativ. Att annonsera efter personal är också ett sätt att marknadsföra ditt företag.” Arbetsgivaren är enligt lag informationsskyldig och ska anmäla den lediga tjänsten till arbetsförmedlingen. Alla förutsätter förstås att de allmänna direktiven i lagen efterlevs?

Om jag skulle definiera ”ett ledigt jobb” genom att säga att det är ledigt först när en arbetsgivare har påbörjat aktiv rekrytering, skulle många reagera. Andra skulle säga att det är väl självklart att det finns lediga jobb trots att man inte påbörjat någon rekrytering externt eller internt.

Innebär det att ”jobbet är ledigt” så snart arbetsgivaren har ett behov av någon som utför en uppgift, men arbetsgivaren bara ännu inte tillsatt jobbet? Förmodligen skulle inte alla hålla med heller, eftersom man kan peka på ett otal exempel där arbetsgivaren ”borde” anställa fler. Arbetsgivaren kan ha uppenbara behov av fler personella resurser, men istället åläggs det övriga (redan anställda) medarbetare att dela upp ansvaret för uppgifterna sinsemellan och successivt tar andra anställda bördan för uppgifterna på sina axlar. De som har jobb arbetar mer än avtalat för att kompensera frånfället tills de kanske en dag inser att de inte orkar hålla ett sådant högt tempo. Arbetsgivaren löser situationen, på något sätt, men inte nödvändigtvis genom att anmäla ledigt jobb på arbetsförmedlingen!

Så hur definieras ”ledigt jobb” eller ”ledig tjänst”?

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen anses ett jobb ledigt så snart den lediga tjänsten har anmälts till arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statistiska Centralbyrån (SCB) menar att rekryteringen ska rikta sig mot den externa arbetsmarknaden och jobbet ska vara tillgängligt för människor utanför arbetsstället. Man menar således att ett ledigt jobb upphör att vara ledigt när jobbet tillsätts.

Inom offentlig sektor, stat, kommun och landsting anmäls alla lediga jobb heter det. I realiteten anmäls långtifrån alla lediga tjänster till arbetsförmedlingen. Men eftersom offentligheten sätts i ett annat ljus finns det kanske först och främst ett stort mörkertal avseende lediga tjänster inom den privata arbetsmarknadssektorn. Arbetsgivare anmäler inte alltid obemannade lediga jobb som kan tillträdas omedelbart. Hur ofta hör vi talas om vakanser? Och inom vilka yrkesområden eller branscher återfinns otillfredsställd efterfrågan på arbetskraft?

Hur många arbetsgivare väljer NUTEK:s rekommendation att sprida kännedom om tjänsten till personer med stor kontaktyta? Hur många arbetssökande slår inte ut med armarna eftersom det enligt deras uppfattning inte finns några "lediga jobb" att söka?

Begriper ni nu bättre vad det skulle kunna innebära att diskutera möjligheten att finna jobb på den s.k. dolda arbetsmarknaden? Underförstått den ständiga rörlighet som förekommer på arbetsmarknaden, men som regeringen, AMS och i förlängningen Arbetsförmedlingen hävdar inte existerar. De tvångsomhändertar arbetssökande i åtgärder och säger övertygande att de "lediga jobben" inte finns, eftersom jobben inte anmälts "lediga" till Arbetsförmedlingen!

E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,