__________________________________________________________________________________________________________________________________ __________________________________________________________________________________________________________________________________ Free Logo From Thefreelogomakers.com
3h - Leaderboard You Travel Sweden 728x90 Teame2: oktober 2005

måndag, oktober 31, 2005

Kräv uppdaterade jobbsökarkunskaper åt alla


Falsk demokrati.


Att påskina arbete som en svensk medborgerlig rättighet bygger på den falska premissen att alla människor har samma förutsättningar att få jobb, egentligen. Det är en förvrängd demokrati. Vi tycks tro att alla människor inte har lika värde om de inte är likadana. Alla svenskar förväntas ha arbete för att vara värd något. Det är därför vi har vårt kära AMS.
För att alla ska känna sig likvärdiga måste man låtsas att människor inte har varierande tillgångar och varierande brister på yrkeskompetens, utan att alla om de bara får tillräckligt lång övning kan klara samma sak. Arbetsförmedlingen hjälper oss att skilja agnarna från vetet. De som inte klarar av det här som alla faktiskt måste ha för att vara någon i Sverige de kallar vi arbetslösa. Det är synd om de arbetslösa, för de klarar inte riktigt av att vara likvärdiga. För att få dem som inte är likvärdiga att känna sig lite mer likvärdiga, om än för en stund, har vi våra sysselsättningsåtgärder och olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Där är alla för en stund lika. De som väljer att vara annorlunda ändå, de kallar vi öppet arbetslösa så att vi vet att de inte är lika alla de andra. Betraktar vi de öppet arbetslösa som annorlunda, vad har vi då kvar? Jo, då blir långtidsarbetslöshet en följdsjukdom. En allvarlig följdsjukdom som är omöjlig att göra någonting åt. Nu har regeringen funnit att det här systemet är otillfredsställande och planerar att komplettera verksamheten med prov för att fastställa den personlighetsmässiga lämpligheten för att arbeta. Man planerar ett tätare samarbete med bemanningsföretagen eftersom de är så bra på det här med jämförelser av lämplighet. Bemanningsföretagens alla intervjuer och testförfaranden ses som en möjlighet för AMS att eliminera de öppet arbetslösa så att de inte ska få dem på sitt samvete. Det här ger stöd för tanken att det är de oerfarna arbetssökarna som ingen väljer i talangjakten som också utgör den största belastningsrisken för AMS.
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Jobbsökning förväntas alla kunna. Och det handlar inte om att man ska klara av uppgiften först efter varierande antal övningstimmar eller ens efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv från första stund. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans man som arbetssökande hänvisas fortfarande ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben? Vi måste sätta stopp för den bakåtvända uppfattningen att AMS skötebarn ”Arbetsförmedlingen” är en statens medborgerliga rättighet och att den måste bevaras, när den i många avseenden är rent olämplig som samhällsinstans.
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, men har vi ställt kraven på politikerna att nå ut med dessa kunskaper?Att påskina att ett arbete är en svensk medborgerlig rättighet bygger på den falska premissen att alla människor har samma förutsättningar att få jobb, egentligen. Även om det står inskrivet i grundlagen att det är allas vår rättighet att ha ett arbete, så är det inte så. Det är en förvrängd demokrati. Vi tycks tro att alla människor inte har lika värde om de inte är likadana. Alla svenskar förväntas ha arbete för att vara värd något. Det är därför vi har vårt kära AMS. För att alla ska känna sig likvärdiga måste man låtsas att människor inte har varierande tillgångar och varierande brister på yrkeskompetens, utan att alla om de bara får tillräckligt lång övning kan klara samma sak. Arbetsförmedlingen hjälper oss att skilja agnarna från vetet. De som inte klarar av det här som alla faktiskt måste ha för att vara någon i Sverige de kallar vi arbetslösa. Det är synd om de arbetslösa, för de klarar inte riktigt av att vara likvärdiga. För att få dem som inte är likvärdiga att känna sig lite mer likvärdiga, om än för en stund, har vi våra sysselsättningsåtgärder och olika arbetsmarknadspolitiska projekt. Där är alla för en stund lika. De som väljer att vara annorlunda ändå, de kallar vi öppet arbetslösa så att vi vet att de inte är lika alla de andra. Betraktar vi de öppet arbetslösa som annorlunda, vad har vi då kvar? Jo, då blir långtidsarbetslöshet en följdsjukdom. En allvarlig följdsjukdom som är omöjlig att göra någonting åt. Nu har regeringen funnit att det här systemet är otillfredsställande och planerar att komplettera verksamheten med prov för att fastställa den personlighetsmässiga lämpligheten för att arbeta. Man planerar ett tätare samarbete med bemanningsföretagen eftersom de är så bra på det här med jämförelser av lämplighet. Deras intervjuer och testförfarande ses som en möjlighet för AMS att eliminera de öppet arbetslösa så att de inte ska få dem på sitt samvete. Det här ger stöd för tanken att de är de oerfarna arbetslösa och de som ingen väljer i talangjakten som utgör den största belastningsrisken för AMS.
I alla andra sammanhang vet vi att inte alla människor är lämpade för likadana uppgifter.
Alla kan inte utbilda, leda företag, laga mat, syssla med konstruktionsarbete på webben, sköta blommor, operera blindtarmar, rida eller utveckla nya bilmodeller. Ingen tycker sämre om företagsledaren för att han inte kan måla tavlor, och ingen klandrar kirurgen för att han inte kan byta däck på bilen. Men vi klandrar den som inte klarar av att skaffa sig ett jobb. Det betraktas som självklart att alla ska veta hur det går till att söka jobb. Vi talar inte om att man ska klara det efter varierande antal övningstimmar eller efter att ha skaffat ett intyg om normal hälsa. Nej, man ska klara det alldeles av sig själv. Att inte lyckas få jobben man söker och att gång efter annan få avslag kan vara oerhört genant, fast det naturligtvis är alldeles ofarligt. Men vem kan klandra den arbetslöse? När det nu dessutom förhåller sig så att den sökmetod man i sin rådande okunskap använder sig av, nämligen genom att söka jobb som annonseras, och dessa endast leder till 3% av alla anställningar i landet är det enda vettiga naturligtvis att tänka om. Gör vi det?
Jag tycker att det är på tiden att vi framför krav på att den myndighet som ansvarar för vårt lands rekryteringar också utbildar eller kompetenstränar människor i hur man ska göra för att få jobb. AMS enheten som idag ansvarar för landets rekryteringar, åtminstone av namnet att döma, torde väl vara den instans dit man som arbetssökande fortfarande hänvisas nämligen ”Arbetsförmedlingen” ? Även om den inte längre gör skäl för namnet råder det väl inget tvivel om att det åtminstone initialt är dit man vänder sig i hopp om hjälp att nå jobben?
Vi måste sätta stopp för den bakåtvända uppfattningen att AMS skötebarn ”Arbetsförmedlingen” är en statens medborgerliga rättighet och att den måste bevaras, när den i många avseenden är rent olämplig som samhällsinstans.
Ge människor en chans att få med sig jobbsökarverktygen i yrkeskompetenutrustningen så att de får möjlighet att hänga med i marknadens nya svängningar. Ge människor förutsättningarna att följa trender och nyuppkomna yrkesinriktningar och utveckla sina egna yrkesvägar. Först när alla människor har fått kunskaperna om hur man på ett framgångsrikt sätt söker och finner jobb som passar honom eller henne har alla människor samma förutsättningar att få jobb. Kunskaperna finns på marknaden, och det står skrivet i grundlagen att vi alla har rätt till arbete, men har vi ännu ställt kraven på politikerna att nå ut med uppdaterade, moderna och gångbara jobbsökarkunskaper till alla?
E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Lär akademikerna hur man når jobben


Hur förbereder vi våra framtida marknadstalanger?

Man befarar att det inom en nära förestående framtid kommer välutbildad arbetskraft från låglöneländer hit till Sverige. Främst strömmar dessa in från Asien och vi uppmärksammar det som först inom IT och läkemedelsbranscherna.

Den svenska bioteknikbranschen förutspås goda tillväxtmöjligheter, men vi kan inte bara stillsamt betrakta den positiva utvecklingen. Det vore naivt att tro att vi svenskar är ensamma om att konkurrera om de framtida akademikerkvalificerade tjänsterna. Utbildningen i sig garanterar inga jobb längre. Hur gör vi egentligen för att förbereda våra nyutexaminerade att personligen marknadsföra sig i konkurrensen om tjänsterna?
Vet svenskarna inom bioteknikbranschen hur man redan nu skapar nätverk och etablerar för honom eller henne betydelsefulla kontakter? Förbereder vi eller förutsätter vi att det bara ordnar sig? Ja, just det ja, det var så sant, vi har ju alltid vårt mirakelrecept att tillgå, "matchning"? Vi litar naturligtvis på att rekryteringsansvariga matchar "rätt" kompetens" med "rätt" ledig tjänst". Tänkte inte på det. Men om man nu skulle välja att förbereda istället... Vilka kunskaper om hur man når ut på arbetsmarknaden besitter man på berörda universitet, högskolor samt inom involverade branschorganisationer?

Man kan läsa i nedanstående artikel publicerad i Computer Sweden den 28:e oktober:"I rapporten uppges den svenska bioteknikbranschen ha mycket goda tillväxtmöjligheter, men nyckelfaktorer för fortsatt framtida expansion är tillgång till kapital och arbetskraft med rätt utbildning. Tre av tio företag i rapporten befarar att det kommer att uppstå en brist på personer med tillräcklig utbildning i framtiden."
Vad är det som säger att man inte hämtar kompetensen i andra länder? Lär svenska folket att marknadsföra sig själva så att vi kan hävda oss i konkurrensen om jobbtalangerna.

Läs artikeln i BiotechSweden
Publicerad 2005-10-28 av Loth Hammar
20051028155545BIO/20051028155545_BIO.dp.asp

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

söndag, oktober 30, 2005

Framgångsvariationerna mellan olika arbetsmetoder


Arbetsförmedlingens misslyckanden och den växande skaran arbetssökande speglar AMS arbetsmetoder snarare än hur arbetsmarknaden ser ut.
Om inte handledaren eller coachen klarar att fungera konstruktivt och utvecklande för den arbetssökandes framfart infinner sig snart ett ömsesidigt revirtänkande. Tyvärr är det vad som skett på många håll inom AMS eftersom förväntansbilden varit en helt annan än den verklighet man mött. Man förbereder över huvud taget inte arbetssökande i konsten att söka arbete på den dolda arbetsmarknaden. Man tränar på sin höjd individer i hur man skriver ett formellt CV och hur en anställningsintervju går till. Vad är det värt idag? Lyckost den som ens kommer till en sådan! Det är en sak att låta den arbetssökande få göra allting själv, utan tid för handledning, och en helt annan att inneha såväl tid som förmåga att engagera de arbetslösa så att dessa själv verkar aktivt. Den avgörande skillnaden som jag ser det är att betrakta jobbsökaren själv som själva förutsättningen för framgång och att han eller hon ska lyckas. Samverkan med arbetssökande bör vara tänkt att stimulera deras behov av utveckling och förverkligande av sina inneboende resurser. Bidrar Arbetsförmedlingen med det idag? Hur söker man jobb mest framgångsrikt? Du söker med fördel jobb genom att undvika att sätta fasta mål formulerade som en tjänst, titel eller befattning. Det är mycket mer framgångsrikt att uppmuntra en latent yrkesinriktning som snarare är kopplad till uppgift och det som utförs i en tänkt roll. Leta inte efter en ledig plats. Leta efter en plats att göra det du är bra på. Ställ följande fråga till dig själv: Vad tillför jag för nytta i en organisation och var kan jag göra det bäst?
E Eklund

Jobbsökning enligt kokkonstens alla regler?


Hösten kan vara den allra bästa årstiden.
Det finns höstdagar då allt känns så förbaskat bra att t.o.m. okunniga jag känner för att baka en alldeles egen sockerkaka. Jag lägger hela min själ och husets alla ägg från i kakan. Efter en halvtimme inser jag än en gång att den bästa kakan köper jag nere på bageriet. Kakbak är helt enkelt inte min grej, det är bara att inse. I skrivande stund ska jag försöka ge mig på att använda köket, matlagningen och alla de läckraste ingredienserna som en slags metafor för att beskriva hur man mest lyckosamt söker jobb.
Det handlar om att förstå”The smell of the cooking”. Eller ännu hellre att kunna delge andra förnimmelsen eller doften av din alldeles speciella anrättning. Vad gör du allra, allra bäst?
Om vi jämför jobben på och uppgifterna med maträtter och kallar dig som arbetssökande för kocken så bör du inte, som du kanske tror, gå ut och leta efter en restaurang som saknar kock. Du ska alltså inte knalla ut och leta efter lediga platser eller söka bland platsannonserna tills en vakans dyker upp. Då utsätter du dig för att tillhöra de fyrtio arbetslösa kockar som samtliga vill åt just den lediga platsen såklart.
Det sättet att söka jobb tar tid. Du ställs i jämförelse med trettionio andra och du vet inte om jobbet kanske rent av redan är tillsatt innan annonsen ens stod i tidningen. Restaurangen klarar sig ju inte utan kock och den som hoppade in som reserv skötte det så bra så…
När du söker jobb idag har du mycket större behållning av att vända på begreppen. Du är fortsatt kock i sammanhanget. Men istället för att leta efter en ledig plats inom en gourmé- nisch med diverse rätter på en menü som restaurangchefen bestämt och ber dig tillaga, så letar du efter en plats där du får tillaga de rätter som du behärskar allra bäst. Men inte nog med det, de rätter du har erfarenhet av att lyckas med och som du dessutom verkligen tycker om att laga. Du söker efter en plats där du kan göra just precis det där som du så gärna skulle vilja göra. I just de rätterna ligger hela din själ och ditt hjärta. Mmmm. För det är då vi är som allra bäst, när vi får en chans att göra det vi är bra på, eller hur?
Din samlade yrkeskompetens är således ditt skafferi. Ditt skafferi inrymmer kompetenser och yrkeserfarenheter som du har samlat på dig genom åren. Kunskaper som du alltid bär med dig, även om viss kompetens vid närmre granskning har ett BÄST FÖRE –datum som sett sina bättre dagar. Den här metaforen kan jag utveckla i det längsta, men det ska jag inte trötta dig med här och nu. Det räcker med att konstatera att du har färdigheter, kunskaper och personliga egenskaper som du kan blanda och komponera ihop som du känner för det. Med eller utan recept har du en mängd olika alternativ med dig. Vad vill du göra? Vilka möjligheter har du? Vet du inte?
Nå, då är det i den änden du börjar. Du hör dig för. Du läser, du ser till att inhämta information om vad man kan göra med just de här förutsättningarna. Du tar reda på vad du kan göra som har just de här kompetenserna, erfarenheterna och när du brinner lite extra för att syssla med just det här och det här… Vad kan man göra då? Du letar alltså efter en plats där man kan göra något särskilt med just dina unika produkter av ett samlat yrkesliv. Eller med de här färska råvarorna från universitetet om du så vill.
Detta sättet att söka jobb handlar inte om att leta efter ett ledigt jobb. Du söker någon som förstår vad det är för kompetenser och erfarenheter du innehar och som begriper hur du kan få användning av dessa. Du förmedlar ”The smell of the cooking” och tillsammans med alla de människor du kommer i kontakt med frösås massor av idéer. Idéer som du själv bedömer om de är behjälpliga eller inte. Några kanske du genast väljer bort eller förkastar. Andra idéer och uppslag sprids med ryktet om det du berättat att vill och kan, och så småningom kan du skörda frukterna av alltsammans.
Desperata jobbsökare och desperata arbetsgivare är att likna vid den utsvultne matgästen och kan tänka sig vad som helst, bara det går snabbt. De som kan tänka sig att stanna till en stund vid ett restaurangfönster och välja ifrån en menü eller jämför olika restaurangmiljöer för att finna den rätta atmosfären… vilka motsvarar de på arbetsmarknaden?
Förresten… Äter du hemma eller?
Självkritiskt erkänner jag mina toklöjliga krumbukter i denna kulminariska metafor.
Jag hoppas att du åtminstone fick en uppfattning om skillnaderna mellan tillvägagångssätten när det gäller att söka arbete.

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Hur söker du jobb egentligen?


Föreställ dig att du ska välja ett nytt boende. Köpa hus, flytta till en lägenhet eller skaffa en bostadsrätt. Välj själv. Utgå från dina egna möjligheter och förutsättningar, eller varför inte dina visioner eller drömmar. Tror du att du i det läget packar dina saker och flyttar till första bästa? Utan att ha sett hur du ska bo. Skulle du bara byta bostad utan att först ta reda på hur det såg ut? Vad säger du om kostnadsbild, trivselfaktor, förändrings-, och utvecklingsmöjligheter, läge, storlek, geografisk belägenhet i förhållande till…o.s.v.
När vi talar boende är det naturligt för de allra flesta av oss att diskutera och resonera om hur, var, när och varför. Vi åker runt och jämför olika objekt, räknar, pratar med vänner och bekanta. Förmodligen vänder vi oss till fackmän och branschkunniga, kontaktar mäklare och jaa, allt det där. Men så gör vi inte när vi söker jobb. Då kan vi sätta oss i en hyreslokal på en anställningsintervju till ett okänt företag och söka en tjänst på ett ställe vi inte vet något om.
Då kan vi säga ”här skulle jag satsa allt om de bara valde mig”. För att sedan åka dit dag ut och dag in och jobba. Som om det var den självklaraste sak i världen. Det kan bli bra, men det kan lika gärna bli helt fel. För dig.
Var skulle du trivas? Hur ser dina möjligheter ut att arbeta? Vad vill du helst arbeta med?
Om du skulle återge några exempel på situationer i eller utanför ditt yrkesliv då du känt dig riktigt nöjd med det du gjorde, vad skulle det vara? Hur bevakar du dina personliga intresseområden på arbetsmarknaden? När ska du ha ett nytt jobb? Vad innebär det för dig att söka arbete? Har du tänkt på hur du kan samla information om de olika arbetsgivarbehoven inom just din yrkesinriktning? Vilka känner till vad du är bra på? Vilken typ av miljöer fungerar du bäst i?
Om det gällde boende skulle du med största sannolikhet åka runt och jämföra innan du bestämde dig. Vad hindrar dig att jämföra alternativen på den dolda arbetsmarknaden?
Var lär du dig hur man kan nå jobben som inte annonseras eller efterlyses via rekryterare som matchar kompetens mot lediga platser? Hur får man ett jobb där man får göra det man brinner för och verkligen drivs av att göra?
E Eklund

lördag, oktober 29, 2005

Samarbete med AMS ett regeringskrav?

I min förra bloggspalt "Ooops..." presenterade jag det Dagens Industri skrivit om artikeln i Computer Sweden. Nedan återfinner du Computer Swedens artikel i sin helhet.
"Jobben finns hos bemanningsföretagen"
20051021170255CS791/20051021170255_CS791.dbp.asp

Artikeln är skriven av Sverker Brundin och den publicerades alltså 2005-10-24.
Jag lade särskilt märke till texten: "Men det finns en grupp företag som är duktiga på att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare: Bemanningsföretagen. "
Javisst. Då var vi där igen. Inom press och media lever man fortfarande med föreställningar om ett traditionellt jobbsökningsförfarande där man matchar arbetsgivarens kravspecifikation med de sökandes fackkunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper. Rätt man eller kvinna får jobbet. Grattis! Har man inte förstått hur obetydligt liten andel av alla jobb som tillsätts som sker den vägen? När ska man få upp ögonen för den dolda arbetsmarknaden? När ska den erbjudas enskilda individer? Är det rätt att en statlig enhet etablerer ett tätare samarbete med börsnoterade bolag och betalar dessa per rätt rekrytering? Rätt förresten... Rätt för vem?

E Eklund

Ooops! Bemanningsbranschen + AMS = sant ???

Ja men det är väl en genialisk ide´ Göran?

Alldeles lysande! Helt otroligt va? Gör monopol av alltsammans så syns det ju inte att AMS inte klarar av det här med att få ut folk i arbete. Perfekt!
Rulla ut röda mattan mina damer och herrar. Fyll champanjeglasen! Regeringen har funnit en lösning på arbetsmarknadsproblematiken.
Joina bemanningsbranschen. Javisst.
Arbetsförmedlingarnas konkurrent nummer ett. - Förenen eder!
Är inte det en utomordentlig plan så säg? Okej. Bemanningsföretagen är ju tydligen bättre på att "hitta jobb" än vad AMS är? Intressant.

Jag läste i Dagens industri som i sin tur bevakat Computer Sweden. 2005-10-24 di.se :"Specialiserade bemanningsföretag är bättre på att hitta jobb åt arbetslösa än AMS. Nu vill regeringen se ett tätare samarbete mellan AMS och bemanningsbranschen. Det skriver Computer Sweden."

Förvånad? Ja, läs själv här:
http://di.se/Index/Nyheter/2005/10/24/161984.htm?src=xlink

Där står att läsa att "Bemanningsföretagens branschorganisation funderar på hur ett samarbete skulle kunna se ut. "Ett förslag är att vi får en peng för varje person vi har lyckats hitta en plats för", säger Svante Norin som är styreselordförande i Bemanningsföretagen."

Det var väl inte helt oväntat? För vad ska regeringen annars ta sig till? Uppenbarligen erkänner man sina tillkortakommanden och ser sin förbättringspotential nu då?
Men matchning på matchning...? Jag har skrivit det förut och skriver igen: Arbetsförmedlingen konkurrensutsattes i slutet på förra seklet. Avregleringen under nittonhundratalets senare del innebar att lokala alternativ dök upp och att bemanningsbranschen fullkomligt exploderade. Alltsammans fungerar med en finansiär eller en företagskund och en beställare till dessa marknadsaktörer i andra änden som kan betala för att få den arbetskraft man önskar. Vem hjälper mig, som är arbetssökande men själv vill finna det som passar mig bäst om jag inte vill vara den som blir vald eller bortvald av någon annan?

Åh, ett så finurligt drag av regeringen såhär inför valet och allting. Va?
Spännande!

E Eklund

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Efterlängtade reaktioner från facken

"Arbetslösheten är åt helvete för hög"
säger Per Winberg, ordförande i Transport, som tycker att mycket kunde ha gjorts
"annorlunda och bättre".
Allt enligt Lova Olsson, SvD 2005-10-29.
Läs artikeln "LO-förbunden sågar Perssons jobbpolitik"
i sin helhet
genom att klicka på länken:
Egna kommentarer och reflektioner:
Vi kan förmodligen utgå ifrån att många av de arbetssökande vi möter, och kanske främst då de långtidsarbetslösa, har upplevt och upplever besvikelse. Många gånger visar de öppet sin bitterhet över hela AMS – systemet men även över arbetsmarknadens alla arbetsgivare och sist men inte minst deras fackförbund som inte kan erbjuda dem något som helst stöd. Ofta känner de så med anledning av de konsekvenser som bland annat bristande delaktighet, medbestämmande och handlingsutrymme kan medföra. Vid samverkan med människor i en förändringssituation i allmänhet och kanske vid jobbsökning i synnerhet är det extra viktigt att man tidigt och hela tiden förmedlar förståelse för den betydelse det upplevda handlingsutrymmet har. Som arbetslös skall man ha rätt att uppleva möjligheter att genom egna handlingar medvetet kontrollera , i betydelsen påverka eller styra, omgivningen, och därmed förverkliga sina mål.

Lär människor aktiv jobbsökning i form av personlig marknadsföring och nätverksbyggande!
E Eklund

Glimmer & bling-bling

Löneförhandling?

Jag kräver en lön som motsvarar värdet på min utbildning!

Glimmer & bling-bling

Fatta!

Den där snubben va, han har typ två hjärnhalvor.

Den ena halvan är helt borta -

och den andra halvan är ute och letar efter den första.



fredag, oktober 28, 2005

Outplacement = tjänsten företagen köper

Karriärrådgivning, coachning, vägledning och stöttning till nytt jobb innebär tjänsten i praktiken. Så benämns vanligtvis även den individanpassade process som enskilda personer samarbetar med konsulten i.

Och outplacement? Ja så kallas vanligtvis den tjänst som företaget köper. Det är i ett sådant uppdrag konsulten möter individen och det är i det samarbetet han eller hon når någonting nytt och för honom eller henne bättre än det förra arbetet. Men det är viktigt att nämna i sammanhanget att många karriärtjänster sker inom organisationers väggar och utan att det för den sakens skull handlar om uppsägningar.
Varför betalar då arbetsgivaren för detta?
Det kanske inte är helt politiskt korrekt att säga såhär: de gör det eftersom de har bättre vett än beslutsfattarna i toppen på hierarkierna inom AMS. Företagarna har förstått hur man behöver bistå människor för att de ska uppleva att de får stöttning i en svår och utsatt situation som det är att söka jobb. Kanske är det att ta i men det bryr jag mig inte om. Fast det är väl mer korrekt att säga: Arbetsgivaren bekostar uppdraget eftersom en förändring av något slag föranledde nya förutsättningar för tjänstemannen eller medarbetaren?
Av olika skäl har han eller hon behövt lämna sin anställning.
Många, många tusentals människor har erbjudits motsvarande konsulttjänster under benämningen outplacement och många, många tusentals människor har också fått jobb inom en rimlig framtid efter förlusten efter det förra jobbet. Deras arbetssätt kan skilja sig åt en aning men främst är det personella skillnader snarare än metodik. Jag anser mig ha hyfsat god inblick i de ickefundamentala skillnaderna eftersom jag hunnit arbeta inom och/eller samverka med flera olika outplacementföretag under alla de år jag har varit verksam i branschen. Likheterna mellan oss och därtill skillnaderna mellan oss och arbetsförmedlingen är att vi till skillnad mot dem huvudsakligen och främst arbetar med metodik som leder till nytt jobb. Vi arbetar med tekniker i hur man skapar nätverk och etablerar kontakter (97% av alla anställningar sker så), medan arbetsförmedlingen främst lär ut hur man skriver CV och söker lediga jobb (3% av alla anställningar sker så). Matchning av jobb är ingen huvudsysselsättning hos oss. Möjligen bland de fåtal "kvacksalvare" inom outplacementbranschen som beklagligt nog inte bistår individer på ett sätt som leder till arbete. Därför kan det vara lämpligt och absolut att rekommendera att man som arbetsgivare gör jämförelser och ber om referenspersoner samt att individer erbjuds en "shop around" där de själva kan bedöma vem de upplever skulle vara rätt att samverka med.
Självklart är det mest vanligt förekommande att outplacementföretag anlitas vid nedskärningar och minskningar på den svenska marknaden men det är även brukligt vid fusioner och förvärv. Två företag som slås samman står plötsligt med dubbla personalstyrkor på särskilda poster t.ex. specifika chefstjänster. Det kan också hända att företag investerar i konsultativa uppdrag och karriärrådgivningstjänster då man står inför marknadsförändringar med nytt affärsfokus. Det finns tillfällen då man helt enkelt vill möjliggöra för individer att göra ett eget val om man vill stanna eller lämna i samband med eller inför den nya företagsutvecklingen. Exempel på sådana uppdrag kan vara energibolag som bolagiseras och som därefter utvecklade en mer "business-minded" personalstyrka, vilket kanske inte alla medarbetare var vana vid. Företag som köper tjänsterna beaktar värdet av att investera i människor fortsatt goda syn på sin forna arbetsgivare och man väljer att erbjuda medarbetarna en fortsatt lyckosam yrkesutveckling.

Jag gladde mig oerhört åt att äntligen få läsa i tidningen om outplacementtjänster. Det sägs alldeles för lite, och vi som arbetar med det är alltsom oftast ganska så blygsamma på så vis att vi inte marknadsför oss mer än möjligen inom beslutsfattande kretsar. Därtill har det varit lite hysch-hysch kring uppdragen. Åtminstone var det så förr. Man talade kanske inte öppet om att man gick hos en karriärkonsult och fick rådgivning? Det kanske var svårt att dela med sig av lärdomarna avseende personlig marknadsföring och hur man skulle få jobb? Men lägg därtill att de allra flesta konsulterna inom karriärrådgivning också är oerhört måna om att stärka individen själv, och att det faktiskt är individen själv som kan ta åt sig den äran att ha lyckats finna en ny lösning. Förr var det uppdrag som mer eller mindre skedde i det fördolda och det var för femton år sedan vanligast att tjänsterna erbjöds bland högre tjänstemän. Numera är det annorlunda och tjänsterna når ut till alla medarbetare i en organisation. Vi kan läsa det som skrivs i tidningarna vid storskaliga förändringsprojekt eller bolagsnedläggningar som drabbar hundratals medarbetare och vi tar del av de uppsägningsdrabbades öden. Tyvärr är det inte lika ofta får vi höra hur bra det kunde bli. Så småningom.

I GP:s ledare (se bifogad länk nedan) fann jag förvånansvärt lite om det jag och mina branschkollegor arbetar med, rubriken till trots. Därför rekommenderar jag dig som läsare att klicka på länkarna till mina branschkollegor under "Cyberguiden" om du vill veta mer om oss och lite om hur vi arbetar.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=630&a=237779

Ja, GP menar tydligen att vi konkurrerar med arbetsförmedlingen. Det vore kanske naturligt att hålla medförfattaren av artikeln i GP, men nej, ändå inte. För er kännedom hinner endast ett fåtal ens skriva in sig på arbetsförmedlingen innan de fått ett nytt jobb. Det säger jag inte för att vi ska slå oss för bröstet. Faktum är att flertalet uppbär avgångsvederlag under den period som löper fram till nytt arbete. Dessa individer är alltså människor som aldrig registrerats som arbetssökande på arbetsförmedlingen. I övrigt är det stora skillnader i insatserna. Vi och då talar jag för oss som arbetar seriöst med tjänsterna outplacement och karriärrådgivning, vi vet hur man lyckas och hur man får jobb. Vi törs också garantera samverkan till dess att individen har nått en ny lösning. Oavsett hög,- eller lågkonjunktur. Förlåt sarkasmen i min ton där, men det ligger ett bittert allvar bakom, och det är ju också skälet till och det ursprungliga syftet med min blogg. Lär alla i vårt land hur man får jobb!
Vi outplacementkonsulter och karriärrådgivare bidrar till att människor på egen hand når jobb på den dolda arbetsmarknaden. Vi som är seriösa och kan vår sak, vi kan också säga att individer som valt att samverka med oss garanteras att nå ett för honom eller henne bättre arbete.
Ursäkta mig nu, men hur många arbetsförmedlingar kan det?

E Eklund

torsdag, oktober 27, 2005

Perssons panikåtgärder

Inte nog med att man mörkar arbetslöshetssiffrorna, så att representanter från Svenskt Näringsliv behöver stämma i bäcken. Nu höjs röster inom Svenskt Näringsliv av andra skäl: Regeringen utreder om lagstiftningen ska skärpas så att fler får rätt till heltid.
Läs artikeln i Borlänge Tidning 2005-10-27
"Lag hotar 1 000-tals jobb"

http://www.borlangetidning.com/artikel.asp?id=1396285

Ska man skratta eller gråta?

Succéhistorier efterlyses

Skriv och berätta
hur du fick ditt jobb.


Denna bloggspalt kan få representera
alla som redan har jobb och som vill dela med
sig av sina succéhistorier.

Inspirera andra att
ta egna initiativ genom att beskriva hur du en
gång gjorde för att få jobbet.



Du kanske inte själv tycker att det var så märkvärdigt.
Men tänk om det du gjorde för att övervinna dina hinder kan ge uppslag åt någon annan, så att han eller hon kan komma vidare i yrkeslivet...


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Att återkomma till och förundras över

Jag har plockat ut några artiklar som på vitt skilda vis är värda att återkomma till och föra ett resonemang kring. De är på intet sätt rangordnade men först ut har jag placerat en artikel som återfinns i nättidningen Sourze. Krönikör är Sten.O.Andersson och rubriken lyder
"Äntligen pigavdrag"
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10498138

Nästa läsvärda inslag är författat av Doris Gunnarsson och hon har skrivit denna ledare i Hallands Nyheter under rubriken
"Persson svarslös om arbetslösheten"
http://www.hn.se/m_opinion.php?id=478702&avdelning_1=112&avdelning_2=118

Det är ingalunda någon konstnär av det helt vanliga slaget som åsyftas när Claes-Göran Hegnell skrivit texten till
"En tavla för mycket" publicerat i Smålandsposten.
http://www.smp.se/section_standard.php?args=,110

Först hajade jag till när jag läste rubriken till Per Åhlströms inlägg i Länstidningen Östersund. Han skrev
"Fel sysselsättning är grunden för trygghet"
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=245787&avdelning_1=104&avdelning_2=215

Så hänvisar jag till Johan Prane och inslaget som återfanns i Sveriges Radio, Ekot
"Fler och fler tillfälligt anställda"
Så ser de på det som sker inom arbetsmarknadspolitiken.
Hur ser du på samma saker?

onsdag, oktober 26, 2005

Vågar vi göra annorlunda?


Regeringen kunde göra annorlunda...
¤
Vi kan göra annorlunda!
¤
Jag inser värdet att visa på motsvarigheterna till SIDA, Lutherhjälpens och och Röda Korsets insatser. Man hjälper bäst på längre sikt genom att lära ut och visa människor hur de själva kan göra för att klara sig på egen hand.
Människor i arbetslöshet söker helt naturligt någon att lägga ansvaret på. Man letar efter någon som kan hjälpa en att få jobb. Det är lätt hänt att man i all välvilja från beslutsfattares sida tar över rollen att fixa och ordna jobb. Vi har allmänt en felaktig uppfattning om att vi hjälper bärt genom att skapa nya arbetstillfällen åt de arbetslösa.
I sin vilja att vara till lags och följa arbetssökandes önskemål gjorde AMS misstaget och vi riskerar att nya atbetsmaknadsaktörer tar vid där de slutade. Vi vill ju så gärna se till att de arbetslösa kommer ut i arbete. De arbetslösa övergår som motprestation till insatserna genom att anstränga sig för att göra rätt och följa dessa nationellt och regionalt anpassede hänvisningar. I regeringens och AMS fall innebar det att individerna ansträngde sig för att prestera väl inom aktivitetsprojekt och påhittade temporära sysselsättningslösningar.
Vad blev resultatet av regeringens och AMS marknadspolitiska projekt? En ofantligt stor skara hjälplösa människor upplever att de inte längre är önskade på arbetsmarknaden. Beslutsfattare fantiserar om att det inte finns någon som `vill ha dem´ eftersom de inte fått jobb. Vår tolkning blir felaktigt fördömande av en grupp individer som vi påstår inte passar in. Felet var upplägget på de arbetsmarknadspolitiska projekten redan från start. Alla passar någonstans men man kan inte fixa och ordna åt andra i det oändliga.
"Aktiviteterma för att höja sysselsättningsgraden" fungerade inte. Att fixa jobb åt andra fungerar inte framgångsrikt i praktiken. Många inom regeringens arbetsmarknadsprojekt blundar för denna fara och accepterar att de projektansvariga tar över den arbetssökandes roll. I sin välvilja och iver att ordna färdiga lösningar för den arbetssökande gör de individerna passivaoch hjälplöst behövande av nya lösningar.
Projekten var dömda att falera redan innan man startade. Man kan inte leda andra till färdiga lösningar. Det kanske inte faller väl ut och då står den arbetssökande där som behövande av hjälp att fixa igen. Dessutom väljer man bäst själv var man passar in. Jämför ditt yrkesval med ditt val av boende. Skulle du vilja att någon annan bestämde hur eller var du skulle bo? Vad ger oss rätten att välja yrkesinriktning åt andra?
Färdiga lösningar ger kortsiktiga resultat. Att lotsa individer till självständighet och egna val ger däremot bestående resultat.
Marknaden är ständigt föränderlig och vi kan inte längre hålla fast vid Jantelagen och säga att det är fult att framhäva sig själv. Var och en bör begripa att vi måste utgå från varje individs exceptionella förmåga.
  • Lär människor hur huvudparten (97%) av alla landets jobb tillsätts idag.
  • Lär studenter redan i samband med studierna och under utbildningens gång hur de kan nå jobben som aldrig annonseras.


Hur vågar vi låta bli att göra annorlunda?

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

tisdag, oktober 25, 2005

Slow Running

Efter att tidigare i höst ha tagit del av Alliansens batteri av reformer gjorde jag spontant en återkoppling: Lägg inte ALLT ansvar på arbetsgivarna för arbetslösheten i framtidens Sverige.
Det finns bättre sätt att nå en lösning. Varför kommer ingen med den?

Arbetsmarknadspolitisk utveckling. Slow Running?

Är arbetsmarknadsutvecklingen i landet trögflytande eller småspringande?


  • Har vi själva svårt att tro på en god utveckling av arbetsmarknaden?
  • När vi betraktar arbetsmarknaden, tänker vi då strikt i form av tillgång kontra efterfrågan?
  • Menar vi att det är som det är med arbetslösheten, och den enda möjliga lösningen vi ser skulle vara att skapa fler arbetstillfällen?
  • Kommer de förbättrade möjligheterna för arbetsgivarna lösa arbetslöshetsproblematiken?
  • Har vi accepterat att en viss grupp arbetslösa kommer vi att ha?
  • Förbereder vi landets medborgare för personlig marknadsföring inför det stora arbetsmarknadsbortfall som kommer att ske när fyrtiotalisterna lämnar?

Jag citerar Stan Slate: "Människor litar inte på företag - de litar på andra människor. De litar inte heller på strategier, hur välformulerade de än är, utan på ledare som ger dem strategier."

Alliansen har möjlighet att presentera ett arbetsmarknadspolitiskt arbetssätt som varken är revolutionerande eller nytt, åtminstone inte inom privata svenska multinationella bolag, men nytt för en oberoende nationell och komplex verksamhet som AMS. Politikerna har kanske dessvärre inte förstått att karriär,- och outplacementtjänster av de slag som stora nationella bolag har erfarenheter av, också är applicerbara inom nationellt övergripande arbetsmarknadsprojekt. Vi vet att stora bolag har klarat av att lägga upp strategier för omställningsarbetet på ett sätt som innebär att individer rustas att klara sig själv och det ger i sin tur arbetsgivaren god PR och gott rennomé. Då menar jag inte den typ av bolag som uppkom efter avregleringen som själva arbetar med rekrytering och bemanning utan verksamheter som ombesörjer goda förutsättningar för människor att klara sig själva i sin egen personliga marknadsföring internt eller externt. Stora bolag i förändring har bekostat tjänsteuppdrag som i sin tur erbjudit människor förståelse för hur man kan göra en omvärldbedömning, utveckla personliga handlingsplaner och själv skapa förutsättningar på arbetsmarknaden efter sin egen förmåga.

Exempel på bolag som investerat i sådana medarbetarprojekt är Föreningssparbanken, Volvo AB, Skandia AB, Ericsson AB, Sandvik AB och ett antal energibolag samt läkemedelsföretag för att bara nämna några. Företagen har satsat på individernas egna förmågor att välja hur de vill går vidare i olika yrkesinriktningar. Att erbjuda individer sådana egna strategimöjligheter innebär att människor får en vidgad bild av sina starka sidor kopplade till egna erfarenheter snarare än att ställa sig själv i jämförelse med en arbetsgivares kravspecifikation.

Vi behöver erbjuda folket strategier som inte riskerar att slå tillbaka på Alliansen och arbetsgivarna hur mycket dessa sedan än ansträngt sig att lösa frågorna.
Vi behöver erbjuda strategier där människor snabbt kan göra ett eget val och välja att komma igång med konkreta uppgifter för att komma vidare. Idag upplever man att valet ligger hos arbetsgivaren. Med att enbart gå ut med förslag till lösning att skapa bättre förutsättningar för att skapa arbetstillfällen riskerar vi att man att individer alltjämt känner:

1. Jag har inget inflytande, min insats räknas inte
2. Ingen ser vad jag kan komma med
3. Jag sitter fast i i den här situationen tills någon annan äntligen väljer mig
4. Oinspirerande arbetssätt, måste det vara såhär att söka jobb?
5. Arbetslöshetsersättningen är för låg

Ovanstående prioritet hos människor är redovisat ur ett allmänt genomsnitt.
Ett framgångsrikt politiskt budskap nu skulle vara att likt många av våra nationella bolagschefer visa god ledarskap. För att få människor engagerade nationellt krävs att Alliansen engagerar var och en genom att agera på det vis dessa bolagschefer gör.

En framtida arbetsmarknadsstrategi bygger på en tydlig vision, möjligheter för människor i landet att medverka, en genomtänkt och platt organisation avseende arbetsmarknadspolitiska frågor samt ledare inom ett nytt AMS som ständigt verkar som förändringsagenter som tidigt löser uppkommande problem. Allt talar för att kort reaktionstid är och kommer att vara den största och mest avgörande konkurrensfaktorn framöver.

Vi måste göra Sverige attraktivt som arbetsmarknad. Lösningen som jag ser det är att erbjuda den form av metodik som idag finns i ett stort antal varianter men där arbetssökningsprocessen styrs av ett samstämt verktyg som baseras på övertygelsen om att alla människor innehar exceptionella förutsättningar att nå ett arbete. Låt bara människor uppleva att de har ett val och en möjlighet att påverka sin situation utifrån sitt eget högst personliga val.
Inget av detta är revolutionerande nytt - men resultatet är lyckosamt för alla.
E Eklund

Andra bloggar om:

Autentiska vardagsbilder

Om Din vardag är en annan...

Kan du föreställa dig hur det är att inte få tjänsten man söker?



Att få nej efter nej och få veta att det var hundratals sökande till tjänsten. Det suger.

Begriper du hur det är möjligt att platsen redan var tillsatt när man kostade på den så mycket tid och resurser i den annonserade och normgivande rekryteringsprocessen?

Vet du hur det frestar på att gång efter annan hoppas på ett jobb och att få avslag efter att ha varit inställd på ett ja? Förstår du vad det innebär att tappa självkänslan när det gäller din jobbsökning efter att ha sökt sextioåtta tjänster?
Kan du förstå eller sätta dig in i upplevelsen att ständigt misslyckas med anställningsintervjuerna?
Begriper du hur det är att succesivt inse svårigheterna med att pendla mellan hopp och förtvivlan månad efter månad? Är det underligt att arbetssökande upplever besvikelse och förvirring, håglöshet eller frustration? Skulle du i den situationen vilja att någon annan till slut valde ut dig eller skulle du föredra att få ökat självförtroende i jobbsökningen och på sikt bli stärkt att välja själv?

E Eklund


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, oktober 24, 2005

Kontakter och bryggor till nätverk

Arbetssökande invandrare behöver kontakter

för att få jobb

Okej?
Hur hittar jag de rätta kontaktvägarna och var finner jag nätverken och bryggorna till min yrkesframtid? Frågorna är desamma oavsett ursprung och härkomst förutsatt att man söker jobb på ett fungerande sätt. Söker man däremot på annons får invandrare tydligen förlita sig på företagens mångfaldspolicy eller deras eventuella kvoteringsrutiner.
Beslutsfattare påstår att de saknar förklaringar till snedfördelningen som uppmärksammas vid de rekryteringar som sker via annons och traditionell matchning av jobb. Det är väl inte konstigare än att de som inte passar in i mallen väljs bort? Många med olika etnisk bakgrund har lika svårt som andra eller ännu svårare att hitta rätt på arbetsmarknaden. Det innebär att de som saknar kontaktvägar i vanlig ordning söker de jobb man finner på annons. Invandrare uppger i förtroende att de möter väl maskerade hånleenden under rekryteringsprocessernas gång och upplever ringaktning i sina obetydliga roller som arbetssökande till lediga platser. Somliga menar att rekryteringsförfaranden med erfarna rekryteringsansvarigas invanda urvalsprinciper kan bidra till indirekt diskriminering eftersom det med stor sannolikhet utgör en avgörande förklaring till invandrares svårigheter att få jobb. När vi ser hur illa det är ställt med mångfald och integration på företagen kan man dra slutsatsen att det handlar om diskriminering. Alla förutom de som till fullo motsvarar arbetsgivarens kravspecifikation med verksamhetens tydliggjorda behov och önskemål väljs kort och gott bort. Och alla innebär alla som inte passar in i mallen. Det har inte bara med etniska olikheter att göra utan gäller alla som inte till punkt och pricka matchar sökprofilen i annonsen. Minns att endast ett fåtal av alla tjänster som tillsätts i landet sker via annons och därför bör vi belysa problematiken bättre i enlighet med den dolda arbetsmarknadsrörlighet som sker i nätverk och genom kontaktvägar.
Ge alla människor i landet redskap att själva bygga bryggor och förbered dem att skapa egna och använda existerande utvecklade nätverk som kan leda till arbete.
Alla behöver kontakter för att få jobb.
E Eklund



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,


Parollen "Ropen skalla - Jobb åt alla"

Detta är en mediaannonserad vecka kallad NOLL TOLERANS mot rasism, och om jag var invandrare med en gnutta entreprenörsanda skulle jag verkligen uppskatta Centerpartiets jobbprogram. Det säger nämligen bland annat:
”Ställ tydligare krav på staten, kommuner och landsting” så att de blir bättre förebilder för att ”öka mångfald och integration hos de offentliga arbetsgivarna.” och man förespråkar därtill från Centerpartiets sida ”bättre validering av utländska examina” samt att göra det ”enklare för asylsökande att arbeta under tiden de väntar på besked om uppehållstillstånd”. Centerpartiet lägger fram ett antal konkreta lösningar och talar om att det är ”förslag som vi tror bidrar positivt”.

Yrkesskadad som jag är efter att personligen ha rustat oerhört många enskilda individer till ett nytt (och för dem var och en bättre) arbete genom åren, utrustade jag mig med ett par kritiska arbetsmarknadsglasögon i den stund jag tog del av det gedigna jobbprogrammet. Positivt var att man från Centerpartets håll talade klartext och efterlyste att den sittande regeringen skulle göra detsamma istället för att dölja arbetslöshetssiffror bakom rubriceringar som ”öppet arbetslösa” eller ej t.ex.
Efter att först ha studerat Centerpartiets jobbprogram som hastigast gladde jag mig åt det friska budskapet om ”jobb åt alla” och granskade texten med största intresse. Man skriver bl.a. ”Program för främst nätverksbyggande och kontaktskapande som behövs.” och med dessa rader hoppas jag att man förmedlar insikt och förståelse för att det faktiskt är så man når jobben bäst. Dessvärre slogs hoppet undan för en stund då jag fortsatte:
”Det handlar om att ge akademiker möjlighet att få olika former av praktikplatser och delta i traineeprogram”.
Om nätverksbyggande och kontaktskapande ska åstadkommas genom praktikplatser och traineeprogram så undrar jag vari skillnaden ligger mellan sådana och de pågående aktiviteter som idag redan finns inom ramarna för AMS arbetsmarknadsprojekt. Hur ska det bli bättre?
Jodå, man kom även med ett efterlängtat konkret förslag till förbättring av den befintliga arbetsförmedlingen och man kan läsa:
”Det är orimligt att tro att arbetsförmedlingarna ska kunna ge bra hjälp till alla arbetssökande när de som idag har 100-700 arbetssökande per arbetsförmedlare. För att förmedlarna ska kunna arbeta effektivt måste antalet arbetssökande per förmedlare minskas betydligt.”

Visst låter det logiskt att minska antalet inskrivna per arbetsförmedlare och jag tror att det är ett bra steg i rätt riktning men det är inte hela sanningen. Hur många av de inskrivna besöker frivilligt arbetsförmedlingen utöver de erfoderliga gånger som krävs för att upprätthålla stämplingsdagarna? Hur många är de arbetssökande som upplever att de bemöts med tips och råd om hur man finner jobb? Okej, Centerpartiet förespråkar färre sökande per anställd. Jag säger:
- Titta på verksamheten som Trygghetsrådet bedriver för att ta ett gott exempel på hur man kan arbeta med många människor per anställd. Där hanterar en enskild rådgivare enligt uppgift omkring 300 personer under ett års tid. I stort sett lyckas man hantera enorma individvolymer men med ett helt annat och avsevärt mycket bättre statistiskt utfall beträffande antal individer som når jobb. Varför lyckas då en sådan verksamhet bättre än Af, det stora antalet individer per rådgivare till trots? Många faktorer spelar in, men framför allt består en verksamhet som Trygghetsrådets resultat i att såväl arbetssätt som jobbsökningsmetoder helt annorlunda Af:s gamla matchningsförfarande. Inom organisationer som konkurrerar med Af, däribland Trygghetsrådet, Trygghetsstiftelsen samt ett stort antal privata marknadsaktörer, lär man huvudsakligen individer hur de själva kan ombesörja sin personliga marknadsföring och hur man själv skapar och etablerar kontaktnät. Så, javisst skulle arbetsförmedlingarna arbeta mer effektivt om de ansvarade för färre antal arbetssökande, men är inte det också det som är målsättningen idag? Målet är väl att fler ska få jobb?
Den största fienden till det befintliga Af är det gamla icke-fungerande arbetssättet men därefter är det a-kassan tror jag. Det är orimligt att ha den ekonomiska ersättningen eller bidragsdelen under samma tak som hjälpen till arbete. Att ha samma enhet som kontrollant av den arbetslöses redovisning av ”icke tjänstgörande dagar” som stöttning och vägledare av nytt jobb, det är en ruskig balansgång. Man ska ju inte bita i den hand som föder en, eller hur?

Ännu har jag inte hört något parti föreslå hur man ska lösa arbetslöshetsproblematiken bättre och Centerpartiets program var ett av de mest frispråkiga och initiativrika jag har sett i arbetsmarknadspolitiska sammanhang på mycket länge. Man visar att man har en klart uttalad plan för den enskilde individen i alla fall, och det är gott så eftersom det är mer än flera av de andra lyckats uppvisa. Vanligtvis talar man uteslutande ur ett uppifrånperspektiv, men Centerpartiet gör annorlunda och man talar om nätverk och kontakter. Äntligen!

Just som förhoppningarna lyfts och tilltron ökat avseende insikt om att det är nätverksbyggande och kontaktskapande som behövs för att nå jobb kunde jag bara konstatera att man landade precis där man var igen. Centerpartiet förklarar i sitt jobbprogram:
”Om arbetsförmedlingarna får konkurrens av andra aktörer som företag, föreningar och organisationer, blir effektiviteten ännu större, med en bättre matchning av arbetssökanden och arbete som resultat”, Jaha? Hur då? På vilket sätt blir effektiviteten av matchning större? Arbetsförmedlingen är redan konkurrensutsatt och vad betyder det att man nu från Centerpartiets håll önskar ökad konkurrens. Kan man implementera konkurrenter på arbetsmarknaden ifrån regeringshåll?
Arbetsmarknadshistorik är kanske överflödig? Avregleringen under nittonhundratalets senare del innebar ju att arbetsförmedlingarna konkurrensutsattes och en uppsjö lokala alternativ dök upp. Vi kan såhär i efterhand konstatera att konsekvensen blev att bemanningsbranschen fullkomligt exploderade. Hela arbetsmarknadsstrukturen blev lyckosam ur såväl arbetsgivar,- som arbetssökarperspektiv under en storhetsperiod då ”matchning” blev honnörsordet. Och jaadå, alltsammans fungerar utmärkt förutsatt att det finns lediga jobb, att en finansiär eller en företagskund eller beställare till dessa marknadsaktörer (som bemanningsföretag eller rekryterare) i andra änden kan betala för att få den arbetskraft man önskar. Dugliga medarbetare selekteras med enkelhet ut bland ett urval lämpliga individer och man plockar russinen ur kakan. Problematiken kvarstår. Vem hjälper mig, som är arbetssökande men själv vill finna det som passar mig bäst om jag inte vill vara den som blir vald eller bortvald av någon annan? Därtill faller strukturen så snart de lediga jobben sinar. Som nu...?
Jag läser Centerpartiets program och tänker: Begriper politikerna äntligen det som så många aktörer på arbetsmarknaden har förstått? Nämligen att utvecklingen har visat att man har allra störst möjlighet att uppnå förändringar snabbt och enkelt om man först tillgodoser arbetssökande med verktyg för att själva finna tillvägagångssätten.

Slutligen fastnade jag vid ordet "arbetshandikapp" och hur man enligt arbetsmarknadspolitiker bäst tar hänsyn till människor med sådana. Förbluffad tänker jag i mitt stilla sinne på ordets tillämpning bland beslutsfattare i landet. Varför behandlar vi människor olika och varför särskiljer vi grupper där vi förutsätter att svårigheterna är större? Det är fel. Förresten har vi väl alla våra svagheter som vi i det tysta på vårt eget vis väljer att kompensera för på olika sätt? Varför påstå att somliga har ”arbetshandikapp”? Har vi inte alla det?
Som jag ser det innehar vi alla våra arbetshandikapp. Var och en av oss har dem inom olika områden bara, och på så vis är vi väl alla lika inför den arbetsmarknad vi möter? Därför är vi väl också var och en bäst själva på att bedöma var vi kommer till vår rätt? Samma metodik är möjlig att tillämpa bland alla sökgrupper på arbetsmarknaden Vi som arbetat med sådan metodik vet att det tar olika lång tid för olika individer, men alla kan få jobb.
Om lösningen består i att arbetsförmedlingarna bör få ytterligare konkurrens så är det av verksamhetsområden som bistår individer med uppdaterade individanpassade jobbsökningsverktyg som stimulerar dem att på helt egna sätt visa sig tillgängliga på den framtida arbetsmarknaden.

E Eklund

Andra bloggar om:

GP:s granskning väckarklocka för ministern

Bzzzzz !

Vår arbetslivsminister säger tydligen till GP:s reporter att
"Det är ett cyniskt utnyttjande av ungdomar i en väldigt utsatt situation".

Läs mer i Caroline Kiepels artikel om responsen från arbetslivsminister Hans Karlsson genom att klicka på länken nedan.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=239542

Hans Karlsson säger:
"- Men just nu arbetar vi med ett förslag på att förstärka lagen om anställningsskydd, las, och hoppas kunna lägga fram en proposition om detta i vår. Bland annat vill vi skapa en starkare rätt att få en fast anställning efter en viss period när en person varit korttids- eller visstidsanställd. Det kommer att stärka allas, inte minst ungdomarnas, situation. Men det löser inte alla problem, är jag väl medveten om. "

Jag säger:
Lär ungdomarna redan i skolorna och på universiteten om arbetsmarknaden. Lär dem personligen marknadsföra sig själva på ett proffessionellt sätt och lär dem hur det fungerar
i teori och praktik. Rusta eleverna att möta verkligheten (och sig själva i den).

E Eklund

lördag, oktober 22, 2005

Mediaträna politiker i jobbsökningsstrategier

Om politikerna mediatränades i moderna jobbsökningsstrategier, fick lära sig hur man gjorde en kompetenskartläggning, plockade fram sina färdigheter och tränade på att personligen marknadsföra sig själv. Om de, vår härliga allenarådande maktelit en gång för alla begrep hur 97% av alla jobb nås i praktiken. Jaa, då...
Då - och kanske först då skulle informationen kunna nå ut till folket.

Bosse Andersson Dagens Nyheters nätupplaga 18:e oktober
Söka fel jobb gynnar ingen”
http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=475664
Bo Bylund lovar fler kontakter med arbetsgivarna läser man i DN-artikeln. Det handlar inte om revolutioner för att få tid med det. Men man måste säkert balansera om arbetet. Vi måste få in fler jobb till förmedlingarna.

”Arbetsförmedlingarna tappar marknadsandelar. Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar. Det skulle till slut innebära att den som går via arbetsförmedlingen stämplas som en hopplös förlorare. Men Bo Bylund tror inte att risken är stor. Arbetsförmedlingens ställning är stark och de andra aktörerna ser han i första hand som möjliga samarbetspartner.”
När jag läst detta fick jag behärska mig för att inte använda nedsättande epitet eller omtala någon med ironiska kommentarer. ”Risken att andra hjälper de "lätta fallen" och lämnar de svåra åt arbetsförmedlingen verkar uppenbar.”
Vad ligger bakom ett sånt påstående? Hur kan man särskilja ”fallen” och kalla några ”lätta” och andra ”svåra”? Att utan urskillning och utan orsak förolämpa alla såväl inom som utanför arbetsförmedlingen på det sättet vittnar om fruktansvärt stor okunnighet som jag ser det. Jag är absolut ingen arbetsförmedlingsmotståndare, tycker i stort sett lika mycket om dem som jag tycker om maskrosor. Saken tycks vara klar.
De varken vill eller kan. Makteliten, politikerna och mediafolket, de varken vill eller kan de relevanta jobbsökningsstrategierna. Arbetsmarknadsbilden har förändrats men de står kvar där de stod. De skulle med relativt små medel kunna skapa bättre kontakt med verkligheten. Om de bara ville.
E Eklund



Andra bloggar om:

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag, oktober 21, 2005

Glimmer & bling-bling

Arbetssökande ventilerade sina åsikter:

Ja, men kom igen va? Dom säger att kontakter kan öppna upp dörrar till nya möjligheter. Jag har faktiskt prövat, men det blir ändå inget riktigt drag.

torsdag, oktober 20, 2005

Nu ska man bredda arbetsmarknaden minsann

Bredda arbetsmarknaden?

Eftersom det finns så många arbetslösa ska man göra marknaden större. Är det logiskt? Politiker och beslutsfattare inom framstående svenska näringsorgan är tydligen övertygade om att det enda sättet att få ut arbetslösa i jobb är att skapa nya arbetsplatser. Det är lika befängt som att föreslå för ett mediaföretag och dess anställda marknadsförare i en försäljningsmässig motgång att man kan hjälpa dem genom att starta upp nya företag som kan bli deras nya potentiella uppdragsgivare. Det senaste förslaget är alltså att bredda arbetsmarknaden. Hur galna förslag får man hitta på?

Jag läste artikeln i Sydsvenskan 20051019 och du återfinner den på
http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article123645.ece

E Eklund

Andra bloggar om:

De arbetslösas brott&straff ska registreras bättre

Läste DN:s debattinlägg "Straffa arbetslösa som inte söker jobb".
Klicka på länken nedan om du vill läsa artikeln i sin helhet
***
Vilken effekt får ökade kontrollinsatser under rådande strukturella omständigheter inom AMS? Menar man att dessa ska baseras på AMS befintliga arbetssätt och metodik kommer konsekvenserna att bli förödande som jag ser det. Mina bästa herrar Reinfeldt och Borg :Tänk på att endast 3% av alla jobb tillsätts via matchning/annons vilket är det enda arbetssätt Af har visat sig behärska. Vet ni vad det är ni föreslår förutsatt bibehållen AMS-strategi i övrigt?

I artikeln läser vi: ”Formellt ställer arbetsförmedlingarna och a-kassorna hårda krav på de som är arbetslösa, men i praktiken brister tillämpningen.” Tillämpningen brister främst p.g.a. den okunskap som råder om hur man lyckosamt söker jobb. Även om alla arbetslösa så redovisar sina ansträngningar varannan dag och redogör för hur de pliktskyldigt sökt jobb per annons eller visar kopior på hur många ansökningshandlingar och intresseanmälningar de lydigt skickat iväg kommer det aldrig att innebära ett bättre utfall. Det i sig genererar varken fler jobb eller höjer motivationen. Hur motiverar vi ansträngningarna då? Om avsikten ändå vore att garantera fler jobb, då hade det åtminstone varit befogat, men på detta viset lägger vi bara ytterligare resurser på onödiga rutiner vilket innebär ytterligare dränerad AMS-ekonomi. Idén om att lägga mer ännu mer pengar på administrationskostnader tjänar inget syfte såvida man inte samtidigt ändrar arbetssätt.

I DN:s inlägg står att läsa: ”I många andra länder krävs att den enskilde var eller varannan vecka redovisar sökaktiviteter. I till exempel Storbritannien, Australien eller USA ska sökaktiviteter redovisas var 14:e dag och om denna redovisning inte sker så sänks ersättningen automatiskt. I Sverige är de formella kraven på att söka arbeten även när man deltar i åtgärder omfattande, men uppföljningen och kontrollen av att jobbsökande verkligen sker är svag.” Uppföljningen och kontrollen i Sverige kan klart förbättras, det är förmodligen de flesta eniga om, men kontroll och uppföljning av vad? Jag förstår avsikten och man kanske tror att detta kan vara den nål i ändan som många arbetslösa behöver för att ta tag i sina åtaganden, vad vet jag? I så fall förutsätter man förmodligen att de arbetssökande inte gör vad de kan i dagsläget. Tyvärr gör de arbetslösa vad de kan efter sin bästa förmåga, men det beror på att AMS inte har hängt med i utvecklingen. Jag hävdar att vi måste lära nytt först. Lära människor hur man med större sannolikhet får jobb. Förklara egenvärdet i förbättrad kontroll och uppföljning om insatserna saknar kriterier för lyckat utfall för mig som inte förstår nyttan med sådana insatser. Uppdatera AMS så att det motsvarar kraven på dagens arbetsmarknad. Samtliga länder har helt andra upplägg på sina arbetsförmedlingar och deras sökrutiner är upplagda efter ett mycket mer framgångsrikt koncept vilket underlättar för att mäta aktiviteter på ett helt annat sätt än hos oss. Jag tror på tätare uppföljning och individuella möten inom ett nytt slags AMS, men inte baserat på befintlig metodik utan på ett mer motiverande, inspirerande och lyckosamt sätt att söka jobb.

Jag läste vidare i artikeln i DN och det här är synnerligen intressant:
”I dag har den enskilde möjligheter att begränsa sitt arbetssökande till de yrkesområden vederbörande har utbildning för eller erfarenhet från, och till ett geografiskt begränsat område under de 100 första dagarna. Regeringen beslöt att ett utvidgat sökområde skulle gälla efter 100 dagar från och med 2001. I dag vet vi att i praktiken innehåller de individuella handlingsplanerna sällan ett utvidgat sökområde och att det praktiskt taget inte görs någon uppföljning av om ett utvidgat sökande sker.I den handlingsplan som läggs fast av arbetsförmedlaren och den arbetssökande bör alltid ett utvidgat sökområde fastställas.”

Upplägget är från början helt uråldrigt. Mallarna och de gamla metoderna AMS använder sig av är förlegade och ickefungerande. Sökmetoderna man hänvisar till fungerade för tjugo år sedan men är inte fungerande på dagens arbetsmarknad. När ska man inse det? Styrningen att söka jobb enligt de mallar man använder sig av är från början dömda att misslyckas. Det är inte så man bäst söker jobb längre! Varför föreslår man att man ska förbättra något redan dåligt till något ännu sämre? Att öka sitt sökområde minskar möjligheterna att lyckas. Särskilt vansinnigt blir det med en sökstrategi baserad på ett matchningsförfarande. Vi som vet hur man ska göra för att få jobb har också lärt oss att ett snävt sökområde inom ett smalt kompetensområde underlättar. Den som är öppen för olika alternativ med stor bredd har sämre möjlighet att lyckas nå framgång med bedriften att få jobb. Men hur i hela friden ska herrarna Reinfeldt och Borg kunna veta det?

”En skärpt kontroll av arbetsviljan och en försiktig åtstramning av ersättningsnivåerna återupprättar arbetslinjen och därmed kan både trygghet och välfärd säkras. ” Så avslutas artikeln. Spontant studsar frasen ”Skärpt kontroll av teveavgiften…” upp i huvudet. Vi är vana vid statliga förmyndartermer som ”skärpt kontroll” i Sverige numera. Plikttroget gör vi det vi anmodas att göra, för sådana är vi svenskar. Så vi anpassar oss och gör som man säger men det betyder väl inte att något behöver bli bättre för det?
Befintlig arbetsvilja och drivkraft att söka jobb kan dödas av förstärkt kontroll om den förstärkta kontrollen inte innebär förhoppningar om bättre möjligheter eller på annat sätt motiverar. Ändra upplägget på AMS först och allra främst och förbättra uppföljningen av de individuella insatserna i steg två.

E Eklund

onsdag, oktober 19, 2005

Låg placeringsgrad eller dålig anställningsbarhet

Vid kontakt med några av AMS arbetsmarknadspolitiker med anledning av bloggen har jag fått en del förklarat för mig. Jag har fått veta att jag inte begriper att det inte finns mycket att göra för människor med "låg placeringsgrad eller dålig anställningsbarhet".
Man säger: "det hela är mycket mer komplicerat än vad du tydligen förstår".

Okej, tänker jag, vi väljer att betrakta människor olika. Med utgångspunkt från att alla har en plats någonstans finns inte utrymme för termer som "låg placeringsgrad eller dålig anställningsbarhet".


Vad sjutton är det där för ord? Hur kan man klassificera människor så?

Det ligger väl inte i en beslutsfattande betraktares öga att avgöra var någon annan trivs eller vad individen mår bäst av att göra?

Vad säger att någon har en låg placeringsgrad?

Vem kan bedöma någon annans anställningsbarhet?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


E Eklund

Perspektiv på arbetsmarknaden

En absolut förutsättning för lyckad jobbsökningsprocess och den personliga marknadsföringen är att fullt ut byta perspektiv. Vanligtvis ser man som arbetssökande upp till beslutsfattarna och låter marknadskrafterna bestämma inriktningen. Vi letar efter tomrum på den färdiga jobbkartan och söker lediga jobb. Platser som kanske inte ens finns. Efter att ha testat att göra så tidigare fast utan att få något jobb kan det kanske vara värt att ompröva? Varför inte träna upp vår förmåga att bli uppmärksamma och nyfikna spanare mot omvärlden istället?
Med överblick och egenutvecklad totalkoll på det som frestar dig kan du själv välja bättre. Vad vill du pröva på detta arbetsmarknadens stora smörgåsbord? Vad känner du skulle passa dig? Identifiera vad du lockas av att göra. Klargör dina möjligheter mot bakgrund av dina kompetenser och låt det ge dig kraft att kämpa för att nå det du söker. Spana sedan efter exakt det.

tisdag, oktober 18, 2005

Bubblar lite tankar om jobbsökning


Införskaffa grundliga kunskaper om hur man söker jobb bäst. Du bedömer. Fråga andra i omgivningen hur de fick sina jobb och tillåt dig att förvånas. Se även till att ha koll på vedertagna praktiska regler och normer vid ordinära rekryteringsprocesser. Forma sökverktyg som CV och brev inom ramarna för dessa med klart bibehållen personlig prägel och touch.

Lägg den övervägande tyngdpunkten på egenutvecklade kontaktvägar. 97% av landets alla rekryteringar av jobb sker på den dolda arbetsmarknaden.Välj själv vilken sökriktning du vill gå efter att ha rådslagit med andra och håll sedan stadig kurs mot ditt uttalade mål. Var uppmärksam och vaken för omgivningens uppkomna förslag så att andra entusiasmeras att bistå dig i en (för dem) lagom dos.

Sträva efter att vara en riskmedveten jobbsökare om eller när du söker jobb via annons. Kom ihåg att annonser endast står för 3% av alla rekryteringar och att du jämförs med många andra. Var medveten om den låga sannolikheten att lyckas när du söker en annonserad tjänst. Gör en egen undersökning avseende rekryteringsprocessen och ta reda på mer. Varför annonserar de? Tjänsten kan i själva verket redan vara tillsatt och annonsen har i sådana fall bara ett rent PR-syfte.

Gör jobbsökningen till något positivt. Se till att träffa människor som förstår vad du kan och vill göra. Bygg upp din egen förståelse och förstärk din personliga jobbsökningsteknik i den takt du känner vad som fungerar och skapar "flyt" i jobbsökningsaktiviteterna för just dig.

Läs på om den marknad du intresserar dig av. Roa dig med att ta reda på så mycket du bara orkar om företag och om branschen. Förbered dig väldigt noga så att du inte gör onödiga missbedömningar i kontakt med människor på den berörda marknaden eller inom just ditt sökområde.

Berätta kortfattat och precist vad du är bra på, vad just du kan tillföra samt vad du helst av allt vill arbeta med härnäst och låt många få förstå det. Undvik stt säga att du kan tänka dig vadsomhelst för hur många förstår vad du skulle göra bäst då?


Var alltid beredd på att kontaktpersoner och beslutsfattare kan ta vilket oväntat beslut som helst. Håll ständig beredskap på nya infall, tips och råd från överraskande håll. Hela tiden.

Försäkra dig om ömsesidig förväntan på nästa steg i kontakterna men gör det i all anspråkslöshet och enkelhet. Håll aldrig principfast på din uppfattade överenskommelse och ställ absolut inga krav på motparten. Förlita dig inte på andras löften om åtaganden.


Hjälp andra att göra det lätt att hjälpa dig genom att vara kravlös och inspirerende. Låt sökprocessens drivkraft och arbetet med såväl initiativ, ansvar som bollen i de etablerade marknadsrelationerna vara din. Bemöt alltid kontakterna med största hänsyn även om du anser att det går trögt framåt i processen.

Ta telefonkontakter och mötesinitiativ de dagar då du känner dig pigg och i form för det.

Dagar då tröttheten eller obalansen infinner sig kan du göra andra saker. Varför inte passa på att läsa om det som intresserar dig på jobbfronten eller administrativt organisera dina nästa steg.

Skapa en egen arbetsstruktur och schemalägg dina kommande insatsdagar. Sätt upp ett inre önskemål för när du ska ha ett nytt jobb. Ska du förresten jobba på halvtid eller heltid med att söka jobb?

Unna dig själv egentid och avsätt tid nog att förbättra din egen naturliga jobbsökningsförmåga.

E Eklund
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, oktober 17, 2005

Marknadsskiftningar


Att personligen kunna marknadsföra sig själv och sina kompetenser blir allt viktigare.
Det är upp till varje enskild individ att ta och bära ansvaret för vilken slags yrkeskompetens, personlig utveckling och karriär denne vill ha. Allt fler företag har uppmärksammat de nya och skiftande kraven hos individer. Har politiker och massmedia sett marknadens skiftningar?

Marknadsutvecklingen har medfört att det traditionellt sett stabila jobben mer eller mindre har försvunnit. Det vi tidigare benämnde livslång lojalitet blir mer och mer ovanligt och den tidigare traditionellt trygga anställningen som varar livet ut är ett minne blott. Såväl privata som kommunala bolag som myndigheter och kommuner påverkas av detta nya synsätt. Att detta sammantaget ställer allt högre krav på oss alla är något vi var och en förhåller oss olika till.

E Eklund

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,